Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klura ut’

Ett glatt och mammigt inlägg.


 

Jag o mamma 2014

Jag och mamma på hennes födelsedag 2014. Den här bilden tycker jag är skitkul på oss två. Mamma tycker sisdär om den…

Idag är det Mors dag. Hur andra gör skiter jag i, men jag vill gärna gratta min lilla mamma på dagen. Eftersom det är mellan tre och fyra timmars restid med bil oss emellan kan jag inte dyka upp för dagen. I stället skickade jag ett litet paket med litterärt innehåll och ett separat kort, också det med nåt litet innehåll. Det är emellertid inte sakerna, presenterna, som är viktiga. Det är att bli ihågkommen, att inte känna sig bortglömd eller alltför ensam. Nu är min lilla mamma rätt mycket ensam, så jag har tänkt ut ytterligare en liten ”sak” – eller snarare ett litet event – till henne som jag strax ska presentera för henne i telefonen. Kanske är det inte nån Mors dags-present, men det kan bli en födelsedagspresent – mamma fyller år mitt i sommaren. Och som det verkar kan jag inte åka ner i år av flera olika skäl. Idag är det emellertid Mors dag och ett stort GRATTIS till lilla mamma kommer även här via bloggen!

Men det är faktiskt också min dag idag. Den enda som numera kommer ihåg det är… lilla mamma. Fästmön och Agneta har båda inside information av viss art, så de klurade ut det. Lilla mamma skickade ett gult kuvert som landade i min postbox redan i måndags… Hela veckan har det stått på en av bänkarna i köket. Nyfiken har jag spanat på det och tänkt att det ska bli lite kul att skrapa en Trisslott, troligen…

Gult kuvert med hand

Ett gult kuvert från mamma låg i postboxen i måndags.


Idag vid frukosten 
var det läge att slita upp kuvertet. Inuti låg ett kort… med en cyklande ko på framsidan…

Kort med ko

Inuti kuvertet låg ett kort… med en cyklande ko på…


Och när jag öppnade kortet… 
kunde jag inte annat än konstatera att lilla mamma och jag må ha våra kontroverser, men se humor har hon definitivt!!!

Grattis från mamma Marita ko

Nog för att mamma bor i Sveriges cykelstad Metropolen Byhålan, men att hon är en ko visste jag inte!!!


Tack för ett gott skratt, mamma, och tack för kortet och dess innehåll!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett bladvändande inlägg.


 

Boksida och hand

Nu har jag börjat läsa den första av mina julklappsböcker. Det är härligt att få vända blad i en helt ny bok ibland.

Det är söndagsförmiddag och min sista lediga dag den här veckan. Men jag klagar inte! Jobba tre dar, ledig fyra. Jag längtar i stället till jobbet. Dit jag ska i morgon för att även den kommande veckan jobba tre dar och vara ledig fyra. Det går snabbt att få ledigheten i kroppen. Med det menar jag (ja, jag känner att jag måste förtydliga allt eftersom det alltid finns några som vill missuppfatta/missuppfattar det jag skriver) att det är lätt att vända på dygnet. Mamma, som är på besök, är dessutom en nattuggla och vill gärna ha sovmorgon varje morgon. Därför har även jag varit ganska hänvisad till mitt sovrum. Men jag klagar inte på det heller. Jag har min laptop och jag har tillgång till massor av bra böcker som jag kan läsa och mobilen om nu nån skulle vilja mig nåt.

Jo lite klagar jag. Jag har ont i högerbenet och det blir inte bättre, snarare värre. Jag tror att det har med stillasittandet i sovrummet att göra. Där är ju begränsat med utrymme för promenader. Tänk, det vore nog det värsta för mig, ytbegränsningen, om jag satt i fängelse! Medan jag sitter eller ligger här tänker jag förstås en hel del. Jag känner mig ledsen och förtvivlad för att jag så ofta är arg och frustrerad och för att jag känner mig så ensam trots att jag inte är det. Men det kanske är dags att gå vidare nu och vända blad och göra nåt som är nytt för mig: jag funderar på att öppna ett Facebook-konto! Så nytänkande är jag! (<== ironi). När ens sociala kontakter i princip omfattar mamma och kollegorna på jobbet saknas det nåt. Jorå, jag har vänner som hör av sig då och då, mest per sms eller via spelchatt. Men på Fejan skulle jag kunna ta upp vänskapstråden med gamla vänner och kanske träffa nya. Sen vet jag att vänskap i cyberspace är som det är – osäkert. Fast är det verkligen bättre i verkliga livet??? Tänk efter!

