Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘utgrävningar’

Ett inlägg om påssjuka med mera.


 

I morse kom ett sms från Fästmön i Himlen. Jag svarade. Sen blev det tyst. Efter ett tag provade jag att mobiltelefonera – och kom fram! Rapporten jag fick var att mobiltelefonin i Förorten fungerar – av och till. Men den fasta telefonin funkar inte, i alla fall inte strax efter klockan tio idag. Det tutar bara upptaget.

Jag har tack och lov inte haft problem här, trots att jag är Teliakund (snart före detta), så jag har ägnat mig åt mitt vanliga jobb på förmiddagen. Det ger lite utdelning och det blir jag väldigt glad för. (Mer om detta kan du som har personligt lösenord läsa i det här inlägget.) Idag nåddes jag av ännu en glädjande nyhet och det var att en vän, som jag vet har det kämpigt på jobbet, ska på anställningsintervju nästa vecka. Det gladde mig enormt, jag vet känslan man fylls av när man får kallelsen! (Det där lät nästan religiöst…)

I mina försök att hitta meningsfull sysselsättning har jag idag gripit mig an en sjuka jag har: påssjukan. Jag fattar inte varifrån alla plastpåsar och -kassar kommer, det är ju inte som om jag ägnar mig åt megashopping (jo, jag köpte ett stycke underkläder igår, akut behov). Det är nog en liten hornhövdad figur som proppar städskåpet fullt med påsar om nätterna för det såg för jäkligt ut. Därför slet jag ut alla påsar och en påshållare från IKEA, som jag fann i mina utgrävningar, och la dem på köksbordet för att sortera.

Plastpåsar

Påssjuka! Och eftersom detta är en ”före-bild” är den lite oskarp.


Därpå skred jag till verket 
med att sortera bort trasiga påsar och för små påsar. För nån har visst startat en samling av mikroskopiskt små och oanvändbara plastpåsar i mitt städskåp också. Den samlingen hamnade rätt ner i sophinken för plast. Till sist hade jag ett hanterbart antal användbara plastpåsar. Dessa vek jag ihop och slog knut på. Och tänk! De fick plast nej plats i påshållaren från IKEA!

Plastpåsar i hållare

Titta så ordningsamt – även om en och annan påse försöker göra revolution genom att sticka ut!


Dagens nyttosysslor 
avslutades med dammning medelst vippa och trasa. Sugningen gör jag i morgon liksom skurningen av badrummet och duschrummet/toan. För till helgen får jag ju en gäst och då vill jag förstås ha rent och prydligt här.

Nu måste jag sätta fart, för jag ska strax lägga mitt huvud i M:s kompetenta händer. Hon ska som vanligt göra nåt mirakel med mitt hår.

Lider DU av påssjuka eller hårburr??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vill ha vår. Eller rättare sagt: jag vill inte ha vinter mer. Jag hatar att packa in mig i dunjackan och bli trippelt så stor som jag egentligen är (ja, den är stor i storleken och jag har gått ner i vikt lite), jag hatar att halka på isfläckar och jag hatar att frysa och snö. Just nu. Det var fint och härligt väder igår. Jag gick ut en stund, men det är ju inte så roligt att promenera på egen hand. Dessutom är det halt, som sagt. Isgator på sina håll. Det blåste en isande, nordlig vind. Men solen värmde min bleka nos och jag tror att jag fick lite D-vitamin från ovan.

Så idag ville jag att det skulle fortsätta vara vår. Jag tog på mig mitt enda par ljusa jeans och tillsammans med gympadojorna jag har inomhus på jobbet (får plats med inläggen i dessa) känner jag mig riktigt vårlig.

ljusa jeans o gympadojor
Ljusa jeans och gympadojor är vår för mig.


Till råga på allt
har jag tillskansat mig en ”ny” luvatröja som inte – hör och häpna! – är tjockis-svart utan… grå– och vitrandig! Det är en av Johans ratade och det ska bli intressant att se om han känner igen den idag och om han säger nåt. Hur som helst, han har vuxit ur den och jag la beslag på den. Den är urskön! Och lite roligt är det att ikläda sig nånting annat än svart.

grårandig tröja
Grårandig, inte svart.


Måndagsmorgonen innebär åter
ett inställt möte med prefekten, som fortfarande är sjuk. Det verkar som om han och mamma åkte på samma virus, för även prefekten är i princip röstlös. Och då kan man ju inte hålla i ett möte för hela institution 2, eller hur?!

