%&¤#/?!!! Typ…

Ja det går inte att skriva ut orden i rubriken, för då skulle  jag nog få lägga ner den här bloggen på grund av

foul language.

Men asså… I morse kom jag äntligen iväg till jobbet i tid, trots att jag pratade en stund med en granne innan jag hoppade in i bilen. (Ja, det finns ganska många grannar som pratar med mig nu för tiden – konstigt, jag som är så elak) Vad händer sen då? Jo, jag fastnar i bilkö efter bilkö efter bilkö. Först på grund av en långtradare med mjölk har råkat förirra sig in på smågatorna nära mitt hem, därefter på grund av alla lantbruksfordon som bara MÅSTE vara ute och köra i högst 30 km i timmen på 70-vägar –  i rusningstrafik!!! Mitt blodtryck steg till oanade höjder.

Samtidigt fick jag då lite tid att pyssla med annat i bilen. Det blev ju många och långa väntetider vid rödljusen, vill säga. Så jag startade om min krånglande Ajfån IGEN och nu fungerar den äntligen som den ska! Nog är det bra att Felia Telia försöker uppgradera till 4G, men det ställer till det en hel del eftersom nätet ännu är så dåligt utbyggt här ute i Bushen (=Uppsala, Sveriges fjärde största kommun). Jag har inte kunnat surfa, läsa jobbmejl, spela Wordfeud, Twittra, svara på sms etc på två dar nu – om jag inte har befunnit mig inomhus på jobbet, hemma hos mig själv eller hos Fästmön. Men själva grejen med en mobil är väl att man ska kunna vara just… mobil..? Eller har jag fattat fel?

Bajskorv. Så kan man sammanfatta min vecka.

För övrigt är jag så trött på krånglande saker, att jag höll på att slänga ut iPhonen genom fönstret. Men det får man förstås inte gör med statens egendom… Samtidigt tycker jag att det får räcka nu! Eller vad sägs om dessa förtretligheter som drabbat mig de senaste sju dagarna, förutom den krånglande mobilen, dårå?

• Kökssoffans botten ramlade ur i lördags runt lunchtid. (Fixades under stånk, stön och ett hundratal svordomar, med blessyrer på fingrar och armar som följd. Men det var HÄRLIGT att få banka med hammaren ordentligt och få låta lite en stund. )
• Jag tuggade på en kola så att en porslinskrona lossnade på lördagskvällen. (Fick tid hos tandläkaren på tisdagen och nu är tanden fixad – vilket gjorde en del hål i plånboken. Men tanden är hel igen.)
• Stor-Datorn ville inte starta som den skulle i söndags. (Jag har fått en laptop som back up, men Stor-Datorn lever faktiskt fortfarande! Fast om jag stänger av den lär den inte starta igen…)
• En persiennvridpinne pajade härom morgonen i min allra nyaste persienn som blev insatt när jag var nyopererad – det kanske är nån som minns att jag fick ett gäng tumörer utplockade ur mig i december??? (Jag fick på pinnhelveteten igen, men den går knappt att vrida. Lamellerna vill för övrigt inte sluta tätt så typ ”alla” kan se rätt in i mitt hem trots att persiennerna är nerfällda. Och det är ju tur eftersom det är så många som vill ha koll på vad jag håller på med.)
• Igår morse hade jag inget varmvatten hemma. I morse var vattnet så hett att jag skållade mig flera gånger. (Slipper tack och lov inläggning, bevare oss väl från att få flängörtbehandling!
• Skambudet har blivit ett ännu större skambud och nu är jag arg på riktigt. (Det värsta var att jag fick läsa om det i ett protokoll på intranätet, jag fick inte veta det på sedvanligt sätt – genom att man pratar med mig och förklarar att det handlar om att man måste spara pengar – för det är det det handlar om, har jag läst mig till.)

Men annars då? Nånting bra har väl ändå hänt de senaste dagarna också? Ja, ventilationsdonet i köket sitter äntligen fast som det ska. Och så har jag beställt tid för däckbyte på tisdag morgon och undersökning hos tandhyggan på onsdag vid lunchtid. Du får gärna hålla en tumme för att det inte händer nåt skit med bilen eller att tandhyggan hittar en massa saker i käften som måste åtgärdas. Jag vet att jag har en trasig tand som måste fixas, men det räcker. Vidare har jag sökt ett och annat väldigt lockande jobb. Det känns spännande! Och ja just det… Hälen är betydligt bättre!