Böcker är emellertid oslagbara som vänner. Igår kväll öppnade jag den första julklappsboken. Idag på morgonen har jag läst ungefär en fjärdedel av Falleri fallera falleralla, den åttonde och sista delen i Carin Gerhardsens Hammarbyserie. Jag fick boken av mamma, det vill säga jag nätshoppade den själv. En kan ju fundera över varför jag läser så mycket deckare… Är jag mordisk? Nja, inte särskilt. Jag gillar att försöka klura ut vem som är skyldig och varför. Av julklappsböckerna var åtta av tio deckare… Mycket att klura på, med andra ord…

Julklappsböcker

Reprisbild på julklappsböckerna. TACK igen, alla givare!


Vilken sorts böcker läser DU helst??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar! Jag kanske kan få lite input och lästips!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Mannen i bruntDen 15 augusti 1987 var en regnig lördag. Då köpte – eller läste! – Siv Agatha Christies deckare Mannen i brunt. Hos mig hamnade den i mars i år tack vare Sivs dotter Agneta. Inte var boken ensam om att hitta nytt hem hos mig heller – Agneta kom med två stora papperskassar. Stort TACK till Agneta för alla härliga böcker! Nu har jag läst den första av böckerna från dessa kassar. Och det var, som du säkert har listat ut, Mannen i brunt.

Berättare i boken är Anne Beddingfield och varken miss Marple eller monsieur Poirot är med. Här är Anne detektiven, kan man säga. Anne har nyss förlorat sin far och längtar ut på äventyr i vida världen. Hon mellanlandar hos bekanta till fadern i London innan hon hamnar på en båt till Afrika. I London har Anne blivit vittne till hur en man faller framför ett tunnelbanetåg och en man i brunt rusar fram för att hjälpa honom i rollen som läkare. Men en mystisk upphittad lapp, ett kvinnomord i en utannonserad lägenhet och ett nytt möte med mannen i brunt gör att Anne inser att det är nåt skumt på gång. Hon vill lösa gåtan. Det är därför hon så småningom hamnar i Sydafrika, efter en spännande och inte helt händelselös båtresa. Den som är något bevandrad i just det landet kommer kanske att tänka på, förutom Nelson Mandela, diamanter… En del kärlek, en del hemlig agent och en del oskyldigt dömd finns också med i handlingen.

Mannen i brunt är en av Agatha Christies tidiga böcker. Hon debuterade 1920 och den här boken kom ut 1924. Det får man ta i beaktning när man läser den. Med detta sagt anar du kanske att jag tycker att den inte hör till Agatha Christies bästa böcker. Boken är ändå spännande och jag lyckas inte klura ut vem som är skurk förrän i slutet.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gardininlägg.


 

Näpp! Nåt löshår var ju inte detta…

Löshår

En svans med löshår?


Vad det egentligen var
lyckades Susanne klura ut! Kanske har hon hört både Fästmöns och mina fula ord ända bort till sig om morgnar och kvällar när mörkläggningsgardinerna i sovrummet ska hängas åt sidan eller fällas för. Jag har tidigare haft sidenband. Vackert och guldigt – och väldigt glidigt. Dessutom fastsatt med en hake som minst en gång om dan orsakar blodvite. Inte så smart med tanke på att jag svimmar vid åsynen av blod…

För 69 spänn hittade jag ett par såna här omtag på Chilli. Lite i pråligaste laget, kanske, men verkar funktionsdugliga. Och det är det viktigaste just nu!

Gardinomtag

I pråligaste laget, men funktionsdugliga.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sjungande (?) inlägg.


 

Nja, riktigt så illa som i rubriken är det INTE! Jag bara kom att tänka på en gammal dansbandslåt. Texten går egentligen så här på svenska:

[…] Å de va lörda igen å jag satt här å deppa, jag tyckte allting va så meningslöst.
Men just nu ringde en rar lite flicka å mitt problem va löst. […]

Poesi av högsta klass, eller vad tycker du? Originallåten heter Another Saturday Night, för övrigt, och originallåten spelades in 1974 av Cat Stevens. Du som har varit med ett tag kanske minns Cat? Han var lite av en mjukis singer-song-writer och konverterade senare till islam. Då upphörde hans karriär som artist. Men det jag inte visste är att Cat Stevens faktiskt har svenska rötter (mamma) och att han är släkt med både Sissela Kyle och Jan Scherman. Så pass!.. Här slutar föreläsningen om Cat Stevens.

 

 

Oj det blev visst fel låt…

Idag vaknade jag, som vanligt med ett kliande högeröra, till en ganska grå dag. Jag var jättetrött klockan 6.38 och ville inte alls gå upp. Konstigt, för igår kväll gick jag till sängs tidigare än kvällen innan. Låg i sängen en stund och kollade in Twitter. Ibland är det ett intressant flöde, bland annat för mig som letar nytt jobb och som är nyhetsnörd. Men understundom är det mest ett brus. Idag brusade det, enligt min uppfattning.

Sen klev jag upp i alla fall. Sparkade igång en maskin tvätt runt halv åtta. Ja vaffan, det är ju vardag och normala människor jobbar eller går i skolan. Onormala människor –  ==> jag – tvättar. Och enligt husreglerna, som för övrigt inte följs av alla men av mig, ska det bara vara tyst mellan klockan 23 och 7. Klockan hade passerat halv åtta när min tvättmaskin åkte på.

Fredag innebär att hela landet myser. Vad ska jag mysa med? För mys, enligt svenskar, betyder nåt ätbart, nåt man stoppar i munnen. Jag älskar att äta gott, det är inget problem. Problemet ligger snarare i att jag är rätt tjock nu för tiden. Tjock… FET, är ordet. Så jag försöker hålla igen. På vardagar. I onsdags var det en familjemiddag med Linn i fokus och då gjorde jag ett undantag. Ska jag följa ett liknande poängsystem som när det gäller jobbsökeriet borde jag därför straffas med en helgdag minus. Men nu tänker jag inte späka mig på helgerna. Nåt kul måste en få ha. Om vi nu ska diskutera problem är kanske mitt största att klura ut mat. Själva myset är inga problem, jag har lite att välja emellan:

Fingerkex norsk makrill och skumpa

Fingerkex, norsk makrill och skumpa… Vad ska jag välja att mysa med i kväll när det är fredag?


Nu har jag
ganska mycket tid på mig att bestämma myset till i kväll, för dan har just börjat. Tvättmaskinen börjar låta

snart fääärdig

och jag ska inte torka, men hänga upp tvätteländet på tork. Jag har sökt två jobb, varav ett är ett lika stort drömjobb som det jag sökte igår. Om inte mer… Det finns många, många spännande jobb där ute, ska du veta… Jag hoppas att det finns nåt med mitt namn på snart.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett debatterande inlägg om litteratur.


I morse läste jag
ett blogginlägg av Lotta Olsson på Dagens Nyheter. Hon skriver om att folk ofta har så många åsikter om deckare. En del tycker att deckare är

[…] dåligt skriven underhållningslitteratur […]

medan andra menar att

[…] genren har vidgats och att många deckare har stora litterära kvaliteter […]

Det finns till och med de som hävdar att deckare är

[…] den bästa genren för modern samhällskritik […]

Precis som Lotta Olsson läser jag mest deckare. Jag tycker att hon lyfter fram en stor poäng med deckaren som genre när hon menar att det hela tiden dyker upp nya deckare. Ett skäl till detta måste ju var att läsarna inte överger genren.

En gång (i maj 2012) bloggade jag om genren romance, som inte intresserar mig ett dugg.

Tantsnusk blir romance!

dundrade jag.

Det gillade inte alla… Men det jag menade i grunden var att man bokförlagen tar en redan befintlig genre och döper om den – i hopp om att ge den en bättre status, kanske. För romantikböcker har ju funnits länge. Vad är nytt mer än namnet? Oavsett, varken tantsnusk, romantikböcker eller romance intresserar mig. Jag har haft perioder med sån litteratur, främst när jag var ung. Som äldre vill jag läsa annat.

Bokhyllor

Toffelbokhyllorna dignar…


Efter att jag hade pluggat klart
tog jag ut min examen med litteraturvetenskap som huvudämne 1985. Men inte nog med det – jag rörde knappt ett skönlitterärt verk på typ fem år. Då hade jag tvingats läsa i genomsnitt tre böcker i veckan under terminerna. Böcker av alla sorters genrer – lyrik, dramatik, pikareskromaner, reseromaner, historiska romaner, romantiska romaner, noveller med mera… (Jag blir trött bara jag rapar upp allt…)

Men så långsamt började jag läsa igen. Hittade tillbaka till gamla klassiker och favoriter, hittade nya. Så småningom hittade jag deckargenren, en sorts böcker som jag liksom njuter av och vilar i. För trots att det ju är hiskeligt med mord och blod är det själva gåtan som är det intressanta! Kan jag klura ut vem mördaren är innan författaren avslöjar det? Kan jag hitta motivet innan det framgår? Men, jag vill också understryka att jag läser andra genrer också! Däremot blir det i princip alltid

varannan deckarnas!

Jag tycker inte alls att deckargenren är dålig underhållning! För mig är deckarläsning lite av hjärngympa. Men visst. Jag håller med om att det är underhållning – för mig. Och naturligtvis är det så att alla deckarförfattare kanske inte borde ha gett sig på att skriva vissa böcker – eller att bli författare överhuvudtaget… Men så är det väl i de flesta genrer? Eller?

Vad har du för åsikter om litterära genrer och vilka föredrar du???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en blombukett och en snäll Inger.


Uppdaterat inlägg:
Blomsterflickan Inger gav sig tillkänna per sms igår kväll. Mysteriet är löst!

————————————————————


Idag mitt på dan
ringde en blomsteraffär ganska nära Slottsträdgården. En tjej berättade att jag skulle få blommor och undrade om jag skulle hålla mig hemma under dagtid. Det skulle jag, sa jag, förutom en tur ut i verkligheten runt halv tre, tre. Då lovade hon att blommorna skulle hängas på min dörr om jag inte var hemma.

Fästmön började jobba klockan 15 idag. Därför blev det tidig middag, nånstans mellan halv två och två. Vi sörplade sparrissoppa och gnagde på brödbitar till. När man sitter i köket – som man brukar göra när man äter middag – hör man väldigt väl om det försiggår saker och ting i portuppgången. Jag hörde konstiga ljud och tittade ut genom fönstret. Efter en stund fick jag se ryggtavlan på en mansperson, tror jag, iklädd orange jacka och pratandes i mobiltelefon. Trodde det var vaktis som äntligen kom för att fixa lampan i trapphuset, den som lyser i evigheters evigheter alltid, trots att den är försedd med en sensor och borde slå av då och då.

Hur det nu var blev jag nyfiken och klev upp för att titta ut glo genom tittögat i dörren. Närå, ingen fara. Lampan lyste fortfarande och det har den gjort LÄNGE, onödigt nog (ja, jag har förstås felanmält detta, alltså, för det är ju nåt fel med sensorn). Öppnar (notera tempusbytet för spänningens skull!) då dörren – och ser att nån har TRYCKT ner en, vad jag tror är, blombukett – i tidningshållaren utanför min ytterdörr. Jag rafsade förstås in den. (Ja, blombuketten, naturligtvis inte tidningshållaren eller ytterdörren, dummer!) Och jag hade rätt – det var en bukett blommor! Vilken tur att jag räddade den, för den var ganska illa klämd. Dessutom kunde blommorna ha gått av.

Men alla blommor överlevde och se så vackra blommor jag fick:

rosa gerbera

En bukett med bland annat rosa gerbera.


Buketten innehöll
bland annat gerbera i två nyanser rosa. Gerbera är en favoritblomma, för det är en blomma som man jag alltid blir glad av!

Nu återstår bara ett problem och det är att klura ut vem givaren är. Visserligen medföljde ett kort med en jättefin hälsning på.

Blommor från Inger

Blommor från Inger… Frågan är vilken Inger…


Fast… nu råkar jag känna
en tre, fyra personer med just det förnamnet… Ett par av dem läser min blogg – kanske är givaren en av dem???

Ge dig gärna tillkänna, Inger, så att jag kan tacka dig ordentligt!! Men TUSEN TACK för de vänliga orden, kramarna och blommorna. Jag blev verkligen, verkligen GLAD!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »