Brittisk folkmusik är inte alltför lik svensk, även om vissa instrument är desamma. Men det påhittade Midsomer county är väldigt likt Gotland – i deckarlitteraturen, vill säga. På båda ställena tas ju folk av daga i sån takt och under så många år att det är märkligt att där finns några överlevare. Kvällens Morden i Midsomer, med undertiteln The Balad of Midsomer County, inleds med en dränkning.
Nelson och Barnaby löste nya mordfall i Midsomer i afton, på SvT, förstås.
Varför svamlade jag om folkmusik i inledningen? Jo, i kväll var det folkmusikfestival i Midsomer. Men kvällen innan festivalen skulle starta mördas arrangören. Han dränks i sitt hem, i en skål med kokta ägg, levande ålar och vatten. Som synes fortsätter de spektakulära modus operandi i Midsomer. Det framkommer ganska snart att arrangören ville flytta festivalen till London, nåt som inte är populärt bland de lokala företagarna. Upp till ytan kommer också ett mystiskt gammalt självmord och en försvunnen masterinspelning där självmördaren sjunger The Balad of Midsomer County. Självklart inträffar flera mord. Kärlek, passion och lojaliteter saknas inte heller som ingredienser i detta det tredje av totalt fyra långfilmslånga avsnitt.
Bitvis var det spännande idag med alla gamla hemligheter och nya bland invånarna. Men det är också lika bitvis segt, trots allt, och jag saknar fortfarande det där riktigt kusliga Midsomer. Den enda gången jag tyckte det var lite läskigt var när mord nummer två utfördes. Uuuuuäääääääck!.. (<== onomatopoetiskt äckelord)
Toffelomdömet blir medel.
PS Det fjärde avsnittet av säsongens Morden i Midsomer visas inte förrän den 21 juli!!!
Varning till min Sister! Här förekommer en del fötter!!!
En del tror att det heter
GustavianIum.
Men museet vi besökte idag heter Gustavianum. Och här fanns inga spår efter Tofflan som tog 20 av sina akademiska poäng i kandidatexamen här. I stället fanns det mycket annat att titta på.
Entréavgiften är 50 pix för vuxen, studenter och pensionärer 40, barn under tolv år och personal och anställda vid Uppsala universitet gratis. I sommar är museet öppet tisdag – söndag klockan 10 – 16.
Vi fick med oss en oanvändbar folder av kartningsvikning när vi flämtande traskade uppför. Museet har två visningar per dag, en svensk och en engelsk, men vi ville gå själva. På översta våningen tittade vi på utgrävningarna från Valsgärde. Man hade byggt upp en modell som låg under glas. Och den fick man tydligen gå på – barfota! USCH!
Barfota får man tydligen gå på glasmontern.
Skor, däremot, var strängeligen förbjudna!
Skoförbud. I alla fall för högklackat, sandaler och knytskor. Månntro foppatofflor är tillåtna?
Vi stegade vidare in på Anatomiska teatern och tittade ner på bordet. Sen gick vi ner och tittade upp i taket. Vackert…
Taket i anatomiska teatern.
Här fann vi ett antal organ, kroppsdelar, skelett och dödsmasker. Jag är sjukt fascinerad av sånt…
Dödsmasken, till vänster, för mannen vars kranium man ser till höger i bild.
Uppsala universitet hade inte ändrat sin utställning på tio år, så den var rätt trist. Däremot tyckte jag att utställningen om datorer var rolig. Här fångade jag en av de tidiga Mac-datorerna på bild!
En tidig MacIntosh.
Gustavianums dyrgrip är det fantastiska Augsburgska skåpet. Jag förklarade innan musiebesöket för Anna att det är
som en sorts stor byrå.
Snacka om underdrift! Det här 1600-talsskåpet innehöll allt!
En sida av det vackra och innehållsrika Augsburgska skåpet.
Förutom att skåpet är otroligt vackert innehåller det allt från kammar och hårborstar till spel, instrument, leksaker – till och med ett bord. Totalt tusen föremål är bevarade.
I medelhavsdelen av museet är mumierna det som lockar mig. Läskigt och härligt!
En av museets två mumier.
Vi fick se smycken, mynt och små föremål som var bevarade från gravarna, men också faktiskt en del tyger. Som denna skjorta, en gång svepning för ett dött spädbarn.
Svepskjorta för spädbarn.
Samlingen av skarabéer var häftig, men ljuset var för dåligt för att bilden skulle bli bra.
Skarabéerna var häftiga.
Slutligen, det var ju inte svårt att se varifrån idén med flip flops kommer – från de gamla mumierna egyptierna, förstås!
Egyptiska flip flops.
Efter all denna andliga spis kände vi oss sugna på annan spis. Fästmön bjöd på fika på Saluhallen.
Russintopp.
Vi tog var sin kaka, men delade också på en macka som kaféägaren värmde åt oss i smörgåsgrillen. Gott!
Varm macka och capuccino för min del.
En mysig avslutning på en kulturell eftermiddag!
Tack, min älskling!
Hur ska jag nu summera Gustavianum? Som museum är det superintressant! Det som drar ner Toffel-betyget är inträdet (50 kronor) – och fem kronor för att gå på toa. Nä, det var skit-dåligt!
Ändå, ett museum helt klart värt ett besök! Högt Toffel-betyg, men inte det högsta!
När jag vaknar med huvudvärk efter att ha varit bortbjuden på middag kvällen innan vet jag att jag har haft roligt. Och druckit vitt vin. Jag och vitt vin går inte så bra ihop, trots att druvorna är renare och alkoholhalten mycket lägre än i rött.
Ett lätt mousserande vin som kittlade tungan.
Men nu ska jag inte klaga alls, för detta ska bli ett positivt inlägg om hur trevligt det var igår kväll. Jag hade aldrig varit hemma hos Syssling M och hans Eva-Lena tidigare. Deras hem är precis så trivsamt som jag föreställde mig. Trägolv, ett kök med imma på rutorna, kakelugnar, instrument, datorer – och alienkatten Bibbi!..
Alienkatten Bibbi var min egentliga värdinna igår.
Visst ser hon väl magisk ut? Dessutom är hon husses kelgris och när matte försöker vara hård och banta ner Bibbi, som lider av två till tre kilos övervikt, går Bibbi till husse. Där får hon nåt gott ur en påse i skafferiet, eller så.
Bibbi och hennes husse Magnus, den senare iförd sin webbtrolltischa.
Sysslingen var kvällen till ära iförd en webbtrolltischa som nån vänligt, men anonymt tillsänt honom. En sån skulle jag också vilja ha! Webbtrollet, däremot, får ju gärna dra, men jag tror inte h*n vet hur eftersom h*n uppenbarligen är totalt uppslukad av min blogg och mitt liv. Tröttsamt…
Men vänta nu, det här skulle ju bli ett positivt inlägg!!!
Eva-Lena gillar inte kameror, men här hann hon inte undan.
Eva-Lena är Magnus trevliga fru/sambo, en mycket varm person – som liksom jag delar med sig av sin värme i det att hon/vi med varm hand delegerar matlagning till våra bättre hälfter. Det är klokt – i alla fall i mitt fall.
När det gäller skådespelarinsater har Eva-Lena faktiskt gjort en riktigt bra film tillsammans med Magnus om en dator. Jag skrattade så jag tjöt. Eller nej. Jag ylade!
När jag kom mötte jag söte sonen J som var på väg ut. En 19-åring (?) sitter inte hemma med föräldrarna och föräldrarnas gäster en fredagskväll. Sunt! Dessutom gav det mig möjligheten att ta mig en rejäl titt i hans rum! Moahahahaaaaa…
Framåt kvällen dök vackra dotter M upp. Tänk att jag tyckte jag såg Magnus mormor i hennes utseende! Magnus mormor var en mycket vacker dam och syster till min morfar.
Jajamens!
som Bosse J brukade säga.
När barnen är små brukar de få godis av sina föräldrar. Nu är dotter M hela 25 år fyllda och hade tagit med en hel kasse chokopåsar till mor och far och Tofflan. Gotti, gotti! Och vilken väluppfostrad flicka som tar hem godis! Bra jobbat, Magnus och Eva-Lena!
En väluppfostrad dotter tar med sig godis hem till sina föräldrar och deras gäster.
Jag hade medfört en kartong med ljusa chokladpraliner (mörk choklad=urk). Baktanken med detta var förstås att jag skulle kunna snika åt mig massor av bitar, men tänk, jag ville inte ha en enda! Jag var nämligen proppad efter Magnus kycklingspett med ris och jordnötssås och broccoli, Eva-Lenas sallad och ljuvlig paj med vaniljsås till kaffet. (Ja, salladen var till maten, inte till kaffet.)
Vidare överräckte jag en flarra av mitt hemtrampade rödvin. Nu tror jag att Magnus och Eva-Lena definitivt är vitvinsmänniskor. Dessutom är väl kvaliteten på mitt vin inte den högsta. Men kanske kan det vara lämpligt som matlagningsvin???
Magnus hade många kameror, men alla ville visst inte göra som han ville.
En sammanbiten man och hans icke samarbetsvilliga kamera.
Kvällen var fylld av intressanta spörsmål och ämnen. Vi talade om allt från kulturredaktörer till psykopater, a-kasseidiotiska regler, försvunna krönikor, chefer i grannskapet och så Magnus fantastiska mamma, som jag önskar att jag hade känt lite bättre. Hon, som var som en storasyster för min egen mamma, fast de i själva verket var kusiner. Tyvärr gick Magnus mamma bort förra året utan att vi hann att träffas igen. (Sista gången hon och jag sågs var på en begravning. Vi satt bredvid varandra på begravningskaffet och fnittrade – inte alls comme il faut!)
Nu är planerna att försöka få en liten minisläktträff kring jul när min mamma kommer hit. Vi vill också försöka få kusin B med make från Hägersten att joina oss. Annars är släkten ett märkligt kapitel, det tror jag Magnus och jag är eniga om. Enough said on that subject on this blog!
Gästen, det vill säga jag, gick inte tomhänt från kvällen. Jag fick en DVD-skiva med spännande och användbart innehåll. Magnus försökte pracka på mig ett av sina skönlitterära verk. Då var det extra roligt att säga:
Nej tack!
(Hans min var obeskrivbar).
Jag har den boken redan!
(Han blev lättad.)
Tacksamt tog jag i stället emot hans avhandling som jag inte har läst! Jag fick den signerad, dessutom! 😛
Taxichauffören körde som en biltjuv och jag var hemma på fem minuter. Förklaringen låg väl i att han var östgöte…
En mycket trevlig kväll, denna! Jag sparar den i mitt hjärta och plockar fram när jag bäst behöver. TACK!
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
(Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
tofflan(snabel-a)home.se
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 