Att sko sig är inte det lättaste

Ett inlägg om skor.

---

 

Det är synd att säga att jag är nån skofetischist. Fast precis som när det gäller kläder är skor ett nödvändigt ont. Man behöver ju helt enkelt ha kläder på kroppen och nåt på fötterna när man ger sig av hemifrån. Men att sko sig är inte det lättaste.

Mitt skoproblem är lite divergerat. Jag har ganska stora fötter för mitt kön (fast på könet ska jag naturligtvis inte ha några skor), nånstans mellan 41 och 42. Jag tycker att jag har breda fötter, men det sa ortopeden att jag INTE har. Han tycker att jag har fina fötter – fast höga valv. Och det är dessa valv som orsakar mina hälsporrar.

Jag tittar då och då på pjuck när jag är ute på mina shoppingturer. Men eftersom jag får ont i foten av att gå och stå tittar jag också på skor på nätet. Idag på seneftermiddagen hittade ett ställe med bra sortiment och bra priser. Är det fri frakt och fri retur funkar det ju lika bra att sitta vid datorn och handla skor.

Sköna Marie har tillräckligt med utrymme i häldelen för inlägg samt en kant som håller inläggen på plats.

Först och främst behöver jag ett par nya tofflor. Eller inneskor av sandaltyp. Jag har tidigare haft väldigt bra innesandaler av märket Sköna Marie. Nu hittade jag ett par röda på rea! I häldelen av sandalen lägger jag ett inlägg, så just den delen måste vara både rymlig och ha en kant som håller inläggen på plats. Det går i och för sig att limma fast inläggen, men ibland behöver jag ju flytta inläggen till andra skor. Sköna Maries sandaler är toppen på det viset att de både är tillräckligt breda för inlägg och har den där kanten.

 

Nike airmax, min drömsko.

Snart blir det ju varmare och lättare att gå utomhus. Ett par nya gympadojor till våren vore inte helt fel. Jag drömmer om ett par Nike airmax. Fast den drömmen kostar närmare 1 300 spänn, så den får förbli just en dröm…

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Medikamenter, skoproblem och en stång

Nä fy te rackarns! Igår mådde jag inte bra alls. Jag inser att jag nog skulle ha varit hemma från jobbet hela veckan och vilat. Då kanske infektionen hade försvunnit och jag hade fått hämta lite krafter efter måndagens övning. Hostan blev tuff igår, så jag stannade till vid apoteket på vägen hem för att handla nåt slemlösande som jag kan ta på dagtid. Till natten har jag tack och lov cocillana. Eftersom det är morfin i det kan jag bara ta till natten. Men jisses så jag däckar av den! Den slemlösande hostmedicinen är bebisaktig och smaksatt med arom av körsbär och choklad, såg jag när jag kom hem. Blä! Men faktum är, att redan efter två huttar (en igår eftermiddag, en i morse) har slemmet blivit mindre segt. Slemlösande på dagen, hostdämpande till natten, har jag lärt mig. Och det är ju rätt logiskt.

När jag ändå var på apoteket hämtade jag ut tre mediciner också. Fast läkaren, som jag aldrig har träffat, hade skrivit ut fel styrka (för svag) på magtabletterna och dessutom bara ett uttag. Panik! Om dessa tar slut fungerar jag inte i vardagen, då bara kräks jag! Men jag mejlade mottagningen igen, som svar på deras svar på mitt första mejl – så att de skulle se att jag inte hade skrivit fel utan att läkaren hade gjort fel. Och nån timma senare kom det svar från sköterskan med en ursäkt och ett löfte om ett nytt e-recept i morgon. Skönt, då slipper jag oroa mig! Och jag kan fortsätta vara nöjd patient hos mottagningen!

Igår kväll skulle jag ju städa, men jag orkade bara skura badrummet och duschrummet/toan. Sen var jag helt slut. Pratade med mamma en stund och kollade på det sista avsnittet av Dallas som jag hade spelat in på DVD:n i onsdags eftersom jag skulle skjutsa Fästmön då. Det var säsongsavslutning på Dallas och som vanligt blev det en cliffhanger på slutet. Men det blev alldeles för många intriger och försoningar (påminner delvis om mitt eget liv…) i detta avsnitt, så troligen lär jag inte följa serien när den startar igen. Det blev helt enkelt lite för mycket som manusförfattaren hade slängt in i detta säsongsavslutande avsnitt.

Det börjar gå mot kallare tider. Jag har haft vånda över skoproblemet, eftersom de enda skor som känns bra för hälen är mina tunna, näthåliga gympadojor. Idag var det minusgrader för första gången som jag noterade det. Hela -2,2 grader. Jag slet fram mina svarta Reebok som jag använde hela förra hösten och nästan hela vintern. Innersulan gick inte att ta ut, så jag fick spänna ut skosnörena ordentligt och knö i inläggen. Det känns ganska trångt i skorna, men om jag går lite i dem kanske jag töjer ut dem. Tyvärr kan jag inte ha dem inomhus på jobbet – de är helt enkelt för täta och varma. Därför blir det sandaler med endast små inlägg när jag jobbar. Inte alls optimalt för hälen, så jag får försöka sitta stilla så mycket jag bara kan.

Frostigt i morse.

I kväll kommer Anna och jag har planerat en fredagsmiddag bestående av räkor, aioli, rostat bröd och vitt vin. Måste bara inhandla räkorna på vägen hem. På lördag ska vi ut på presentjakt, det är ju nån i familjen som blir myndig på måndag. Min present är nog klar, men det kanske blir lite kompletteringar. Vidare ska jag försöka inhandla en ny duschslang och -munstycke med tillhörande stång. Fastighetsskötaren, som jag pratade med häromdagen och som var den som spolade mina rör efter översvämningen, hade inget duschmunstycke som låg och skräpade. Däremot kunde han tänka sig att hjälpa mig montera ett. Det vore ju bra. Jag köpte ett nytt munstycke med slang i somras, men skiten passade inte – i stångens hållare! Och i duschrummet vill jag kunna stå och duscha med duschmunstycket i en stång på väggen.

På tisdag ska Clark Kent* till doktorn på hälsoundersökning** och dessutom på sina vintertofflor*** på. Jag måste ju tänka lite framåt, snart kanske jag inte får lyfta däck, nämligen. Inte ens en liter mjölk, har jag hört. Gissa om jag kommer att bli gaaalen av leeeda?! Men vi är inte där än. Det har inte ens gått en vecka sen måndagens övning och det återstår cirka fyra veckor tills jag får veta om det är bu eller bä. Bu eller bä…

Men idag är det fredag och då får man aldrig några dåliga besked – från vården. Jag lever i ovisshet och oro och det tär. Jag försöker tänka positivt, vilket är svårt just nu, för den som jag kunde vända mig till med dessa frågor finns inte kvar här på jorden. Och DET är bara så hemskt och sorgligt! Men det är inte värst för min del – jag tänker på familjen som har drabbats av denna förlust. Vi måste emellertid gå vidare, alla, även om vi vissa dar tvivlar på att vi kan och orkar…

*Clark Kent = min lille bilman
**till doktorn på hälsoundersökning = bilservice hos verkstan
***vintertofflor = dubbfria vinterdäck

Livet är kort.

Read Full Post »

Shorts (på jobbet) – nej tack!

Alltså jag VET. Det ÄR varmt. Men… finns det nåt fulare än shorts? Shorts är gulligt på små barn. Men shorts som vuxenplagg ska man bära hemma eller på stranden, tycker jag. Och till min glädje får jag stöd hos min husgudinna Magdalena Ribbing som säger:

Man blir inte svalare för att man klär av sig.

Jag vill inte se andras nakna ben när jag går och handlar, ens. Kräkreflexerna är våldsamma över håriga mansben, tatuerade ben, blåvita ben, muskorta kjolar som visar smutsvita trosor eller shorts som knappt döljer könsorgan av nåt slag. Värst är nog vissa karlar som tycks älska att ha beige eller grå strumpor till sina nakna ben och shorts. Men det klart. Jag vet hur det är. Jag lever själv på stor fot och att hitta strumpor med roliga motiv på gör jag sällan på damavdelningen. Dessvärre tycks herravdelningens strumpor bestå av antingen beige eller grå strumpor alternativt tubsockar.

Bara hemma syns dessa spiror.

Mina egna ben är skitfula. Det blir ben när man har svåra åderbråck och är fet samt har haft haft två gigantiska tromboflebiter – från ljumsken ner till vaden. Jag visar bara upp dem hemma numera, inte ens på en badplats syns de. Nu häckar Tofflan inte särskilt ofta på badplatser, men OM…

På jobbet skulle jag aldrig ha shorts. Även om vi inte är uppklädda på mitt jobb, tycker jag att man bör iaktta en viss klädstil. Magdalena Ribbing rekommenderar tunna och vida byxor och skjortor, men absolut inte shorts, till jobbet när det är varmt. Kvinnor bör ha kjolar till knäna, tycker hon, men en liten urringning är OK. Fast axlarna ska vara täckta. Sandaler går bra, däremot ska man inte vara barfota, anser hon. Det anser däremot jag. I sandaler SKA man vara barfota, det ser ju fult och äckligt ut med strumpor (tänker på doften när det är varmt…)! Så då kanske man helt enkelt ska välja ett annat skodon än sandaler till jobbet…

Varför ska vi inte klä av oss då? Jag är helt överens med Magadlena Ribbing: det handlar om hänsyn till andra. Magdalena Ribbing säger:

[…] Många har liten insikt i hur vi beter oss inför andra. Vi sitter i våra minishorts på bussen och svettas där någon annan ska sitta. Det är inte okej att gå in i bussen eller butiken i sin nakenhet. […]

Vad tycker du? Har du shorts till jobbet???

Livet är kort.

Read Full Post »

Turister i vår egen stad: Vi besöker Gustavianum

Varning till min Sister! Här förekommer en del fötter!!!

En del tror att det heter

GustavianIum.

Men museet vi besökte idag heter Gustavianum. Och här fanns inga spår efter Tofflan som tog 20 av sina akademiska poäng i kandidatexamen här. I stället fanns det mycket annat att titta på.

Entréavgiften är 50 pix för vuxen, studenter och pensionärer 40, barn under tolv år och personal och anställda vid Uppsala universitet gratis. I sommar är museet öppet tisdag – söndag klockan 10 – 16.

Vi fick med oss en oanvändbar folder av kartningsvikning när vi flämtande traskade uppför. Museet har två visningar per dag, en svensk och en engelsk, men vi ville gå själva. På översta våningen tittade vi på utgrävningarna från Valsgärde. Man hade byggt upp en modell som låg under glas. Och den fick man tydligen gå på – barfota! USCH!

Barfota får man tydligen gå på glasmontern.

Skor, däremot, var strängeligen förbjudna!

Skoförbud. I alla fall för högklackat, sandaler och knytskor. Månntro foppatofflor är tillåtna?

Vi stegade vidare in på Anatomiska teatern och tittade ner på bordet. Sen gick vi ner och tittade upp i taket. Vackert…

Taket i anatomiska teatern.

Här fann vi ett antal organ, kroppsdelar, skelett och dödsmasker. Jag är sjukt fascinerad av sånt…

Dödsmasken, till vänster, för mannen vars kranium man ser till höger i bild.

Uppsala universitet hade inte ändrat sin utställning på tio år, så den var rätt trist. Däremot tyckte jag att utställningen om datorer var rolig. Här fångade jag en av de tidiga Mac-datorerna på bild!

En tidig MacIntosh.

Gustavianums dyrgrip är det fantastiska Augsburgska skåpet. Jag förklarade innan musiebesöket för Anna att det är

som en sorts stor byrå.

Snacka om underdrift! Det här 1600-talsskåpet innehöll allt!

En sida av det vackra och innehållsrika Augsburgska skåpet.

Förutom att skåpet är otroligt vackert innehåller det allt från kammar och hårborstar till spel, instrument, leksaker – till och med ett bord. Totalt tusen föremål är bevarade.

I medelhavsdelen av museet är mumierna det som lockar mig. Läskigt och härligt!

En av museets två mumier.

Vi fick se smycken, mynt och små föremål som var bevarade från gravarna, men också faktiskt en del tyger. Som denna skjorta, en gång svepning för ett dött spädbarn.

Svepskjorta för spädbarn.

Samlingen av skarabéer var häftig, men ljuset var för dåligt för att bilden skulle bli bra.

Skarabéerna var häftiga.

Slutligen, det var ju inte svårt att se varifrån idén med flip flops kommer – från de gamla mumierna egyptierna, förstås!

Egyptiska flip flops.

Efter all denna andliga spis kände vi oss sugna på annan spis. Fästmön bjöd på fika på Saluhallen.

Russintopp.

Vi tog var sin kaka, men delade också på en macka som kaféägaren värmde åt oss i smörgåsgrillen. Gott!

Varm macka och capuccino för min del.

En mysig avslutning på en kulturell eftermiddag!

Tack, min älskling!

Hur ska jag nu summera Gustavianum? Som museum är det superintressant! Det som drar ner Toffel-betyget är inträdet (50 kronor) – och fem kronor för att gå på toa. Nä, det var skit-dåligt!

Ändå, ett museum helt klart värt ett besök! Högt Toffel-betyg, men inte det högsta!

Read Full Post »

Spaning på stan

Eller i alla fall lite runt om stan. Själv tänker jag supera på stan i afton tillsammans med min kära. Men för att du inte ska sakna mig för mycket har jag spanat lite i omvärlden så du har nåt att läsa i kväll.

• Par stal toalettsits – på tingsrätten. Men det var väl ändå inte det smartaste? Sno en toalettits på tingsrättens toa! Var förhandlingen bara skit, eller?
• Modefotograf kräver bloggare på skadestånd. Vänta lite nu… Vad är det jag läser här..? Genusfotografen kritiserade i ett blogginlägg bilder i en artikel i Arlanda Express tidning Xpress. Bloggaren synade bilderna en efter en. Kvinnan som ställde upp på fotona ångrade sin medverkan. Tidningens marknadschef bad om ursäkt för bilderna i riksmedia. Och nu kräver fotografen bloggaren på skadestånd för att han visade dem på sin blogg. Vad hände med klyschan all publicitet, även den dåliga, är publicitet? Bloggaren blev censurerad och 15 000 kronor fattigare.
• Hur låter Stockholm? Tja, klicka på länken så får du se en lista på 100 låtar om Sveriges huvudstad. Lite att göra på DN, nån..?
• Barnvagnsmaffian portad på Baby Björn-grundarens konsthalls utställningar. Japp! Du läste rätt! På Värmdös nya konsthall Artipelags utställningsdel är barnvagnar inte tillåtna. Skälet är stöldrisken. Men i stället för utställning med barnvagn erbjuds barnvagnsparkering med lås och Baby Björn-bärselar att frakta småttingarna i. Bra eller dåligt beror väl på vilken sida av vagnen man befinner sig. Själv har jag ingen lust att bli nermejad av barnvagnsförare som inte viker en millimeter.
• Hackare slog till mot Yahoo. Nästa att bli drabbade av hackare i cyberspace är Yahoo och kanske de som äger 450 000 e-postkonton. Så många lösenord är nämligen på vift, däribland svenskars. Irriterande!!!
• TV4 köper rättigheterna till franska ligan. Så bra! Så himla bra! Då slipper jag försöka titta på nånting på TV4 i realtid och irritera ihjäl mig på alla reklampauser! För franska ligan är ju inte bovar som Björnligan utan fotboll. Och sport ser jag ju inte på! (Tänk positivt! Tänk positivt! TÄNK POSITIVT!)
• Loreen får kulturpris. Loreen får ta emot Läkerols kulturpris Voice of the year om 100 000 små kronor. Och det inte bara för att hon har en bra röst. Hennes röst har också använts för att lyfta fram människorättsfrågor i samband med Eurovision Song Contest 2012 i Baku. Så bra. Då kanske hon kan lägga några spänn på att klippa luggen. Jag tror att hon har vackra ögon och jag skulle vilja se dem.
• Läkarfacket anmäler arbetsgivaren för journaler på nätet. I höst ska vi kunna läsa våra journaler på nätet. Och det är väl bra – om det inte vore för det här med säkerheten. Facket tror att man smäller av om man får ett cancerbesked när man sitter och läser mitt i natten. Och om det står 20 alvedon men ska vara två i ordinationen blir det ju inte heller bra. För fel blir det ju ibland. Men han som somliga påstod hade en bokstavskombination (tror jag inte ett dugg på) menar att rättssäkerhet och integritet är det arbetsgivaren månar om. DET däremot är jag inte så säker på att jag tror på… Det där månandet, alltså.
• Så klär du dig rätt i värmen. Tack, Magdalena Ribbing! TACK! Hoppas bara att folk läser artikeln. Jag avskyr att se nakna överkroppar och shorts från vilka det sticker ut håriga ben när jag beblandar mig med folk utanför hemmets sfär. Camilla Thulin tipsar i samma artikel om hur man fräschar till sina fötter innan man använder sandaler. TACK!

Ha en skön fredagskväll – det tänker jag ha!

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vad kan du inte vara utan på sommaren?

Den gångna veckan har det försökt att bli sommar. Därför undrade Tofflan vad du inte kan vara utan på sommaren.

Så här fördelade sig de 29 inkomna svaren:

44,83 procent (13 personer) svarade: Solbrillor. 

20,69 procen (sex personer) svarade: Sandaler. 

13,79 procent (fyra personer) svarade: Shorts.

10,34 procent (tre personer) svarade: Kall öl.

6,9 procent (två personer) svarade: Badstranden. 

3,45 procent (en person) Jackie Kennedy-klänningen.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar!

Read Full Post »

Midsommar – vad händer då?

Nästa vecka är det midsommar. Redan. När jag mötte upp Fästmön i Himlen för att åka och handla öste regnet ner. Men Anna kom klafsande i sandaler.

Det är ju sommar nu!

sa hon surt.

Själv hade jag en tjock luvatröja på mig. Inte så att jag huttrade av köld, men kontrasten från igår kväll är ganska stor. Då var det lagom väder för balkongsittning med öl; i kväll är det plaskblött på Annas balle* så lördagsölen får tas inomhus i samband med matlagningen (då blir den matlagningsöl). Rödvin blir det till middagen – så vi kan värma oss lite.

När det gäller midsommar har vi som vanligt inga särskilda planer. Barnen är hos sin pappa. Eftersom Anna börjar jobba administrativt veckan därpå har hon fått ledigt midsommarhelgen STORT KORS I TAKET!

Min egen lilla midsommarstång.

Vi har kikat på ett sillrörerecept som lät både enkelt och gott, så det ska vi försöka få till. Jag tänkte handla mat på onsdag eller torsdag. Snapsen står redan i kylen, men öl måste inhandlas också.

På vårt midsommarbord serveras mest olika sorters sill. Färskpotatis, gräddfil och gräslök är självklara tillbehör, liksom knäckebröd

Dyrt!

skriker Anna

och nån stark ost. Det hela rundas av med jordgubbar och mjölk med några droppar fet grädde i, om jag får välja.

Jag föreslog Anna att vi skulle åka och tälta och göra en liten stång som vi kunde svänga våra lurviga omkring. Det tyckte inte Anna. Och detta trots att väderprognosen för midsommar ser ut som den gör, det vill säga ganska lovande.

Nej, vi blir nog hemma och sillar och snapsar. Midsommardagen kanske vi gör en liten picknick om vädret tillåter. Man ska väl inte ha för stora förhoppningar eller planer…

Men vad har DU tänkt göra i midsommar???

*Annas balle = Annas balkong

Read Full Post »

Bokningstur

Oj oj oj! Nu har jag varit på en egen liten tur på nya arbetsstället för att boka in ett antal möten. Detta har fått till följd att nästan hela nästa vecka är uppbokad med möten. Jag ska också delta i en introduktion för nyanställda en förmiddag. Och hinna besiktiga bilen en eftermiddag. Veckan därpå är det ännu fler möten samt ett studiebesök av en institution från annan ort som ska knytas till huset. Det ska bli spännande att träffa alla dessa nya människor och få veta mer vad de jobbar med och hur de behöver mig, men min hjärna känns lite överbelastad och stökig i denna stund, ungefär som H:s skrivbord…

H:s skrivbord = min hjärna

När jag går runt och bokar in möten har jag förstås alltid mobilkameran i högsta hugg. Jag fick veta av en tjej, S, att personalen brukar

pimpa 

sina rum. Och det gör ju rummen mycket personliga och trevliga.

En thailändsk drake sitter överst i S:s rum.

Pimpningen skiljer sig lite, i det att somligt är inhandlat utomlands, annat tillverkat på närmare håll. Den här älgen tycker jag är ursöt!

Ursöt älg.

På institutionen finns också flera labb och där vill jag inte fota för mycket. Men denna bild på inkomna prover som måste tas omhand inom 24 timmar kan jag inte låta bli att visa dig.

Alla dessa labbprover – och några till bakom min rygg – måste tas omhand inom 24 timmar från leverans.

Mitt eget kontor har jag inte pimpat så mycket alls än. På fredag, troligen, ska väggarna mellan mitt rum och kollegornas få extra ljudisolering så man slipper höra vad alla säger hela tiden. Då får jag också nya gardiner som ska skydda bättre mot solljuset. Tänkte därför eventuellt ge mig ut på en shoppingtur då och inhandla några fina växter till fönsterbrädan. Här är så tomt…

Min filofax är nu fullklottrad och jag måste försöka läsa mina kråkfötter och skriva in alla möten dels i mobilen, dels i datorns kalender. Det vore inte helt fel med en tjänstemobil där det gick att synka kalendrarna mot varandra. Men vi får se hur det blir med det.

Den enda pimpning jag har gjort, kan man säga, är min fotmatta med knoppror. Jag har fått låna en för att prova ett tag och sent igår kom en alldeles ny och fräsch matta som institutionen har köpt. Det är otroligt skönt att stå på mattan, som består av två gummirutor på cirka 20 x 20 centimeter, fulla av knoppror. Det blir liksom fotmassage medan man står och jobbar.

Matta med knoppror för mina fötter. Sandalerna lämnar jag helst vid sidan av.

Vid lunchen idag med den kloka L pratade vi en hel del ekonomi och bekymmer. Som vissa saker har utvecklat sig känns det minst sagt oroligt. Jag får försöka slå bort detta tills vidare och fokusera på nuet.

I morgon är det röd dag och då är jag ledig. På förmiddagen ska Fästmön och jag ut på en liten tur och på eftermiddagen ska jag städa. Jag får ju fint besök på fredag till söndag av vännen FEM. Inte vill jag att FEM ska mötas av hemmets dammråttearmé precis…

Nu ska jag trösta mig lite med en gigantisk mugg cappuccino. Både Anna och jag har en fäbless för att gå in i dörrhandtag (!) och när jag gick ner till den andra institutionen efter lunch tappade jag den tunga dörren in dit – och dörrhandtaget begravde sig djupt i min högra underarm. Det gjorde och gör skitont och i morgon blir det intressant att se armens färg och form och om jag kan röra den… Aj, aj, AJ!

Read Full Post »

Jag laddar…

Väskan är avdammad, timern till morgonkaffet testad och fungerande och nya sandaler inköpta att trampa nya kontorsgolv. Jag laddar…

Tre ting jag lär få använda snart!

Read Full Post »

Nu är vi hemma igen!

Nu är vi hemma igen, Clark Kent* och jag – och Fästmön, förstås! Annas första dag på sitt vanliga jobb efter sommarens administrativa vikariat slutade redan klockan 13. Det hade nog varit lite konstigt att gå tillbaka, men min älskling är ju bäst så det gick finfint.

Jag har nyss varit och hämtat Clark från Ryds Glas där han har fått ett nytt öga, det vill säga en ny vindruta. Det var en alldeles utmärkt service därifrån, med lånebil och allt. Rutan har nu inte en endaste prick – ta i trä! – så i morgon ska jag skramla ihop några spänn så att Clark får en New Car Scent- Wunderbaum! Det är han värd! Vidare ska ha få en ny biljettficka till insidan för de kostar bara tio pix på Biltema. Lånebilen är återlämnad och Clark vilar nu ut i garaget efter dagens operation.

Lånebilen var inte så diskret, precis…

                                                                                                                                                        Självrisken var det jag behövde betala på rutan, det vill säga 1 500 spänn. Rutan i sig plus arbetet gick på betydligt mer. Tack och lov för kreditkort, säger jag! Och särskilt TACK till vännen som erbjöd ett lån. Det är i såna här svåra situationer man inser vem som är ens riktiga vänner.

Den hela bilmannen och det tomma kontot ska vi fira med ostpaj och RÖDVIN i kväll! Ja, för jag tappade ju upp merlot i lördags och hade inte flaskor så det räckte. Sista skvätten hamnade därför i en enliterskaraff… Ja, ja, Anna är ledig i morgon och jag behöver trösta mig, det erkänner jag. Jag är i vart fall evigt tacksam att det finns försäkringar, för notan hade blivit betydligt större annars.

För övrigt har jag jädrigt ont i magen idag och det kan bero på nerverna som varit på helspänn. Det har dessutom regnat hela dan och man blir trött och less på det blöta och mörka.

I morgon blir det några ärenden samt en tur ut till Himlen med lite mat samt för att hämta några andra skor än sandaler till Anna. Det plaskar om fötterna, så att säga…

Plaskblött! Bilden tog jag i somras med min fyraåriga, tejpade Nokia N95, för nån Ajfån har jag inte.

                                                                                                                                                            *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »