Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘filmkväll’

Ett inlägg om en film.


 

The ButlerDet blev verkligen filmkväll igår kväll! Jag var helt slut efter allt fejande, grejande och julmöblande, så det var skönt att sjunka ner i bästefåtöljen framför TV:n och glo på film. Förutom Rymdimperiet slår tillbaka kollade jag The Butler (2013), som gick på SvT. Men det var snudd på att jag missade den, tack vare felaktiga startuppgifter i Expressens TV-bilaga! 👿

The Butler handlar om Cecil Gaines liv – både hans privatliv och hans liv som butler i Vita Huset. Under sin livstid tjänar han inte mindre än åtta amerikanska presidenter. Men filmen är också ett historiskt drama som skildrar afroamerikaners tillvaro i USA. Filmen börjar med en stark scen där Cecil ser sin pappa bli skjuten. Han tas då in i sin vita familjs hus och tränas till… housenigger. Och så småningom hamnar han alltså i Vita Huset. Han tar stora kliv i sitt liv, denne Cecil. Filmen skildrar också Cecils familj och hans söner – och främst genom sönerna kampen för afroamerikaners rättigheter. När filmen slutar gör den gamle Cecil ett återbesök på sin gamla arbetsplats och träffar USA:s första svarta president Barack Obama.

Filmen är till viss del baserad på Eugene Allens liv, en man som arbetade 34 år i Vita Huset som butler. Men den är amerikansk. Väldigt amerikansk… Samtidigt är det många bra skådespelare som gör fantastiska rolltolkningar. Bland annat gör Oprah Winfrey en ypperlig prestation som Cecils alkoholiserade hustru Gloria. Bäst är emellertid Forest Whitaker i rollen som den vuxne och åldrande Cecil.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


För ett tag sen
trillade den sjätte och sista Maria Langfilmen in i postboxen. Söndagen och första advent rundades därför av med att Fästmön och jag hade filmkväll och såg Tragedi på en lantkyrkogård.

Tragedi på en lantkyrkogård

Tragedi på en lantkyrkogård. Och i en lanthandel…


Puck och Ejnar
är hos Pucks farbror Kyrkoherden för att fira jul. Där finns också Pucks pappa och kyrkoherdens lilla dotter Lotta. Nån mamma hör vi inte talas om, men Hjördis, som är ”hembi” finns där – mycket för Lottas skull. Men på självaste julafton kommer den sköna Barbara och undrar om sällskapet sett hennes man, lanthandlaren Arne. I stället för att passa julskinkan har Arne faktiskt gått och blivit mördad…

Jag tycker att Maria Langfilmerna blir mer och mer spännande. Den här är rentav lite kuslig. Det är mycket utomhusspring om nätterna. Det skenas rätt friskt över kyrkogården, faktiskt…

Just Tragedi på en lantkyrkogård är speciell för mig bland Maria Langs böcker. Detta var nämligen den allra första Langboken jag läste som ung tonåring…

Och så klart filmen får högsta Toffelbetyg! Även om det är mord är det rentav trivsamt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens lilla utflykt.


Det var en väldigt mörk dag idag.
Därför passade det kanonbra att göra ett besök i environgerna kring min förra arbetsplats och äta god lunch tillsammans med Pe. Kycklingspetten och jordnötssåsen smakade lika gott som sist (i juli). *rapar diskret*

Uppäten lunch

Uppäten lunch.


Det är väldigt skönt
att hänga med Pe. Jag kan vara mig själv – och har kunnat vara det sen allra första stund. Vi kan prata om ”allt”, även sånt som är jobbigt. För är det nån som förstår hur tufft det kan vara i min tillvaro så är det Pe. Vi kan bara hoppas och tro att det snart vänder, för vi är båda värda bra liv.

 Pe

Pe förstår.


Pe har aldrig skrattat åt mig,
har aldrig tryckt ner mig och har aldrig fördömt eller hånat mig på nåt sätt. Ändå kan vi ha livliga diskussioner, för det mesta om djupare ting. Såna där diskussioner som gör gott i själen därför att det är OK att ha åsikter – även om de skiljer sig åt. Pe och jag är aldrig oförskämda mot varandra, nämligen, utan visar varandra respekt.

Att röra sig i närområdet av sin förra arbetsplats innebär förstås att man träffar på bekantingar. Som vanligt såg jag J, men det blev bara ”hej” och ”hej då”. En liten pratstund blev det däremot när Pe hade åkt till redaktionen och jag just skulle kliva in i bilen. Träffade M och fick mig lite nyheter av såväl positiv som negativ karaktär. För det är verkligen tuffa tider nu. Så kanske ska jag vara glad att jag inte fick förlängt med ytterligare ett par månader. Det hade nog mest varit att dra ut på nånting som oundvikligen lett till ett avslut i alla fall.

Jag hade nästan kommit hem igen när mobilen ringde. Det var min handläggare på Arbetsförmedlingen! Som bekant skrev jag in mig som arbetssökande den 1 augusti. Nån handläggare har jag emellertid inte fått utan har bollats mellan AF Kultur och vanliga AF. Men så idag ringde S och berättade att h*n är min handläggare. Jag bad S vänta medan jag parkerade bilen. Därefter pratade vi en stund – om allt från förväntningar (ingen idé att ha några) till min första aktivitetsrapport (som fick med beröm godkänt). S frågade om intervjuer och jag beskrev läget. Ett mejl med kontaktuppgifter har nu kommit fram. Det kan ju vara bra att ha ifall att.

