Fredags- och lördagsgodis

Ett njutningsfullt inlägg.

---

 

Magiskt…

På helgerna är jag värsta epikurén. Ja, jag erkänner. Så länge jag kan det är jag det. Igår kväll när jag kom hem efter troligen den tyngsta arbetsveckan under tiden på mitt nuvarande jobb var det så skönt att fortsätta lyssna på musik. Jag gick in på Youtube och letade fram den där konsertinspelningen från 1969 när Simon & Garfunkel sjöng Bridge over troubled water för första gången, den som NK* spelade för mig innan vi tog helg. (Klickar du på länken kommer du till inlägget där du längst ner kan lyssna.) Den är bara magisk… Jag har faktiskt vinyl-LP:n med samma namn i min ägo. Men nej, 1969 var jag för ung för att uppskatta den. Fast lite senare, på yngre stenåldern, på 1970-talet… Lustig nog fortsatte Youtube att spela en massa låtar från 1970-talet efteråt. Det blev som en liten minnenas afton för mig, musikaliskt sett. Men när låten D.I.S.C.O. på franska spelades, då blev det nog för min del. Då kände sig Tant Tofflan gammal och dukade fram ost, kex, vin, druvor och fikonmarmelad från förra helgen och hyfsade rubbet till fredagsmiddag. Min kväll avslutades sen med Shetland, förstås!

Tant Tofflans fredagsmiddag.

I morse sov jag ända till kvart över sju. Jag hade gärna sovit lite längre, men kroppen tvingade upp mig. Då passade jag på att fixa kaffe och tog med mig en senapsmugg java** in till sovrummet. Där fortsatte jag mitt epikuréande med att läsa ut en bok och börja på en ny.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har varit ute en tur, bland annat med veckans sopberg. Och så har jag inhandlat tre (3) bunkar lösgodis till extrapris på Tokerian. Tre bunkar… Det ska väl räcka som tröst i kväll..? (Nåja, allt är inte till mig, vill jag bara poängtera.) Bäst att äta lite frukost först, så en står sig till kvällen. Ha en fin lördagskväll!

Tillräcklig tröst?

*NK = Närmaste Kollegan
**en senapsmugg java = jag dricker kaffe ur före detta senapsmuggar

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Konsten att fira en födelsedag

Ett firande inlägg.

---

 

Anna i yngre dar, det vill säga igår.

När man jobbar med vård och omsorg om andra människor lever man efter ett schema där varje deltagare är en pusselbit. Då får man trolla lite ibland och till exempel fira sin födelsedag en annan dag än den egentliga dan. Så blev det för Fästmön, som firades igår (mest och bara lite idag på den verkliga födelsedagen).

Jag for ut mitt på dan och smaskade hallontårta tillsammans med Annas föräldrar och L. Femtio procent av barnen bor ju inte här, 25 procent jobbade och 25 procent var i skolan, så vi var bara gamlingar. Annas snälla mamma hade med sig flera spännande saker, men ett visst tyskt troll gillade i alla fall jag bäst. (Jag har ju en förmåga att dra till mig just troll och häxor, så självklart fastnade jag för detta.)

På eftermiddagen tog vi en liten promenad i aprilsolen. Mina nya skor känns toppen att gå i och ingen av mina hälar har protesterat. En knäckemacka med makrill från Norge blev en sen lunch.

Skolpojken kom hem på eftermiddagen och när hans pappa hade anlänt med fint elefantpaket tog vi en ny promenad till Kreta för att äta födelsedagsmiddag. Framför mig placerades en god kycklingfilé med både röd sås och tzatziki till. En flaska öl hälldes skummande ner i ett glas till mig. Tack till M, som stod för 75 procent av notan och till A, som gav oss 20 procent på maten! 

Vår kväll avslutades i lyktans sken. Vi såg The Team på SvT och lite av en film på TV4 innan ögonlocken blev tunga. Jerry hade för länge sen gått hem till sitt för att ladda för nästa födelsedagsfirande.

I morse visksjöng jag, med morgonstämma och dito andedräkt, alla födelsedagssånger jag kan (tre stycken) i Annas öra. (Förstår du vad stackars Anna får stå ut med?!) Sen kokade jag kaffe och hämtade jag yngsta bonussonen och vi sjöng ”Ja må hon leva!” i duett. Anna fick ett par paket och ett kort som yngste bonussonen tyckte var häftigt och nu önskar sig till sin födelsedag i sommar.

Den som fyller år borde få vara ledig på sin dag, men det är ju omöjligt. Anna såg till att yngste sonen fick lunch innan vi for in till Black Stream där Anna jobbar fram till klockan 21 i kväll. Min intention var att putsa fönster, för solen går runt huset på eftermiddagen. Tyvärr satte min dumma rygg stopp för detta. En oförsiktig rörelse och nu ligger nåt i kläm igen. Det gör ont som tusan och jag är skitirriterad. Men fönstren lär sitta kvar ett tag till. Förhoppningsvis har det onda backat till måndag eftermiddag när Clark Kent* ska till doktorn** och bland annat få sommartofflorna på fötterna*** – om jag lyckas få ut sommartofflorna ur förrådet och in i bilen, vill säga utan att skrika av smärta. Eller också både bär och skriker jag. I vart fall tackar jag G, vars påskpeng delvis går till däckbytet!

Nu ska mamma få ett samtal och sen ska jag smocka i mig en kanelbulle (en av mina stora svagheter här i livet) och en bit hallontårta som Anna skickade med mig. Därefter får jag antagligen försöka gå en promenad och göra lite ryggövningar så jag inte blir liggande på golvet igen. Tänkte sen socialisera med Britt-Marie innan jag åker till Black Stream och hämtar Anna klockan 21 för hemskjutsning. När man jobbar i stan och bor på landet är man rätt tacksam för skjuts, råkar jag veta.

Men vad har DU för dig denna helg??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

Här är några bilder av vår Anna-firning:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille bilman
**doktorn = bilverkstan
***sommartofflor på fötterna = skifte från vinterdäck till sommardäck

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sjusovande i stormens ögonvrå

Ett inlägg fram på lördagsförmiddagen.

---

 

Jamen jisses så skönt det var att sova i morse! Jag var uppe och skuttade en stund runt halv sju. Öppnade därefter sovrumsfönstret och kröp ner i sängen. Först tre timmar senare vaknade jag… Det är nog så att jag sover som bäst när det regnar och stormar där ute.

Min fredagsmiddag bestod av urgammal tonfisksås och pasta. Jag kompletterade med små plommontomater och svarta oliver, ett glas vin och några halvdöa bitar goda ostar. Och tänk, jag lever fortfarande – till somligas förtret. Mitt sällskap var Den hemliga historien (nu har jag knappt 100 sidor kvar) och tända ljus. Det var enbart för att förhöja stämningen, det där med ljusen, till skillnad från Fästmön och barnen, där allting plötsligt svartnade och stearinljus blev ett måste…

Fredagsmiddag med förhöjd stämning.

 

Skumkrokodilerna tog slut igår kväll.

Jag satt i bästefåtöljen en stund senare och läste och spelade Wordfeud med Anna. Vi spelar ibland när vi inte har nåt bättre för oss, men det kan gå långt mellan dragen, så jag tänkte väl inte så mycket på det. I stället undrade jag vad det var för en tok som var ute och fotade med blixt i regnet… Det var naturligtvis ingen galning utan åskan, så jag gick och stängde av datorn, drog ur alla nätverkskablar etc och fortsatte läsa och gnaga på mitt fredagsgodis, Sally Gators (skumkrokodiler).

Sen kom det ett sms från Morgonen som upplyste mig där jag satt i stormens ögonvrå, ovetandes, läsandes och knaprandes på nåt gott (jag hade då gått vidare från krokodiler till popcorn och öl) om saker och ting: hela Himlen och lite därtill var strömlös! Det handlade om cirka 1 300 hushåll där i Förorten som hade blivit utan ström. Annas var ett av dem. Enligt lokalblaskan, som utan att läsa igenom TT:s illa skrivna texter* bara publicerar dem rakt av, berodde strömavbrottet på vinbyar. Nu tänker jag att alkohol är nog skulden till mycket, men troligen inte till detta strömavbrott. (Texten är fortfarande inte korrigerad. Men de läser väl inte tweets från sina följare, kanske… Eller så skiter de i dem.)

Eftersom åskan hade slutat startade jag datorn igen för att kolla strömläget hos Vattenfall. Där stod vilken tid man hade påbörjat arbetet med strömavbrottet och hur många hushåll som var drabbade. Det var oklart när strömmen skulle komma tillbaka. Anna lyckades ringa mig på sin mobil – mina sms till henne gick däremot inte fram – så jag fick en direktrapport från mitten av stormens öga. Hon satt med tända ljus i hela lägenheten och oroade för maten i kyl och frys. Nu är det tack och lov så att mat i frysen kan klara sig flera dygn om man inte gläpper i dörren. Men ändå. Tänk om det börjar rinna vatten från frysen…

Så småningom kom strömmen tillbaka, efter cirka en och en halv timme, tror jag. Det är ganska lång tid. Förra helgen var det vattenläckor och dåligt med vatten här hos mig i New Village, den här helgen strömavbrott. Vårt moderna samhälle är onekligen sårbart…

Idag är det strålande sol – i alla fall i New Village. Det blåser fortfarande väldigt mycket. Jag klev inte upp förrän halv tio idag, för på helgerna ger jag mig ledigt från att söka jobb. Jag har ju fått en del att fundera på över helgen dessutom och jag tänker så det knakar. Att sova på saker och ting är inte helt fel ibland. Men nu ska jag sätta fart med frukost och dusch och därefter åker jag till Himlen.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Då blir jag glad nästa gång jag startar datorn! 

* Många TT-skribenter har även särskilt svårt med skillnaden mellan ”innan” och ”före”.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Öltunna, snedseglarfrilla och armar – en bristvara

Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…

Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.

Det har gått bra att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…

Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!

Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.

När jag anlände till jobbet hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!

Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…

I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.

I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.

Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:

• jag hänger på varuvagnen
• jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
• jag pratar skit
• jag är rätt ilsk rent generellt
• jag är allmänt DAAAN!

Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!

Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.

Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.

När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???

Livet är kort

Read Full Post »

Säsongsstart: Friday Night Dinner

Fästmön och jag råkade av en händelse se ett avsnitt av brittiska humorserien Friday Night Dinner. Sen dess är jag såld! SvT1 hade säsongsstart även på den här serien igår. Detta är andra säsongen av serien som går i svensk TV och den har totalt sju avsnitt.

Familjen Goodman. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Familjen Goodman består av en pappa som gillar att visa tuttarna, två vuxna söner som blir hur barnsliga som helst och en mamma som försöker hålla ihop familjen under fredagsmiddagen när de alla samlas. Ibland är mormor med och alltsom oftast dyker den läskige grannen upp med sin hund.

Gårdagens avsnitt handlade om lillebror Jonnys hämnd mot storebror Adam. Mamma och pappa har hittat en låda med killarnas barndomsprylar, bland annat Adams dagbok. Av den framgår att han slängde Jonnys gosedjur när han var elva år – och nu ska Jonny hämnas genom att slänga Adams älskade tygkanin  Buggy.

Det här är fruktansvärt roligt! Killarna är helt sanslösa! Pappan är vidrig i just det här avsnittet eftersom han hela tiden nyser över allt och alla. Jag skrattar i princip alla de 30 minuter som avsnittet pågår! Högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Middag med TV-tidningen

Varje tisdag köper jag Expressens TV-tidning. Ja, det ska vara Expressens. Den är bäst, tycker jag. Den vidhängande kvällsblaskan har jag som sport att undvika köpa. Om man scannar sina varor brukar det gå bra att slippa undan.

Efter att ha försökt hålla mig upprätt i duschen (svårt att stå, hälen är synnerligen ond idag) i en kvart för tvagning, bänkade jag mig vid köksbordet med min middag: två rostade mackor med ost, cornflakes med mjölk och ett par skedar av mamma kusinen B:s fantastiska morellsylt. Torftigt? Inte alls. Morellsylten gör detta till en lyxmiddag, så det så. OCH NU VAR JAG INTE IRONISK!

Middag med TV-tidningen. Ifall måltiden skulle dra ut på tiden finns annan lektyr i närheten.

Så började jag sleva in och bläddra OCH MARKERA. Jag gör nämligen som min far, jag markerar de program jag ska se eller spela in den kommande TV-veckan. Förresten, varför är inte TV-veckorna samma som de vanliga veckorna? I TV-tidningen börjar de på torsdagar. Konstigt.

Den kommande TV-veckan ser i alla fall verkligen lovande ut, för en gångs skull. Till och med i helgen finns det nåt att titta på. Helgerna den senaste månaden har varit ovanligt torftiga på TV-fronten. Jag slösar nämligen inte bort min tid med att slöglo på TV. Nej, det ska vara särskilda program. Till och med när TV:n agerar insomningstablett ska det helst vara nån serie om rättstekniker eller poliser fast jag inte tittar.

Vad ska jag då glo på som är så bra? Så här ser min kommande TV-vecka ut:

• På torsdag klockan 21 – 22 är det Criminal minds på Kanal 5. Det är fjärde delen av 24 av avsnitt som är från nuvarande säsong. Inga repriser, alltså.
• På lördag klockan 21.30 – 22.40 är det säsongsstart för Downton Abbey i SvT1. Åtta nya avsnitt blir det.
• Efter Downton Abbey sitter jag kvar, för direkt efter, i samma kanal kommer det första av sju avsnitt av Friday Night Dinner. Den judiska familjen Goodman har fredagsmiddag och den som gillar brittisk humor får skratta nästan non stop i en halvtimma. Dessutom är programmet inte färdigskrattat, det vill säga det innehåller inga i förväg inspelade skrattsalvor.
• På söndag klockan 21 – 22.30 på SvT1 är det dags för det första av två nya Arne Dahl-avsnitt, Arne Dahl: Upp till toppen av berget. Jag vet inte varför jag tittar på denna Arne Dahl-serie, för jag tycker inte att Arne Dahl skriver spännande böcker. Dessutom är skådespeleriet rent uruselt i TV-serien. Allra sämst är Magnus Samuelsson vars breda östgötska gör sitt till att jag sitter och skäms. För det blir som att göra narr av det fina språket östgötska när det hoppar ut ur hans mun. Dessutom uppfattar jag inte hälften av vad han säger. En liten kurs i skådespeleri hade inte skadat där. Men ändå. Jag ska titta.
• På onsdag klockan 21 ska jag försöka stå ut med reklam-TV, TV3,  och se på första delen av åtta av serien Stalkers. Programledare är det osannolika paret Hasse Aro och Sanna Lundell. Bara i vårt land är 150 000 personer utsatta för stalkning, eller förföljelse, som det heter på svenska, och trakasserier. Synnerligen angeläget ämne, alltså!

En ovanligt fullspäckad TV-vecka för min del, med andra ord. Inte troligt att jag sitter framför TV:n varje kväll det är nåt bra, jag har programmerat DVD-hårddisken, som alltid.

Vad ska du glo på i veckan som kommer???

Livet är kort.

Read Full Post »

Medikamenter, skoproblem och en stång

Nä fy te rackarns! Igår mådde jag inte bra alls. Jag inser att jag nog skulle ha varit hemma från jobbet hela veckan och vilat. Då kanske infektionen hade försvunnit och jag hade fått hämta lite krafter efter måndagens övning. Hostan blev tuff igår, så jag stannade till vid apoteket på vägen hem för att handla nåt slemlösande som jag kan ta på dagtid. Till natten har jag tack och lov cocillana. Eftersom det är morfin i det kan jag bara ta till natten. Men jisses så jag däckar av den! Den slemlösande hostmedicinen är bebisaktig och smaksatt med arom av körsbär och choklad, såg jag när jag kom hem. Blä! Men faktum är, att redan efter två huttar (en igår eftermiddag, en i morse) har slemmet blivit mindre segt. Slemlösande på dagen, hostdämpande till natten, har jag lärt mig. Och det är ju rätt logiskt.

När jag ändå var på apoteket hämtade jag ut tre mediciner också. Fast läkaren, som jag aldrig har träffat, hade skrivit ut fel styrka (för svag) på magtabletterna och dessutom bara ett uttag. Panik! Om dessa tar slut fungerar jag inte i vardagen, då bara kräks jag! Men jag mejlade mottagningen igen, som svar på deras svar på mitt första mejl – så att de skulle se att jag inte hade skrivit fel utan att läkaren hade gjort fel. Och nån timma senare kom det svar från sköterskan med en ursäkt och ett löfte om ett nytt e-recept i morgon. Skönt, då slipper jag oroa mig! Och jag kan fortsätta vara nöjd patient hos mottagningen!

