Medan jag körde min stridsvagn…

Medan jag körde min stridsvagn inne på ICA Kvantum och funderade på varför jag gjorde misstaget att åka dit och handla, fick jag vänliga sms från vännen Jerry. Det ljusade upp en kall och svart själ, en Mårra som gick och blängde allt och alla till isskulpturer.

Och så fick jag syn på den! Filmen med stort F! Filmen, som jag bara har på VHS. Den låg där i en hög, bland andra DVD-filmer av lågpriskaraktär. Endast 39 kronor. Endast 39 spänn, inte ens två tjugor, liksom. Klart jag köpte den, min favoritfilm från 1984, Falling in love. Molly (Meryl Streep)  och Frank (Robert De Niro) möts i en bokhandel när de köper julklappar. Det blir ett oförglömligt möte och de blir kära. Men det får bli en platonisk kärlek eftersom båda är gifta. Eller?.. Äh, se den! Den är skitbra!!!

Min favoritfilm gjordes redan 1984.

                                                                                                                                                             PS Den går alldeles utmärkt att böla till!!!

Read Full Post »

Blondie rules!

Äntligen fick Fästmön och jag träffa Birgitta! Och hon var/är precis så där häftig som jag hade föreställt mig.

Birgitta trixar med sin mobil.

                                                                                                                                                          Det blev diverse samtalsämnen under den dryga timma vi satt ner tillsammans. Och det blev inte som tänkt på Kafferummet Storken utan på Landings. Det verkade som om varenda Uppsalabo var ute och fikade på stan idag, nämligen…

Birgitta är verkligen så där varm, glad och generös som hon ser ut på alla bilder. Inte var det meningen att hon skulle bjuda oss på jättefikat – men det var precis vad hon gjorde. Fräcka jag åt en gigantisk macka med handskalade räkor. Suveränt god, men ganska suveränt pris också… TACK!

I januari förra året kom Birgittas självbiografiska bok Blondie ut. Och en av mina snälla vänner, Nurse Rached skickade mig boken för ganska precis ett år sen.

Birgittas bok Blondie.

                                                                                                                                                     Kände mig mig lite tramsig och pinsam, men jag frågade om Birgitta inte ville signera min bok. Det gjorde hon och textade så här fint:

Fint textat och fint skrivet till mig!

                                                                                                                                                             Anna fick en pocketbok med en hälsning från Birgitta. Snällt! Jag har inte kikat vad det står i den än, men nyfiken som jag är lär jag göra det innan vi släcker sänglamporna i natt.

Det var glädjande att höra att Birgitta har gjort en nätt förtjänst av sin bok. I september kommer utdelningen och den är henne väl unt! Jag hoppas att hon gör nåt kul för pengarna och inte bara bjuder sina Uppsalakompisar på dyra räkmackor… 😉

Vad vi pratade om för övrigt? Tja, i stora drag om skrivande, arbetslöshet, pengar igen, mobilkameror och att komma stärkt ur svårigheter. Men detaljerat behåller jag våra ord inuti mitt hjärta. Där får de ligga och värma mig en stund, för idag var hjärtat lite ledset.

På väg tillbaka till bilen passade vi på att fota ett par kalla typer.

På Forumtorget stod det här huvudet.

                                                                                                                                                           På busstorget, sidan mot Svartbäcken, hittade vi en kylig torso.

Iskallt!

                                                                                                                                                Hemma i Himlen satt pappa Jerry med barnen. Som vanligt blev det en trevlig och upprymd stämning med en massa ord som gjorde mitt lite mörka sinne ljusare och mitt svaga jag starkare. Som tack för att han är den han är rullade Taxi Tofflan ut och skjutsade hem. Temperaturen har sjunkit igen och det blåser kallt, nämligen. Ingen bra kväll för en promenad.

En timma framför Antikrundan, där min co-kommentator Inna, orange-expert, medverkade per mobil gjorde mig hungrig. Så nu ska jag fixa till mig lite middag – mackor med makrill och ost. Om jag hittar makrillburken, vill säga…

Read Full Post »

Smärtan och konstpromenad

I morse hade jag ont i magen igen. Det kändes som om magen var full av tennisbollar som studsade omkring – både mot framsidan av kroppen och mot ryggraden. Det hela var mycket oskönt, men jag har mina knep att möta smärtan. Jag brukar låtsas att jag ligger i ett vattenbryn, på mjuk sand och låter vågorna skölja över mig varsamt. Det är som om vågorna av smärta försvinner med dessa imaginära vågor! Helt suveränt! Och jag har kommit på det alldeles själv!

Det tog emot att ge sig av på morgonpromenaden idag. Jag hade ont och var mycket trött, men som alla med lite finskt blod i ådrorna (mitt består av 25 procent) har jag sisu. En sorts envishet, kampvilja som jag försöker plocka fram när det mesta känns omöjligt. Det lyckas inte alltid, men idag gick det bra. Jag plockade undan mitt nattläger, tvättade mig, satte i ”ögonen”, tog mobilen med lurar, hittade min promenadmusik, solbrillorna och sandalerna. Sen stegade jag iväg.’

Eftersom det var mulet i morse, men kvavt som 17, blev det längre Nikebrallor idag i stället för Pumashorts. Detta gjorde att jag vågade gå in till stan. Jag gick ner till kanalen och tittad lite. Hittade ett spännande konstverk som jag inte sett tidigare.

Konstverket ska föreställa det första spadtaget till Göta Kanal. Han som inte gräver är dess chef och den som gjorde solfjädergatumönstret i stan, Baltzar von Platen. Han som gräver är säkert rysk krigsfånge…

                                                                                                                                                         Göta Kanal går alltså tvärs igenom Metropolen Byhålan. Mitt inne i stan finns två slussar och nere i Borenshult finns fem slussar till. Dessa kallas för Skilsmässodiket – jag tror din fantasi och slutledningsförmåga kan göra så du förstår varför. Alltså, mannen sitter i båten och domderar, hustrun går på kanalkanten och försöker minimera båtens touchar mot slussväggarna…

En sluss mitt i stan.

                                                                                                                                                          Så promenerade jag upp på bron som måste öppnas när segelbåtarna ska in i slussarna. Alla bilar blir stannande på var sida av kanalen. Det finns två såna broar mitt inne i stan och jag minns att det var fruktansvärt irriterande när man hade bråttom. Ordet

broöppning

blev liksom ett svärord.

Jag tog en bild från bron över hamnen och kanalbolagets gula hus som numera är turistbyrå.

Gult är inte alltid fult. På det här huset är det ganska fint, tycker jag.

                                                                                                                                                                Jag gick naturligtvis ner till hamnen och tog Vätterpromenaden hem. Såg ett märkligt konstverk utanför Platenhuset, Point Cero (ja det ska stavas så). Jag tror att det skulle föreställa nån sorts isskulptur, fast i glas…

Is? Nja, tycker mera det ser ut som fiskrens…

                                                                                                                                                      Passerade Stadsparken och äntligen fick de gula gräsmattorna lite vatten!

Vatten, vatten över de snustorra gräsmattorna i parken.

                                                                                                                                                         Vidare på dagens agenda står nu först frukost och därpå färd till ICA Maxi. I eftermiddag ska mamma till frissan och sen ska hon väl packa, gissar jag. För i morgon far vi till Uppsala!

Read Full Post »