I postboxen låg en DVD som en liten uppmuntran denna mörka, ganska tuffa dag.

Rosor, kyssar och döden

Rosor, kyssar och döden – den fjärde Maria Lang-filmen.


Två Tre Fyra nej på sökta jobb
låg i inboxen, nämligen. Och så har jag ju fått en del annat att tänka på av det som sades under och efter lunchen. Vissa stunder vill jag bara fly från verkligheten. Kanske gör jag det redan i kväll, tillsammans med Fästmön. Anna är nämligen ledig i morgon, vilket skulle kunna innebära filmkväll eller spelkväll… Vi har ju fortfarande inte prövat vem av oss som är mest lik Sherlock Holmes…

Deckarspelet

Deckarspelet har inte packats upp och testats än.


Just i den här stunden
önskar jag att alla som inte har jobb får det och att alla som har för mycket jobb finge dela med sig. Och att de som inte borde behöva jobba för att de är sjuka skulle slippa. Men det är inte verkligheten, utan i filmens värld. Möjligen…


Livet är kort.

Read Full Post »

Tisdagen idag var vikt åt ett besök på Thuns i Faringe. Den som har följt mig här på bloggen ett tag har kanske läst om mina tidigare äventyr och bravader i detta klädvaruhus på landet. Dagens besök utgjorde inget undantag, men den här gången tänker jag INTE höra av mig till affären. 😳

Dagens missöde gick ut på att jag köpte tre par snygga trosor för 40 pix styck. Men när jag kom hem och skulle packa upp skiten trosorna visade det sig att ett par hade storlek XS och ett annat storlek S. Och då betyder S inte Stor utan Small, vi är ju i Sverige *hånar*. Fästmön säger visserligen att jag har

en söt liten särt!

Men i ärlighetens namn är den inte liten. Både XS och S är FEL storlekar. Irriterande nog stod både fel storlek och rätt storlek på emballaget. Jag hade naturligtvis läst rätt, men fel. Eller nej… Läst fel, men rätt… Eller… NÅN J***A IDIOT HADE ROAT SIG MED ATT STOPPA SMÅ TROSOR I EMBALLAGE MÄRKTA MED STÖRRE STORLEK! GAH! Nu återstår att se om Frida, som har minst

särt

av oss tjejer/kvinnor i familjen kan ha trosorna. Annars åker de i soppåsen. 80 pix åt skogen i såna fall. Jag som liksom inte badar i pengar…

För övrigt gjorde jag bra fynd! Nöjdast var jag nog med ett par svarta Reebok-dojor för 400 pix – och en ask chokladfudge! Hittade även ett par Läderlappspaket till pojken som har födelsedag den sista dagen den här månaden.

I stället för att åka direkt hem tog vi omvägen om Alunda. Mamma bjöd oss på middag på Olandsbaren, ett gammalt favoritställe med toppengod mat. Damerna i mitt sällskap åt Black ‘n white-tallrik och jag kycklingfilé. Fräscha grönsaker till, goda såser, hemgjord tzatziki och iskallt bubbelvatten med citron gjorde detta till en luccullisk upplevelse. So, if you’re ever in Alunda, visit Olandsbaren!


Väggmålning på Olandsbaren. Fotografens hand syns som skugga till höger i bild.

                                                                                                                                                                     Under tiden vi åt mulnade det på ordentligt. Nu har det kommit rejäla skurar av och till och det är ganska skönt, faktiskt! Väntar bara på boomeliboom electronica*, men nån sån verkar det inte bli här.


Mörka moln i Alunda.

                                                                                                                                                              Vi svängde av vägen vid Ängeby och åkte in till Förorten där jag tankade samt körde hem Anna till Himlen. Det var INTE kul att skiljas åt IGEN, men Anna ska ha filmkväll med Lullan i afton och i morgon kväll ska hon och döttrarna gå på en biopremiär.

Själv ska jag på ett viktigt möte i morgon förmiddag som har med gårdagens båda telefonsamtal att göra. Jag ska nämligen skriva på ett papper… Sen får jag hoppas att det inte strular på nåt sätt utan att det hela går vägen. I såna fall är jag

upptagen på heltid ett par, tre månader

från och med den 1 september. Mer eller mindre

ideellt.

Men ändå. Jag ser fram emot det – om det nu blir verklighet…

I kväll blir det godis, chilibågar och tredje delen av Morden i Midsomer. Måste ju ladda för eventuella bakslag i morgon.

Torsdag åker vi Söder om Söder för att luncha hos mammas kusin B. Det ska bli kul, för jag har aldrig varit där. Räknar med att det blir en heldagsutflykt, mer eller mindre, så i morgon eftermiddag tar vi det nog mest lugnt.

Slutligen en utlovad bild på den söta pillerasken från Berlin som jag fick av min älskling igår! Tack och puss!


Söt pillerask från Berlin som jag fick av min söta älskling!

                                                                                                                                            *boomeliboom electronica = åska

Read Full Post »