Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 27 februari, 2011

Det andra av tre långfilmslånga avsnitt om Kommissarie Zen är nyss slut. Och jag med. Alltså, jag är inte slut för att jag blev så upphetsad av spänning, utan slut som i trött. Jag vet inte hur många gånger jag höll på att somna i TV-fåtöljen. Ett riktigt sömnpiller, Sveriges Television!


Kommissarie Zen lunchar med en snygg åklagare.

                                                                                                                                                             I det här avsnittet hittas en död man under en bro. Polisen tror att det är självmord, men kommissarie Zen har andra funderingar. Och hans funderingar leder till en hemlig kriminell organisation, bestående av folk inom kyrkan, Kabal. Så två frågetecken rätas ut under filmen:

  1. Mord eller självmord?
    och
  2. Finns Kabal?

Det börjar så läskigt, men sen faller hela historien ihop. Jag tycker det är gäspigt, helt enkelt. Inte ens lite spännande en enda gång, som förra söndagen. Dessutom tycker jag man anspelar på en fördomsfull syn på såväl italienare som kvinnor och det är inte roligt. Inte alls. Kommissarien, separerad från sin fru, bor för övrigt hemma hos mamma, men dejtar en kvinnlig gift kollega i hemlighet.

Nej. Nej. Det här är inte bra. Brittiska polisserier ska utspelas i Storbritannien, inte i Italien. Det blir bara fel. Bottenbetyg!

Read Full Post »

Svenskarna är ett oroligt folk. Det visar en undersökning bland 7 000 personer i Storbritannien, Sverige, Kanada, Argentina, Polen, Förenade Arabemiraten och Kina. Bara kineserna är räddast.

Vad är vi rädda för då? Svenskarna, som lever i ett land som är ganska förskonat från naturkatastrofer, är mest rädda för klimatförändringar, miljöförstöring, cancer, rattfyllerister och ökade levnadskostnader. Sverige är ett ganska säkert land och medellivslängden och levnadsstandarden här är höga.  Men varför är vi så oroliga då? En teori kan faktiskt vara den att svåra saker, som klimatförändringar, är väldigt omskrivna/omtalade i media.

Undersökningen gjordes emellertid före bombdådet på Drottninggatan i Stockholm, så nu kanske vi får lägga till terrorism på vår rädslolista.

Själv är jag räddast för

  • krig
  • att bli lämnad
  • att bli hemlös
  • sjukdom

och

  • att mina nära och kära ska dö
  • 

Vad är DU räddast för???

Read Full Post »

Jahapp så var det söndagskväll! Dagen bara svischade förbi, det blir lätt så när man försover sig. Ändå hann ju Fästmön i tid till jobbet, men en lite tokig start på dagen blev det allt!

Och plötsligt sitter jag här alldeles ensam i stan. Förmiddagen gick snabbt. Jag fick en hel del gjort – både i hemmet och vad gäller jobbsökeri. Anna och jag tog en mugg java när hon slutat jobbet. Innan vi åkte ut till Himlen stannade vi till vid Tokerian för att handla lite färskvaror. Vi hade ju mest handlat torrvaror och städgrejor i fredags när Anna fick lön, så nu blev det mjölk och korv och sånt. Jag tror att vi släpade in sex matkassar plus Annas dator och ryggsäck när vi landat i Himlen… Våra armar var långa som aparmar och axlarna värkte. Vi borde helt klart ha kleptat med oss en varuvagn som vi kunde transportera alla kassar i från bilen till hissen…


En sån här hade vi behövt!..

                                                                                                                                                    Hemmet i Himlen såg rätt OK ut, men Anna tog ett varv med dammsugaren medan jag fixade lite käk till oss och Slaktar-Pojken. När Husmor Tofflan Slår Till vid spisen blir det allt som oftast… korv och pommes frites. Enkelt och gott, men inte så nyttigt…

Vi hann mysa en stund efter maten innan det var dags att tuffa över till pappa Jerry på Morgonen och hämta trion. Och sen släppte jag av dem alla i Himlen innan jag for hem igen. Nu sitter jag här i min ensamhet och hamrar på datorns tangentbord. Jag sitter väl här en stund till innan jag slänger mig i fåtöljen och läser innan det är dags för den brittiske kommissarien i Italien. Kvällens avsnitt har undertitel Kabal – vilket inte säger mig ett smack… Och inte blir jag mindre förvirrad när jag googlar på ordet för det kan antingen betyda fort (alltså en sorts byggnad) i öknen eller en krigare. Kanske att kommissarie Zen gör ordet klarare för mig sen (ha ha, nu var jag lite ordvitsig).

Har förberett en del inför morgondagens eftermiddagsmöte. Jag känner mig emellertid inte så hoppfull, eftersom jag inte ens tycks ha rättigheten att få en annan handläggare. Men det blir väl som det blir. Jag tänker i alla fall gå dit och göra mitt bästa. Och försöka tänka på den kära Birgittas omdöme om mig

Att du var SÅ karismatisk, det trodde jag inte!..

Nu ska jag inte sväva bland molnen för länge utan flaxa ner på jorden och kolla om det har hänt nåt i världen.

Read Full Post »

Sedan förra veckan har jag under en period två dagstidningar i pappersform som kommer på morgonen. En av dem är enbart för en kortare period. Det är intressant att läsa båda och jämföra. Men hur gör du? Den här veckan undrar Tofflan om du läser nån dagstidning i pappersform varje dag.

Du som vill svara på veckans fråga här intill i högerspalten kan klicka i flera alternativ. Men du kan INTE kommentera här. Varför inte skriva om dagstidningar i pappersform på din egen blogg?

Stort TACK på förhand för ditt klick!

Read Full Post »

Det här med färger är nåt som de flesta av oss har synpunkter på. Det kan till och med leda till stora diskussioner och vänskapsband kan prövas hårt… Tofflan undrade, i veckan som gick, vilken färg som är DIN favoritfärg. Och frågan engagerade många. De 40 svaren fördelade sig så här:

17,5 procent (sju personer) svarade: Röd

17,5 procent (sju personer) svarade: Turkos (måste ha blivit nåt fel, här…)

17,5 procent (sju personer) svarade: Svart

17,5 procent (sju personer) svarade: Lila

12,5 procent (fem personer) svarade: Blå

10 procent (fyra personer) svarade: Grön

5 procent (två personer) svarade: Gul

2,5 procent (en person) tycker att jag är ett pucko och svarade: En annan färg som du inte har som alternativ, Tofflanpucko!

Ingen svarade orange (konstigt…), brun, vit, rosa, beige

Stort TACK till dig som deltog med ett klick! Jag hoppas att du fortsätter att klicka men på den NYA frågan i högerspalten!

Read Full Post »

Läser i Dagens Nyheter att det är hundra år sen förlaget B Wahlström började ge ut ungdomsböcker. Du vet de där med röda och gröna ryggar. De röda var förstås flickböcker, de gröna för pojkar. Totalt handlade det om 3 000 titlar… Och några av dem finns i min barn- och ungdomsbokhylla i förrådet.


En hylla gröna, en hylla röda.

                                                                                                                                                      Som vuxen kan jag titta tillbaka och tänka att det inte bara var böckernas ryggar som var stereotypa och framför allt tidstypiska. Den där synen om att flickor skulle läsa en viss sorts böcker som ofta handlade om kärlek eller sjuksystrar, medan pojkar läste spännande deckare och äventyr.

I dagens artikel i DN lyfter krönikören Lotta (!) Olsson fram bland andra Lotta-böckerna och Kitty-böckerna bland de rödryggade, Biggles och Tvilling-deckarna bland de grönryggade.

Flickböckerna är enligt Lotta Olsson

[…] muntert lättsinniga i tonen. Inom vissa gränser, förstås. Flickorna blir ytterst sällan arga, i stället är de artiga, väluppfostrade, pigga och engagerade i sina studier. […] Flickorna söker sällan äventyret själva. […] Ofta handlar böckerna om hotande vardagsförtreligheter […]

Om Kitty skriver Lotta Olsson

[…] Kitty ser mycket vuxen ut, men i senare böcker blir hon yngre. Det blir nästan alla på barnboksomslag vioöket är en intressant förändring i synen på barn. […]

Kitty var en av mina favoriter – just därför att hon faktiskt inte bara råkade ut för

vardagsförtretligheter

utan löste mysterier. Fast jag minns att jag tyckte att hennes två kompisar, Bess och George, verkade ganska töntiga…

Bland de gröna böckerna skriver Lotta Olsson så här om Biggles

[…] Han är redan en ärrad hjälte som ser alla kommande faror före alla andra. Men rör han en min? Nejdå! En riktig hjälte visar inte känslor. […]

Biggles var kanske inte en av mina favoriter bland de gröna, men en och annan bok om honom finns nog i min hylla. Däremot var jag mycket förtjust i Tvillingdeckarna. Deras äventyr bestod också av att lösa deckargåtor, men med lite mer humor än Kittys. Och så var de ju svenska!

Lotta Olsson skriver:

Tvillingarna Klas och Göran kommer och stör i huvudstaden, där de bor hos sin intellektuelle kusin Hubert. […] Snabba bilar, ruskiga skurkar och en bedårande tidskänsla med den då högst moderna tunnelbanan.

Böckerna om Tvillingdeckarna var för övrigt skrivna av pseudonymen Sivar Ahlrud. Bakom namnet dolde sig två herrar. Jag kan inte låta bli att undra VARFÖR de skrev under påhittat namn.

Ja, tidskänslan sitter onekligen i de röda och grön B Wahlströmsböckerna. Böckerna, som inte ansågs som riktigt fin barn- och ungdomslitteratur, men som ändå låg snäppet intill Enid Blytons Fem- och Mysterietböcker, en något högra skattad ungdomslitteratur. (Inte för jag förstår varför, för de hade hela tiden utflykter och matsäcksorgier i Fem-böckerna. Vad var så litterärt högstående med det?)  Biblioteket i Metropolen Byhålan förde INTE B Wahlströms-böcker, men jag och min kompis FEM hade snälla föräldrar som försåg oss. Och sen lånade vi av varandra.

Men säga vad man vill om B Wahlströms-böckerna –  jag formligen slukade dem! (Jag slukade även Enid Blytons böcker, så ingen skugga över dem!) Så även om de inte ansågs som fin och bra barn- och ungdomslitteratur var böckerna mycket populära och älskade av andra ungar än jag också…

Vilka var DINA favoriter i den röda och den gröna B Wahlströms-serien???

Read Full Post »

Idag är det så ofantastiskt smutsgrått och trist ute att jag valde en riktigt skarp bakgrundsfärg för att uppväga det hela. Inte konstigt att folk råkar in i depressioner så här års, dagarna är ju bara för tråkiga i sina färger och sitt ljus. Den här vintern har varit aptråkig över huvud taget. Det har inte varit många dagar när jag har känt för att fota med min tejpade mobilkamera! Och förra vintern, som ju också var lång, var så ljus och solig, men kall. Många bilder blev det då…

Uppdatering: Immanuel bloggar om nånting som jag tycks ha föregått, Rosa dagen! Den infaller den 7 mars.

Nästa vecka vänder vi blad i kalendern. I min fotoalmanacka har jag den här bilden som symboliserar mars. Vi får hoppas att det börjar droppa lite här och var nu från taken.


Bara inte 13 är ett olyckstal på riktigt, så att nån får en istapp i huvudet…

                                                                                                                                                        Dagen började emellertid olyckligt. Fästmöns arbete startade klockan 7.30, men tio i sju låg vi kvar och snarkade. Jag flög upp tre minuter senare och undrade om hon inte skulle gå upp… Paniken var aldrig nära, vi hann tvätta oss (sisådär, i alla fall vad gäller mig) och Anna fick ner en skål yoghurt innan vi sprang ut till bilen. Jag tror vi var på hennes jobb i MER ÄN god tid. Hon behöver ungefär tio minuter för att klä om, så jag bör släppa av henne tjugo över sju om hon börjar halv åtta. Idag var klockan bara kvart över när jag sladdade in utanför hennes jobb…

Förmiddagen ska jag ägna åt diverse plock här hemma. Har en tvätt att vika och lägga i strykhög och kanske borde jag köra en maskin också. Det ska bäddas och soporna stinker så jag måste gå ut med dem. Tidningskorgen svämmar över… Tja, en husmors liv är sällan tomt på göromål…

Mamma ringde jag till igår, så det behöver inte göras idag. I stället lovade jag att slå en pling i morgon kväll efter mötet jag ska på under måndagseftermiddagen. Därför blir det så att jag bara skjutsar ut Anna och hämtar barnen i kväll och sen åker jag hem till mig. Behöver förbereda en del papper och sånt som ska med eftersom de som jobbar på myndigheten jag ska till inte vet hur man använder USB-stickor. Och jag tänker inte göra deras jobb och visa en gång till.


Ett gäng papper ska med, för myndigheten jag ska till vet inte hur man använder USB-stickor och jag orkar inte visa en gång till.

                                                                                                                                                         En ensam kväll hemma, sen alltså. Gissar att jag slö-glor på Kommissarie Zen (ska ge kommissarien en chans till innan jag dömer ut honom helt) eller kanske läser. För äntligen läser jag en spännande pocketbok!

Till Himlen åker jag troligen tisdag eftermiddag. På torsdag kväll ska jag vara ansvarig vuxen, för Anna ska på en jobbaktivitet. Fredagen ser jag fram emot – då är det åter dags att lägga mitt huvud i M:s händer. Just nu fäller jag jättemycket hår och det känns livlöst och trist. M brukar göra underverk! 😀

Read Full Post »