Så jag fortsätter bygga mina hussidor på förmiddagen. Efter lunch ska jag sparka igång M som vill lägga upp sidor med ekonomisk information. En liten kortkurs one-to-one i vårt webbverktyg, alltså.

Fästmön var uppe och studsade i morse, trots att hon är ledig. Men hon hade ett ärende i Förorten under dan, så hon ska ut och röra på sig.

Nu har vi gått in i mars – jag insåg just att mitt armbandsur visade den 1 mars och inte den 4! Detta är den sista veckan jag prenumerar på lokalblaskan. Det känns lite konstigt och jag undrar om jag klarar av att inte ha nån morgontidning efter 30 år. Men så dålig som den är just nu lägger jag heller 2 750 kronor på nåt annat än en helårsprenumeration. Och skulle det vara så att jag ångrar mig är det väl bara att ta en prenumeration igen. Värre än så är det inte. Det handlar inte om att jag är snål, det handlar om att jag inte vill lägga mina pengar på illa stavade och formulerade artiklar, varav hälften inte intresserar mig eftersom de handlar om sport. En annan vinst är att kassen till pappersåtervinningen inte behöver tömmas lika ofta!

Jag har fått i uppdrag att göra utgrävningar i mitt förråd i kväll. En av forskarna letar efter en fotboll – och jag kan i alla fall – tror jag! – erbjuda en volleyboll. Bollen ska användas för ett rollspel där den ska agera sol. Eller planet. Blir verkligen spännande att se om jag hittar bollen!

Vad har du för dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning till min Sister! Här förekommer en del fötter!!!


En del tror att det heter

GustavianIum.

Men museet vi besökte idag heter Gustavianum. Och här fanns inga spår efter Tofflan som tog 20 av sina akademiska poäng i kandidatexamen här. I stället fanns det mycket annat att titta på.

Entréavgiften är 50 pix för vuxen, studenter och pensionärer 40, barn under tolv år och personal och anställda vid Uppsala universitet gratis. I sommar är museet öppet tisdag – söndag klockan 10 – 16.

Vi fick med oss en oanvändbar folder av kartningsvikning när vi flämtande traskade uppför. Museet har två visningar per dag, en svensk och en engelsk, men vi ville gå själva. På översta våningen tittade vi på utgrävningarna från Valsgärde. Man hade byggt upp en modell som låg under glas. Och den fick man tydligen gå på – barfota! USCH!

Barfota får man tydligen gå på glasmontern.


Skor, däremot,
var strängeligen förbjudna!

Skoförbud. I alla fall för högklackat, sandaler och knytskor. Månntro foppatofflor är tillåtna?


Vi stegade vidare in på Anatomiska teatern
och tittade ner på bordet. Sen gick vi ner och tittade upp i taket. Vackert…

Taket i anatomiska teatern.


Här fann vi ett antal
organ, kroppsdelar, skelett och dödsmasker. Jag är sjukt fascinerad av sånt…

Dödsmasken, till vänster, för mannen vars kranium man ser till höger i bild.


Uppsala universitet hade inte ändrat sin utställning på tio år,
så den var rätt trist. Däremot tyckte jag att utställningen om datorer var rolig. Här fångade jag en av de tidiga Mac-datorerna på bild!

En tidig MacIntosh.


Gustavianums dyrgrip
är det fantastiska Augsburgska skåpet. Jag förklarade innan musiebesöket för Anna att det är

som en sorts stor byrå.

Snacka om underdrift! Det här 1600-talsskåpet innehöll allt!

En sida av det vackra och innehållsrika Augsburgska skåpet.


Förutom att skåpet är otroligt vackert
innehåller det allt från kammar och hårborstar till spel, instrument, leksaker – till och med ett bord. Totalt tusen föremål är bevarade.

I medelhavsdelen av museet är mumierna det som lockar mig. Läskigt och härligt!

En av museets två mumier.


Vi fick se smycken, mynt och små föremål
som var bevarade från gravarna, men också faktiskt en del tyger. Som denna skjorta, en gång svepning för ett dött spädbarn.

Svepskjorta för spädbarn.


Samlingen av skarabéer
var häftig, men ljuset var för dåligt för att bilden skulle bli bra.

Skarabéerna var häftiga.


Slutligen, det var ju inte svårt att se
varifrån idén med flip flops kommer – från de gamla mumierna egyptierna, förstås!

