Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘onda ben’

Ett inlägg om fotbeklädnader och julprylar.


 

De senaste dagarna har jag insett att det faktiskt fanns saker jag kunde ha önskat mig i julklapp av tomten. Igår, när det var så skitkallt, hade det inte varit fel med en pyjamas. Vid läggdags jublade jag emellertid när jag kom ihåg att jag faktiskt äger ett par duntofflor. Jajamens! De åkte på. Och av under natten, förstås, men värmde Toffelfötterna till dessas ägare somnade.

Duntofflor

Jubel! Jag hittade mina duntofflor igår!


Tidigare på kvällen
hade jag också konstaterat att ytterligare ett par strumpor skulle gå i sophinken. Jag tyckte att det drog lite kallt om hälen…

Trasig strumpa

Det drog kallt om hälen…


I morse var det nytt jubel i Toffelhemmet!
Jag hittade mina stjärnbeströdda stödstrumpor. De är sköna för mina onda ben och samtidigt varma eftersom de går upp till knäna. Skitfula, ja, men ingen tittar under mina jeans.

Stödstrumpor

Stjärnbeströdda stödstrumpor – skönt för onda och kalla ben.


Pyjamas och strumpor
kunde jag alltså ha önskat mig, med andra ord. Och hängslen. Jag kan nämligen inte ha bälte, för spännet sitter precis där mitt operationsärr går och det är mycket oskönt.

Men nu är julen slut och det är ett år till nästa, ungefär. Mina planer för kvällen är att avjula mitt hem – åtminstone på de sista julprydnaderna, juldukarna och julgardinen. Det är ju så vintrigt nu att det känns trist att ta ner stjärnor och stakar. De får vara framme ytterligare några dar. Ljusslingan på ballen* får sitt uppe tills kvällarna ljusnar.

Sen ska det tvättas. Strykhögen börjar växa till sig igen, men jag tänkte göra ett ryck medan tvättmaskinen jobbar. Då återstår inte så många måsten i helgen mer än att tvätta ytterligare en eller två maskiner. Ett tag var jag inne på att åka och köpa vin i kväll, men det kan jag spara till i morgon – och samtidigt forsla ut sopberget som har bildats här.

Så varför sitter jag vid datorn i stället för att köra igång med att balansera ner gardinstången i vardagsrummet? Ju tidigare jag blir färdig desto snabbare kan jag slå mig ner och läsa de sista sidorna i Gården

Vad händer hos DIG i helgen??? Och har du avjulat än??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta, för även om jag balanserar med stänger, tvättar, stryker etc passerar jag datorn då och och då.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mål och att vara utvecklingsbar – och att inte vara det senare…


 

Kardemummablomma

Troll gillar att gömma sig i buskarna. Själv föredrar jag buskarna. Busken på bilden är min kardemummablomma på jobbet, köpt för ett presentkort från Elliot.

Tänk att jag inte kan sluta skriva här nån gång! Det ska jag, var så säker, men utrymmet är inte slut än. Och vad ska då vissa trollpackor göra som i dagsläget kommer på oönskade besök flera gånger om dan? Deras liv lär bli tomt. Mitt liv… går vidare, för jag är utvecklingsbar. Men än så länge fortsätter det som tidigare. Jag skriver och jag har i alla fall en trogen läsare som höjer min besöksstatistik (det gäller att tänka positivt).

Vid nyår avger många löften. Det gör inte jag. Jag sätter upp mål för det kommande året. Vilka mina mål är för 2016 vill jag inte gå in på alltför detaljerat här – se stycket ovan! Ett mål som är ganska oskyldigt att nämna i alla fall är att jag ska bredda min läsning och läsa fler böcker som inte är deckare. Förra året försökte jag införa

varannan icke-deckare

men det sket sig ganska snart – jag köpte ju nästan bara deckare. I år ska jag skärpa mig. En god början är två av julklappsböckerna. Vännen Inger skickade mig Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin och vännen Jerry gav mig Eva Wiklunds Hon som ser. Vidare hittade jag en intressant lista hos Johanna. En del av böckerna som hon klassade som de bästa romanerna hon läste förra året har jag läst, men jag hittade ett och annat intressant tips också. (Jag måste erkänna att jag glodde en hel del på hennes lista över de bästa deckarna hon läste förra året också… Till min förvåning hittade jag ett par för mig okända författare där.)

Julklappsböcker

Den sista från höger och den tredje bakåt räknat från höger blir bra starter på mitt mål att bredda min läsning. Tack, givare!


Under ett par veckors tid
har jag varit ganska sänkt, trots att jag inte haft nåt galet att peka på i tillvaron. Men idag på förmiddagen kom jag på orsakerna. Det är tyvärr

minnen

som jag inte kan radera. Däremot bleknar de för varje år och jag känner mig stärkt av att jag hanterade smärtan så bra som jag har gjort och att jag kan få ro i att veta vad det handlar om. Därför blir ett annat av mina mål för det nya året att stanna upp, tänka och lyssna bättre på mig själv. Det är först när jag liksom har klarat av mig själv som jag kan vara av värde för andra.

Promenadväg

Ibland måste jag stanna upp, tänka och lyssna bättre på mig själv.


När jag scrollar upp och läser
vad jag har skrivit ser jag en del kloka och sansade ord. Annars började den här 2016 års första dag i raseri (ja, jag bultade i elementet och skrek ”IDIOTER” till sist. Det hjälpte dock inte, jag fick bara ont i handen och blev hes.). För en kan verkligen undra vad jag har för grannar som sätter igång att spika klockan 9.40 en nyårsdag. Det spikades av och till i tio minuter. Jag har svårt att tänka mig att detta var nåt akut och inte kunde väntas med ett par timmar. Puckon! (Nu tycks de i stället ägna sig åt att möblera om, tvätta och gräla. Att en ska behöva höra allt…)

Nu är jag rejält kaffesugen och ska veckla ut mina onda ben ur sängen och ta mig ut i köket. Det blir åter en lugn – och pratsam… – dag med mamma i NewVillage. Men vad händer hos DIG??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

Syltburk

Kanske fastnar mina fingrar i en syltburk ute i köket???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Och vart tog den här söndagen vägen? Inte vet jag. Liten sovmorgon blev det efter att vi hade kommit i säng skapligt kvällen före. Som vanligt var det skit på TV och det bästa vi kunde uppbringa, alla kanaler till trots, var ett gammalt avsnitt av kommissarie Morse på Kanal 9. Fästmön öppnade en flaska La Luna till middagen (tunna kycklingfiléer, potatisklyftor, diverse olika såser samt en grönsallad med fetaost och oliver som bonusingredienser). Det blev ett glas till maten och ett glas att skölja ner den envise Morse med samt lite senare, resterna av fredagens chilibågar.


Det var rätt OK att hänga med Morse på lördagskvällen och skölja ner honom med ett glas gott rödvin.

                                                                                                                                                                Idag har jag varit Ute på Uppdrag. Fick cirkulera en halvtimma innan jag hittade nån parkeringsplats, så jag har i skrivande stund bara varit hemma nån timma. Hemma hos mig. Jag är här för att vattna, duscha, ringa mamma samt kryssa i a-kasselappen. Den sista är som ett slag i huvudet varje gång jag kryssar en dag. Tyvärr är kryssandet nåt jag måste fortsätta med eftersom inte nog med att jag inte får nån lön när jag ska ut och jobba, mina a-kassedagar tickar iväg under tiden också. Hade jag varit förslagen hade jag sagt att jag hoppar på det där jobbet när dagarna är slut. Men för mig är det viktigaste att komma ut i arbete. Nu. Så snart som.


Jag vill ut i arbete innan jag dör inifrån.

                                                                                                                                                                 Jag har duschat och smort in mina onda ben, så nu stinker det salva om hela mig. Inte för att salvan hjälper, men jag har åtminstone inte haft nån ny propp på ett år. Däremot satt jag och kliade mig på ena kinden nyss och undrade vad det var för brunrött jag fått på vänsterhandens fingrar… Blod. Jag hade kliat hål på nån prick eller så. Fräscht… Höll förstås på att tuppa av när jag insåg att det var blod, men jag satt ner så fallet blev inte så långt. Med bortvänd blick hasade jag sen ut till toan och tvättade händerna. Ja inte i toan, dårå, utan i handfatet på toaletten. (Nån som märker ord, eller?!)

Nu återstår att ringa mamma innan jag åker tillbaka till Förorten. Ska in till Tokerian först med veckans Lotto samt posta ett födelsedagskort till MH.

Idag ska Anna göra nån god fiskgratäng till middag. Jag äter förundrad all god mat hon lagar. Mitt bidrag blir oftast att fixa grönsakerna till. Och de kvällar jag lagar mat vet barnen att det allt som oftast blir grillad kyckling med potatissallad och baguett…

Hmm… börjar känna mig lite hungrig, faktiskt. För en halvtimma sen blev det en påse Ahlgrens bilar till lunch…

Read Full Post »

Så har snart ännu en dag passerat. Är förbi. Över. Vet ibland inte vart timmarna tar vägen, de liksom flyger fram.

Det är skönt att ha tiden med Fästmön. Även om vi inte alltid sitter i samma rum och är engagerade i samma aktivitet, så finns hon där. Hon, den där fina, som ser till att jag inte ger upp.

Har fått en hel del gjort ändå idag – jag har dammat och dammsugit och tagit reda på en stor hög strykning. Ringde mamma och peppade henne inför ett visst möte. Och blev själv uppringd på mobilen av rare doktor Anders. Han började jobba igen i måndags efter semestern, så han har inte hunnit höra av sig förrän nu. Men vi har bestämt träff på fredag eftermiddag. Det ska bli skönt att få hans kloka blick på mitt onda ben!


Så här såg onda benet ut alldeles nyss. Tyvärr får jag inte med hela ”piskrappet” på bild eftersom det börjar högt uppe på framsidan av låret och inte slutar förrän i mitten på vaden.

                                                                                                                                                            I morgon har vi inga bestämda planer för dagen, men till kvällen ska vi ut till Förorten eftersom Anna och Jerry ska på ett viktigt möte. Då får jag äran att ”barnvakta” min goseplupp, det vill säga Elias, och träffa Frida, som jag nu inte har träffat på evigheter, känns det som! Storasyster är fortfarande utomlands, men väntas enligt säker källa hem på fredag.

Av nån anledning har jag ont i kväll igen i vaden, så jag ska slänga mig i favoritfåtöljen med Mons Kallentoft. Fåtöljen är ju så konstruerad att jag kan sitta med benen i högläge. Jag snålade och sparade och gnetade ihop till de       6 000 spänn den kostade för att jag skulle ha nåt skönt att sitta i, nåt att vila benen i, när jag kom hem efter en arbetsdag… Så ironiskt livet kan vara ibland…


Här sitter jag bra med benen i högläge om jag släpper ut fotstödet!

Read Full Post »