Smärtan och konstpromenad

I morse hade jag ont i magen igen. Det kändes som om magen var full av tennisbollar som studsade omkring – både mot framsidan av kroppen och mot ryggraden. Det hela var mycket oskönt, men jag har mina knep att möta smärtan. Jag brukar låtsas att jag ligger i ett vattenbryn, på mjuk sand och låter vågorna skölja över mig varsamt. Det är som om vågorna av smärta försvinner med dessa imaginära vågor! Helt suveränt! Och jag har kommit på det alldeles själv!

Det tog emot att ge sig av på morgonpromenaden idag. Jag hade ont och var mycket trött, men som alla med lite finskt blod i ådrorna (mitt består av 25 procent) har jag sisu. En sorts envishet, kampvilja som jag försöker plocka fram när det mesta känns omöjligt. Det lyckas inte alltid, men idag gick det bra. Jag plockade undan mitt nattläger, tvättade mig, satte i ”ögonen”, tog mobilen med lurar, hittade min promenadmusik, solbrillorna och sandalerna. Sen stegade jag iväg.’

Eftersom det var mulet i morse, men kvavt som 17, blev det längre Nikebrallor idag i stället för Pumashorts. Detta gjorde att jag vågade gå in till stan. Jag gick ner till kanalen och tittad lite. Hittade ett spännande konstverk som jag inte sett tidigare.

Konstverket ska föreställa det första spadtaget till Göta Kanal. Han som inte gräver är dess chef och den som gjorde solfjädergatumönstret i stan, Baltzar von Platen. Han som gräver är säkert rysk krigsfånge…

                                                                                                                                                         Göta Kanal går alltså tvärs igenom Metropolen Byhålan. Mitt inne i stan finns två slussar och nere i Borenshult finns fem slussar till. Dessa kallas för Skilsmässodiket – jag tror din fantasi och slutledningsförmåga kan göra så du förstår varför. Alltså, mannen sitter i båten och domderar, hustrun går på kanalkanten och försöker minimera båtens touchar mot slussväggarna…

En sluss mitt i stan.

                                                                                                                                                          Så promenerade jag upp på bron som måste öppnas när segelbåtarna ska in i slussarna. Alla bilar blir stannande på var sida av kanalen. Det finns två såna broar mitt inne i stan och jag minns att det var fruktansvärt irriterande när man hade bråttom. Ordet

broöppning

blev liksom ett svärord.

Jag tog en bild från bron över hamnen och kanalbolagets gula hus som numera är turistbyrå.

Gult är inte alltid fult. På det här huset är det ganska fint, tycker jag.

                                                                                                                                                                Jag gick naturligtvis ner till hamnen och tog Vätterpromenaden hem. Såg ett märkligt konstverk utanför Platenhuset, Point Cero (ja det ska stavas så). Jag tror att det skulle föreställa nån sorts isskulptur, fast i glas…

Is? Nja, tycker mera det ser ut som fiskrens…

                                                                                                                                                      Passerade Stadsparken och äntligen fick de gula gräsmattorna lite vatten!

Vatten, vatten över de snustorra gräsmattorna i parken.

                                                                                                                                                         Vidare på dagens agenda står nu först frukost och därpå färd till ICA Maxi. I eftermiddag ska mamma till frissan och sen ska hon väl packa, gissar jag. För i morgon far vi till Uppsala!