Tystnaden är underskattad!

Ett tyst och hyssjande inlägg.

---

 

Jag vill ha tystnad!

Igår läste jag en krönika om tystnad. Ellinor Skagegård på lokalblaskan avnjöt två dagars tyst retreat och kände en sällan uppnådd frihet. Jag håller med henne fullständigt när hon skriver att det i dagens bruskultur är

[…] ett privilegium att kunna välja bort buller, prat eller mobilsignaler. Det handlar inte om total tystnad, utan om att kunna höra fågelkvitter, vinden i träden, knakandet i ett gammalt hus, mina egna hjärtslag. […]

Vidare beskriver Ellinor Skagegård som jämförelse och kontrast ett besök på Stadsbibliotekets barnavdelning. Där var det allt annat än tyst, det stojades, lektes och sprangs omkring. Inget ställe för barn som bara vill sitta stilla i tystnad och läsa en stund. Vad jag förstår har det tidigare i sommar pågått en diskussion om huruvida det ska råda tystnad på våra bibliotek eller om biblioteken ska vara nån sorts allaktivitetshus. Den diskussionen har jag missat, troligen för att jag aldrig går på bibliotek längre. Skälen till detta är mycket enkla och två:

1. jag måste in till stan och det kostar pengar och energi (ifall jag ska åka kommunalt)
2. jag trivs inte på Stadsbiblioteket i Uppsala för där är inte tyst

Hade jag deltagit i diskussionen är jag emellertid osäker på vilken ställning jag hade tagit. Jag är fullt medveten om att det saknas mötesplatser i verkliga livet idag. Ställen där vi kan träffas utan att det kostar nåt. Men det saknas också ställen där vi kan få ro och få uppleva tystnad tillsammans med andra människor. För det finns nåt som heter social gemenskap även i tystnad…

Det är plågsamt att bo i flerfamiljshus med alla ljud.

I morse höll jag på att bli smått nipprig på ett utdraget och entonigt ljud utifrån. Ja, man har ju öppna fönster lite här och var så här års. Det lät som om jag hade besök av ett mobilt tandläkarteam som borrade i varenda tand i huset. I själva verket var det en sommarjobbande ungdom som med en trimmer höll på att ta bort ogräs kring tennisbanan på baksidan. H*n hade förstås hörselskydd, det hade inte jag. Gissningsvis var det fler än jag som inte uppskattade hans arbete som startade strax efter klockan sju. Jag hade då varit vaken och uppe sen sextiden, men jag satt och skrev. Och det blev plötsligt väldigt svårt på grund av oljudet. När jag skriver behöver jag nämligen tystnaden som enda sällskap. Jag kan inte ens skriva till favoritmusik, det måste vara tyst. Med detta sagt kan du kanske ana hur plågsamt det är för mig att bo i ett flerfamiljshus..? Allt smällande i dörrar, spikande, mobilpratande, musikspelande, borrande, slipande, pratande, gullande med småbarn, skrikande, klampande, dundrande i trappräcket… Det gör ont i mig. Kunde jag så skulle jag flytta, helst till en stuga i skogen.

Märkligt nog är det vid ett enda tillfälle jag verkligen uppskattar ljud. Som svagt, svagt bakgrundsljud vill jag ha TV:n på i sovrummet för att kunna somna. Jag försöker vänja mig av med detta och det går bra ibland, ibland inte. Men jag kan inte låta bli att undra om jag är ljudskadad…

Hur är DU??? Vill DU ha tystnad eller behöver DU ljud??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En ny dag – och den är solig!

Ett soligare inlägg än gårdagens.

---

 

Solig söndag!

Min lördag var väl inte att kategorisera som en av de bästa. Den började så bra, men när jag försökte uttrycka mina känslor var det knappt nån som kunde se det. Att det ska vara så svårt att nå fram med ord ibland… Själv har jag fått ord till mig som inte går att tolka på annat sätt än illvilja, missunnsamhet och hot. Nu tycks ju folk ha all rätt att vara elaka, men så snart hot och förtal kommer med i bilden är det ingen rättighet enligt svensk lag.

Jag hämtade hem Fästmön efter jobbet igår klockan 21. Vi missade två och en halv av de första låtarna i Eurovision Song Contest-finalen 2015. Den halfte var en av mina favoriter, Israel. Israel slutade på nionde plats. Min andra favorit, Serbien, kom tia. Italien var en annan favorit och de tog bronsplatsen. Och, ja just det, Sverige vann visst. Ingen låt som jag gillade, men Måns Zelmerlöw är duktig och proffsig i sitt framträdande. Dessutom sjöng han inte falskt, vilket majoriteten av artisterna gjorde. Vissa stunder blev falsksången så plågsam att det inte hjälpte ens med godis – jag blev tvungen att gå ifrån TV:n och sätta mig i ett annat rum. Yngste bonussonen röstade på Belgien. Det innebär att det inte blir några chips de kommande två helgerna, bestämmer den elaka och fula styvmodern. (Skojar bara!!!)

För den som råkade missa eller som vill se slutresultatet av finalen i årets Eurovision Song Contest. Om det syns dåligt kan du klicka på bilden eller här och ta upp tavlan på din egen skärm.

Men idag är en ny dag – och den är solig. Jag tänker inte ta med de trista orden och känslorna jag fick igår. I Uppsala pågår visst en karneval den här helgen. Tänk så mycket som sker utanför utan att jag deltar. Tänk, resten av mitt liv passerar, utan… Nej, soligt var det! Denna soliga söndag ska jag ta mig ner till stan för att träffa två vänner som kommer hitresta – den ena från norr, den andra från söder. Ja, ingen av dem har särskilt långt att resa, men ändå blir det inte av att vi ses särskilt ofta. Senast var visst… i augusti förra året och då som hastigast.

Anna jobbar förstås som vanligt idag, men jag ska lämna turturduvorna ensamma på eftermiddagen och åka och hämta min kära. Det verkade som om hon klarade dubbelpasset förvånansvärt väl igår, Anna. Jag skulle ha varit helt slut… Men i morgon väntar en ledig dag – om jag nu har antecknat rätt.

I kväll ska jag laga till min fantastiska italienska pastasås med vin. Lite alkohol kan behövas om än så bara i såsen. Igår drack vi läsk respektive vatten och mjölk. Det gick bra det med, för alkohol är ingen nödvändighet i det här hemmet. Till såsen kokar jag spaghetti till mig och Anna får göra nån sorts pasta på squash.

Italiensk pastasås à la Tofflan!

Ha en fin solig söndag!!! Och snälla du!!! Utmana dig själv och försök lämna en kommentar som varken är negativ eller mästrande. Det skulle glädja mig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En överlevares tur i omvärlden

Ett inlägg signerat en överlevare som tar sig en titt i omvärlden via The Net.

Sannerligen om jag inte överlevde såväl morgontrafikens mottrafikanter som förmiddagens intervju! I och för sig ska jag ta mig hem genom trafiken också, så det är väl ett under om jag överlever den här dagen. Besked om intervjun får jag på tisdag – huruvida jag går vidare till nästa intervjuomgång, som är på torsdag. Nej, det är så pirrigt och ruskigt härligt att jag inte vågar tänka på det! Jag tar en tur ut i omvärlden via Internet, i stället. Häng med om du känner för det!

Güntherska bland Sveriges tio bästa caféer. Güntherska Hovkonditoriet i Uppsala, som för övrigt sedan några år tillbaka drivs av familjen Landing, finns på Whites Guides Mästarklasslista över kaféer. Konditoriet hamnade på delad sjunde plats. Kardemumma, också från Uppsala, kom på femtioförsta plats bland de kaféer som enligt White Guide håller mycket god klass 2013. Tofflan gratulerar förstås och funderar på att ta en fika där snart – för nu finns ju inte det där förskräckliga rökrummet kvar. Fast å andra sidan föredrar Tofflan sin vän Grekens Kafferummet Storken.

Sex med djur förbjuds. Äntligen! Ja, för det är faktiskt inte förbjudet med tidelag i Sverige. Nu lägger regeringen ett förslag om ett förbud. Går det igenom gäller lagen från och med årsskiftet. Straffet blir böter eller fängelse i upp till två år.

Häng på byxorna förbjuds. Jag skrattar lite när jag läser om amerikanska staden Wildwood. Där är man inte så wild, minsann, utan väldigt städad. Så städad att man vill förbjuda häng på byxan. Staden har ifört en klädkod där byxor inte får bäras mer än tre tum under höfterna. Såväl invånare som besökare måste också bära skjorta och skor om de vill vistas på Wildwoods huvudgata. Ingen plats för den som vill visa bRÖVlådan brevlådan, alltså! Själv tycker jag att det är ganska äckligt att se såväl underkläder som det som finns under underkläderna hos folk på stan. Samtidigt är jag medveten om att byxor nu för tiden gärna är lite… ”lösa i modellen” där bak…

Tioåring körde berusad mormor. Vilken tur att Prinskorven inte har visat sig vara sugen på att tjyvköra nån bil. Och att hans mormor är en snäll mormor och ingen fylletant. Igår blev en tioårig kille i Louisiana i USA stoppad på motorvägen när han körde bil. I bilen fanns också hans fulla mormor och en annan kvinna. Skälet till att pojken körde var att mormor och hennes polare var fulla. En femtonårig fanns också med i bilen, en stadsjeep. Puckon! Det finns inget annat ord för dem.

Galen bantning: Syr fast en plastbit på tungan. Alltså jag vet alldeles för många bantningsmetoder som jag tycker är helt flänga. Men frågan är om den med plastbiten på tungan är värst. Bantaren syr alltså fast en frimärksstor plastbit på tungan. Detta gör att det är alldeles för plågsamt att äta fast föda och bantaren tvingas inta flytande – varpå kilona förstås rasar av bantaren. Hittills har ungefär 100 kvinnor betalat 2 000 dollar för detta. Trött jag blir…

Stina gjorde obehagligt fynd i brödet. Stina Lindhe gjorde en obehaglig upptäckt när hon åt macka häromdan: hon satte tänderna i… en tand!

Herregud i himlen så det rasslade runt i munnen!  Inte nog med att det är hästkött i maten och glasbitar i kyckling, ska det vara tänder i bröd nu också?

berättar Stina. Som för övrigt tycker att hon har tillräckligt med egna tänder i munnen. Dessutom meddelar hon att det nog tar tid innan hon äter bröd igen… Det förstår jag fullkomligt! Fy te rackarns så äcklisch!!!

Svensk lax blir norsk laks. I Sverige byter norsk lax stavning till laks. Detta för att konsumenterna lättare ska förstå varifrån firren kommer och på så vis lättare kunna göra kloka och hälsosamma val i fiskdisken, tror Norges sjömatråd. En riktig och sann Norgehistoria!

Gaultier designar åt Stockholm Pride. Jean-Paul Gaultier designar årets dog tag för Stockholm Pride. Det kan bli nåt, det…

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg i kvarten: Det är så trist

Dagarna och timmarna går, bloggen ser allt mer övergiven ut. Det gör så ont och det är så trist och den som tror att jag njuter av pausen tror helt fel. Det är riktigt plågsamt. Men jag skriver ändå, skriver inlägg som sparas som utkast. Utkast som kanske publiceras rätt som det är. Men det är inte roligt att skriva längre, det är bara som en av de basala behoven en människa har – du vet: äta, skita, sova, typ… Och så älska däremellan och slutligen dö. Slockna.

Regn eller tårar?

Jag går i alla fall in och läser alla kommentarer jag får, men jag besvarar inga. Jag sparar bara på alla vänliga ord och tankar. När jag har hämtat lite krafter ska jag visa att jag inte har tystnat. Mina ord finns kvar. Mina tankar finns kvar i cyberspace. Om du lyssnar riktigt nog hör du dem. Men du måste lyssna på rätt sätt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Skitsnack

Nu blir det skitsnack, så den som är känslig bör sluta läsa!

 

Magen är upp-och-ner. Dels har den fått en ny medicin, dels har jag slutat med magsårsmedicinen. Den nya medicinen har inget med magen att göra utan mitt blod. Det där trilskandes elementet i kroppen som vägrar samarbeta med mig. Läget är som det var hösten 2010. Nivåerna är i botten. Det enda värde som är bra är visst B12 just nu.

Jag gillar inte när kroppen bråkar. Jag gillar inte att vara sjuk och svag. Men det hjälper inte att gnälla, bara göra som doktorn säger. Doktor Jan tycker att vi ska börja leta efter min blödning inne i magen, via gastroskopi. Jag gav motvilligt med mig. Den enda undersökning jag lär vägra att göra om det blir aktuellt är tunntarmsundersökning. Det är det absolut värsta jag har varit med om. Tänkt dig gastroskopi gånger tusen. Tunntarmen är nämligen en lååång jävla tarm. Med gastroskopet går man bara ner genom svalget och glor i magsäcken och där runtikring, typ,. Vid tunntarmsundersökningen går man ner från näsan och en bit i taget, lååångsamt och plååågsamt. (Jag får ännu mer ont i magen när jag tänker på detta…)

Ett gastroskop med lite olika tillbehör… 

Min reaktion på nya medicinen borde ha varit svart och stopp. Det är ljust och löst och om jag inte har en toa nära får jag panik. Magsåret – om det nu är ett sånt eller bara en reaktion på utebliven medicin – värker och bränner som om jag har svalt en näve snus. Jag har inte kräkts än, men nästan.

Tro nu inte att jag mesar och är hemma från jobbet. Aldrig! Jag älskar mitt jobb alldeles för mycket för att ligga hemma och gnälla. I stället skriver jag av mig på bloggen på fikarasten. Jag behöver bara få ur mig en massa gnäll och jag behöver inga goda råd. Tror jag. Jag vill vänta ett par dar och se hur magen reagerar.

Fästmön jobbade till klockan 20 igår. När jag körde hem från hennes jobb upptäckte jag att ena strålkastaren på bilen hade pajat. Det är inte bra, eftersom det ofta är mörkt när jag kör. Jag har bara bytt lampa bak, framlampor är nåt man kan få magsår av att försöka ge sig på att byta. Därför ringde jag Clark Kents* doktor. Vi ska få komma dit före halv tolv eller efter halv ett idag. Perfekt! Toyota kan man verkligen lita på!

Tillbaka till skitsnack! En del har synpunkter på min och min storasysters sms-konversation ibland. Därför kommer här bara delar av den. Ingen förklaring vad den handlar om, för då blir folk så arga, så arga och tycker att vi är två Tant-Troll. Och det är vi ju…

Lillasyster (LS):

Usch vilken jobbig människa. H*n låter som om h*n har kissat på sig.

Storasyster (SS):

Fnissar.

LS:

Storasyster fnissar, Jobbig Människa kissar.

SS:

Fnissar ännu mer.

LS:

Kolla, alldeles prickig i fejan!

SS:

Bergis mässlingen.

LS:

Inte ett dugg intresserad av pengar, eller…

SS:

Aslarvigt.

LS:

Kolla skålarna. Fula som stryk.

SS:

Skitfula.

LS:

Hur kan människan klä sig så där?

SS:

Hon borde skämmas. Ska jag bita henne?

LS:

Cool tant, 90 bast och står i bara underkläderna i TV!

SS:

Hon är så ball.

LS:

Så tyst du blev.

SS:

Jag dreglar över kläderna.

LS:

Hon kanske är din storasyster.

SS:

Ja, vi måste vara släkt.

LS:

Suck, en föreläsare.

SS:

Möcke trist.

LS:

Kolla tänderna!

SS:

Som en haj.

LS:

Å vilket tragiskt öde, underbar konst ju.

SS:

Fantastisk tavla, stackars Hugo.

LS:

Nu gick Anna. Jag är nog tråkig.

SS:

Du är aldrig tråkig (U gick också nu)

LS:

Vad är det för skvalande i bakgrunden?

SS:

Nån som kissar jättemycket!

Jaa, vi är jättebarnsliga och verkligen elaka Tant-Troll, men vi fick skratta lite under knappt 45 minuter våra krämpor till trots. Den som har problem med att vi har roligt en kort stund bör sluta läsa min blogg helt och hållet.

 

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »