Turister i vår egen stad: Vi besöker Gustavianum

Varning till min Sister! Här förekommer en del fötter!!!

En del tror att det heter

GustavianIum.

Men museet vi besökte idag heter Gustavianum. Och här fanns inga spår efter Tofflan som tog 20 av sina akademiska poäng i kandidatexamen här. I stället fanns det mycket annat att titta på.

Entréavgiften är 50 pix för vuxen, studenter och pensionärer 40, barn under tolv år och personal och anställda vid Uppsala universitet gratis. I sommar är museet öppet tisdag – söndag klockan 10 – 16.

Vi fick med oss en oanvändbar folder av kartningsvikning när vi flämtande traskade uppför. Museet har två visningar per dag, en svensk och en engelsk, men vi ville gå själva. På översta våningen tittade vi på utgrävningarna från Valsgärde. Man hade byggt upp en modell som låg under glas. Och den fick man tydligen gå på – barfota! USCH!

Barfota får man tydligen gå på glasmontern.

Skor, däremot, var strängeligen förbjudna!

Skoförbud. I alla fall för högklackat, sandaler och knytskor. Månntro foppatofflor är tillåtna?

Vi stegade vidare in på Anatomiska teatern och tittade ner på bordet. Sen gick vi ner och tittade upp i taket. Vackert…

Taket i anatomiska teatern.

Här fann vi ett antal organ, kroppsdelar, skelett och dödsmasker. Jag är sjukt fascinerad av sånt…

Dödsmasken, till vänster, för mannen vars kranium man ser till höger i bild.

Uppsala universitet hade inte ändrat sin utställning på tio år, så den var rätt trist. Däremot tyckte jag att utställningen om datorer var rolig. Här fångade jag en av de tidiga Mac-datorerna på bild!

En tidig MacIntosh.

Gustavianums dyrgrip är det fantastiska Augsburgska skåpet. Jag förklarade innan musiebesöket för Anna att det är

som en sorts stor byrå.

Snacka om underdrift! Det här 1600-talsskåpet innehöll allt!

En sida av det vackra och innehållsrika Augsburgska skåpet.

Förutom att skåpet är otroligt vackert innehåller det allt från kammar och hårborstar till spel, instrument, leksaker – till och med ett bord. Totalt tusen föremål är bevarade.

I medelhavsdelen av museet är mumierna det som lockar mig. Läskigt och härligt!

En av museets två mumier.

Vi fick se smycken, mynt och små föremål som var bevarade från gravarna, men också faktiskt en del tyger. Som denna skjorta, en gång svepning för ett dött spädbarn.

Svepskjorta för spädbarn.

Samlingen av skarabéer var häftig, men ljuset var för dåligt för att bilden skulle bli bra.

Skarabéerna var häftiga.

Slutligen, det var ju inte svårt att se varifrån idén med flip flops kommer – från de gamla mumierna egyptierna, förstås!

Egyptiska flip flops.

Efter all denna andliga spis kände vi oss sugna på annan spis. Fästmön bjöd på fika på Saluhallen.

Russintopp.

Vi tog var sin kaka, men delade också på en macka som kaféägaren värmde åt oss i smörgåsgrillen. Gott!

Varm macka och capuccino för min del.

En mysig avslutning på en kulturell eftermiddag!

Tack, min älskling!

Hur ska jag nu summera Gustavianum? Som museum är det superintressant! Det som drar ner Toffel-betyget är inträdet (50 kronor) – och fem kronor för att gå på toa. Nä, det var skit-dåligt!

Ändå, ett museum helt klart värt ett besök! Högt Toffel-betyg, men inte det högsta!

Read Full Post »

Min dag

När jag hade landat i morse på jobbet var det förstås dags att starta datorn. Jorå, den gick igång, fast… skärmen var ju lite svart och några filer hittade den inte… Trött man blir… Som tur var hade jag sparat telefonnumret till M på IT och lyckades komma fram. Fick snabb och bra hjälp och kunde äntligen jobba lite. Däremot svär jag ve och förbannelse över den person som installerade en ny version av webbläsaren. Den är så kass och jag blir fruktansvärt irriterad och frustrerad! Till råga på allt dog vår hemsida och vårt intranät kring lunchtid. Och… skratta inte nu, men… Det var en avgrävd kabel…

Idag var det verkligen en avgrävd kabel som orsakade problem…

                                                                                                                                                               Detta fick till följd att utbildningssidorna jag och S skulle jobba med mest fick ligga och vänta. Trekvart fick vi och det hann jag klart en sida på eftersom verktyget dessutom hängde sig – som vanligt… Däremot ringde en av forskarna som jag sist fick tag i nere i Kenya. Vi resonerade en stund och kom överens om textlängd och bildmaterial för att beskriva ett av forskarens spännande projekt!

Nåt eftermiddagskaffe blev det knappt, en kopp på lite halvstående fot uppe på avdelningen. Jag hade en dejt med MP för att gå igenom pressmeddelanderutiner. Dessutom hade jag en pressinbjudan som skulle ut via vår nyhetsförmedlare och till hemsidan, så det var perfekt att få testa skarpt! Och, läs nu ordentligt Hmm…: Lite kul var det också att få sitta vid en Mac igen, det var väl så där en tio år sen…

Innan jag halkade ner på lerig stig till bilen för att åka hem bad jag om några råd inför onsdagsförmiddagens övning. Jag är inte direkt nervös än, men spänd. Mamma fick ett hastigt telefonsamtal vid lunchtid. Det var ju inte direkt upplyftande att höra

Vi får inte hoppas för mycket den här gången!

Eh?!. Jag vet inte riktigt vad hon menade med det, för det klart att jag hoppas. Hoppas kan jag väl göra hur mycket som helst, även om jag inte tar nåt för givet. Men jag vet att jag blir besviken och ledsen om det inte går vägen, det vore ju konstigt om jag inte skulle bli det efter över två månader i Paradiset…

Mina krukväxter har fått vatten, själv ska jag duka fram flingor och mjölk och rostat bröd. Tänkte ägna kvällen åt att kanske stryka jeans och läsa. Boken jag läser är märklig och det är först nu när jag har kommit mer än halvvägs som jag inser att den är ganska bra och väl värd de 30 pix jag gav för den hos Bok-Anna nere i hamnen i Metropolen Byhålan!

Här är FEM hos Bok-Anna och river och rafsar!

                                                                                                                                                           Det där var min dag! Hur var DIN dag???

Read Full Post »

Datorer och spel – på stenåldern och idag

På stenåldern, för så där en 20 år sen, fick jag min första dator. Det var en Macintosh, en grym liten sak som var FRUKTANSVÄRT dyr! Vi var outsiders på mitt jobb – ”alla andra” hade PC. Nackdelen var att man sällan fick hjälp när tekniken krånglade – fördelen var att man faktiskt LÄRDE sig att fixa många problem själv…

Det gick aldrig så här långt, men var många gånger nära…

                                                                                                                                                            Som så många andra uppmuntrades jag i början att spela datorspel. Ett skäl var att man skulle lära sig hantera datormusen. Det allra första spelet jag lirade – och som jag blev så fast i, att jag än idag knappt vågar starta det – var Tetris. Skärmen var svartvit, musiken rysk och när man la sig för natten såg man rutor i olika konstellationer som trillade ner framför ögonen och i huvudet hörde man elektronisk balalajkamusik.

Idag händer det allt mer sällan att jag spelar på datorn. Den där första perioden med Tetris var tuff – det var TUFFT att vänja sig av vid spelet – så att man fick nåt gjort på jobbet…

På PC:n fick sen Tetrisrutorna färg.

                                                                                                                                                          Nästa dator blev en liten bärbar Mac och den tog jag hem ibland – och spelade på. Fast då var det nåt spännande strategispel som handlade om Aladdin, om jag inte minns fel. Det gällde att klura ut en massa saker för att komma till nästa level.

När jag så småningom fick bonusbarn var ett av favoritspelen nåt mystiskt spel som utspelade sig i Egypten, bland pyramiderna. Jag tror aldrig att jag och I kom längre än till level fyra. Och då ska du veta att jag var runt 40, I ungefär sex år…

I början av 2000-talet förirrade jag mig bland pyramiderna – i cyberspace…

                                                                                                                                                             Idag kan jag IBLAND koppla av med spel som Sudoku, UNO eller Backgammon på datorn. Jag föredrar spel som inte låter för mycket och det får absolut inte ha med krig att göra. Detta därför att jag har en liten åskådare ibland som är sju år och heter Elias. Han brukar då och då spela  på en sajt på internet och en gång när jag skulle ”barnvakta” honom kollade vi in spelen där. Då fastnade jag för ett spel som jag inte minns namnet på, men det var en sorts fluffiga figurer som man skulle para ihop och när de blev minst tre föll de till marken. Lite som Tetris, alltså… Och ärligt talat… Jag HAR gått in och spelat, inte bara EN gång, utan FLERA gånger, UTAN att ha Elias att ”barnvakta”… Så jag gissar att jag delvis har fastnat i speldjävulens klor igen… Men för det mesta använder jag idag min lilla minibärbara Eee-PC med sin tiotums-skärm till annat än spel. Att blogga, bland annat. Om stenåldern och gamla datorspel…

Read Full Post »