Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inte bortglömd’

Ett glatt och mammigt inlägg.


 

Jag o mamma 2014

Jag och mamma på hennes födelsedag 2014. Den här bilden tycker jag är skitkul på oss två. Mamma tycker sisdär om den…

Idag är det Mors dag. Hur andra gör skiter jag i, men jag vill gärna gratta min lilla mamma på dagen. Eftersom det är mellan tre och fyra timmars restid med bil oss emellan kan jag inte dyka upp för dagen. I stället skickade jag ett litet paket med litterärt innehåll och ett separat kort, också det med nåt litet innehåll. Det är emellertid inte sakerna, presenterna, som är viktiga. Det är att bli ihågkommen, att inte känna sig bortglömd eller alltför ensam. Nu är min lilla mamma rätt mycket ensam, så jag har tänkt ut ytterligare en liten ”sak” – eller snarare ett litet event – till henne som jag strax ska presentera för henne i telefonen. Kanske är det inte nån Mors dags-present, men det kan bli en födelsedagspresent – mamma fyller år mitt i sommaren. Och som det verkar kan jag inte åka ner i år av flera olika skäl. Idag är det emellertid Mors dag och ett stort GRATTIS till lilla mamma kommer även här via bloggen!

Men det är faktiskt också min dag idag. Den enda som numera kommer ihåg det är… lilla mamma. Fästmön och Agneta har båda inside information av viss art, så de klurade ut det. Lilla mamma skickade ett gult kuvert som landade i min postbox redan i måndags… Hela veckan har det stått på en av bänkarna i köket. Nyfiken har jag spanat på det och tänkt att det ska bli lite kul att skrapa en Trisslott, troligen…

Gult kuvert med hand

Ett gult kuvert från mamma låg i postboxen i måndags.


Idag vid frukosten 
var det läge att slita upp kuvertet. Inuti låg ett kort… med en cyklande ko på framsidan…

Kort med ko

Inuti kuvertet låg ett kort… med en cyklande ko på…


Och när jag öppnade kortet… 
kunde jag inte annat än konstatera att lilla mamma och jag må ha våra kontroverser, men se humor har hon definitivt!!!

Grattis från mamma Marita ko

Nog för att mamma bor i Sveriges cykelstad Metropolen Byhålan, men att hon är en ko visste jag inte!!!


Tack för ett gott skratt, mamma, och tack för kortet och dess innehåll!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett upphittat inlägg.


 

Ja, i förra inlägget diskuterade jag och Nillan det där med julsaker som man hittar när man tror att man har plockat undan alla OCH burit upp eller ut jullådan på vinden eller förrådet. Alldeles nyss upptäckte jag den första kvarglömda tomten. Den dök upp… bakom pappa. Nog för att pappa ofta hade en räv bakom örat, men en tomte är det alltid jag som sätter där till varje jul. Jag brukar inte glömma att ta bort den. Nu krånglar närminnet lite.

Tomte bakom pappa

En tomte dök upp bakom pappa. Kvarglömd. Min pappa, däremot, är inte bortglömd. Till jul får han en tomte vid sitt porträtt.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en handläggare som inte vill bli min, en ängslig mamma och kläder mot väta.


Efter dagens dusch och hårtvätt
hade jag inte så stor lust att bli blöt igen. Men jag behövde gå och handla. Jag rev i garderoberna och hittade en tunn, men vindskyddande jacka och ett par hela, grövre skor. Jackan var i bra skick. Jag är emellertid inte i lika bra skick, så frågan var om jag inklusive en luvatröja fick plats under jackan. Det fick vi! SÅ jäkla fet är jag alltså inte! Skorna funkade också bra. Lite bökigt blir det att flytta mina inlägg fram och tillbaka i olika skor. Ett par specialgjutna inlägg kostade nästan 1 600 spänn i början av december förra året. Det är alltså uteslutet att inhandla ytterligare ett par.

Skoinlägg

Mina inlägg som är gjorda efter gipsavgjutningar av mina fötter.


Idag var det inget mer
än två glödlampor och ett batteri som skulle avlämnas i soprummet, på vägen till Tokerian. Det var bra, det, för mobilen ringde. Du kan aldrig gissa vem det var – och det kunde inte jag heller enbart genom att titta på uppringande nummer. Men det var… en handläggare på Arbetsförnedr… Arbetsförmedlingen! Jag var ju dit och skrev in mig den 1 augusti. En vecka senare deltog jag i ett obligatoriskt jävla skitmöte som tog en hel förmiddag i anspråk (då visade jag upp en bunt intyg också som skulle registreras). Sen dess har jag ringt Kundtjänst och berättat om några av jobben jag har sökt. Jag har registrerat mig på nätet hos Arbetsförmedlingen – inför kommande månadsrapportering den vägen. Arbetsförn… Arbetsförmedlingen ska nämligen slippa prata med människor en gång i månaden i alla fall. I stället ska personalen roa sig med att läsa vad dessa människor, vi arbetssökande, har sökt för jobb etc.

Hoppas att de är beredda på den roman jag tänker förse dem med!

skrockade hon häxlikt och kliade sig på skäggvårtan som rodnade av förtjusning på hennes nästipp.

(Ja du läste rätt! Vårtan rodnade!)

Men åter till handläggaren. Nån handläggare har jag nämligen inte fått än och jag har ännu inte hört av nån tänkbar kandidat (sic!) från AF. Den jag skrev in mig hos tyckte att jag skulle tillhöra AF Kultur. Sen har jag väntat och väntat och väntat för att få höra ifrån nån handläggare. Nu ringde en! Heureka! Eller..?

Varken h*n som ringde eller jag vill ha nåt ihop. Ingen av oss tycker att en kommunikatör ska tillhöra Kulturdelen av Arbetsförmedlingen. Bra. Överens. Det var också fint att h*n ringde mig för att fråga om min åsikt. Så vad händer nu? Tja… fortsatt väntan på en handläggare för mig på AF. Tro nu inte att jag har några större förhoppningar. Jag vet visserligen att det finns undantag i form av lysande stjärnor, men dessa undantag är få. Närmare bestämt två (2) – Maria och Ingmari. Nej, några mirakel förväntar jag mig inte. Samtidigt måste jag ha en handläggare så att a-kassan blir nöjd. Nån hjälp eller nån förmedling av jobb har jag aldrig fått av AF.

glad tjej

Jag vet inte om jag blev så här glad för att nån från AF ringde, men jag är i alla fall inte bortglömd av dem…


På Tokerian
hände inget anmärkningsvärt alls idag. Där var mest äldre och jag. Äldre människor är vanligen väluppfostrade och de springer inte omkring och skriker. Inga kulturkrockar, alltså! Hann precis in och hade klätt av mig blöta ytterkläder när lilla mamma ringde. Och hade dåligt samvete! Hon hade dåligt samvete för att hon hade köpt sig själv en höstjacka i stället för att skicka pengar till sin arbetslösa, 51-åriga dotter! Har du hört?! Det var nästan så jag grinade. Jag ska absolut inte säga nåt mer om min ekonomi till mamma. Det gör henne bara mer orolig och upprörd över situationen. Stackars mamma!  Nu får jag dåligt samvete…

Regnet öser ner och den jobbigaste timmen av dem alla på mitt dygn är snart till ända. Timmen mellan 14 och 15 är den mest ångestframkallande jag vet just nu. Det gäller att mota Olle i grind hårt och skoningslöst. TACK, bloggen, för att du finns och kan ta emot mina ord och tankar!


Livet är kort.

Read Full Post »