Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snyta mig’

Ett inlägg om att sluta.


Min dag började i ilska.
Ilskan blev till ledsenhet, som blev till saklighet, som blev till glad över omtänksamhet. Sen vändes allt upp-och-ner några gånger. Jag hade ändå ganska bra koll på känslorna och när jag förklarade och berättade ”allt” för en förtrogen kändes det bättre.

Men det förändrar ingenting. Jag tömde mitt ena kontor. Tog ner Nemi-strippen som jag satte upp första dan på det kontoret – för att varna mina korridorgrannar…

Grannarna fr helvetet Nemi

Grannarna från helvetet. Typiskt Nemi att gilla.


På morgonen svettades jag ut
min ilska genom att rensa, senare släppte jag ut den genom att prata. När lunchen kom var jag rätt tömd. Jag tog min bok och gick till Thaistället – inte för sista gången, men för en av de sista gångerna. Det blir avslutningslunch där för min del på onsdag. Då är det nämligen kycklingspett med stans bästa jordnötssås på menyn. Och nej. Det blir bara jag som går dit. Ensam. Med min bok. Jag vill ha det så.

Kyckling med röd curry

Kyckling med röd curry var en av dagens idag och den gjorde mig inte mindre svettig.


Idag var det kyckling i röd curry
och den var ganska het. Satt och retade mig på en karl som höll på att snora hela tiden vi åt, men mot slutet av måltiden började även min näsa fukta sig. Fast jag snorade inte, utan jag snöt mig diskret med ryggen mot andra gäster.

Annars var det lugnt på Thaistället och det är ett annat skäl till att jag gillar att äta där. De andra lunchställena på jobbet är väldigt sorliga. Men tyvärr… säg den lycka som varar… Det kom in en familj som tycktes styras av de två barnen, båda i cirka sex – sjuårsåldern. Det ena barnet frågade åtta gånger – jag räknade…

Mamma, är inte det här jättestarkt?

Först den åttonde gången svarade mamman:

Det får du fråga henne om!

Gissningsvis menade hon en av kvinnorna som stod bakom disken. Ja, inte konstigt att barn blir gapiga och tjatiga när föräldrarna tar åtta gånger på sig att svara…

På eftermiddagen jobbade jag faktiskt. När kollegan ber så snällt kan man ju inte straffa denn*. Så jag tittade på en text, visade lite bildhantering och hjälpte till med en sida på webben.

Sen skaffade jag mig fyra nya kontakter på LinkedIn – bara så där, hepp! Eller inte riktigt… Jag skickade ut en liten påminnelse till en del som inte har svarat.

Fästmön har haft det riktigt tufft på sitt håll idag på jobbet. Det är märkligt att det finns folk som gästspelar ett kort tag och tror att de kan och vet allt om en verksamhet… Och skäms alla som har delat saker som ni inte har sett helheten av! 

Jag trodde att Anna skulle uppskatta att få bli hämtad och hemkörd och det gjorde hon. Men tack vare att hon inte behövde stressa blev hon kvar och fick ett sista-minuten-uppdrag som drog ut på tiden. Jag ringde hem till Prinskorven för att kolla så att han levde och inte hade svultit ihjäl.

På väg till Himlen svängde vi in till ICA Solen och där hittade jag en påse av nånting som jag tror att vi båda skulle behöva idag…

Chokladterapi

Choklad i vilken form som helst fungerar som terapi på mig.


Anna skulle ställa sig vid spisen
och röra i grytorna direkt och jag åkte hem till mig och packade upp en massa arbetsmaterial som jag inte tänker lämna efter mig. Det är otroligt klibbigt och jag har öppnat flera fönster i lägenheten. Det märks inte.

Nu blir det nog middag, det vill säga jordgubbar och kanske ett par knäckemackor på ballen*. Jag ska läsa ut min bok och laddar sen för att se filmen Pojktanten i kväll på SvT2 klockan 22.15.

I morgon ska jag upp till femte våningen och sitta av min sista dag där. Det är bara hemskt att det ska bli den sista där.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är jag inte go att tas med. Det blir man inte när en av ungarna i huset har stepp- och skrikskola varje morgon mellan sex och sju (samma tid på kvällen, läggdags?). Hade jag varit frisk hade jag köpt ungen två par feta sockar – ett par till fötterna, ett par till käften.

Och så har jag ont, det påverkar humöret. Jag vaknade av ett tryck – och insåg att jag inte hade varit på toa hela natten. Tänk, jag får sova hela nätterna nu! Det är underbart! Kröp tillbaka till sängen en stund innan nästa tryck: tarmen! Ja, den kom igår och vi ska inte ägna den här bloggen åt skitsnack för då blir somliga så upprörda, men… Kan du förstå hur ljuvligt det är att skita när man inte har gjort det på många dar? Det var emellertid premiär redan igår. Eftersom jag inte får i mig så mycket fast föda trodde jag inte tarmen skulle innehålla nåt. Joråsaatte…

Jag har perkolerat lite kaffe och lagt fram dagens lokalblaska för läsning. På dagens agenda står dusch och hårtvätt. Fästmön har ställt in en pall i duschen som jag kan sitta på om jag inte orkar stå. Men bara tanken på att stå i en kvart, 20 minuter gör mig trött, så jag väntar ett tag.

Anna dyker upp vid 15-tiden med nyponsoppa, TV-tidning och för att sticka mig. Men sen måste hon fort hem till De Utsvultnas Skara. Den stackarn, hon får fara som ett torrt skinn! I nyår hoppas jag att jag mår mycket bättre och då ska hon få vila här och jag ska försöka pyssla om henne så gott det går.

Nu ska jag försöka snyta mig. Det är inte roligt. Det gör ont att ta i. Igår nös jag och trodde att hela jag sprack som ett korvaskinn i ugnen. Men se dö tänker jag inte ännu!

Förresten påminde mig Anna igår om att det finns många dumma sätt att dö. Här hittar du några:


Livet är kort. Gå inte bort än, lille Per!

Read Full Post »

Omtumlad är ordet för dagen för mig. Det var en resa som hette duga igår i värsta snöovädret, men allt eftersom dagen fortskred blev den bara bättre! Det roligaste av allt är jag är inbokad på ett möte på måndag efter lunch för att diskutera eventuella kommande uppdrag. Det känns otroligt spännande och det är väldigt, väldigt smickrande att nån så att säga

vill ha mig

Eller snarare mina kunskaper och min kompetens. Det har varit dåligt bevänt med mitt självförtroende de senaste åren – av förklarliga skäl – så jag blev så glad, så glad, så glad igår. Och det verkar som om många kära vänner har de rätta känningarna att det kan bli nåt! Tack, jag tror på era tankar och intuition!


Jag är lite omtumlad… (Bilden är lånad från Asko.) 


Det blev lite läge att nästan fira lite igår, så det gjorde vi
. Men idag känner både Fästmön och jag oss halvrisiga. Annas insulinpump hade läckt i natt, så hon fick inte i sig tillräckligt med insulin. Själv tror jag att jag håller på att drabbas av den svåra sjukdomen Förkylning. Känns inte så kul när jag ska mini-föreläsa på fredag, men jag får väl snyta mig ordentligt och ta en Ipren så funkar det nog. Det ska mer till att sänka en Toffla!

Till lunch blir det trevligt sällskap av tre kollegor, varav en är den från denna blogg så kända Lisbeth. Då kan vad som helst hända!.. I eftermiddag ska jag bli avtackad av avdelningen. Det känns… lite märkligt. Både kul och sorgligt på en och samma gång.

Read Full Post »

Inte nog med att jag blev fin i håret i eftermiddags. Nu kan min lille man och jag rulla ett år till, för han har blivit godkänd!


Min man Clark Kent* är godkänd!

                                                                                                                                                                       Dock måste bromsen på höger bak gås igenom, för den kärvade enormt, sa besiktningstjejen och såg jag. Får vi ta tag i.

Nu ska jag snyta mig, ringa mamma och fixa ett par kycklingchorizos. Tur att jag är ensam, för jag måste äta med öppen mun. Urrrrrrrk…

Sen blir det vila. Känner mig helt slut i rutan. Här har klippts gräs hela dan – igår var det ju trimmer – och då är det liiite svårt att vila på grund av ljudet. Förra året tog vaktmästaren en vecka på sig att klippa hela området, vi får hoppas att det gick betydligt snabbare idag. Det ska liksom bara ta en dag. Dessvärre är gräsklipparen nu ersatt av miniorer på baksidan, varav en av dem har en fruktansvärt genomträngande röst. Trist när jag måste ha fönster och balkongdörr öppna eftersom det är så varmt. Kanske hittar ett par öronproppar..?

I kväll klockan 20 blir det Babel, näst sista programmet för säsongen. Ska försöka orka att sitta uppe och glo och blogga. Lars Berg, Kajsa Grytt och Ann Heberlein ska medverka.

                                                                                                                                                               *min man Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Fluffigt värre är det idag! I huvudet, alltså. Det känns som om jag har Fästmöns boa inuti min skalle. Jag säger bara att det är tur att det finns Ipren… Anna har legat i princip hela dagen och mår inte alls bra. Jag var ju en sväng hem till mig och försökte fixa en del ”administration” samt tvätt – det var knappt jag orkade det.


Så här fluffig känner jag mig i skallen…

                                                                                                                                                         Ringde till mamma också när jag var hemma och där var det inte heller bra. Hon har varit magsjuk sen i söndags och det vill inte ge med sig. Jag frågade om hon hade Imodium hemma. Det brukar kunna stoppa upp bra, nämligen, men hon visste inte och orkade inte kolla. Dessutom börjar hennes vanliga mediciner ta slut, vilket är tämligen oroande också. Mamma själv var mest oroad över att kapslarna till Nicorette-inhaltorn tryter… Förhoppningsvis är det ett friskhetstecken, men jag blir orolig när jag inte kan åka över och kolla läget.

Jag tryckte i mig en Ipren och åkte sen ut till Himlen. Hämtade inköpslista och pengar av Anna och tog svängen förbi ICA Solen innan jag hämtade Elias från fritids. Först trodde jag knappt att jag skulle palla, ville bara gå och lägga mig, men sen hjälpte tabletten, tack och lov! Elias såg trött och varm ut så jag föreslog att vi skulle stanna köpa var sin glass på vägen hem. Det nappade han förstås på och tryckte i sig en Cornettostrut av den större sorten, medan jag nöjde mig med en Magnum jordgubb (eller Magnum Strawberry White, som den egentligen heter, denna svenska -?- glass).

Anna ska försöka fixa middagen i kväll. Det blir spaghetti med köttfärssås till henne och barnen, kycklingfärssås till mig. Jag tycker det låter jobbigt och avancerat, men Anna tror att hon ska fixa det. Det behöver ju inte vara så många grejor i. Jag har emellertid beställt stark paprika-krydda och vitlök i min sås, det tror jag är bra mot infektionen. Hela familjen får nog ta efter Slaktar-Pojken och äta mer grönsaker. Nej, jag skämtar inte! Titta på bildbeviset – han åt majs igår till middagsmaten!!!


Johan äter grönsaker! Jag blev tvungen att fota miraklet!

                                                                                                                                                        Nu är det dags att gå och snyta mig. Frida hade annars en genialisk idé, för hon nyser hela tiden och orkar inte gå och snyta sig. I stället har hon tryckt upp en bit papper i den rinnande kranen. Smart tjej!

Read Full Post »

Fast inte mycket har det hänt mycket sen sist. Det snöar, jag snorar och fryser, Fästmön likaså. Vi nyser ikapp, men till skillnad från somliga håller vi för när vi nyser!!!

Vi gjorde en tripp till OnOff Uppsala för att avsluta Annas mobiltelefonärende. Hur det gick kan du läsa här.

Ikväll blir det mat. Slaktar-Pojken hade ätit upp det jag tänkte äta till middag så Anna köpte nytt. Hon och barnen ska nämligen äta gris och det äter ju inte jag. Vi hittade jättebillig kalkonfilé – kort datum – för halva priset. Jag slog till och köpte två filéer. Superbra att ha i frysen!


Pippi som är bra att ha i frysen.

                                                                                                                                                        Nu ska jag gå och snyta mig, ta en halstablett eller bara slänga mig raklång. Eller nåt… Jag känner mig verkligen jättesjuk… I förkylning… 😉

Read Full Post »