The Butler

Ett inlägg om en film.

---

 

Det blev verkligen filmkväll igår kväll! Jag var helt slut efter allt fejande, grejande och julmöblande, så det var skönt att sjunka ner i bästefåtöljen framför TV:n och glo på film. Förutom Rymdimperiet slår tillbaka kollade jag The Butler (2013), som gick på SvT. Men det var snudd på att jag missade den, tack vare felaktiga startuppgifter i Expressens TV-bilaga! 👿

The Butler handlar om Cecil Gaines liv – både hans privatliv och hans liv som butler i Vita Huset. Under sin livstid tjänar han inte mindre än åtta amerikanska presidenter. Men filmen är också ett historiskt drama som skildrar afroamerikaners tillvaro i USA. Filmen börjar med en stark scen där Cecil ser sin pappa bli skjuten. Han tas då in i sin vita familjs hus och tränas till… housenigger. Och så småningom hamnar han alltså i Vita Huset. Han tar stora kliv i sitt liv, denne Cecil. Filmen skildrar också Cecils familj och hans söner – och främst genom sönerna kampen för afroamerikaners rättigheter. När filmen slutar gör den gamle Cecil ett återbesök på sin gamla arbetsplats och träffar USA:s första svarta president Barack Obama.

Filmen är till viss del baserad på Eugene Allens liv, en man som arbetade 34 år i Vita Huset som butler. Men den är amerikansk. Väldigt amerikansk… Samtidigt är det många bra skådespelare som gör fantastiska rolltolkningar. Bland annat gör Oprah Winfrey en ypperlig prestation som Cecils alkoholiserade hustru Gloria. Bäst är emellertid Forest Whitaker i rollen som den vuxne och åldrande Cecil.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Djävulsdansen del två: ”Medberoende… jag var ingen medberoende…”

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Citatet i rubriken kommer från författaren Märta Tikkanen i en av slutscenerna av hennes samtal med Ann Söderlund. Märta Tikkanen menade att hon och de fyra barnen levde sitt liv, alkoholiserade maken Henrik sitt eget. Och hennes prioritet och främsta uppgift vara att ta hand om barnen. Igår kväll gick den andra delen av Djävulsdansen på SvT1. Temat var just medberoende. Jag kunde inte titta igår utan spelade in på DVD-hårddisken för att i stället glo idag på eftermiddagen.

Märta Tikkanen och Ann Söderlund. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Just mötet mellan Ann Söderlund och Märta Tikkanen känns väldigt laddat. Den hatkärlek – eller det kärlekshat – som fanns mellan makarna Tikkanen är så otroligt stark och tydlig fortfarande, trots att Henrik varit död i 30 år. Ann Söderlund berättar vid nåt tillfälle att hon haft Märta Tikkanens bok Århundradets kärlekssaga som sin medberoendebibel. Och så vill Märta Tikkanen inte ens kalla sig medberoende!

Sanna Lundell, den andra programledaren, träffar Ulrika och Micke. Ett vanligt par, men där en drack för mycket och en försökte dölja det så mycket som möjligt för omgivningen – tills den som var sjuk nästan dog av kombinationen lugnande tabletter och alkohol. Extra starkt i det här mötet är barnens närvaro. Dottern, som tycker att det är bra att alla vet hur det ligger till nu.

Och så Martin och hans tjej, där beroendet var ätstörning, framför allt… Hur mycket ska en partner stötta sin andra halva? Kan man behöva ta hjälp av flera?

Sanna Lundell hos psykologen gav en och annan tanke hos mig. Särskilt det psykologen sa om att man inte ska dölja nåt för barnen. Han menade att barn är smarta, de fattar att det är nåt fel. Sanna Lundell undrade om det inte blir värre då. Men i ett missbrukarhem är det ju redan dåligt, menade psykologen.

Det är många tankar och funderingar som snurrar i mitt huvud efter andra delen. Den här delen känns bättre än förra veckans program eftersom alla medverkande verkade ha kommit vidare på ett eller annat sätt. Förra gången var jag mycket bekymrad över den unge Simons väl och ve. Nästa tisdag går den tredje och sista delen. Då handlar det om att bryta mönster. Och programledarna berättar ännu lite mer om sina medberoenden.

