Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘prins’

Ett inlägg om en film.


 

SnövitSnövit (1937) var Walt Disneys allra första långfilm. På juldagens eftermiddag gick den på SvT och jag tvingade min mamma att se den med mig. Eller nej då, det var förstås frivilligt. Men jag ville se filmen, för det enda jag hade sett av den tidigare var den sång- och dansscen som visas på julafton. Mamma, däremot, hade sett filmen på bio tillsammans med mormor. Hennes främsta minne från filmen var att hon önskade sig Snövit-skor…

Filmen baseras på den gamla sagan om prinsessan Snövit. Snövit har en elak styvmor som vill vara den vackraste i landet. Men en dag blir Snövit den vackraste och styvmodern beordrar en jägare att ta med Snövit ut i skogen och döda henne. Jägaren har emellertid inte hjärta till detta utan säger åt Snövit att fly in i skogen. Efter en natt ute i mörkret hamnar Snövit hos de sju dvärgarna.

Det är en rörande, men ganska enkel historia utan några djupare bottnar. Att styvmödrar är elaka är ju allmänt känt – det kan ju inte älska styvbarn som sina egna och är alltid svartsjuk på dem. Men räddningen finns i kärleken och i den här sagan är han en vacker prins. Dvärgarna är sju och små och hade filmen gjorts idag hade Walt Disney stämts med all säkerhet eftersom en med all säkerhet inte får använda ordet dvärg längre om kortväxta människor. Dessutom hånas även allergiker, surskallar, sömnsjuka, blyga och utvecklingsstörda med flera i filmen.

MEN… Jag tycker, som sagt, att detta är en rörande film och jag är djupt imponerad av att Walt Disney redan på 1930-talet kunde göra så otroligt bra animeringar – utan datorer.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

A royal affairEn andra chans var det inte bara vissa artister som fick igår. Vi gav även en film en andra chans. Fästmön fick för ett tag sen en DVD-film. Den har legat hemma hos mig i nån månad eller så utan att ha blivit sedd. Igår kväll visade SvT1 A royal affair och då passade vi på att se den.

Filmen handlar om den unga brittiska prinsessan Caroline Mathilde som reser till Danmark för att gifta sig med kung Kristian VII och bli drottning. Den unga kvinnan är förväntansfull, för hon har uppfattat att han är kulturellt intresserad. I själva verket visar det sig att kungen är mer eller mindre galen. En prins föds och kungen skaffar sig en livläkare. Läkaren blir i själva verket den som styr landet, vilket inte ses på med blida ögon av alla. Men när läkaren och drottningen blir förälskade och inleder en affär kan det ju bara sluta i katastrof, eller?

Det här är en riktigt bra historisk film – ja, den är baserad på verkliga händelser. Skådespelarna är fenomenalt duktiga och då menar jag inte enbart Mads Mikkelsen, som spelar läkaren. Även Alicia Vikander som drottningen och Mikkel Følsgaard som kungen gör riktigt bra rollprestationer.

Toffelomdömet för detta drama blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tecknad film.


I eftermiddags visade SvT 1 Askungen,
i tecknad version på originalspråk från 1950. Jag var självklart tvungen att titta, jag har ju bara sett den lilla sekvens som visas i TV på julafton!

Askungen

Askungen räddade Walt Disney!


Enligt Wikipedia
gjordes Askungen under en period när Walt Disney nästan var tvungen att stänga ner sin verksamhet. Askungen räddade företaget! Den hade premiär i februari 1950 och nominerades senare till tre Oscars.

Filmen är förstås baserad på en gammal saga om den vackra Askungen, som utnyttjas som piga av sin elaka styvmor och de två styvsystrarna. Allt som har med styv att göra är elakt – det är därför jag väljer att kalla mig bonusmorsa -när det behövs.

Traktens prins är giftasmogen, tycker hans pappa kungen, som längtar efter barnbarn. Därför anordnar kungen en fest till vilken alla ogifta unga kvinnor bjuds in. Styvmodern gör allt för att förhindra att Askungen åker på balen, men hon tar sig dit. Och sen går det ju som det går…

Det här är en enkel, men rörande historia om en ung flicka som desperat söker kärleken så att hon slipper bo kvar hos sin styvfamilj. Det är vackert, fyndigt och musikaliskt och en av Disneys bästa. Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja ursäkta om nån hakar upp sig på den dåliga tyskan i rubriken. Men faktum är att jag är så trött, så trött att jag inte kom på nåt bättre. Den här dan har försvunnit fort som attan och hur jag ska ORKA jobba på fredag börjar kännas allt mer tveksamt. Men det måste jag för sjukhusräkningen, som kom idag, med flera räkningar måste betalas…

På eftermiddagen kom Fästmön hem igen med en nyklippt prins. Medan hon sprang runt på Tokerian och handlade mat (hon får hem alla barnen på fredag i två veckor…) satt Elias och jag och pratade. Det är så kul och händer alltför sällan nu. Men jag märker hur stor han har blivit.

När Anna var klar med handlingen tog Elias och jag bilen över och hämtade henne och alla miljoner kassar. Innan dess hade Anna och jag burit ut dammsugaren också, så hela min lille bilman var nästan full. Så for vi ut till Förorten. Första stoppet var Morgonen, där Elias skulle lämnas och Storasyster hämtas. Andra stoppet var Himlen, dit Kvinnorna i mitt liv, dammsugaren och alla jädra matkassar skulle. Väl på plats ville jag förstås smaka på det goda kaffet i Annas nya kaffebryggare också, så vi blev kvar tills klockan var nästan halv sex.

Tomteflickor

Anna och jag?


Lullan Gardenia* hade fått ett stort paket
som tog upp hela hennes rum. Innehållet skulle monteras ihop – nej, det var inte nån IKEA-möbel – så det var tur att hennes mamma fanns på plats att assistera. Det där med beskrivningar och tålamod är inte alltid av… högsta klass…

Lullans paket

Lullans paket.


Jag fick äntligen se Annas fina gran.
Dess belysning fungerade inte först, men det berodde på att nån hade skruvat på ett ljus. Ajsan bajsan, får man inte göra, det är inte elsäkert! Men sen hittade Anna det skruvade ljuset (det där lät konstigt…) och granen lystes upp. Vackert!

Annas gran 2012

Riktig Petter-och-Lotta-gran!


Vi hann åka hem
innan Johan kom, så nån riktig lägesrapport har vi inte fått än av honom, även om han ringde lite senare. Pizza köpte vi med oss på vägen hem, för min ork var nu nere i skorna och Annas också, nästan.

Ingen av oss orkade ens äta upp sin pizza. Det blir lagom lunch i morgon! Jag slängde mig på gästsängen efter maten medan snälla Anna halkade ut till bilen igen eftersom jag hade glömt en tidning där.

Sen ringde mamma och jag var så trött, så trött, så trött och hon slutade aldrig prata – men så blev jag bara tvungen att sätta punkt. I kväll blir det andra delen av Stenbeck klockan 21 på SvT 1. Om jag inte somnar…

Vad har du gjort idag då???


*Lullan Gardenia = kärt barn har många namn! Detta är ett av Annas dotters många namn, påkommet av dess fader.


Livet är kort. Och jag är bara för trött för att sitta vid datorn…

Read Full Post »

Den som sover syndar inte

säger en del.

Några säger

Den som har ett gott samvete sover gott.

Hur det ligger till med detta kan vara en fråga i sig att dryfta. Men den gångna veckan undrade Tofflan om du sover gott om nätterna.

Så här fördelade sig de 25 inkomna svaren:

40 procent (tio personer) svarade: Så där. Jag vaknar oftast några gånger. 

32 procent (åtta personer) svarade: Nej, jag sover alldeles för lite och för dåligt. 

16 procent (fyra personer) svarade: Jaa, jag sover som en prinsessa/prins – utan ärt! 

Tolv procent (tre personer) svarade: Ja, jag sover tillräckligt och vaknar utvilad. 

Jontas kommenterade:

Chockerande, men jag sover! Från dess jag var 13 år tills förra året (41 år) tog det ett par timmar för mig att somna och sedan vaknade jag varje timme under natten. Nu somnar jag direkt och sover tills klockan ringer. Ändå måste jag säga att jag sover för lite (6-8 timmar per natt) eftersom jag behöver cirka 14 timmar. Den tröttheten försöker jag motverka genom kaffe och läkemedel. Så utvilad är jag aldrig. Lite dubbelt det där. Sover gott men sover för lite.

Cattis kommenterade:

Jag sover som en gris; har det så väl förspänt att är jag bara trött så rasar stress och annat elände av mig och stör inte under sömnen. Nackdelen är väl att jag sover riktigt tungt och måste ha en specialväckarklocka för hörselskadade för att vakna (med vibrationsplatta och allt!). Fungerar på tre timmars sömn om jag måste, annars är sju-åtta timmar det idealiska.

Stort TACK till er alla som klickade svar och som kommenterade! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten här intill!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag var det dags för min andra avstämning på ”nya” institutionen. Fast det hade chefen där glömt bort, så jag ringde och påminde. Eftersom h*n satt upptagen fick jag vänta ganska länge på att få besök på rummet, men jag jobbade under tiden. Så klart man blir lite… störd när människor man har avtalat tid med inte dyker upp när de ska. Men jag var betydligt mindre störd än jag blev på min förrförra arbetsplats och jag mår så pass bra att jag inte visar att jag blir störd. (Till och med h*n med de kalla fiskögonen skulle ha varit stolt över mig om h*n sett mig…) Och sen… när jag fick beröm för det jag har åstadkommit… Tja, då smälte jag ju totalt! Vem vill inte ha beröm av sin chef, liksom..?

Ett enkelt sätt att ta reda på hur medarbetarna mår.


När jag jobbar använder jag mycket ny teknik.
Det är internet, hemsidor och intranät som gäller. Ofta glömmer man bort det där personliga mötet öga mot öga. Jag kämpar för att inte glömma det, men eftersom det är semestertider just nu är folk på min arbetsplats extra stressade och har extra mycket att göra att vi ibland får skjuta på möten – både en och två och till och med tre gånger. Sen blir det bra när vi verkligen ses. Att förlita sig helt på teknik funkar inte när man jobbar med kommunikation. Ett enkelt men funktionellt sätt jag noterade på mina ”resor” genom institutionerna var denna låda. Här kan medarbetarna lämna redogörelser för hur deras arbetsvecka har varit till chefen. Och tro mig. Lådan var inte tom.

Det blev lite sen lunch idag eftersom mitt möte ju blev framflyttat. Men lunchen var lätt och perfekt – svampomelett. Det klarar jag mig på till kvällen när köket i New Village ska servera grillad kyckling. Kyppan inhandlas förstås efter jobbet, varm ska den vara. Innan dess måste jag till apoteket för två av mina mediciner håller på att ta slut.

Lätt och gott.


Tillbaka efter lunch i huset där jag jobbar träffade jag M.
Vi hade en lång och bra diskussion och jag fick en rapport om hur det hade gått med min fråga, kommunikationsplanen, på morgonens ledningsgrupp. Troligen blir det en institutionsdag i september där vi grupparbetar kring planen i sin nuvarande form – precis så som jag hade föreslagit! (Alltså, det är helt fantastiskt att känna att människor faktiskt lyssnar på det jag säger och mina idéer – nu är jag INTE ironisk!!!)

Ena gaveln av huset där jag jobbar.


Jag berättade också för M om en del från mitt avstämningsmöte.
Att göra den närmaste tiden är bland annat ett förslag till en ny startsida till ”nya” institutionen samt att tillsammans med ett par, tre andra personer i huset lära mig hur skärmarna i entrén funkar och hur man lägger in information där. Jag berättade också om min förestående sjukskrivning för chefen. Hittills var det ju bara M som visste om den, men jag tyckte att det kändes mest rakryggat att säga vad som komma skall. Det handlar ju om ganska lång tid jag blir borta.

Här ska det komma nåt.

 

Det jag glömde säga till M, men som jag diskuterade med chefen, var att försöka få till nån sorts virtuellt arbetsrum på institutionens sidor på intranätet. Nån sort forum där man kan prata med sina kollegor och diskutera jobbfrågor. Institutionen är ju så stor att vi faktiskt ibland är tvungna att ta teknik till hjälp när vi ska kommunicera…

Och nu när jag blir kvar ett tag till känns det som om jag verkligen behöver göra nåt roligare av mitt kontor. Inte en blomma i fönstret finns det idag, till exempel. På glasväggen ut mot ljushallen finns tre av mina, enligt eget tycke, snyggaste höstbilder. På anslagstavlan sitter en massa lösa lappar, Picasso-vykortet jag köpte när det var öppet hus på skolan och en nytagen bild på en prins. Men när jag kom till C:s glasvägg ligger jag ännu mer i bakvattnet, insåg jag…

Rejält pimpad glasvägg till ett kontor nära mig.

Read Full Post »

Nu har jag dammsugit media lite den sista tiden och har hittat en hel del knäppa nyheter. Eller vad sägs om dessa???

Nyhetstorka, eller..?

Read Full Post »

Söndag och valdag. Men jag har ju redan klarat av valet. Och skälet var ju att jag skulle in till Kungliga Hufvudstaden och träffa vännen Inna.

Det blev en stunds väntan på perrongen i Uppsala. Tog upp lokalblaskan och läste… Om valet, förstås! Ovanligt, va?!


Valet, valet, valet – kvalet för många, men inte för mig…

                                                                                                                                                              Men det fanns lite andra nyheter i dagens tidning också. Jag fastnade förstås för denna om snuskiga vägglöss, därför att några närboende hade med sig såna här krabater hem en gång. Fyyyyyyy…


Låter ju inte som om lus-sex är nåt skönt sex… ”sticka sin vassa penis rakt i in i hennes mage…”  UFF!

                                                                                                                                                            Tanken var först att ta 14.09-tåget, men det blev ett tidigare tåg som gick sju minuter i.


Jag hade kunnat fortsatt ända ner till Östergyllen, men nu var ju Stockholm min destination!

                                                                                                                                                      Tåget var fullt som vanligt av folk som åt, pratade i sina mobiler, surfade och luktade illa. Jag luktade inte illa. Jag hade tvättat mig och dagen till ära stänkt på några droppar Hugo Boss. Dessutom läste jag min spännande bok som går mot slutet nu!


Lite trött var jag nog…

                                                                                                                                                              Väl framme bestämde jag mig för att orka promenera. Vädret var fint i Stockholm och himlen var blå.


Det var massor av folk på vägen till och från Gamla Stan.

                                                                                                                                                         På mysiga Lady Hamilton hade Inna och hennes kollega/vän Trond haft turen att få var sitt rum. Annars var det tämligen fullbokat på hotellen i Stockholm denna helg.

Vi blev bjudna på mousserande vin och guldpengar c/o vänliga Annika H. På tal om vänliga så var ALLA i personalen just vänliga. Vänliga och glada. Bara det!.. Trevligt bemötande av leende personal som ser ut att trivas på jobbet – och så mysiga rum gör att jag definitivt kommer tillbaka för att övernatta, nästa gång. Och så var det ju detta med det alldeles fantastiska afternoon tea, som Inna så vänligt bjöd mig på…


Jag tog en sipp av mitt mousserande, men resten fick Inna. Så hon blev nog lite på sniskan… 😉

                                                                                                                                                             Vi kände oss som två Pippi, tror jag, för vi fick var sin gigantisk guldpeng. Ingen av oss orkade öppna den utan de försvann ner i våra väskor/fickor.


Var sin gigantisk guldpeng fick vi med oss. Fast jag tror att den innehåller choklad, inte guld rakt igenom.

                                                                                                                                                  Afternoon tea… Det var nåt extraordinärt på Lady Hamilton… Vilken buffé av scones, cream cheese, lemon curd, marmelader, sylter, teer – och kakor… Vi ville ju förstås fota allt hela tiden, men sen ville vi goffa också!


Nu vill nog Inna slå klorna i sin scone och sina gurksnittar…

                                                                                                                                                            Det här med kameror, för resten… Jag fotar ju med min mobil och nu har bakstycket lossnat på två ställen så jag har fått tejpa. Inna hade fått tejpa sin kamera och hon berättade livfullt hur hon var tvungen att hålla i objektivet som också var lite ”lösaktigt”.


Ja detta är alltså en bild på Innas händer och kamera och tekopp.

                                                                                                                                                            Vi åt en massa gott. Titta bara!


Mjuka kakor av alla de slag. Och teerna…

                                                                                                                                                       Jag är egentligen ingen tedrickare, men idag provade jag tre sorters te. Det ena var ganska ordinärt svart te, det andra champagne och grädde och det tredje choklad och chili. Låter rätt smarrigt, va..?


Inna ÄR verkligen så här glad – inte bara över sina sötsaker – utan mest hela tiden!

                                                                                                                                                            Inna är en glad och trevlig tjej som det var hur lätt som helst att prata bort några timmar med. Klok och rolig är hon också och sånt är ju en ännu bättre kombination. Och så verkar hon vara så otroligt snäll… Jag tror att Innas elever har en toppenlärare i henne! Ytterligare ett bonuspoäng roffar Inna åt sig eftersom hon är tillsammas med – EN ÖSTGÖTE!!

Efter alla scones, snittar och kakor tyckte Inna att vi skulle ta kaffe på maten… Så blev det!


Kaffe och bondkaka på maten blev det! Notera hur guldpengarna PLÖTSLIGT har kommit närmar mig…

                                                                                                                                                                Och så lite bäst av allt… Disken kunde vi lämna. Den plockades bort av försynta tjejer.


Slabbdisken kunde vi bara lämna åt andra att ta hand om.

                                                                                                                                                          Två timmars goffande gjorde att vi tog hissen upp till Innas rum, ett rum som passande nog hette Johannisört (en brännvinskrydda). Det var nog det mest mysiga rum jag har sett! Kolla in takbjälkarna, bara!..


Hög mysfaktor på rummen! Här ska Inna och Trond valvaka i kväll.

                                                                                                                                                               Alla tjejer/damer/kvinnor som bokar enkelrum på Lady Hamilton får en gåva på rummet – en korg med diverse smått och gott, en del ätbart och en del läsbart. Vilken jättefin grej!


Så spännande med en korg diverse!

                                                                                                                                                Killar/män som bokar enkelrum får också nåt – en chokladbit, tror jag det var. Det har sina fördelar att vara tjej ibland!

Jag klev upp under bjälkarna för att kolla utsikten från takfönstren. Inte var den fy skam, inte…


Var det inte i den kyrkan en prinsessa gifte sig och fick en prins nån gång i juni..?

                                                                                                                                                            Inna var sen så gullig och följde mig till tåget. Vi genade över Klara kyrka och Inna visade vilken anarkist hon är!


På gräsmattorna får man inte gå, men Inna tycker att förbud är till för att brytas – i alla fall i det här fallet!

                                                                                                                                                             Inte nog med den fina afternoon tea-buffén och den trevliga pratstunden, Inna gav mig en bok också! Bästa gåvan att ge en sån som mig…


En deckare!

                                                                                                                                                          Tänk att man kan hålla låda i nästan tre timmar med en person som man aldrig har träffat förut… Häftigt! Vad vi pratade om? Tja, lite om kärlek, barn, Östergötland, krämpor, jobb och så. Men detaljerna behåller vi oss emellan.

Read Full Post »

Tack snälla Moa* för ALL bildrapportering uppifrån Prinsbygden! Det känns tryggt att veta att ni har EN mobiltelefon med täckning där uppe OCH att Johan sköter sig och skaffar mat – han agerar verkligen som Mannen i familjen.


Kunde Jesus mätta många på lite fisk så kan Johan!

                                                                                                                                                   Jag hoppas att du gjorde fiskpinnar av dagens fångst samt kokade potatis till – det är Johans älsklingsrätt! (INTE!)

                                                                                                                                                *Moa = förhoppningsvis blivande svärdotter i huset, tillika paparazza grandiosa!

Read Full Post »