Egyptiska flip flops.


Efter all denna andliga spis
kände vi oss sugna på annan spis. Fästmön bjöd på fika på Saluhallen.

Russintopp.


Vi tog var sin kaka,
men delade också på en macka som kaféägaren värmde åt oss i smörgåsgrillen. Gott!

Varm macka och capuccino för min del.


En mysig avslutning
på en kulturell eftermiddag!

Tack, min älskling!


Hur ska jag nu summera Gustavianum?
Som museum är det superintressant! Det som drar ner Toffel-betyget är inträdet (50 kronor) – och fem kronor för att gå på toa. Nä, det var skit-dåligt!

Ändå, ett museum helt klart värt ett besök! Högt Toffel-betyg, men inte det högsta!

Read Full Post »

Jag ringde lilla mamma. Jag gjorde en fotobok. Den får titeln Solfjäderstad! Hoppas den blir fin och att den glädjer mottagaren (=mamma) till jul. Ringde sen  Fästmön och pratade en stund. Fick veta att det inte bara är jag som har haft strul med diverse elektronikprylar. I Himlen hade det skett en… incident med kylskåpet. Fast incidenten var förstås orsakad av mänsklig hand, visade efterforskningar och förhör. Tur att vi inte storhandlade igår och åkte ut med det…

Det blev ingen lunch idag. Jag har klarat mig på morgonens frukost, intagen vid cirka halv sex, kvart i sex, hela dan. Det funkar inte! Anna pratade om hot béasås och jag blev sugen. Utgrävningar i kyl och frys blev grunden till denna måltid:

  • lite pommes
  • två grillade kycklingkorvar
  • en klick räksallad (sjöng på sista versen)
  • en klick hot béarnaisesås
  • ärtor, majs och paprika, kokade

Måltidsdryck blev ölen jag sprättade vid 19-tiden.

Till dessert serverade köket TUC-kex i två smaker samt flødeost med paprika och örter respektive vitlök. Ett glas husets röda hjälpte till att få ner kexen som blivit trista och torra.

Mitt sällskap i kväll var en bok som börjar helt fasansfullt genom att en man idiot säger till sin fru

Jag älskar dig inte.

Ju fler sidor jag vänder i boken, desto nöjdare är jag att jag inte är hetero…

Nu är jag nöjd. Ska se mig om i världen innan jag slår ner My Fat Behind i favoritfåtöljen och somnar in till ett avsnitt av Tyst vittne från 2008, start klockan 22 i 7:an (tidigare TV4+).

Read Full Post »

Jag var tröttare än vanligt när jag kom hem igår. Det var frustrerande att sitta i nästan en timma i en bilkö, men det värsta var nog tankarna och funderingarna på dem som varit inblandade i krocken. Hade klarat sig? Var de svårt skadade?

Min übersnälla kollega hade ju försett mig med en påse bröd. Det är många snälla som skickar mig böcker, men faktum är att böcker är lite hårdsmälta. 😉 Bröd är lättare att tugga och svälja. Så fredagskvällens middag blev bröd med några ostar som fortfarande levde och som jag fann vid mina utgrävningar av kylen. Den ena osten var emellertid grönhårig, så den slängde jag. Till det drack jag två glas hemgjort rödvin. Mycket gott! Mina kinder blev blossande röda och jag blev ännu tröttare. Vilken tur då att L hade lagt ner två cupcakes i brödpåsen! Den ena av dem gav mig ny energi!


Jag åt den till vänster, med kronan på. Kände mig som en drottning à la Marie Antoinette som tyckte att folket kunde äta bakelser i stället för bröd. Fast jag hade ju ätit bröd först.

                                                                                                                                                       Resten av kvällen tillbringade jag ganska mycket vid datorn. Och så telefonerade jag och Fästmön i cirka en timma. Hon hade haft en helvetisk fredagskväll med stress, uppfräschning av kalaspojke, leverans till och från kalas, middagslagning och hejåhå. Jag förstår att hon saknar bil såna här kvällar. Men allt gick bra och det funkar fortfarande att cykla, vilket underlättar! När dessutom två av ”barnen” hjälper till med att bära hem matkassar och hämta lillebror från skolan känns det bra. Man ska hjälpas åt inom familjen, men det är inte alltid självklart i alla familjer. Till skillnad från denna.

Jag somnade inte till Tyst vittne utan såg den till slutet. Det var dessutom ett avsnitt jag inte hade sett tidigare, så jag tyckte det var spännande. Sen hade jag börjat närma mig slutet i boken och den var också spännande. Regnet och och spänningen höll mig vaken till halv två…

I morse vaknade jag kvart över åtta. Då hade jag äntligen fått sova hela natten, utan nåt spring på toa eller så. Jag har ägnat förmiddagen åt att riva ur lakan ur sängarna, tvätta och gå ett snabbvarv med lilla dammsugaren. Tvättmaskinen har visst tystnat nu, så det är väl dags att hänga lakan och annat smått och gott som jag körde i samma maskin. Sängen ska bäddas med mina favoritlakan, dem jag och Chucky fick i julklapp den sista julen. Lakanen jag behöll och inte delade med mig av. Ja, jag vet att Chucky läser min blogg, men Chucky har deklarerat att hon har humor och det minns jag. Ibland. Annars minns jag inte mycket och det är som det ska, för åren har gått och vi är andra människor idag än vi var då. Jag är nöjd om jag slipper vara rädd – och jag är inte rädd längre. Vissa stunder försöker jag räkna ut hur det ligger till med en del saker. Jag har kommit till insikt att det finns människor som helt enkelt inte är snälla och det var ju en och annan sån inblandad, då för länge sen. (Chucky och jag var inte heller så snälla, men det var mellan oss.) Egentligen är det inte så länge sen, för det förekom en del… ska vi säga hot, förtal och stalkning så sent som i våras. Vissa människor blir man inte klok på! Det är bara att inse att somliga kanske inte mår så bra. Och så nöjer jag mig med det och går vidare.

Nu ska jag hänga tvätt och bädda rent och äta frukost och ringa mamma innan jag åker till Himlen!

Read Full Post »

Igår invigdes Pride-veckan – det har väl inte undgått nån? Och som jag skrev häromdan tycks media vältra sig i HBTQ-artiklar. Det är väl bra i sig, men jag skulle önska att bevakningen var minst lika stor året om och inte bara en enda vecka om året.

  • Men även etermedia vältrar sig – på gott och ont, dårå. Ibland blir jag mest full i skratt, ärligt talat. Igår kväll, till exempel hade SvT2 ett program om homosexuella djur… (Länken går till SvT Play ifall du missade det och vill titta.)
  • I förra veckan startade en norsk dokumentärserie från 2010 på SvT2, Mitt liv som homo. (Finns tydligen inte på SvT Play!) I fyra delar berättar män och kvinnor om livet som homosexuell. Jag har inte sett det än, men spelade in på DVD-hårddisken igår så vi ska kanske titta i kväll.
  • Del två kommer på onsdag klockan 20, följt av programmet HBT-personer om sina kroppar (länken går till ett SvT Play-klipp), en svensk dokumentär från 2010, klockan 20.30. Tolv personer – bögar, flator och transpersoner – berättar om sina kroppar.
  • Innan dess, på onsdag, visas klockan 18 på SvT2 Könets vetenskap (den hittar jag inte heller på SvT Play!), en amerikansk dokumentär från 2009 om intersexuella.


Vem vet..? Kanske Tofflan dyker upp på en TV nära dig…

 

  • I kväll klockan 18 visar SvT2 1700-talets homosexuella Europa (rättigheterna att visa denna på SvT Play har gått ut), en brittisk dokumentär från 2010.
  • Torsdag klockan 18 kan man se en dokumenter på SvT2 från New Zeeland från i år, Är han en hon, eller? Programmet handlar om Graham.
  • Fånigt nog, tycker jag, visar Tv6 filmen Härmed förklarar jag er Chuck och Larrry på torsdag klockan 21. En amerikansk komedi om ett kompispar som gifter sig.
  • SvT 1 kontrar på filmfronten på fredag klockan 22.35 med Tootsie, en komedi från 1982. Men jisses, har de varit och gjort utgrävningar i stenåldern, eller???
  • Men före dessa kan man se en brittisk dokumentär från 2011 på SvT 2 klockan 18, Världens farligaste land för homosexuella. Landet är Uganda.
  • På söndag klockan 22.15 visar SvT 2 den svenska dokumentären från 2009 Hemligheten om skådespelaren Carl-Ivar Nilsson. Se den! Den är mycket gripande!
  • Sen är ju Pride-veckan slut och nästan också TV-programmen. Men Mitt liv som homo del tre går på SvT2 klockan 20 onsdagen den 10 augusti. Tänk, det finns ett liv efter Pride även på TV…

Read Full Post »

Nej, vädret var konstigt idag och framåt mitten av dan regnade det. Därför struntade vi i bad och åkte till Gamla Uppsala för att titta lite. Först gick vi till kyrkan, men där skulle det vara begravning så vi fick bara se kyrkan från utsidan. Kyrkan är väldigt gammal och byggd ovanpå ett gammalt hedniskt tempel. En gång i tiden var den faktiskt domkyrka också.


Vi fick bara se kyrkan från utsidan.

Vi skulle i stället ta en promenad runt högarna och läsa lite på informationsskyltarna.


En jättestor hög och en liten pojke som det regnade på.

Naturligtvis började det regna, men vi hann läsa en (1) skylt innan vi i rask takt gick mot Odinsborg för att luncha.


Vilka är begravda i högarna egentligen? Jaa, därom tvista de lärde, faktiskt.

På väg till lunchen såg vi en sten med ett tänkvärt citat av Dag Hammarskjöld.


En sten med tänkvärda ord av Dag Hammarskjöld.

I Gamlis kan man ta med sig mat och sitta utomhus – om vädret tillåter. Det finns bord med fasta bänkar, men man kan ju också slänga ner sig på en filt nånstans – utom på högarna, för dessa får man inte gå på längre.

På Odinsborg fanns inte direkt några barnrätter att välja på. Där serveras dagens rätt för 86 kronor och det tyckte jag var lite dyrt när vi var två. Så Elias fick lite vatten, bara.


Elias fick vatten och brö till lunch, fast utan brö…

Närå, vi hittade nåt på menyn som passade lille herrn. Det blev belgisk våffla med sylt och grädde. Inte det nyttigaste, förstås, men men… Själv tog jag en grillad macka med ost och ruccola. Den var lite seg. Lunchen kostade allt som allt ungefär en hundring för oss två tillsammans.


Vi visste inte riktigt vad en belgisk våffla var, men som synes var den god.

När vi kom ut igen regnade det fortfarande lite, så vi bestämde oss för att gå in på Gamla Uppsala Museum. Jag var där senast när det nyss hade öppnat, så det var ett tag sen… Cirka tio, elva år sen…

Museibyggnaden ser vid första anblicken ganska tråkig ut, men faktum är att den är allt annat än trist!


Utanför entrén fanns en vattenskål för fyrbenta besökare.

Vi blev vänligt bemötta av en trevlig tjej i museets reception. Elias gick in gratis eftersom han är under 18 år och jag gick in gratis eftersom jag viftade med presskortet. Elias hittade en dator där man kunde kolla in en virtuell vikingavärld. Jag kikade lite på bottenvåningen och utställningen där om området. Det var samma utställning som när museet öppnades. Lite trist, kan man tycka, men den är informativ. På bottenvåningen fanns också toaletter, en shop och en barnhörna.


Barnhörnan var inredd som en vikingabostad, men Elias var lite för stor för att leka där.

Så gick vi upp i museet. Vid det häftiga fönstret stannade Elias för att lyssna på lite information i några gigantiska lurar.


Giganiska lurar.

Jag passade på att fota fönstret i museet, ett öga ut mot högarna.


Ett öga ut mot gravhögarna.

I museet finns en massa saker att titta på – allt från montrar med spännande prylar som grävts fram till modeller och diverse tillfälliga utställningar. Man kan läsa om de gudar som dyrkades i Gamla Uppsala innan det blev kristet.


Min favorit blev Fjolner på grund av namnet och för att han drunknade i ett mjödkar…

Gudarna var också illustrerade. Kolla in min favorit Fjolner, nummer två.


Stackars Fjolner, nummer två!

När museet öppnade fanns inte så många saker från utgrävningarna av området och gravhögarna. Detta hade ändrats rejält och det var riktigt kul och intressant att se. Och mer lär det bli eftersom de senaste utgrävningarna tydligen bara har sommaruppehåll!


Här ser man några av de utgrävda föremålen, bland annat en hjälm, ett svär och hästgrejor samt ett krossat glas.

En av de modernare utställningarna i museisalen var Möt de döda levande av Uppsalakonstnären Michel Östlund. Den utställningen var främst audiell, så den funkar ju inte så bra för döva och hörselskadade.


Möt de döda levande.

Här kunde man via hörlurar lyssna på kända personer med Uppsalaanknytning.


FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld och poeten Karin Boye pratade.

Fler kändisar satt på väggen… En komiker och en stark kvinna, tyvärr ett offer för hedersmissbruk.


Tage Danielsson och Fadime Sahindal.

En radioman och författare och en gammal åskgud.


Gösta Knutssonoch Tor.

En annan ny grej i museet var bildspelet Tidsresan, tio minuter långt. Det fångade både Elias och mig, vilket borde vara ett gott betyg!


Tidsresan började redan 2000 år före Kristus.

Innan vi lämnade museet skrev vi våra namn i gästboken samt svarade på var sin enkät om museibesöket. Elias läser och skriver så bra och det var riktigt roligt att höra hans synpunkter! Vi var nog snälla i våra omdömen om museet, för övrigt. Vi tog en titt i museishopen, men handlade inget.

När vi kom ut i friska luften igen hade plötsligt solen tittat fram och det var bortåt 30 grader varmt. Vi bestämde oss för att varva högarna och göra ett nytt försök att besöka kyrkan.


Vi passerade ett gammalt träd.

Högarna är verkligen häftiga!


Högarna är häftiga! Det är faktiskt ”knöligt” i marken en bra bit bort.

Med mina nya och starkare linser kunde jag se ända in till stan och den berömda Uppsalasilhuetten.


Uppsala-silhuetten, något datormanipulerad.

Och så lite hög igen…


Mer hög!

På väg mot kyrkan passerade vi ett stenaltare som påven hade använt för en andakt när han besökte Gamla Uppsala 1989.


Stenaltare.

Men tro det eller ej, när vi kom fram till kyrkan var begravningen slut. Bara det att kyrkan var stängd för städning. Så vi fick titta på den från andra hållet, fast fortfarande på utsidan, dårå.


En fin gammal stenkyrka som vi gärna sett insidan av också. Men det gick inte idag.

Vi bestämde oss för att gå tillbaka ner till Odinsborg och köpa var sin glass, för nu var vi plötsligt väldigt varma. Disagården skippade vi helt idag. Passerade en hög med tre stenar. Nu hade vi lärt oss att stenarna markerade en ingång i gravhögen, där man hade grävt ut nån gång vid mitten av 1800-talet.


Tre stenar markerade ingången.

På Odinsborg var det lite kö till kaféet. Jag fnissade inombords åt en man med proggrunda brillor samt en hjärtformad stjärt som var inhyst i ett par grå byxor av nån sorts tweedkaraktär. I bakfickan stack en kam upp. Den var ROOOSA. Hade Fästmön varit med hade vi garanterat kollapsat – av hysteriskt flabb. Nu hade jag ju Elias med mig och fick skärpa mig. Den som såg Rosa kammen försiktigt plinga i klockan som skulle påkalla kassörskans uppmärksamhet hade garanterat kissat på sig. Om han eller hon var kissnödig. I sitt kölvatten hade Rosa kammen en kvinna hälften hans ålder, med en obeskrivlig bussarong med korsstygn, tror jag, och lika vit hy som Rosa kammen. Snacka om äktenskapstycke!

Innan vi lämnade Gamla Uppsala tittade vi in i en antikaffär. På vägen dit såg vi ägarens söta hynda ligga och dåsa i solen på en kudde.


En slö och söt hynda.

Men vi klappade INTE hunden eftersom ägaren vid min förfrågan om vi fick göra det sa att hon kunde vara lite bestämd av sig. Elias är lite hundrädd så jag ville inte utsätta honom för en ilsken hynda. Däremot höll jag på att klampa in i antikägarens hem, pinsamt nog…

Trötta och varma åkte vi så hem till mig där vi slängde oss en stund i soffan och softade. Sen satt vi nån halvtimma och la pussel – av de cirka 1 500 bitarna är kanske 650 – 700 lagda. Elias fick dit två stycken, vilket är superbra!


Vi softade i min soffa. Jag, till höger, har gigantiska näsborrar, som synes.

I morgon hade Elias tänkt hänga med mamma till jobbet, men det går tyvärr inte så bra. Så han får hänga med mig igen. Fast jag har inga planer för dagen mer än att vi måste åka hem till mig så att jag får duscha och tvätta håret. Det gör jag helst i min egen dusch.

Äventyret fortsätter…

Read Full Post »

Older Posts »