Toffelomdömet för andra delen blir det högsta. Det här var ett mycket starkt program!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Min mormor hälsar och säger förlåt

Ett inlägg om en bok.

---

 

Till födelsedagen i år gav Fästmön mig en bok av Fredrik Backman, En man som heter Ove. Det är en helt underbar bok – rolig och allvarlig på samma gång, med många igenkännanden. För ett par veckor sen fick jag låna uppföljaren, Min mormor hälsar och säger förlåt, av vännen A. Jag hade snappat upp att omvärldens omdöme om tvåan var att den är OK, men inte riktigt i samma klass som ettan. Sen är ju jag som jag är: jag blir anti om folk tycker saker ibland och vill bilda mig en egen uppfattning. Den får du läsa om nedan.

Elsa är sju, snart åtta, år. Och hon är annorlunda. Det är tur att hon är så bra på att springa när mobbarna sätter efter henne. Elsas bästa mormor är 70 bast äldre än sitt barnbarn. Mormor är väldigt annorlunda. En del tycker att hon är galen. I Elsas värld är hon tryggheten. Ingen kan berätta sagor som mormor och det är till landet Miamas som mormor tar Elsa när hon inte kan sova om nätterna. Fast sen dör mormor. Elsa får ett gäng uppdrag: hon ska lämna brev från mormor till en massa människor. Brev där mormor säger förlåt. Det blir inledningen till ett nytt skede i Elsas liv, men också sanningen om sagorna och varelserna i dem.

Det finns inget dåligt med den här boken. Möjligen är den lite pratig – lite… tankesnurrig så där som tankar är. Den handlar bland annat om döden. Jag läser och gråter, för döden har den effekten på mig. Döden har en stor plats i boken. Den är förgöraren, den som gör människor elaka, knäppa, alkoholiserade. Men genom omtanke och kärlek kan de som drabbas av dödens konsekvenser resa sig igen. De får… hopp… Det blir bättre, det blir bra, liksom, för att citera Elsas mormor.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Svinalängorna

Ett inlägg om en film.

Att försöka sätta sig ner och sammanfatta filmen Svinalängorna (2010), baserad på boken med samma namn, går nästan inte. Det var länge sen en film berörde mig så. Jag spelade in filmen på DVD-hårddisken från SvT2 och såg den tillsammans med Fästmön i eftermiddag.

En film som inte kan lämna nån oberörd.

För ganska länge sen läste jag Susanna Alakoskis bok Svinalängorna. Den handlar om en flickas uppväxt i ett alkoholisthem. Filmen följer inte boken slaviskt, men man får samma känsla av obehag. Man blir berörd på samma sätt, nästan ännu mer i filmen eftersom man ju inte lägger den ifrån sig på samma sätt som man kan göra med en bok.

Filmen börjar med att Leena får ett telefonsamtal från sjukhuset att hennes mamma är döende. Leena vill inte åka dit, men hennes man Johan sätter familjen i bilen och åker de 60 milen till Ystad. Uppenbarligen vet varken Johan eller de små döttrarna att Leenas mamma ens var i livet. Därefter varvas nutid med dåtid. Vi får se hur Leena växer upp med sina alkoholiserade föräldrar. Föräldrar, som verkligen älskar varandra, men också alkohol.

Den här filmen är grym. Men den skildrar också verkligheten för många. När jag nu har sett den inser jag att jag har haft en mycket lycklig och skyddad barndom. Och jag kan inte hjälpa att fundera över varför familjen inte fick hjälp. Och hur det är idag. För det finns fortfarande alkoholistfamiljer där barnen far illa.

Det kan inte bli annat än högsta betyg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpockets junisläpp

För en stund sen damp Månpockets nyhetsbrev ner i min inbox. Lite magert tycker jag nog att junisläppet är, men här kommer några titlar:

De redan döda av Robert Karjel
Thailand, januari 2005. På ett ödsligt strandhotell möts några överlevare efter tsunamin, var och en med egna skäl att förbli ”saknad”. Det är N., eller Svensken, Mary med en katt tatuerad i svanken, den vapenkunnige Vladislav och den bittre pakistaniern Reza. Samt amerikanen Adderloy. Den senare verkar inte bara ha obegränsade ekonomiska resurser, han övertalar också gruppen att medverka vid ett bankrån i Kansas för att finansiera sina nya liv. De tar sig in i USA, förbereder sig minutiöst, men när första skottet faller havererar planen och deras tillvaro övergår i en flykt på liv och död.

Kriget är slut av Morgan Alling
Under sina första fyra år bodde Morgan och hans lillebror Stefan tillsammans med sin ensamstående alkoholiserade mor. Vardagen var fylld av supande, slagsmål och flyttar mellan olika lägenheter. Till slut tappade mamman kontrollen över festandet, förlorade jobbet och blev inlagd på behandlingshem. Morgan och hans lillebror hamnade på barnhem, men trots mammans alla löften kom hon aldrig och hämtade dem. Istället skildes bröderna åt och skickades från fosterfamilj till fosterfamilj.

Misstro av Ian Rankin
Detta är den första romanen i en ny Ian Rankin-serie. Polisen Jamie Breck misstänks för att sprida barnpornografi på internet. Malcolm Fox får i uppdrag att undersöka om det ligger någonting i anklagelserna. Den som informerar honom är Annie Inglis på avdelningen för brott mot barn.
Handlingen utspelar sig i ett vinterkallt Edinburgh. Miljöer och stämningar känns ofta igen från Ian Rankins många tidigare böcker.

Read Full Post »

Babel om kärlek, förorter och integritet

Torsdagens Babel innehöll en salig blandning – allt från kärlek till förortens lov. Ja det var verkligen en salig blandning och svårt att se den röda tråden. Inledningsvis tramsade Bob Hansson vidare och som tur var kunde jag spola eftersom jag såg programmet på SvT Play. Senare i programmet drar han tyvärr in Stig Larsson i sina tramserier…

En av kvällens huvudgäster var den spännande författarinnan och journalisten Märta Tikkanen. Bland annat får vi se glimtar från hennes bok Män kan inte våldtas, en bok jag sett som film på bio. Diktsamlingen Århundrates kärlekssaga är också ett av hennes kända verk – en diktsamling om hennes liv med sin alkoholiserade make Henrik. Märta Tikkanen har nu kommit med en ny bok, Emma och Uno. Där är det morföräldrarna som skärskådas. Morfar Uno som är en av dessa män som med sina ord kan få omkull vilken kvinna som helst… Tyvärr var programledaren tvungen att tramsa till det med sin låda med Stora Frågor. Suck…

Emma och Uno – en kartläggning av morföräldrars äktenskap.

                                                                                                                                            Reportageresan denna gång gick till Tyskland och författaren Juli Zeh, vars bok Corpus delicti just kommit ut på svenska. Boken är en framtidsroman om hälsodiktatur.

 Journalisten Andreas Ekström deklarerade att Juli Zeh är den mest intelligenta människa han träffat! Denne och Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi och författare,  samt skribenten Isobel Hadley-Kamptz, pratade folkhälsa och integritet i studion. Och om ”Storebror på nätet”. En intressant diskussion, men alltså, hör den hemma i ett litterturprogram..? Det är frågan, det…

Nästa reportage handlade om Där jag kommer ifrån, en nyutkommen bok om Förorten av Per Wirtén. Boken kan ses som en kärlekshistoria eller en upprättelse till den nedlåtanden synen på Förorten.

En kärlekshistoria om Förorten.

                                                                                                                                                  Avslutningsvis som vanligt blev det boktips, denna gång böcker som borde komma med varningstext.

Veckans boktips blev:
Märta Tikkanen: Orgelbyggaren av Robert Åsbacka
Tobjörn Tännsjö: Anteckningar från källarhålet av Fjodor Dostojevskij
Andreas Ekström:  Förbländningen av Elias Canetti

Nästa Babel handlar bland annat om en författare som fått Sveriges fetaste förskott på en bok.

Read Full Post »