Och idag ska jag luncha med en annan före detta kollega. Det kom ett sms i morse (när jag hade startat om Ajfånen kom det fram…) att vi antingen fick flytta fram lunchen lite på grund av jobb eller byta dag. Jag är flexibel. Jag gick med på att flytta fram lunchen en halvtimma. Jag tänker nämligen inte gå på nån p-hearing i eftermiddag. (Finns det verkligen inte nåt svenskt ord för det???)

Man kan kort sagt sammanfatta min vecka hittills som:

Bajskorv!

Så nu kan väl för 17 helgen bara bli bättre??? Hur har din vecka varit?

Livet är kort.

Read Full Post »

iPhone 4S – fån eller smartphone?

Igår var det två månader sen jag blev med iPhone som tjänstemobil, här på bloggen ofta kallad Ajfån. Men vad tycker jag nu då? Är jag nöjd, till och med glatt överraskad? Eller är jag missnöjd och grinig?

iPhone 4S svart – en sån har jag som tjänstemobil.

Det jag gillar allt mer med iPhonen är apparna. Jag har insett att de verkligen kan vara användbara, nyttiga – och ganska underhållande. Det finns dessutom många bra gratis-appar. Bra!

När det gäller apparna måste man emellertid ha i åtanke att dessa finns i cyberspace och alltså kostar surftid att använda. För många ingår en viss mängd gratis surfande, så även för mig. Men vad som är bra är att jag har snäll familj och vänner som när jag är på besök låter mig åka snålskjuts på deras trådlösa nätverk. Då kostar det ingenting att använda appar som Wordfeud. Bra! Familj och vänner, alltså!

En riktigt kass app är Kartor. Två gånger har jag provat att använda den på resor – båda gångerna dirigerade den mig helt fel. Dåligt!

En negativ sak med iPhonen generellt är den korta tiden batteriet håller laddningen. Nu är jag van vid att ladda min mobil var och varannan dag, men med iPhonen är batteritiden smått löjligt. Så fort jag petar på den sjunker batterinivån en procent. Man skulle ha trott att Apple hade hittat nån bra lösning med ett batteri som håller laddningstiden lite längre, men icke. Dåligt!

Kameran då? Den var jag ju väldigt sugen på! Tja, med kameran kan man ta jättebra ögonblicksbilder – i bra ljus. Bilder i dåligt ljus blir skitdåliga. Jag har svårt att få närbilder riktigt skarpa. Bilderna blir tunga och stora, men optiken lämnar mycket att önska. Nej, jag är besviken på kameran. Men fem år gamla Nokias Karl Zeiss-optik står i särklass mot den nya iPhonens optik. Dåligt!

Mejl – det är fantastiskt bra att kunna läsa jobbmejl på iPhonen! Kontakter och kalender delar min iPhone och datorn. Kontakter, e-post och kalender är synkade, så där är alltid aktuella uppgifter både på datorn och i iPhonen. Bra! Mina privata mejl läser jag via iPhonens webbläsare. Lite mindre bra att jag inte kan få nån signal när jag får privata mejl, men det är ju faktiskt en tjänstemobil.

Apparna för bloggen och Twitter är suveränt bra! Jag ser – och hör! – när jag får kommentarer och tweets och kan svara om jag så önskar. Bra! Lite mindre bra är att Twitter-appen hänger sig ganska ofta. Och då menar jag tvärhänger sig så att jag får starta om hela iPhonen. Dåligt!

Klockan har flera suveräna funktioner. Bland annat kan jag ställa in en väckarklocka för vardagar när jag ska jobba och därför måste kliva upp vid samma klockslag. Då behöver jag inte ställa larmet varje dag – det går att ställa in vilka dagar det ska gå på. Bra!

Sms mellan iPhones är gratis via så kallade iMessages. Jag messar mycket och ofta och gillar detta. Bra! Tyvärr messar jag därför inte personer som har andra mobiler än iPhone alltför ofta – det kostar ju.

Utseendet har jag inga större synpunkter på. Jag har en svart iPhone för att jag gillar svart. Bra! Displayen är av glas och måste skyddas med en skyddsfilm. Displayen är känslig för repor. Det känns lite… sårbart. Det finns väl inte nån som inte har tappat sin mobil nån gång, eller? Dåligt! Bakstycket, däremot, har jag ett bra skydd till. Bra! Men varför finns det inte lika bra skydd för displayen??? Dåligt!

När jag räknar samman ovanstående får iPhone 4S åtta stycken Bra! och sex stycken Dåligt! Det ger den ett toffelbetyg strax över medel, typ.

Livet är kort.

Read Full Post »

Nån som vill jäklas?

Idag är jag verkligen seg. Därför bestämde jag mig för att sluta tidigare. Det gjorde jag också, nästan en hel timme tidigare.

SLÅR PÅ STORA TRUMMAN
OCH RITAR GIGANTISKA KORS I TAKET

Dagen innehöll emellertid några höjdpunkter. Det var främst två besök från institution 1, först av I, sen av B. Så roligt! Och strax före lunch (ja, jag fick lunch idag!) mötte jag H, C och B i entrén och när jag nästan skulle gå tillbaka efter lunch dök S upp. Men bäst av allt var nog Klaras app-tips som jag fnissar förtjust åt!

Idag har jag fått en del smått gjort, jag har laddat ner saker och jag har skickat efter saker. Och så har jag ju provfotat. Men bra mår jag inte. Därför blir det strax en raklång Toffla som lägger sig lite ovanpå bädden.

Lite kan jag inte hjälpa att undra om det är nån som vill jäklas med mig. I bilköerna hem sa det

SPLATT!

Först på framrutan…

Splatt nummer 1, fotat vid hemkomsten.

Tre sekunder senare sa det

SPLATT!

igen, denna gång på sidorutan…

Lite mera splatt på sidorutan.

Som grädde på moset klämde jag handen när jag skulle ta fram papper för att torka av skiten. Jaa, jag klämde mig så daaant* att blodvite uppstod (och vid åsynen av blod svimmar ju jag, som bekant…).

AJ!

Slutligen lyckades jag radera alla bilder jag tagit på Ajfånen, men som tur är finns de flesta av dem sparade på USB-sticka.

NU ska jag gå och lägga mig, medan tvättmaskinen jobbar och Ajfånen laddar.

*så daaant = östgötska och betyder ungefär ”förskräckligt” på rikssvenska

Livet är kort.

Read Full Post »

Provknäppt!

Molnen hopar sig, men en liten fotorunda med Ajfånen blev det på lunchen. En del bilder blev bättre än andra. Det gäller att testa och att lära sig var avtryckaren sitter så man inte hamnar i startläge, typ… Och så ska det inte lysa nån röd lampa, har vi lärt oss, Fästmön och jag, för då FILMAR man. (Två blåsta blondiner…)

Först en försiktig grön växt. Zooma med fingrarna känns inte helt rätt…

Testar en annan färg, lite rosalila blomma och ganska nära.

Nja, sisådär… Inte riktigt skarp…

Hösten har ju många färger! Testade att fånga några av dem – tillsammans med ett häftigt hus på området.

”Hösthus” kallar jag den här bilden.

Lite orange måste ju vara med. Men frågan är om den här bänken verkligen går att sitta på…

Går den att sitta på?

En liten blomma till, med vidhängande bi.

Orange blomma med bi. För mycket gult och rött i bilden. Suck…

Huset jag jobbar i är lite fulsnyggt. Här försökte jag fånga en del av det, men solen gjorde färgerna bleka. Då gjorde jag bilden svartvit, i Photoshop!

Inte mycket färg här, inte…

Nej, kanske jag ska läsa snabbguiden… Det verkar ju stå mitt namn på den…

Hurtigstart. För du ska ju inte tro att det finns nån snabbguide på svenska eller nån bruksanvisning. Sånt får man ladda ner från nätet…

Mitt första omdöme om bilderna och kameran i Ajfånen är…

sisådär

Men gissningsvis blir jag bättre med lite övning.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett par första försök

Nog blev det ganska mycket fipplande med Ajfånen igår. Jag förde över kontakter, till exempel. Det tog flera timmar… Men samtidigt var det ganska skönt att få ”rensa” i adressboken*. Den bestod av en massa namn och nummer som jag inte använder längre, gamla före detta jobbkontakter (varför spara såna som aldrig hör av sig annat när de är nyfikna?) och diverse andra föredettingar av olika slag. Av de cirka 300 kontakterna blev det 68 – och då är en del av dessa nya kontakter. Och familjen, förstås.

Naturligtvis fick jag ladda eländet Ajfånen också. Sen fipplade jag lite till och nu ser jag att halva batteriet snart är slut igen. Konstigt när de gör så avancerade mobiler, små datorer, att de inte kan tillverka batterier som håller laddningen längre än 24 timmar…

Det finns en massa funktioner som jag ska testa under dagen. Kolla in lite appar. Men jag kände mig väldigt stolt när jag lyckades få till Twitter, bloggen och mina privata e-postboxar. Den sista app jag laddade ner igår var Wordfeud. Det ska jag testa när huvudet känns lite klarare. Mitt nick där är Tofflanrules, det tyckte jag var bra! (Men när jag spelade motsvarande spel på nätet var jag helkass, så namnet är tämligen ironiskt, om du inte fattade det!)

Kameran är jag förstås nyfiken på. Jag är ju van vid en bra mobilkamera, där jag gör inställningarna själv. Här kan man inte göra så mycket mer än att zooma. Undrar vad mitt första motiv föreställer, egentligen… Nån som vill ge sig på att gissa?

Nån som kan säga vad detta är? Nej, det är ingen bildgåta, jag vet bara inte vad bilden föreställer.

Sen tog jag några bilder på Fästmön i sängen, men dem får du inte se. Den ena blev oskarp, den andra… rätt OK. Och så lyckades jag visst med konststycket att fota en av mina egna kroppsdelar. Jag tror att detta är del av ett ben.

Jag tror att det är en del av ett ben.

Ja… eh… nåja… Det är bara att inse att jag behöver träna om jag ska kunna fota i tjänsten… Idag är det kallt, men strålande väder och med såna ljusförhållanden borde jag skutta ut och fota en massa. Kanske jag tar mig på orden, hälen har känts riktigt bra – ta i trä! Nu önskar jag bara att rethostan och det dova illamåendet kunde lämna mig ifred. Jag behöver ju vara OK till måndag. Annas mamma ringde förresten igår och kanske får jag hjälp med transport under måndagen. Det vore väldigt, väldigt skönt…

*adressboken = SIM-kort OCH telefonminne i gamla mobilen

Livet är kort.

Read Full Post »

Kommunikation på dagordningen

Uj uj uj! Inte kunde man tro att Fästmön och jag gick och la oss vid 21-tiden igår kväll… Vi var jättesega idag. Anna kände sig sämre i förkylningen och hostan i morse och jag är jätteseg och går på Ipren. Hoppas bara att jag inte blir sämre till måndag när jag ska få slagga lite på Sjukstugan i Backen…

Nås du av min röst? Hör jag dig?

Hela förmiddagen idag har jag deltagit i ett kommunikatörsnätverk. Vi deltagare fick oss till livs resultaten av flera spännande undersökningar, bland annat om intern kommunikation och om prefekters arbetssituation. Det var roligt att få veta vad vi kommunikatörer är bra på, men intressantast är förstås att få veta vad vi behöver bli bättre på. Ännu mer intressant var det att få ta del av en analys av mediegenomslag och en mätning av vårt anseende i media. De indikationer jag fick där visar att det arbete jag har gjort och gör tillsammans med institution 1 är helt rätt!

Lunchen blev ett välkommet avbrott för då hade jag en träff med vännen Rippe. Det har gått alldeles för lång tid sen vi sågs. Och med tanke på att man ska sticka kniven i oss båda snart kändes det som att det var bäst att ses innan, ifall att… Jag gick från mötet och var väldigt yr. Undrar hur mina värden är, egentligen… Eller det kanske bara fattades nåt ätbart? För övrigt var det första gången den här veckan som jag åt ordentlig lunch.

Eftermiddagen har jag ägnat åt fortsatt arbete med att skriva rent alla insamlade anteckningar från institutionsdagen i förra veckan. Vidare har jag lämnat kommentarer och frågor till samtliga fall, totalt 17 stycken. Jag har sammanställt en sorts aktivitetsplan med alla fall och mina kommentarer och frågor och mejlat till deltagarna. Väntar nu med spänning på svar!

Ett samtal med M blev det också efter lunch kring framtiden. Ett beslut måste till de närmaste veckorna, annars har jag inget jobb att gå till efter årsskiftet. Jo, möjligen 20 procents tjänst på institution 1, vilket blir svårt att leva på. To be continued, as usual… (När tar mardrömmen och oron slut, tro?)

Jag har bokat in en träff om ett par veckor med kommunikationsavdelningen där jag ska berätta om min kommunikationsplanearbete med institution 1. Jag vet att kommunikationschefen är väldigt intresserad av min plan, men det är ju fortfarande ett arbetsmaterial som jag inte kan lämna ut…

I kväll lär det bli softa puckar igen, jag känner mig verkligen hängig och jag tror inte att Anna är mycket piggare! Ska köpa med mig kycklingspett hem till Anna så att hon inte får skörbjugg av att bara äta soppa och mackor. Positivt för dagen är att hälen känns ganska OK! Alltid något. I morgon ska jag få akupunktur. Men först ska jag hämta min Ajfån på förmiddagen!

Livet är kort.

Read Full Post »

En sån där dag…

En sån där dag har det varit idag. Ungefär som dagen efter. Allt som hopade sig igår blev nästan för mycket. Det blev nästan så att jag började tokskratta mitt i allt elände. Droppen (!) var ju översvämningen. Du skulle ha sett mig in action, ösandes, spritt språngandes, med håret på ända och ändan… ja, den var i vädret… Stackars Fästmön som jag använde som hantlangare efter propplösaren fick sig nog en rejäl chock, för hennes förkylning bröt ut ordentligt igår. Anna är emellertid lika tapper som vissa andra och har även idag pinat sig iväg trots att hon är ganska sjuk.

Nej, min ända utan jeans får du inte se! Håll tillgodo med den med jeans.

Sanslöst mycket är det på jobbet just nu! Jag hade ett möte på institution 1 på förmiddagen, innan dess publicerade jag lite saker på webb och intranät. Klockan elva var det dags för möte med prefekten på institution 2. Det blev ett mycket långt och givande möte! När man väl får tid med honom är han bra att prata med. Men det är svårt att få den tiden. Vi har bokat ett uppföljningsmöte om över en månad, till exempel. Och då vet jag ju inte om jag är i tjänst eller sjukskriven…

I morgon ska jag träffa vännen Rippe för lunch! Det var alldeles för länge sen vi sågs och nu höll det på att gå ytterligare tid eftersom vi båda ska opereras. Det är märkligt det här vi kallar livet… Rippe påminde mig i alla fall om att jag borde ordna med vinterdäck på bilen. Därför ringde jag verkstan och bokade tid för service och tid för däckbyte hjulskifte samtidigt. Det blir redan den 16 oktober, för säkerhets skull. Eftersom jag kör dubbfritt är det ju inga problem och rätt som det är slår vädret om och det blir halt på morgnarna.

Clark Kent* ska snart få på sig vintertofflorna**.

Jag hade rådgjort lite per sms med min ”coach” M igår huruvida jag skulle berätta om saker och ting för prefekten. Nu blev det så att jag inledde med en lägesbeskrivning och den var han nog inte beredd på. Det kändes både skönt och rätt att säga som det var – eller säga det jag i skrivande stund faktiskt vet. Och beskriva lite av den oro jag känner. Ärlighet varar längst och man får en viss förståelse från människor. Alla är nämligen inte onda och elaka, även om jag får för mig det ibland på grund av det jag har varit med om… (Funderar parallellt på om bajskorvarna har börjat flyta upp hos vissa puckon…)

Nu börjar jag känna av lite irritation i halsen och i näsan. Huvudet och nacken värker lite. Det kan i och för sig bero på att jag inte fick lunch förrän vid 13-tiden, men mer troligt är att jag verkligen har en förkylning på gång. Undras om virus går ihop med narkos..?

Det är inte mycket kvar av arbetsdagen och jag undrar hur läget är hemma. Är de gamla fönstren bortforslade från ballen*** och är mina rör spolade så att vi kan duscha normalt igen och inte leka pool i duschrummet, tro???

På torsdag får jag gå och hämta ut min nya mobil på vår telesektion. Jag ska bli med Ajfån…

*Clark Kent = min lille bilman
** vintertofflor = vinterdäck
***ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens asgarv

Dagens asgarv drog chefen ner när h*n berättade om sin äkta hälft. Äkta hälften blev av med sin mobiltelefon. H*n tappade den i toaletten. Och spolade.

Hon skrattar på Söder.

Huruvida det blev stopp i rören eller inte är okänt. Händelsen inträffade nämligen på arbetet, till chefens glädje. För mobiltelefonen var visst av gammal sort, det vill säga närmare tegelstenstjock än Ajfåntunn.

Kanske ett sätt för den äkta hälften att fiska efter (!) en ny mobil???

Livet är kort.

Read Full Post »

Skavanker, födelsedagar och guld, till exempel

I morse, innan jag riktigt hade vaknat, låg jag och tänkte på födelsedagar. Anledningen till detta är naturligtvis inte min egen, den är passé för länge sen. Men idag fyller en gammal före detta vän år, jämna år. Och vi firar inte varandra längre. Det hela är så dumt, vi blev osams om en grej för typ fem år sen och sen dess har vi inte nån kontakt. Min version av det hela är att vi hade bestämt träff, vi skulle ses på stan och gå och titta på lokalblaskans första adventsfyrverkerier. Men så ringde vännen och avbokade i sista stund – därför att vännens barn hade aviserat ett besök. Jag blev skitsur – eftersom jag blev besviken – och kunde inte förstå hur man kunde sätta ett barn, ett vuxet barn, före en vän. Detta vuxna barn bodde för övrigt i Uppsala, så det var inte nåt långväga besök.

Hade varit vackert.

Sen bröts vår vänskap. I ärlighetens namn kan man väl säga att den inte var mycket till vänskap om den inte stod pall för sånt här. Hur som helst, sen dess har jag lärt mig att det här med barn, det sägs ofta vara guld, men visar sig ibland vara… kråkguld…

Höll på att sätta morgonkaffet i halsen när jag halvt om halvt förväntade mig att läsa en hyllningsartikel om min vän i lokalblaskan – och i stället fann en dito artikel om en person som första gången var med om att förstöra mitt liv.  Men inte heller här var jag utan skuld, skulden var till 50 procent min och den får jag leva med resten av mitt liv. Däremot ägnade jag inte de närmast följande åren åt förföljelse av olika slag. Det gjorde jag faktiskt inte. Till skillnad från… somliga. Intressant nog fokuserade artikeln, skriven av den journalist som jag tycker – därmed behöver det inte vara sant! – har flest faktafel all times i i sina artiklar, på karriären. Och det är väl roligt att det har gått bra för vederbörande på nåt plan. Men lite missunnsam känner jag mig allt. Dessutom blev jag påmind om att jag glömt ta tillbaka en jobbansökan till den arbetsplats där jubilaren är chef. Touché, kan man säga, och jag ställer mig utanför IGEN och beskådar alla lyckade människor. Därmed inte sagt att alla dessa är lyckliga!!!

Och så kommer jag tillbaka till det här med barn. Barnen som sägs vara det viktigaste i livet, guldet… Hur kan man sätta dem till världen om man inte vill ta hand om dem eller medvetet ser till att man hamnar i en sån sits att man inte kan? Eller bråkar om vårdnaden, till och med tjafsar om vårdnaden kring ett barn som inte är av ens eget blod? Eller eller… ja, nu blir jag upprörd!… Varför skaffar man barn som man är totalt ointresserad av och låter barnet ifråga skrika och skrika och SKRIKA ARGT för att det inte får uppmärksamhet av nån av de så kallade föräldrarna – som är strängt upptagna med sina Ajfånar?.. Nej, det finns skäl till att jag inte har några barn och jag ska heller inga ha. (Däremot är jag sugen på att skaffa Ajfån, jag också, så jag kan gå omkring med en världsfrånvänd min och trycka på min mobil. Jag skrattade SÅ när jag läste Fatous lilla fånbus!)

Med en Ajfån skulle jag kunna köpa denna snigga Fånväska och göra tampongreklam…

Fredag var det igår och jag var trött, trött, trött på kvällen efter en första arbetsvecka. Men blev lite uppiggad av ett samtal från Min Sister och Anna Ehns ungdomsbok som jag genast kastade mig över. Ja, jag kastade mig över boken, inte Min Sister eller Anna Ehn. Gissningsvis läser jag ut boken under dan idag, så räkna med ett inlägg om den till kvällen.

Fästmön, den tråkmånsan, jobbade till 21 igår och 12 till 21 både idag och i morgon. Men jag var och hämtade henne efter jobbet och vi fick

en mysig stund

med oståkexådruvoråvinåtändaljus innan det blev läggdags. Idag vaknade jag med huvudvärk, men det beror nog inte på vinet utan på sömnstrul. Strul som kommer sig av vissa krämpor som jag inte tänker skriva öppet om för då njuter somliga.

Det hade gått fem dar sen Anna letade skavanker på mig. Detta brukar hon ju ägna sig åt vid frukostbordet, men redan igår kväll hade hon svårt att hålla fingrarna i styr. Hon tog ett rejält tag om vad hon trodde var nåt ludd i en av mina halskedjor. Och så drog hon. Hårt. Jag skrek. Det var nämligen en brun prick som hon drog i. En brun, utstående prick som sitter alldeles fast på min hals. Eller… nu kanske den sitter alldeles löst…

Senare under kvällen fick jag se en intressant fotodokumentation också. Det var så jag baxnade över innehållet, särskilt de där bilderna som togs i smyg, på vissa av mina kroppsdelar som stack fram under täcket…

Idag är det lördag, det är det efter fredag, och jag har alla mina bruna prickar i behåll. Anna är skjutsad till jobbet. Framför mig ligger strykning och ett lååångt samtal med mamma – förutom bokläsning. Dammsugningen fixade jag igår kväll, vilket jag tycker är underbart idag!

Ha en bra lördag, hörru, och berätta gärna vad DU ska göra!

Livet är kort. Och knöligt ibland.

Read Full Post »

Mac-användare lever dyrare – och styrs av sökmotor via konsumtionsmönster

Det här med datorer och integritet… Vi kan väl redan från början av det här inlägget vara överens om att det inte finns nånting som heter integritet i detta sammanhang? Det snackas rätt friskt om Google som spanar in folks surfvanor. Men det gör andra sökmotorer också. Den amerikanska sökmotorn Orbitz kom på att Mac-användare  betalar mellan 20 och 30 procent mer för en hotellnatt än PC-människor. Och därför styr Orbitz Apples kunder till dyrare hotell.

Orbitz har redan tidigare gjort vissa antaganden om sina användares köpvanor. Antagandena är baserade på hur de kommer till sajten, bokningshistorik och geografiska placering. Men alltså har även val av operativsystem betydelse för konsumtionsmönster.

Även Ajfånägare kan shoppa…

Det är Wall Street Journals webbtidning som presenterar uppgifterna att Mac-användare betalar mer och oftare väljer exklusivare hotell än PC-användarna. Självklart tänker Orbitz utnyttja detta. Men Orbitz är inte först med att undersöka detta. Forrester Research tog fram en studie som visade att försäljare på internet uppfattar att iPad-användare oftare köper större mängder än personer som handlar genom bärbara och stationära datorer. Och IBM har undersökt och kommit fram till att Ajfån-ägare tycks vara mer köpglada än de som har Android- och Blackberry-mobiler.

Och naturligtvis är det så att det är höginkomsttagare som dras till Apple-grejor. I alla fall i USA.

skrev hon och återgick till att knappa på sin stationära HP-dator samtidigt som det kom ett sms på den fem år gamla – med betoning på gamla – Nokia-mobilen… (Den som har en skitbra kamera!..)

Read Full Post »