Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘studenter’

Ett inlägg om en eftermiddag på Den Bästa Arbetsplatsen.


 

Gräs

Här ville jag bli omsluten och gömd av gräset.

I eftermiddag kom jag hem, kändes det som. Fast jag kom bort. Eller inte bort – jag återvände till min föreföre detta arbetsplats, den bästa arbetsplatsen jag nånsin varit på. Knappt ett par år blev det här för min del. Nu när ytterligare två år har förflutit bjöd jag in mig till min före detta kollega och fakultetskommunikatör L för en lunch och en guidad visning i den nyaste byggnaden på campus innan höstens studenter anländer. Det kändes som att komma hem så snart jag klev ur bilen…

I samma veva ville jag också hälsa på en vän som började nytt jobb här i måndags. Jag åkte hemifrån före klockan elva och kom inte hem förrän klockan var nästan 16. Den första halvtimmen strosade jag ensam i dyra, men underbara Kunskapsträdgården. Gräset ÄR mycket grönare här! Det var som om jag ville kasta mig i dess famn och be det omsluta mig, gömma mig, för Den Andra Världen. Det var här jag träffade så många underbara, fantastiska och inspirerande människor under två års tid.

Men jag ljuger om jag säger att jag älskade alla då. En kan inte älska alla. En kan inte förlåta alla heller, det kände jag också idag. Fast störst av allt den här dan var kärleken! Det jag älskade mest var vidsyntheten, detta att det var tillåtet att både vara kuf och kompetent på den här arbetsplatsen…

kuf och kompetent

Den här texten satt på kaffeautomaten på Den Bästa Arbetsplatsen.


Den blev så många kära återseenden, 
kramar, handskakningar och skratt att jag glömde ta alla bilder på det nya, såsom jag hade tänkt. Jag får helt enkelt åka tillbaka dit. Snart. Inte vänta två år. Nu ska jag smälta mina intryck, mina inre bilder. Bilder av alla dem jag saknar så det gör ont i bröstet. Du får se på några av de yttre bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Tack snälla L, Stephan, Ingridorna, Mariorna, Elham, Raida, Sven, Mickarna, Anki, Lisbeth, Anna-Lena, Elisabet, Jenny, Agnes, Cecilia, Mats, Sofia, Christian, Anders och alla andra som blev glada när vi sågs idag! För en som är fördriven ur paradiset var det fantastiskt att se och känna att ni minns mig med glädje!


PS Om jag träffade min vän
som började på sitt nya jobb i måndags? Jepp! Alldeles innan jag åkte hem hittade jag honom, fikandes, i närheten av dammen på baksidan. Vilken lycklig man!


PS 2 Den bästa arbetsplatsen
heter Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Kolla in SLU:s webbplats här!

Och håll utkik, för en lördag i slutet av september är här Öppet Hus!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om längden på prylar i sociala medier.


 

Häromdan läste jag en intressant text som jag hittade hos Sveriges Kommunikatörer om hur långa olika saker – texter, filmer, ljudfiler etc – ska vara i sociala medier. Om syftet är att nå och få många läsare/tittare/lyssnare finns nämligen inte bara bästa tider för publicering utan självklart också optimala längder på materialet. (Sen kan man ju ha andra syften med sina webbgrejor!) Bakom tankarna kring längderna står Buffer, ett socialt medieverktyg.


Detta är några av ideallängderna, enligt Buffer:

