Ett inlägg om en eftermiddag på Den Bästa Arbetsplatsen.
Här ville jag bli omsluten och gömd av gräset.
I eftermiddag kom jag hem, kändes det som. Fast jag kom bort. Eller inte bort – jag återvände till min föreföre detta arbetsplats, den bästa arbetsplatsen jag nånsin varit på. Knappt ett par år blev det här för min del. Nu när ytterligare två år har förflutit bjöd jag in mig till min före detta kollega och fakultetskommunikatör L för en lunch och en guidad visning i den nyaste byggnaden på campus innan höstens studenter anländer. Det kändes som att komma hem så snart jag klev ur bilen…
I samma veva ville jag också hälsa på en vän som började nytt jobb här i måndags. Jag åkte hemifrån före klockan elva och kom inte hem förrän klockan var nästan 16. Den första halvtimmen strosade jag ensam i dyra, men underbara Kunskapsträdgården. Gräset ÄR mycket grönare här! Det var som om jag ville kasta mig i dess famn och be det omsluta mig, gömma mig, för Den Andra Världen. Det var här jag träffade så många underbara, fantastiska och inspirerande människor under två års tid.
Men jag ljuger om jag säger att jag älskade alla då. En kan inte älska alla. En kan inte förlåta alla heller, det kände jag också idag. Fast störst av allt den här dan var kärleken! Det jag älskade mest var vidsyntheten, detta att det var tillåtet att både vara kuf och kompetent på den här arbetsplatsen…
Den här texten satt på kaffeautomaten på Den Bästa Arbetsplatsen.
Den blev så många kära återseenden, kramar, handskakningar och skratt att jag glömde ta alla bilder på det nya, såsom jag hade tänkt. Jag får helt enkelt åka tillbaka dit. Snart. Inte vänta två år. Nu ska jag smälta mina intryck, mina inre bilder. Bilder av alla dem jag saknar så det gör ont i bröstet. Du får se på några av de yttre bilderna:
Tack snälla L, Stephan, Ingridorna, Mariorna, Elham, Raida, Sven, Mickarna, Anki, Lisbeth, Anna-Lena, Elisabet, Jenny, Agnes, Cecilia, Mats, Sofia, Christian, Anders och alla andra som blev glada när vi sågs idag! För en som är fördriven ur paradiset var det fantastiskt att se och känna att ni minns mig med glädje!
PS Om jag träffade min vän som började på sitt nya jobb i måndags? Jepp! Alldeles innan jag åkte hem hittade jag honom, fikandes, i närheten av dammen på baksidan. Vilken lycklig man!
PS 2 Den bästa arbetsplatsen heter Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Och håll utkik, för en lördag i slutet av september är här Öppet Hus!!!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Härligt att du fick en bra dag där, en energikaramell.
Jepp! Nu är jag rejält laddad inför morgondagen! 😛
Men du då… Kunde du ta dig hem i kväll???
Jag hade redan hunnit till Uppsala så jag blev bara lite försenad hem, tack och lov.
Senaste nytt är att tågen kommer igång vid 4 i morgon bitti. När brukar du åka? Jag ska åka med 9.11-tåget… 😮
Jag tar pendeln som går 4:56 eller 5:56 från Uppsala, men i morgon åker vi hemifrån med bil 5:30 💤
Sovmorgon för din del, med andra ord? 😉 Säg till LP att köra försiktigt!
Där tror jag säkert att det är rätt häftigt att arbeta. Mycket spännande och intressant innanför de väggarna. Synd att du slutade/måste sluta. Jag riktigt känner hur du njöt av återseendet, med en liten parentes.
Det var världens bästa arbetsplats! Vidsynheten… Jag trivdes där från första dagen. 😛
Jag gick på vikariat, sen visstidsanställningar och såna tar ju slut… Min tid på SLU tog slut strax innan jag skulle LAS:as… 😦
Det låter som en trevlig dag med många möten 🙂
Det var en underbart fin dag, med många kära återseenden! 😛