Igår kväll skulle jag ju städa, men jag orkade bara skura badrummet och duschrummet/toan. Sen var jag helt slut. Pratade med mamma en stund och kollade på det sista avsnittet av Dallas som jag hade spelat in på DVD:n i onsdags eftersom jag skulle skjutsa Fästmön då. Det var säsongsavslutning på Dallas och som vanligt blev det en cliffhanger på slutet. Men det blev alldeles för många intriger och försoningar (påminner delvis om mitt eget liv…) i detta avsnitt, så troligen lär jag inte följa serien när den startar igen. Det blev helt enkelt lite för mycket som manusförfattaren hade slängt in i detta säsongsavslutande avsnitt.

Det börjar gå mot kallare tider. Jag har haft vånda över skoproblemet, eftersom de enda skor som känns bra för hälen är mina tunna, näthåliga gympadojor. Idag var det minusgrader för första gången som jag noterade det. Hela -2,2 grader. Jag slet fram mina svarta Reebok som jag använde hela förra hösten och nästan hela vintern. Innersulan gick inte att ta ut, så jag fick spänna ut skosnörena ordentligt och knö i inläggen. Det känns ganska trångt i skorna, men om jag går lite i dem kanske jag töjer ut dem. Tyvärr kan jag inte ha dem inomhus på jobbet – de är helt enkelt för täta och varma. Därför blir det sandaler med endast små inlägg när jag jobbar. Inte alls optimalt för hälen, så jag får försöka sitta stilla så mycket jag bara kan.

Frostigt i morse.

I kväll kommer Anna och jag har planerat en fredagsmiddag bestående av räkor, aioli, rostat bröd och vitt vin. Måste bara inhandla räkorna på vägen hem. På lördag ska vi ut på presentjakt, det är ju nån i familjen som blir myndig på måndag. Min present är nog klar, men det kanske blir lite kompletteringar. Vidare ska jag försöka inhandla en ny duschslang och -munstycke med tillhörande stång. Fastighetsskötaren, som jag pratade med häromdagen och som var den som spolade mina rör efter översvämningen, hade inget duschmunstycke som låg och skräpade. Däremot kunde han tänka sig att hjälpa mig montera ett. Det vore ju bra. Jag köpte ett nytt munstycke med slang i somras, men skiten passade inte – i stångens hållare! Och i duschrummet vill jag kunna stå och duscha med duschmunstycket i en stång på väggen.

På tisdag ska Clark Kent* till doktorn på hälsoundersökning** och dessutom på sina vintertofflor*** på. Jag måste ju tänka lite framåt, snart kanske jag inte får lyfta däck, nämligen. Inte ens en liter mjölk, har jag hört. Gissa om jag kommer att bli gaaalen av leeeda?! Men vi är inte där än. Det har inte ens gått en vecka sen måndagens övning och det återstår cirka fyra veckor tills jag får veta om det är bu eller bä. Bu eller bä…

Men idag är det fredag och då får man aldrig några dåliga besked – från vården. Jag lever i ovisshet och oro och det tär. Jag försöker tänka positivt, vilket är svårt just nu, för den som jag kunde vända mig till med dessa frågor finns inte kvar här på jorden. Och DET är bara så hemskt och sorgligt! Men det är inte värst för min del – jag tänker på familjen som har drabbats av denna förlust. Vi måste emellertid gå vidare, alla, även om vi vissa dar tvivlar på att vi kan och orkar…

*Clark Kent = min lille bilman
**till doktorn på hälsoundersökning = bilservice hos verkstan
***vintertofflor = dubbfria vinterdäck

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagssjuk..?

Först nån sorts dementi! Om nån tror att jag inte älskar mitt är det fel. Eller du får tro vad du vill, men jag älskar mitt jobb. Älskar. Men idag åkte jag hem i tid, det vill säga klockan 16. Det känns som om jag står och väger och ska bli förkyld och det känns ju inte kul med tanke på nästa vecka. 😦  Jag blir faktiskt ganska sur på människor som inte kan hålla sig hemma från jobbet när de är inte mår bra på ett smittsamt sätt – de tänker inte på att de kanske gör andra sjuka.

Gasmask på mot eventuell smitta!

Idag har det varit hur trist väder som helst. Det började med regn, övergick i snö, fortsatte i snöblask och sen regn igen. När före detta kollegan från avdelningen, M, och jag gick för att luncha, var det full snöstorm!

Vid 16.30 kom jag hem till New Village. Då regnade det. När jag hasade mig från garaget och hem kände jag lukten av brand. Till och med inne i min lägenhet kände jag lukten. Jag gick runt och kollade, men jag hade inte glömt nån platta eller strykjärnet påslaget. (Det senare är ju för övrigt ett safety iron som slår av automatiskt när det inte används!) Så upptäckte jag vad det var: några puckon tyckte att det var en bra dag att grilla. Grilla!  Till och med jag blev mållös.

Jag strök två högar med tvätt som nästan hade börjat lukta grisgrill och sen ringde mamma. Då kollapsade jag på gästsängen och sen dess har jag kroknat lite till. Fredagsmiddagen bestod av rester från förra fredagen samt ett glas rött. Och det räckte bra! Bajsostarna hade emellertid tappat lite av smak och lukt.

En liten rygga har jag packat, för i morgon styr jag mot Himlen för att tillbringa helgen där. Vi har ingenting planerat, men Elias är inte helt kurant så det kanske blir en lugn helg hemma, helt enkelt.

Vad händer här i kväll då? Ja, inte f*n ska jag se på nåt danstramsprogram, men jag kanske läser Helgonet. Och vilar, utsträckt i min älskade fåtölj…

Read Full Post »

Ullstrumpor, bakslag och sovmorgon

Fredagskvällen var seg. För att prata klarspråk blöder jag som en gris och hade gjort så hela dan på jobbet. Det var därför en tämligen trött Toffla som tofflade runt på Tokerian för att handla fredagsmiddag. Först hade jag tänkt hämtmat, typ pizza, men jag vet att varken Fästmön eller jag mår så bra av det av olika skäl. Så det fick bli traditionell fredagsmat – tacos. Och det verkade de flesta andra handla på Tokerian också. Därför kom jag hem med två inte helt

ultimata avocadosar.

Anna vet precis vad jag menar med uttrycket och hon kan vara mycket kritisk, tro inte alltid att denna varelse är så snäll och vän. För övrigt älskar jag ALLA sidor av Anna, även de bitska. Det enda jag inte riktigt gillar med Anna är hennes ullstrumpor, tror jag. Men jag försöker åtminstone fördra dem. Ullstrumporna, alltså. Gå på i ullstrumporna när det gäller Annas ullstrumpor, alltså.

Jag försöker verkligen gå på i ullstrumporna när det gäller Annas ullstrumpor.

Anna påstår att min lägenhet är kall. Själv har hon minst 25 grader varmt i sin lägenhet – året om. Det är inte roligt på sommaren. Men då är det faktiskt varmt hos mig också…

Jag tvingar alltid mina gäster att hjälpa till, så Anna fick äran att göra guacamolen på två icke ultimata avocadosar. Men trots att det såg ut som barnbajs blev det mer än ätbart. Efter maten tvingade jag Anna att diska medan jag plockade undan och gjorde iordning en matlåda åt arbeterskan som ska arbeta på Äldreboendet lördag och söndag, tråkmånsan.

Sen tog Tofflan slut. Anna fick ont i magen och efter att ha vilat ut en stund ovanpå sängen beslutade vi oss helt enkelt för att borsta tänderna och gå och lägga oss i sängen. Halv tio igår kväll låg vi i sängen med täckena upp till hakorna och lyssnade till nån deckare på Kanal 5. Och – HEPP! – så slocknade vi. Tur att vi är likadana!

I morse vaknade jag 6.38 (jag hade varit uppe ett antal gånger på natten också, som den stuckna gris jag känner mig…) och undrade om Anna hade försovit sig eftersom det var så tyst. Men det hade inte Anna. Hon hade hasat iväg till bussen och gett mig sovmorgon för att hon såg att jag var så slut igår. Gullhöna! Nästa gång jag vaknade var väl klockan nästan halv nio…

Men vilket bakslag! Jag tittade ut genom fönstret och plötsligt har vi vinter igen! Det snöar och snöar och snöar och är i skrivande stund alldeles vitt på marken. Gissa om jag är glad att det inte var idag jag skulle åka långfärd till mamma och att jag inte heller har slängt om till sommardäck! Jag tror nämligen inte att det är möjligt att köra på sommardäck idag…

Vinter igen! Den här bilden tog jag vid 8.30-tiden i morse.

Jag hoppas att blödningarna avtar i styrka idag. Igår blev jag helt matt och slut, mitt ansikte var kritvitt, tyckte jag. Och faktum är att jag börjar bli bekymrad. Om jag inte hör nåt från doktorn nästa vecka tänker jag ringa mottagningen efter påsk. Jag kan nästan inte jobba när jag mår så här. Igår var det, som sagt, jättetufft att ens försöka hålla sig på benen.

Delar av dagens middag ligger på tining – jag tänkte steka kyckling och servera klyftor, hot béarnaisesås och färska grönsaker till. Enkelt och gott. Men först ska förstås Anna jobba klart – hon har 7 – 16-pass både idag och i morgon. Jag ska hämta henne och i morgon bitti skjutsar jag henne också. Det var bara enormt skönt att få sovmorgon idag!.. Lördagsgodis av nåt slag fixar vi på vägen hem.

Tyvärr ska min kära hem till sitt redan måndag morgon, men det beror ju på att hon är mamma och tycker att Elias ska få ha påsklov som alla andra skolbarn även om han är hos sin pappa. Pappa kan inte ta semester från sitt jobb, så Elias får några extra dar hos mamma i nästa vecka. Och jag åker ju själv ner till min mamma på onsdag efter jobbet. Jag hoppas verkligen på vårväder då!!! Jag hade sett framför mig hur vi skulle ta promenader längs sjön och så…

Jag har rivit ut lakanen ur sängarna och slängt dem i tvättmaskinen som nu ska få jobba en stund medan jag läser lokalblaskan. Sen ska jag förstås bädda rent och så kanske det blir lite strykning. Eller så lämnar jag det senare till i morgon. Jag känner att jag behöver ta det lite piano idag… Då passar det utmärkt att säkerhetskopiera filer och att rensa bland mobilens över tusen foton… Lagom ansträngande… Och nånstans däremellan ska jag förstås ringa mamma.

Det var min helg. Vad gör du med din???

Read Full Post »

Full fredag!

Full och full… Nja, det tänker jag inte BLI om det var det du trodde med anledning av rubriken. Det är inte så att jag inte nyttjar alkohol, jag bara inte dricker det för att berusa mig. Och orsaken är att jag inte gillar att tappa kontrollen. Ibland kan jag önska att jag vågade släppa för en stund, en kväll. Men jag kan det inte och jag gör det inte. Som alla medel som berusar är alkohol bäst i lagoma doser och i rätt syfte. För min del aldrig för att berusa mig eller för att jag mår dåligt.

Alkohol är bäst i lagoma doser, tycker jag.

Ett glas rött förhöjer smaken på en god fredagsmiddag. Det senare har jag grubblat på sen igår kväll. Jag vet hur jäkla trött jag är på vardagskvällarna och fredagskvällarna är värst. Det blir aldrig nån matlagning, utan jag äter mitt huvudmål mitt på dan. Men i kväll kommer Fästmön och då vill vi ju ha lite gott och mys. Funderar på att föreslå en middag på Maestro. Jag har nämligen en del spännande nyheter som Anna visserligen fått veta lite om, men inte allt.

Men först ska jag naturligtvis arbeta. Fredagen innebär två intervjuer, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Däremellan ska jag bevista ett halvtidsseminarium som en av våra doktorander ska hålla. En av de mest lovande doktoranderna. Därför prioriterar jag detta. När jag har skrivit rent det jag behöver från intervjuerna och pillat in lite här och var i min plan lär det vara dags att gå hem.

Jag har en kommunikationsplan på gång, men vad har du för planer på gång idag???

Read Full Post »