  • Twitter. Mellan 17 och 100 tecken. Tweets som är kortare än 100 tecken blir till 17 procent mer lästa än längre tweets.
  • Facebook. 40 tecken. Poster med 40 tecken får 86 procent högre engagemang än poster med fler tecken.
  • Hashtaggar. Sex tecken. Använd inte specialtecken, undvik slang och börja inte med siffror.
  • URL:er. Åtta tecken. Lite i kortaste laget, tycker jag, men gissar att http:// och www inte räknas.
  • Bloggrubriker. Sex ord är viktigast (notera särskrivningen!) – de tre första och de tre sista. Det är nämligen dessa som blir lästa.
  • LinkedIn. 25 ord är ett bra riktmärke i dina texter. Håll dig till mellan 16 och 25 ord om du vänder dig till företag och mellan 21 och 25 ord till kunder. Dessa texter får nämligen flest delningar.
  • Blogg. En bloggtexts ideala längd är 1 600 ord. Maj gadd, det är många ord, det… Men av alla lästa inlägg är 74 procent kortare än tre minuter långa och 96 procent under sex minuter.
  • YouTube. De flesta filmer är korta. Cirka tre minuter är en bra längd.
  • Poddar. Meddellängden på poddar är runt 22 minuter. Studier visar att studenter tappar intresset efter mellan 15 och 20 minuters föreläsning. Det kan vara ett bra riktmärke!
internet-zoo

The internet is Zoo. Bilden är lånad från Buffer.


Det här inlägget 
är inte ens 300 ord långt. Det blir nog inte läst, dårå, om man ska tro Buffer. Samtidigt, betänk att Buffers siffror gäller amerikanska sociala medier och dito texter!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Förra veckan startade en ny amerikansk rättegångsserie på Kanal 5, How to get away with murder. Vid första titten kan man tro att detta är åter en i raden massproducerade serier i spänningsgenren. Så fel man har! I kväll såg jag andra delen av totalt 13.

How to get away with murder cast

Professor Keating och hennes studenter.


Handlingen kretsar
kring Annelise Keating, som är juridiklärare vid ett påhittat universitet. Hon arbetar också som försvarsadvokat och utser ett gäng av sina bästa studenter som sina assistenter i jobbet. Så långt är allt normalt. För då och då poppar det upp scener med studenterna och en död kropp? Mycket sex är det också, till och med lite homosex. Och professor Keating är allt annat än oskyldig – hon har en älskare trots att hon är gift.

Det här är en riktigt bra och annorlunda amerikansk serie. Den innehåller både spänning och humor och många ruskigheter.

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hålfritt inlägg.


 

Orkidé o tidskrifter i väntrum

Här satt jag och darrade i väntan på Sara.

Jag tänkte nästan filma mig själv dansandes runt sjungandes

Inga hål, inga HÅL, INGA HÅÅÅL!!!

och lägga ut här. Men roligt ska inte DU som läser få. För glädjen är mest min och min plånboks: jag hade inga hål i tänderna!!! Men du ska veta att jag var både darrig och nervös när jag stegade in i väntrummet. Det var ett tag sen sist. Och då blev det dyrt, för jag hade tappat en lagning. Visst är jag rädd att det ska göra ont när de grejar i käften, men idag kan jag säga att jag var räddast för vad det skulle kosta.

Min tandläkare Outi och min tandhygienist Sara vid Dômentandlläkarna är de bästa i sin yrkeskategori – för mig. Jag har gått hos dem nästan sen bronsåldern. De är så snälla och försiktiga. Sara är extra förstående vad gäller min tandvårdsrädsla, Outi är extra förstående vad gäller min plånbok. Så jag mer eller mindre krävde att få dem när jag ringde och bokade tid igår. Och det fick jag! Sara kollar alltid först i käften samt röntgar. Därefter kikar Outi. Sist brukar Sara putsa bort lite beläggningar om det behövs. Det var väldigt lite såna, sa hon, trots att jag inte varit där på ett och ett halvt år…

Men… jag har ett par gamla tandborstskador som behöver fixas till i framtiden eftersom det gärna fastnar skräp i dem. Samtidigt sköter jag mina tänder så bra att det inte har blivit några hål. Än så länge… Med tiden kan det ju bli. Jag fick veta vad det kan tänkas kosta mellan tummen och pekfingret – så att jag ska kunna försöka spara pengar till mars 2016 när jag blir kallad nästa gång.

Eftersom det är ganska dyrt att fixa tänder brukar jag inte göra mer än det allra nödvändigaste. Jag har i åtanke bekantingen L, som bytte ut samtliga sina lagningar mot porslin. Det var svindyrt. Två år senare dog han. Hans sambo K var nästan mer tandläkarrädd än jag, men till sist gick även hon och fick tänderna lagade. Det var också svindyrt. Vad tror du hände sen? Tja, förra året dog K också.

Fyrisfloden

Fyrisfloden, lika skitig som alltid, men spegelblank denna septemberförmiddag.

Det var väldigt märkligt att vara på stan en vardag. Det händer ju inte så ofta att jag är det. Men idag åkte jag buss och jag kände att jag ville gå en lite sväng när jag nu ändå var där. Det mesta var sig likt på min väg genom centrum. Floden låg där, lika skitig som alltid, fast ovanligt spegelblank på ytan denna september-förmiddag. Minnena från en annan tid kommer tillbaka. Det är smärtsamt att gå här, smärtsamt att påminnas. Nu var jag emellertid lite glad, så jag stegade upp till min vän Greken på Kafferummet Storken för att fika.

Ovanligt folktomt var det när jag kom uppför trappan, men jag träffade min vän och fick skryta med att jag inte hade några hål i tänderna. Jag ville fira och den snälle mannen lät mig köpa kaffe och gigantisk räkmacka för endast 50 spänn… Vilken vän, va´?! Och ändå har vi varit grannar. Men somliga grannar är ju faktiskt väldigt snälla, medan andra är det motsatta.

Kaffe och räkmacka

Kaffe och gigantisk räkmacka för bara 50 pix.


Jag satte mig vid ett fönsterbord
 för omväxlings skull. Såna platser brukar inte vara lediga, utan upptagna av studenter som dricker te i tre timmar. Utsikten var Stora torget, bussar och… valstugor… Det var riktigt intressant att se politikerna i stugorna agera som värsta inkastarna på en icke svensk restaurang. Och nej, jag slapp förstås inte undan när jag kom ut – både Vänsterpartister och sossar attackerade mig. Jag tackade vänligt men bestämt nej till deras valpropaganda, helt enkelt för att jag har bestämt vilket parti som får min röst på söndag. Nu är jag orubblig!

Valstugor

Valstugor på Stora Torget. Närmast Kafferummet Storken de rödgröna, på andra sida alliansens.


Jag var hemma vid elvatiden
och har ägnat en del tid åt att fixa fram arbetsprover till ett företag där jag har sökt jobb samt svara på mejl från ett annat. Några nya lediga jobb har jag dessvärre inte hittat än idag. Men jag ger mig två poäng för de lika många kontakterna och så hoppas jag hitta åtminstone nåt att söka idag.

Tandkrämstub liten

Jag fick ett ”bokmärke” för att jag var så duktig…

Det blir ingen bokskrivning idag, utan nu ska jag ta en promenad med dammsugaren. Det behövs. Jag behöver bädda rent och skrubba i badrummet och i duschrummet/toan också, men det kanske blir i helgen. I morgon är Fästmön ledig och då tror jag vi ska göra lite annat än städa, bädda rent och skriva bok. Och så ska jag förstås beundra och vara stolt över det fina ”bokmärket” jag fick på tandläkarmottagningen idag för att jag hade skött mina tänder så bra… Jaa, jag är 52, men när jag kliver upp i tandläkarstolen blir jag inte en dag äldre än fem.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nyvaket inlägg.


 

Arbetsförnedringens hus

Den lilla människan i orange cirkel ska besöka Arbetsförnedringens hus idag.

Det känns väldigt, väldigt konstigt att inte åka iväg till jobbet idag. Igår var jag uppe alldeles för länge, för jag visste ju att jag inte skulle behöva kliva upp i ottan idag. Jag gav mig nämligen sovmorgon – ända till klockan sju. Arbetsförmedlingen öppnar inte förrän klockan tio och vis av erfarenhet är det ingen idé att komma dit för tidigt. Det är jobbigt överhuvudtaget att gå dit. Varför hänga på låset?

Igår blev jag så himla glad, mitt i det turbulenta livet. Jag fick ett mejl från Gunilla på Bliwa, försäkrings-bolaget som har hand om min inkomstförsäkring. Det var så vänligt skrivet och rakt på sak och framför allt: underlättande. Nej, nån byråkrati ägnar de sig verkligen inte åt där utan där är de smidiga och serviceinriktade. Kunden sätter de i centrum. Trots att Bliwa är ett försäkringsbolag har jag inte en enda gång i mina kontakter genom åren med dem blivit dåligt bemött eller känt mig ifrågasatt. Man skulle ju kunna tro att ett försäkringsbolag mer än statliga förvaltningar tror att folk försöker luras… Men icke Bliwa!

Fast jag är skittrött, för, som sagt tillvaron är turbulent och jag var uppe lite för länge igår kväll. Det hände ganska mycket som jag behövde ta in och både bearbeta och ventilera. Fästmön och jag telefonerade i en timme. Hon jobbar administrativt ett par veckor till. Dagarna blir långa och UL:s sommartidtabell hjälper ju förstås inte till. Turerna glesas ut, för uppenbarligen tror UL att det bara bor studenter i den här stan eller att ”alla” har semester. Men det är ju faktiskt några som måste jobba. En buss i timmen från Förorten tycker jag är anmärkningsvärt lite, i alla fall!

Jag hade tänkt hänga med minstingen nån stund den här veckan. Han klarar sig, han är ju stor kille nu, men det blir ändå långa och ensamma dar när mamma jobbar. Fast som läget är just nu kan jag inte bestämma nån specifik dag eftersom jag kanske måste ut på vift i jobbärende redan den här veckan.

stadshuset Stockholm

En tur till Stan på lördag, kanske?

Förutom telefonerande ägnade jag gårdagskvällen åt att läsa ut en bok och åt två vänner, den ena via sms, den andra via Wordfeud. Det är så jag umgås med folk just nu. Det har ju varit svårt att hitta tiden och orken under de senaste månaderna för umgänge med vänner. Den sista tiden har jag inte heller mått så bra och då har jag ingen lust alls att träffa nån. Ärligt talat orkar jag knappt umgås med mig själv. Ändå har jag som mål att försöka ta en tur in till Stockholm – ensam – på lördag för att träffa FEM och Finske Pinnen. Men det beror både på mitt mående och lite andra saker.

Min plan för idag är att ta bilen in till stan (idag pallar jag inte buss) och skriva in mig på Arbetsförmedlingen. Om jag orkar tänkte jag göra ett besök på ”vår” Johans jobb – ja, jag hoppas att det från och med idag är ett jobb och inte nåt annat! Det ligger väldigt centralt och på gångavstånd från Arbetsförmedlingen.

Vidare har jag rivit ur dubbelsängen för att bädda rent. Tvätta ska jag också göra, men det gör jag inte förrän jag är hemma igen. Hoppas jag får återkoppling på gårdagskvällens mejlväxling, så att jag kan bestämma om jag ska göra det där jobbärendet redan den här veckan. Misstänker att den här dagen i alla fall blir ganska välfylld.

Jag har ett antal jobb att söka och tänkte börja med det på allvar under onsdagen. Många har skickat mig fina tips på lediga tjänster, men jag har även hittat några själv.

Nu är första muggen kaffe snart tömd och jag ska ut i badrummet för att fräscha till mig. Och nej. Jag tänker inte klä upp mig för att gå till Arbetsförmedlingen. Men ren ska jag vara!

Jag undrar hur de har det på jobbet idag…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Vi gjorde ett nytt försök
att glo på nåt sevärt, Fästmön och jag. Vi sparkade igång Wind Chill (2007) som gick på SvT för ett tag sen. I kväll var det DVD-hårddisken som visade den på platt-TV:n.

windchill

En fryslig film.


