Vecka 40: Paradis och Aladdin

Ett hissis och dissis inlägg.

---

 

Nog för att jag har tänkt ge upp mina veckohissningar och dito dissningar, men jag kan inte låta bli att fortsätta. Den här veckans höjdpunkter hittar du under Paradis (chokladasken med bara ljusa praliner), veckans lågvattenmärken under Aladdin (chokladasken som det är så svårt att stava till). Och det är inte svårare än så här:

Paradis

• Bokrektangel (Vännen FEM och jag testar ett nytt sätt att läsa samma bok.)
• Att känna sig lite… uppskattad för sina kompetenser (Även om vi enades om ett nej.)
• Väldoft i vardagsrummet (Äpplen från Slottsträdgården.)
• Mitt nya Officepaket (Anders rules!)
• Lördagsmiddagen! (Vi bildar ett rätt bra team ibland i köket, Fästmön och jag.)
• Strömavbrott alkoholens fel, enligt lokalblaskan (Där finns visst också journalistproffs, men de gör i alla fall roliga missar!)
• Farbror Blå (Som ordnade så mamma fick göra ett nytt id-kort – det ska kvitteras ut idag.)

Aladdin

• Dagens journalistproffs (De kan inte stava på Dagens Nyheter heller, trots högskoleutbildning.)
• Dagens journalistproffs på Byhålebladet (De tänker sig inte för när de redigerar tidningens webb.)
• Talmanstramset (Uttrycket ”polsk riksdag” har ändrats till ”svensk riskdag” – medveten felstavning!)
• Ensamhet (Att inte prata med nån på en hel dag kan få till och med mig att skrumpna.)
• Vattenläckor och strömavbrott (Vårt moderna samhälle är så sårbart…)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En tredjedel av all choklad säljs till jul

Alltså det är inte klokt! Jag älskar visserligen choklad, helst vit, men vi svenskar äter totalt över 35 000 ton godis varje år – och i november och december säljs en tredjedel av all choklad som säljs i Sverige. Snacka om att vi har blivit Jätten Glufs-Glufs! Fy, jag skäms!

Jag skäms, men jag köpte två såna här billigt till jul. Och jag svälter inte…

                                                                                                                                                                  På Marabou, till exempel, räknar man med att sälja fyra miljoner askar Aladdin och Paradis i november och december. Fyra miljoner… Fazer ökar sin försäljning av konfektyr mellan 40 och 50 procent i december. Lösgodisförsäljningen är dock högst till påsk.

Som sagt, jag skäms! Jag köpte två askar Paradis jättebilligt till jul. När jag kunde ha köpt nötkräm till nån som verkligen behöver det…

Read Full Post »

Jullista

Å, jag har fått en jullista av Lumummagumman att ta ställning till. Hmm… Det passar ju bra nu när jag har varit och handlat julmat… Få se nu…

• Pepparkakor – Lussebullar: lussebullar. Och liksom Lumummagumman kallar jag dem lussekatter. Pepparkakor kan jag äta hur många som helst – utan att bli snäll…
• Ischoklad – Marsipan: ischoklad. Det ska dessutom vare köpe-ischoklad.
• Köttbullar – Prinskorv: ingetdera. Jag äter varken gris eller ko.

Jag äter inte gris!

• Julkorv – Julskinka: se föregående!
• Lax – Sill: svårt att välja eftersom jag endast äter fiskgrejorna på julbordet. Men om jag måste välja blir det sillen. Med snaps till!
• Revbensspjäll – Janssons frestelse: Jansson!
• Paradis – Aladdin: Paradis! Jag gillar bara ljus choklad!

Bara ljus choklad för min del!

• Rullsylta – Pastej: syltan köper jag till mamma. Pastej äter jag när jag har järnbrist.
• Glögg – Julmust: ingetdera – det är för sött! Vill ha julöl, mörk, till julmaten!
• Rödbetssallad – Dopp i grytan: rödbetssallad.
• Ris a la malta – Risgrynsgröt: orka!
• Äppelmos – Senap: senap.
• Hemma – Borta: om Tofflan själv fick välja: en stuga i skogen utan el, dator, mobil, men med en brasa, massa ved, nåt gott att dricka och Fästmön!
• Utomlands – Sverige: aldrig mer exil, tack!
• Ge – Få: ge.
• Mysteriet på Greveholm – Dieselråttor och sjömansmöss: vafalls???
• Chokladkalender – Paketkalender: men jag är vuxen! Fast choklad slinker ju alltid ner…
• Plastgran – Äkta: äkta. För doftens skull!

Förra årets gran.

• Arne Weise – Ernst: Arne Weise! Fast jag gillade Lotta Bromé som julvärd också! Hon var behaglig!

Read Full Post »

Datorer och spel – på stenåldern och idag

På stenåldern, för så där en 20 år sen, fick jag min första dator. Det var en Macintosh, en grym liten sak som var FRUKTANSVÄRT dyr! Vi var outsiders på mitt jobb – ”alla andra” hade PC. Nackdelen var att man sällan fick hjälp när tekniken krånglade – fördelen var att man faktiskt LÄRDE sig att fixa många problem själv…

Det gick aldrig så här långt, men var många gånger nära…

                                                                                                                                                            Som så många andra uppmuntrades jag i början att spela datorspel. Ett skäl var att man skulle lära sig hantera datormusen. Det allra första spelet jag lirade – och som jag blev så fast i, att jag än idag knappt vågar starta det – var Tetris. Skärmen var svartvit, musiken rysk och när man la sig för natten såg man rutor i olika konstellationer som trillade ner framför ögonen och i huvudet hörde man elektronisk balalajkamusik.

Idag händer det allt mer sällan att jag spelar på datorn. Den där första perioden med Tetris var tuff – det var TUFFT att vänja sig av vid spelet – så att man fick nåt gjort på jobbet…

På PC:n fick sen Tetrisrutorna färg.

                                                                                                                                                          Nästa dator blev en liten bärbar Mac och den tog jag hem ibland – och spelade på. Fast då var det nåt spännande strategispel som handlade om Aladdin, om jag inte minns fel. Det gällde att klura ut en massa saker för att komma till nästa level.

När jag så småningom fick bonusbarn var ett av favoritspelen nåt mystiskt spel som utspelade sig i Egypten, bland pyramiderna. Jag tror aldrig att jag och I kom längre än till level fyra. Och då ska du veta att jag var runt 40, I ungefär sex år…

I början av 2000-talet förirrade jag mig bland pyramiderna – i cyberspace…

                                                                                                                                                             Idag kan jag IBLAND koppla av med spel som Sudoku, UNO eller Backgammon på datorn. Jag föredrar spel som inte låter för mycket och det får absolut inte ha med krig att göra. Detta därför att jag har en liten åskådare ibland som är sju år och heter Elias. Han brukar då och då spela  på en sajt på internet och en gång när jag skulle ”barnvakta” honom kollade vi in spelen där. Då fastnade jag för ett spel som jag inte minns namnet på, men det var en sorts fluffiga figurer som man skulle para ihop och när de blev minst tre föll de till marken. Lite som Tetris, alltså… Och ärligt talat… Jag HAR gått in och spelat, inte bara EN gång, utan FLERA gånger, UTAN att ha Elias att ”barnvakta”… Så jag gissar att jag delvis har fastnat i speldjävulens klor igen… Men för det mesta använder jag idag min lilla minibärbara Eee-PC med sin tiotums-skärm till annat än spel. Att blogga, bland annat. Om stenåldern och gamla datorspel…

Read Full Post »