Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘presens’

Ett inlägg om en bok.


 

Light shining in the forestI påskas lämnade vännen FEM ett paket och en bok till mig i mammas brevlåda. Nu har jag läst Paul Tordays bok Light shining in the forest. Den var precis så… läskig som omslaget utgav inlagan för att vara. TACK, FEM!

Bokens huvudperson är Norman Stokoe som är en fullfjädrad byråkrat. Norman utnämns till Barnens tsar, ungefär Barnombudsman. Det är bara en märklighet: han har faktiskt aldrig umgåtts med barn. Men så försvinner två barn. Tack vare en nitisk journalist lämnar han det strategiska för det operativa. Norman blir engagerad i försvinnandena. Och just för att han är en sån strategbyråkrat kommer han fram till det ofattbara: polisen tycks skydda en pedofil som har fått en ny identitet.

Ganska snart kastas jag in i en läskig iskylande stämning. Boken är skriven i presens, vilket hjälper till att bygga upp spänningen. Jag får associationer till Stephen King, för detta är en psykologisk thriller lite i hans stil – om än en brittisk variant.

Jag ska definitivt läsa mer av Paul Torday och gärna också på originalspråket engelska!

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan konstaterar… väta.


Det regnar. Det regnar blött.
Det regnar som fan. Ja, ursäkta, men det går inte att uttrycka det på annat sätt. Vi hade ju halvt om halvt planer på nån utflykt idag. Jag hade tänkt ta med picknick och filten från bilen. Men glöm det!

Sovmorgon ända till klockan nio idag! Jag hoppas att gossen kommer i säng i bra tid i kväll. Annars får jag nog lite skäll… Men det är svårt att natta den yngre generationen när det är både ljust och varmt. Elias är ju emellertid så stor nu och han säger själv till när han vill lägga sig. Nån nattning är det ju inte fråga om i egentlig mening. Bara bädda upp, fixa läsbelysning om så önskas, tjata (knappt det, ens…) om tandborstning och lite sånt, du vet…

Efter frukost tog jag en välbehövlig dusch i mitt duschrum. Sen var det Elias tur. Han duschade i mitt badkar, där det också finns en dusch. Vi har vårt speciella knep för att det inte ska rinna vatten och schampo i ögonen och det funkade även hemma hos mig!

Renhårig Elias
En renhårig gosse, om än lite störd av smattret från regnet.


När Elias var ren, torr och påklädd
klev vi ut ur badrummet bara för att konstatera att det fullkomligt vräkte ner. Eller vräker, som sagt. Presens är det som gäller.

Regn på fönster o tennisbanan
Blött på baksidan. De djupa spåren i gräsmattan kommer från kranen som flyttade upp de nya fönstren.


Jag tänker inte gå ut om det regnar så här mycket!

sa Elias.

Nej, inte jag heller!

sa jag.

Men i hallen står tre soppåsar och stinker och väntar och jag måste över till Tokerian eftersom jag insåg att toapappret är slut. Eller rättare sagt… Jag hade lyckats köpa med mig hushållspapper, extra tjockt som inte går att spola ner, i stället för toapapper. Hushållspapper går det inte åt så mycket av här hemma, det är toapappret som har strykande åtgång. Så nu när sista rullen sitter på måste det handlas. Sen vill jag förstås kolla storvinsten på Lotto – fat chance… En annan tanke jag hade var att införskaffa blommor till ballen*. Det känns inte så… kul i skrivande stund.

Fast… det där är ju saker som kan vänta lite. Det som inte kan vänta är att vi ska åka till Elias pappa i kväll – oavsett väder. Så då om inte förr måste vi verkligen ut. Och innan dess hade jag tänkt att vi skulle åka och äta söndagsmiddag nånstans.

OCH NU KOM VÄRLDENS ÅSKKNALL OCKSÅ! 

Vi får väl sitta vid våra datorersynd om oss! – men eftersom det åskar nu också var Elias smart och stängde av sin dator. Själv sitter jag vid Storebror och den kan jag ju inte stänga av eftersom den inte vill starta då.

Jag har gjort lite research inför telefonintervjun på torsdag. Det finns vissa saker som är spännande med tjänsten, annat som oroar mig. Det sistnämnda handlar mest om personer som jag kan tänkas stöta ihop med. Personer jag inte vill gärna vill möta. Men ämnet har jag saknat! För även om jag trivs där jag jobbar nu, saknar jag humanmedicin, ett område inom vilket jag har jobbat med informations- och kommunikationsfrågor i nästan 23 år. Det är det jag är bäst på. Jag har ändå haft stor nytta av de 23 åren i mitt nuvarande jobb. Somligt går att översätta till animalmedicin och forskning kring miljöfrågor, men inte allt.

Igår kväll pratade jag lite med Fästmön. Det är alltid gott att höra Den Mest Älskades röst! Lite senare på kvällen fick jag emellertid veta att de hade blivit väldigt, väldigt besvikna och modstulna. Jag hoppas verkligen att dagen idag blir bättre för dem!

Vad sysslar du med en söndag som denna, när det i alla fall här i Uppsala är blött?


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, allt cirkulerar inte runt mig. Det finns en värld där ute också. Den som vill – häng med på en tur i omvärlden!

Bostaden en del av pensionssparandet. Jepp, så kan man säga att det är för min del, i alla fall. Men just nu finns tyvärr en stor risk att jag, som ÄLSKAR att jobba, får ta ut pengarna i förskott. En måste ju kunna leva nu också. ”Sen” får vänta.

blanketterMånga vårdanställda läste obehörigen journaler. Egentligen borde verbet stå i presens, för att vårdpersonal, som inte jobbar med en viss patient, ändå läser patientens journal är nog vanligare än man tror. Totalt handlar det om 27 personer som olovligen läst en viss journal, enligt Aftonbladet. Två av dem sägs jobba med sjukresor och loggade in 15 gånger under en och samma dag. Så oerhört korkat att göra det nu när man lämnar elektroniska spår efter sig. Dataintrång eller tjänstefel – nu polisundersöks det vilken typ av fel de nyfikna har gjort.

Buljonghärva i Uppsala. Ja jisses så lokalblaskan fläskar på! Vilken tur att det bara var buljontärningar och inte… fläsk, till exempel. Men det klart, en riktig soppa är det ju…

facebookFacebook har börjat kosta. ”Det är gratis och kommer alltid att vara det.”. Så står det på Facebooks inloggningssida. Men nu har man börjat ta betalt för meddelanden till andra än den man är vän med. I alla fall i Storbritannien. Dessutom kostar det mer om personen du inte känner är populär, alltså har många vänner eller följare. Syftet med det hela sägs att vara att slippa spam. Jag ser ett helt annat syfte, jag…

Fördubblade vårdnadstvister. Det är resultatet av reglerna från 2006 för hur skilda föräldrar ska dela på vårdnaden av sina barn. Men hallå! Det var väl ändå inte meningen? Meningen var väl att det skulle bli bättre? Eller? Ett barn behöver båda sina föräldrar!

Popstjärna tar över BingoLotto. Aftonbladet kallar det en skräll att Marie Serneholt tar över BingoLotto i höst efter petade Jan Bylund. Jag funderar bara… Vad är BingoLotto? Det var så länge sen jag hörde talas om det 1990-talsspelet. Sist jag tittade  (13 april 1993) var han… den där… Tåget eller vad han nu heter  programledare.

Ett glas mjölkEgen mjölk? Nja, matbutikernas så kallade ”egna” och billigare mjölk är inte så ”egen” egentligen. Enligt TT kommer ICAs mjölk från Arla, Axfords Garantmjölk, som säljs av bland andra Willys, kommer från Falköpings mejeri och Skånemejerier. Från Skånemejerier kommer även CityGross mjölk av märket Favorit. För att nämna några…

Pojkar läser bara om män också läser. Eh… va? Den statliga litteraturutredningen visar att pojkars läsförmåga har blivit sämre. Och det är inte skolornas fel, menar docent Gunilla Molloy vid Stockholms universitet. I stället handlar det om att pojkar bara läser om vuxna män också gör det, alltså föregår med gott exempel. Kan det verkligen vara så enkelt?

CV ska matcha jobbet. Kort och koncist, ska man skriva CV, men ändå inte för allmänt. Och så ska det matcha jobbet. Värst av allt är massansökningar, säger en av de så kallade coach-experterna. Men en CV är ju ingen ansökan i sig, utan en levnadsteckning. Ansökan gör man väl i ett separat dokument? Nu får ni väl hålla isär äpplen och päron, eller?!

JärnladynOch så, avslutningsvis, har Margaret Thatcher avlidit. Vill du se en bra film om henne, kolla in Järnladyn.


Livet är kort. Margaret Thatcher blev ändå 87 år gammal.

Read Full Post »

Avskalat. Modigt. Sorgligt. Och ändå hoppfullt och livskraftigt. Så vill jag sätta mina ord på den tredje delen av När livet vänder. Det program där Anja Kontor möter Ulrika som förlorade sitt enda barn i en trafikolycka.

frostigt löv på gräs

Ett löv dör och faller av sitt träd, det sker varje år. Men barn borde inte få dö före sina föräldrar.


Ulrika körde själv olycksbilen.
Med i bilen fanns en kompis och hennes barn. Alla blev skadade, men de båda pojkarna dog. När Ulrika berättar om olyckan gör hon det i presens. Det enda som hörs är hennes röst. Ibland pausar rösten och vi får se på naturbilder i rutan, nån gång lite musik till. Men det är avskalat, det är jobbigt, man kommer inte undan. Barn borde verkligen inte få dö före sina föräldrar. Och hur klarar en förälder av att gå vidare?

Det klart att Ulrika själv ville dö när hon fått veta att sonen Jonathan hade förolyckats. Som tittare får vi inte veta hur lång tid det tar innan det vänder, innan Ulrika gör en deal med sig själv om att inte dö utan fortsätta leva.

Men hon gör dealen och hon lever idag. Hon har flyttat från huset på andra sidan Vättern till en lägenhet i Uppsala, nära kompisen som var med i bilen vid olyckan, kompisen som också förlorade en son. Man skulle kunna tro att vänskapen gått sönder, att skuldkänslor skulle ersätta vänskapsbanden. Men Ulrika och hennes kompis har blivit ännu tajtare – de två är ju de enda som vet hur det känns.

När Anja Kontor frågar var Ulrika tror att sonen finns nu, svarar hon att hon tror att han finns i nån sorts himmel…

[…] en plats där tiden står stilla […]

En mycket stark halvtimme, som knappast kan ha lämnat nån som tittat oberörd (om tittaren då inte har ett hjärta av sten). Anja Kontor är lysande, hon låter huvudpersonen tala så gott som fritt, passar in med några frågor då och då för att leda berättelsen vidare.

Det här var ett riktigt bra TV-program, jag är alldeles matt. Nu ska jag försöka se de två tidigare programmen, som jag missat, på SvT Play. Totalt blir det åtta program.

Det känns fånigt att sätta Toffelbetyg på nånting så bra, men jag gör det ändå. Och självklart blir det det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är lite kortare för en del.

Read Full Post »

En hund kommer springande med ett människoben i munnen. Är det kvarlevorna av en flicka som försvann för tio år sen? Polisen tar en arkeolog till hjälp i Elly Griffiths debut som deckarförfattare, Flickan under jorden.


En debutdeckare om gamla människoben – och nya…

                                                                                                                                                      Ruth Galloway är arkeolog och anställd vid universitetet. Hon lever med sina katter, ganska ensligt, i King’s Lynn i Norfolk. Plötsligt blir hon mot sin vilja indragen i ett polisfall. Hon anlitas som expert när man hittar människoben. Gissningarna går att det är en flicka som försvann för tio år sen. När ytterligare en flicka försvinner höjs naturligtvis spänningen och pressen. När Ruth själv börjar känna sig hotad funderar man om gärningsmannen finns i hennes bekantskapskrets…

Den här boken är spännande ända till slutet. Det är ett intressant grepp att använda en arkeolog och lite av en antihjältinna i huvudrollen. En del kärlekstrams ska det förstås också vara, men i den här boken känns det helt rätt. Boken är skriven av en flyhänt hand – i positiv bemärkelse. Presens är helt rätt tempus i en deckare. Spänningen hålls uppe boken igenom och det lite mystiska inslaget ger definitivt kalla kårar. Det här är en alldeles utmärkt deckardebut!

Händelserna utspelas i Norfolk varifrån en del av min farfars släkt härstammar. Författaren är bosatt i Brighton, min gamla ”hemstad”. Kan inte bli bättre förutsättningar, eller hur? Högsta betyg, förstås!

Read Full Post »