Två studenter ger sig iväg
dan före julafton tillsammans i en bil för att åka hem på jullov. De känner inte varandra, men killen har annonserat efter en medpassagerare och tjejen nappade. Av nån anledning väljer killen att ta en ödslig genväg förstås – det är ju en skräckfilm. Plötsligt blir de rammade av en mötande bil och hamnar i diket. Mobiltelefonen är död och bilen sitter fast. Det är mycket kallt utomhus. Bara spöken är ute och rör sig…

Ja det här skulle ha kunnat bli en riktigt bra film. Jag medger att jag bitvis blir lite skraj, men det är som om filmen inte riktigt tar sig. Det blir segt. Oändliga timmar med bara två skådespelare som spelar en väldigt frusen tjej och en väldigt frusen kille i en bil. Hade det varit verklighet skulle de ha frusit ihjäl på en timme, säkert. Nu går timmarna och lååång känns också filmen, trots att den bara är runt en och en halv timme.

Det blir inte riktigt medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tokigt och slugt i världen utanför.


Ja, jag VET!
Jag har städdag idag och jag ska inte sitta vid datorn mer än korta stunder och då främst SÖKA JOBB, men… Jag måste ju hålla mig uppdaterad om vad som händer i omvärlden och då kan jag ju inte låta bli att blogga om skiten vissa saker också… Häng med om du vill, stanna kvar om du föredrar det.

Godiständer

Upphittade i müsli?

Hittade djurtänder i müslin. En tjej hittade djurtänder i sin müsli. Eller sin och sin… Det var ICA:s müsli. Naturligtvis har hon rapporterat detta för skrivit om detta på Fejan så att … Aftonbladet förstås skriver om det i sin tur.

Tänderna var visserligen små, men, som hon citeras, det var

ingen härlig känsla.

Dessutom har hon ätit ur paketet tre (3) gånger nu och det känns

äckligt.

Vad säger ICA då? Jo för tänderna, upphittade i ICA:s ekologiska müsli, erbjuder man Veronica ersättning för varan, det vill säga 20 kronor. Enligt Veronica. (Jag trodde att löständer var dyrare än så…) ICA beklagar det inträffade och säger att man inte tror att nån skulle ha erbjudit endast 20 kronor i ersättning utan att ICA ville få varan – och tänderna? – insända för analys. Vem ska man tro på, tro på, tro på..?

Säsongsfinal på Parksnäckan. I afton blir det betydligt tryggare på Parksnäckan i Uppsala. Där är det säsongsavslutning med Kent Wennman, Viktoria Tolstoy och Magnus Carlson (han från Weeping Willows).

MargeSimpson

Skäll- och svärmamma?

”Folk är bra på att trycka ner andra föräldrar”. Läs om bloggande skäll- och svärmamman Malin – hon som dessutom har mage att ge sina barn färdigmat! Uppfriskande med en förälder med självinsikt och humor!!!

Emma till final med regnbågsfingrar. Jag trodde väl aldrig att jag skulle skriva om nån sportmänniska, men nu förvånar jag både mig själv och andra! Emma Green Tregaro hoppar höjdjhopp med regnbågsfärgade naglar – för att visa var hon står. Jag tror jag förstår – trots att det är ett idrottsevenemang…

facebook tshirt

Ett budskap.

Facebook gör dig olycklig. Ju mer tid folk lägger ner på Fejan desto olyckligare är det. Det menar amerikanska forskare. Forskarna har undersökt studenter. Forskarna menar att Fejan på ytan ser ut att kunna tillfredsställa grundbehov som det av sociala interaktioner. Men i stället minskar välbefinnandet. Ja ja, var och en har väl sina behov. Fejan fyller nåns behov, andra sociala medier fyller andras. Tror jag. Som INTE finns på Fejan – av flera olika skäl!

Bajsande löss orsakar lackskador på bilen. Löss är otäcka saker, tycker jag. Bajsande löss är ännu värre! Det är bladlössens skit som förstör din bils lack. I sommar tycks lössen ha blivit galna och utfört rena bajsattacker, för enligt biltvättsmänniskor har det varit betydligt flera bilar med såna skador i år. Bladlöss trivs i lindar och hetsäter dessa träds växtsaft. Det som sen kommer ut är lusbajs nästan i form av sockerlösning. Eeeeew…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens konditoribesök.


I eftermiddag hade jag en träff med Peter
som har blivit vuxen (50). Vi sågs på Fågelsången – i rätt tid. Fast somliga ville ju först ha det till fel tid. Vilken tur att jag alltid har rätt! (nåja…)

Konditori Fågelsången ligger på Munkgatan i centrala Uppsala. Eller enklare uttryckt mitt emot Svandammen och Flustret. Det är ett populärt ställe bland studenter, men eftersom studenterna har sommarlov just nu var klientelet för dagen blandat.

Flustret

Fågelsången ligger mitt emot Flustret.


Peter och jag var inte äldst.
 Vi var inte heller yngst. Vid ett bord satt tre tjejer och pratade amerikansk engelska med varandra – när de inte gläppte med sina iPhones. Vid ett annat bord satt två män som pratade alldeles för högt på typ… serbiska/kroatiska/bosniska? Vid ett tredje bord satt ett äldre par. Och så fanns det nån obligatorisk barnvagn, men inte mer än nån, tack och lov (det blir så trångt).

Jag hade bespetsat mig på en räkmacka och valde en sån, Peter en baguette med skagenröra. Baguetter med röror kan man aldrig äta fint. Jag tänkte fota mr Kladd, men jag har nu slagit in på den snälla och mesiga linjen och visar i stället min räkmacka. Med svensk flagga i papper på tandpetare.

Räkmacka

Räkmackan kladdade inte.


Priset för två kaffe och två fina mackor
var härliga 165 riksdaler. Men faktum är att det var väl värt pengarna! Mackorna var goda, räkorna lagom stora och kaffet smakade påtår (vilket ingick). Vi blev sittande i typ två timmar.

Det som var mindre härligt var kråkorna som försåg sig med gästernas kvarlämnade matrester. De var inte ett dugg rädda utan klev helt ogenerat omkring på borden. Och på parasollerna. Borden var för övrigt ganska skitiga, men det är väl oundvikligt på grund av trafiken.

Fåglar s skugga på ett parasoll på Fågelsången

Fåglarna på Fågelsången var kråkor med iskalla ögon.


Totalomdömet för Fågelsången
blev inte högsta betyg, men nästa högsta. Lite renare bord skulle inte skada.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan ger sig ut på en tripp i omvärlden, genom cyberspace, förstås.


Måndag och arbetsvecka för somliga,
semestervecka för några, en ny jobbsökarvecka för ytterligare ett gäng och så vidare. Själv fick jag äran att ge en nyutnämnd professor en grattiskram på förmiddagen. Det är SK väl unt med den utnämningen, h*n arbetar så hårt! Men nu en tripp i omvärlden, det kan ju ha hänt nåt även utanför huset där jag jobbar!

AnnaSoderbackLULNy direktör för Kultur i länet. En del organisationer älskar direktörer. Men den här direktörsposten har alltid varit lite som en katt bland hermelinerna. Därför gläds jag med Anna Söderbäck, ny direktör för Kultur i länet!

Uppland firade vilda blomornas dag. Igår firades De vilda blommornas dag i Uppland för tionde året i rad. I Uppsala firades det med vandring genom Hågadalen. Själv firade jag ju, som bekant, med att plantera örter.

klubba och lagbokOklart juridiskt läge efter beslutet. Vad händer nu med anledning av att en direktör blivit felaktigt sparkad? När domen vinner laga kraft, som det heter, står organisationen plötsligt med två högsta hönor. Vid nästa styrelsesammanträde kan man fatta beslut om entledigande, men inte förr. Och om ingen mer än jag har fattat det, kan den felaktigt sparkade dirren nu begära skadestånd. Med en månadslön på 100 000+ kronor kan man ju räkna ut att det inte blir några småsummor det handlar om. Var det detta de socialdemokratiska skattebetalarna ville, de som var så arga på alliansen för detta?

Cykelambulans – ett nytt sätt att rädda liv. Man kan ju undra om sjukvården i Linköping är ute och cyklar. Jag vet svaret: det är den! I helgen som var testades cykelambulanser för första gången på stan. Ambulanscyklarna är utrustade med en ambulanssjuksköterska eller en ambulanssjukvårdare. Dessa har i sin tur var sin ryggsäck med hjärtstartare, syrgas och akutläkemedel. Cykelambulans är ett test som ska utvärderas innan man eventuellt slutar avtal om att köpa tjänsten.

GuldpengarKärlek till pengar gör människor korrupta. En ny amerikansk studie visar att blotta tanken på pengar gör att människor kan bete sig både korrupt och oärligt. I studien ingick cirka 300 studenter som forskarna utmanat genom att locka med pengar. Studenterna utsattes för olika scenarier där det begicks oetiska handlingar. En del av studenterna fick sen erbjudande om att delta och agera oetiskt mot betalning. Nästa fråga som ska undersökas är hur affärsbeslut ska kunna tas utan att pengar påverkar förfarandet på ett negativt sätt.

5 Ett sandankareChansen att överleva cancer ökar i Sverige. Ungefär 55 000 svenskar drabbas varje år av cancer. Av dessa är det cirka 11 000 män och 10 000 kvinnor som dör. Men resten överlever faktiskt! Och överlevnaden ökar stadigt, eftersom det kommer nya mediciner och nya behandlingsformer. Det finns över 200 sjukdomar som klassas som cancer. Vanligaste cancerformerna hos män är prostata-, hud- och tjocktarmscancer, hos kvinnor bröst-, hud- och tjocktarm. Mellan fem och tio procent anses vara ärftlig och 15 procent har koppling till rökning. Bara så du vet. Det finns hopp! (Och den som röker borde sluta om den inte vill drabbas av cancer i lungor, matstrupe eller urinvägar. Jag har ingen lust att finansiera din vård med mina skattepengar.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Och Tjugondedag Knut är det idag! Fast jag dansade ut min jul REDAN igår. Nu vet jag att somliga dansade ut sina jular för flera veckor sen. Det tycker jag är lite tidigt, jag är traditionsbunden och totalt konservativ i det här fallet, men naturligtvis skiter jag i hur andra gör. Jag gör som jag vill, andra gör som de vill.

Idag ska jag emellertid åka ut till Himlen för julgransplundring. Förr om åren har det varit så att Elias och jag har avklätt Fästmöns gran. Jag har sen smugit ut i skogen och kastat den strippade pinnen. Minns inte hur det var förra året, då tror jag att Anna gjorde sig av med granen redan dan efter Annandagen. Det fanns nämligen inte ett barr kvar på den sen Nån hade råkat nysa en passant… I år blir det heller inte aktuellt att slänga granen i nån skog, för Anna inhandlade en jättefin plastgran förra året. Den ser i klätt skick helt ut som en äkta. Till skillnad från den jag såg på Tele på jobbet i fredags – ett rooosa elände! Den var så ful att jag inte ville fota den!

Julgranskula

Du får titta på en vacker julgranskula som jag fick av Anna 2011 i stället för på Teles fula gran.


Idag har jag läste en (1) bra artikel
i lokalblaskan. Det var journalisten Tina Lövrander som önskade ett klimatsmart 2013. Medan vanliga människor i genomsnitt orsakar tio ton koldioxidutsläpp om året, släpper Tina Lövrander bara sex ton. Eftersom bra artiklar inte läggs ut förrän väldigt sent eller inte alls på lokalblaskans hemsida, har jag här en punktlista med Tina Lövranders tolv enkla förändringar samt kommentarer från mig:

  1. Häng tvätten i stället för att torktumla.
    Det gör jag redan!
  2. Ta cykeln kortare sträckor i stället för bilen. 
    Lite svårt. Jag har ingen fungerande cykel.
  3. Ät mindre kött.
    Jag äter inte särskilt mycket kött, jag är ju nästan vegetarian.
  4. Byt till miljömärkt el.
    Det kan jag inte styra direkt. Eftersom elen ingår i min månadsavgift är det bostadsrättsföreningens styrelse som upphandlar elleverantör. Däremot kan jag styra vilka som sitter i styrelsen genom att delta i årsmöten där styrelseledamöter väljs.
  5. Kör smart med pumpade däck.
    Fasen, vid årets två däckbyten pumpar verkstan däcken. Men däremellan borde jag kolla trycket. Bara det att jag alltid lyckas släppa ut luft i stället för att fylla på…
  6. Byt ut en flygresa mot en tågresa.
    Ha, jag reser ju aldrig längre än till Metropolen Byhålan och dit går det varken flyg eller tåg…
  7. Ha snålspolande munstycke i kran och dusch.
    Nja, det där tror jag inte ett smack på. Då får man ju duscha längre om man ska skölja ur schampo ur trassligt hår. Men jag har snålspolande munstycken i båda mina duschar…
  8. Ät upp dina matrester i stället för att slänga dem.
    Det gör jag för det mesta. Eller så fryser jag dem och äter dem senare.
  9. Sopsortera och lämna till återvinning.
    Det har jag gjort i många år.
  10. Köp begagnat.
    Jag köper mest böcker begagnat. Kläder köper jag väldigt sällan begagnade, tycker att det är lite äckligt med andras gamla paltor. 
  11. Ge bort en grej – släng den inte.
    Jag frågar oftast om nån vill ha nåt som jag inte längre vill ha, men som är helt, innan jag slänger det.
  12. Kontakta politikerna.
    Jag har en del privata kontakter med förtroendevalda. Och så röstar jag varje val. Annars kontaktar jag inte politikerna.

En bra lista, tycker jag, och slår mig själv för bröstet så högt att nån på Sveriges baksida också torde höra det och förfasas (nej, man får inte förhäva sig själv!..) eftersom jag uppenbarligen inte är helt miljövidrig. Men det där med bilen kunde jag bli bättre på, det medges…

Listan är i vart fall mer läsvärd än Ulrika Knutsons krönika (DEN finns däremot att läsa på nätet!..) som jag skummade av misstag. Hon konstaterar att den sjunkande läs- och skrivfärdigheten bland studenter har diskuterats den senaste tiden. Att redigerare och journalister vid stans lokalblaska, så kallade proffs på det skrivna ordet, inte kan stava tycker jag är betydligt värre…

Nu ska jag gå och kolla vad som finns i kylen för det börjar dra sig mot frukostdags – jag har varit vaken i två timmar. (Men jag vaknade förstås tidigare också eftersom det är ett barnrum under mitt sovrum – INTE kul nån gång!..)

Surfa runt bland mina Kickor & Pluttar – en del vänner, andra endast bloggvänner, har jag konstaterat – gör jag en gång om dan. Men det sparar jag till kvällen. Jag tycker att det är viktigt att surfa runt och inte bara skriva själv, för utan input blir det ju knappas nån outout – så jävla händelserikt är inte mitt liv. Som vanligt skiter jag i hur andra gör, jag gör en surfrunda en gång om dan. Och kommenterar hos andra gör jag när jag har nåt att säga, inte bara för att. För övrigt svarar jag på alla kommenterar jag publicerar på min egen blogg – det hör till vanligt hyfs, tycker jag.

Topp fem-kommentatorer på min blogg är för övrigt, enligt statistik från WordPress:

  1. FEM
  2. Rippe
  3. whitelady7
  4. Gunilla
  5. Åsa

Tack för att ni finns! Ni är inte bara bloggvänner utan vänner, för ni fanns för mig – på olika sätt – när jag mådde skit i julas, till exempel. Det glömmer jag aldrig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »