Scholl Velvet Smooth fotfil HAR gett mig sammetslena fötter!

Ett inlägg om en skön julklapp.

---

 

Julklappen från bonusbarnen.

En av mina bästa julklappar förra året (förutom alla böcker, förstås!) var en batteridriven fotfil, Scholl Velvet Smooth. Jag fick den av mina bonusbarn, som säkert har hört mig klaga ett par gånger över mina onda och framför allt torra och hårda fötter. Dessutom har jag uppenbarligen rätt starka nävar, för de manuella fotfilar jag använde före julafton 2014 har jag lyckats ha sönder. Jag har liksom brutit av skaftet på dem.

Fotfil (och ny uppladdningsbar tandborste) stod högt på önskelistan till förra julen. Den mentala önskelistan, alltså. Den som fanns inne i mitt huvud. Därför blev jag väldigt glad när mina bonusbarn var så fyndiga och hittade denna perfekta fotfil till mig. (Det finns en viss misstanke om moderlig inblandning, dock.)

Jag har tidigare kört med fotkräm och manuell fotfil, som sagt. Varje kväll brukar jag smörja in fötterna i sängen med nån bra kräm som gör dem mjuka. I flera år har jag använt CCS fotkräm, men tyvärr bytte de doft på den till nån hemsk blommig historia som luktar parfymaffär. Därför har jag provat lita olika krämer den sista tiden. Dessutom vill jag också fila bort det hårda och torra på fötterna då och då. Med manuell fotfil blev fötterna OK just direkt efter filandet och insmörjningen. Dan därpå var de lika hårda och fnasiga som innan.

Ingen var väl så där jättesäker på hur bra den här batteridrivna fotfilen från Scholl skulle vara. Och kanske ska man inte ”recensera” sina presenter. Men när presenterna är så bra som den här har varit och är kan jag inte låta bli! Faktum är att mina fötter verkligen har blivit sammetslena och mjuka på knappa fem månader. Jag brukar fila fötterna och smörja in dem efter varje dusch och det blir ju några gånger i veckan (jag brukar duscha ungefär varannan dag).

Själva rollerhuvudet börjar först nu bli lite slitet och bör bytas ut. Kanske passar jag på just nu när Apotea, ett apotek på nätet, har kampanjpris på rollerhuvuden (två huvuden, ett extra grovt och ett soft för totalt 119 kronor). De är nämligen ganska dyra och ordinarie pris ligger närmare 150 kronor för två stycken. Samtidigt räcker dessa rollerhuvuden länge – jag har ju haft och använt mitt i snart fem månader. Även batterierna har räckt och det är vanliga freestylebatterier, som jag brukar kalla dem.

Jaa, jag är verkligen helnöjd med min fotfil! Ska jag komma med nån negativ kritik är det att den låter väldigt högt och illa när man använder den, typ i klass med en smärre borr.

Som guldkant på fottillvaron har jag hittat en fotkräm som funkar toppen ihop med filen. Det är Scholls dagliga fuktkräm för torr hud. Jag såg först när jag kollade noga på förpackningen att krämen är för torr hud på fötterna och ingen annanstans. Krämen funkar jättebra för mina fötter, den doftar OK och priset är kanon – jag betalade 33 kronor för en tub för ett tag sen på Tokerian.

Den dagliga fuktkrämen för torr hud och fotfilen, båda från Scholl, har gjort mina fötter sammetslena.

 

Toffelomdömet kan därför inte bli annat än det högsta. TACK, bästa bonusbarnena!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite oklart, sådär…

Ett rätt klibbigt inlägg.

---

 

Natthimlen den 4 augusti 2014.

Det var om möjligt ännu varmare igår än tidigare dar. Kvällen var ljum och tempera-turen låg nånstans mellan 22 och 23 grader. Mitt största problem just nu är vad jag ska ikläda mig till intervjun i morgon. Tror att det blir ungefär samma klädsel som den jag hade förra måndagen, på intervjun som inte blev av.

Jag kunde i alla fall njuta lite av kvällen, mörkret och tystnaden på ballen* igår. Det var faktiskt väldigt tyst från ett visst håll. Jag hoppas att de, precis som föregångarna, läser min blogg. Men bara så det är klart för alla: jag tänker inte skita i att kontakta styrelsen och klaga.

Dagen jag vaknade till idag känns mera oklar än andra dar. Det är fortfarande varmt, men det är mulet. När jag hade sparkat igång datorn (idag behövde den lite övertalning igen för att hitta nätverket) visade vädergadgeten så här:

Dagens första väderprognos.

När jag hade suttit en stund och sökt ett par jobb (hittade bara två idag, så nu ligger jag på tre minus eftersom jag bara hittade ett igår), hade vädergadgeten ändrat sig till detta:

Dagens andra väderprognos.

 

Nåja, den första prognosen känns mer säker än den andra. Solen syns inte till bakom molnen och det är klibbigt!

En vaktmästarflicka har kört lite grann med sitt fordon på gräsmattan på baksidan. Fordonet låter otroligt högt, så nu har säkert inte bara hela mitt hus vaknat utan även de två andra i hästskon som husen bildar. Mig stör det inte, men visst är det lite märkligt att det alltid ska köras med fordon, gräsklippare och trimmer mellan klockan sju och nio på morgonen? En del har faktiskt fortfarande semester eller sommarlov… Mig stör det inte ett dugg. Jag är oftast uppe vid sju, för jag är en ganska typisk morgonmänniska. Och sen går det faktiskt inte att sova så bra på morgnarna just nu eftersom morgonsolen letar sig in i sovrummet trots nerfällda persienner och fördragna mörkläggningsgardiner.

Två intressanta jobb hittade jag, som sagt, att söka idag. Hittills, alltså. Ett av dem finns inte helt nära min bostad i Uppsala. Men framför allt det andra jobbet, beläget här i stan, var intressant. Det handlar om samhällskommunikation och förenklingar för medborgaren i sina kontakter med myndigheter och det offentliga. Sånt brinner jag för! Därför gick jag igång lite när e-formuläret till det andra jobbet jag sökte var icke samarbetsvilligt. Såna formulär skapar riktigt stor bad will, det har jag erfarenhet av både som användare och som producent av formulär. Jag förstår att man vill förenkla för mottagaren genom att ha väldigt många fält som användaren ska fylla i. Men för användaren blir det ofta att stapla kakor ovanpå varandra, så att säga, eftersom informationen som efterfrågas redan finns i bifogad fil. För tack och lov kan man fortfarande bifoga filer till de flesta arbetsgivare! Jag tror inte de förstår hur tidsödande det är att sitta och skriva om och in alla uppgifter som redan finns på fil i ett e-formulär – som dessutom gärna krånglar. Mitt problem idag var att slutresultatet inte såg ut som det skulle vad gäller radfallet, framför allt.

Planer för dagen? Nu ska jag in i duschen. Efter frukost blir det en rekognosceringstur (jag vill inte köra vilse i morgon…) och sen behöver jag handla hem lite mer än det jag gjorde igår. När man går hemma så här går det åt väldigt mycket kaffe – och toapapper, framför allt… I eftermiddag ska jag eventuellt träffa Kommunalrådet om det vill sig på lite olika sätt. Man får vara flexibel, helt enkelt, när det är lite oklart.

Kräftorna förra året.

I övrigt planerar vi en kräftskiva till helgen, Fästmön och jag. Först pratade vi om fredag, nu blir det lördag eftersom Anna för en gångs har möjlighet att följa med kompisar ut just på fredag. Men kräftorna ligger kvar här i säkert förvar. Tror jag. Ska bara inhandla dem först…

Annars skulle jag kunna lägga mig själv i en glasskål och servera mig. Eller i alla fall övre delen av min rygg och axlarna. De är kräftfärgade efter paraden i lördags och nu har det börjat klia lite också…

ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagstrist

Ett gnällinlägg. Ett typiskt jävla gnällinlägg.

Ingen riktig sol på söndagen, men varmt. Vi var trötta och sega och dan var rätt trist. Det underlättar emellertid att vara två då.

Det finns en del irritationsmoment i och omkring hemmet i New Village just nu. Fästmön, till exempel, irriterar sig på ringarna till mina gardinomtag i sovrummet. Ringarna har nämligen vassa spetsar och hullingar… (Jag skaffade dem enbart för att hon skulle göra sig illa varje gång hon grejar med mina gardiner.)

Gardinerna i sovrummet.

Själv irriterar jag mig på hur folk runt omkring låter så mycket, så ofta och så högt. Särskilt på helgmorgnar. Det senaste är som bekant en studsmatta. Och alla vet väl att  studsmattor inte innebär tystnad..? Lite svårt att skriva och jobba när eländet står nedanför mitt arbetsrumsfönster… Det har levts rövare där ett antal gånger under söndagen. Tills regnet kom. Moahahahaahahaaaaa… Men igår var jag uppretad och irriterad än sen morgonen för jag blev som vanligt väckt av illvrål och klampande fötter. Man tror att man befinner sig på ett dagis, inte hemma i sovrummet en söndagsmorgon.

Det regnade så här i juni förra året – och igår kväll.

Ett annat irritationsmoment är de persienner som kom med de nya fönstren som sattes in i höstas. Hittills har tre vridpinnar gått sönder och en knopp som man virar snöret runt har lossnat. Ska det verkligen vara så dålig kvalitet på persienner som är ett halvår gamla, Dalkarlarna? Dessutom tycker jag att lamellerna inte sluter särskilt tätt. På kvällarna kan man se rätt in i lägenheten utifrån om lamporna är tända inomhus – jag har själv stått nedanför och tittat efter.

Nej, efter en trist och irritationsfylld dag lagade jag lite god mat. Under tiden svarade jag på en idiotisk enkät om mina alkoholvanor. Jag fann mig till sist svara på frågor om mina spritvanor – jag som bara dricker sprit typ fyra gånger om året: till påsk, Sista april, midsommar och jul. Ungefär. Det blev så rörigt med alla konstiga svarsalternativ att jag blev tvungen att… öppna en flaska vin till maten.

En flaska Cantina Zaccagnini (2010).

Vinet fick jag för ungefär ett år sen när jag fyllde 50 av den hjärtegoda L och några kollegor på fakulteten. Flaskan levererades i en fin tygpåse från Wien.

En vinpåse från Wien.

Det här vinet hade jag sparat till för att drickas vid nåt speciellt tillfälle. Söndagen den 19 maj 2013 passade perfekt. Det finns till och med några droppar kvar i flaskan, för här super vi inte utan njuter av alkohol.

Kvällen rundades av med lite mord och elände på Kanal 9, bland annat ett program där folk stalkade varandra. Synnerligen intressant!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 4: Chilibågar och Jordnötsringar

Torsdag är det idag och då kommer som alltid Tofflans höjdarlista (chilibågar) respektive Tofflans pisselista (jordnötsringar). Och den här veckan är det inte svårare än så här:

Chilibågar

• Leif GW Perssons mössa (Lika orange som chilibågar! It rules!)
• Sarah Dawn Finer (Vilken röst…)
• Vännen ”Lisbeth” (Energiinjektion!)
• Ewa Frölings dag på Slottet (Det bästa avsnittet av säsongens Stjärnor.)
• Katastrofalt på Tokerian (Men jag fick skratta lite i alla fall, särskilt åt hunden och den hårda mamman.)
• Slappt språk (Lisa Irenius skrev en skitbra artikel!)

Jordnötsringar

• Det faktum att man inte alltid får göra det man är bra på och att man inte alltid har mandat att göra det heller (Sååå tråååkigt!..)
• Organisationer som kringgår gällande lagar (Det är inte bara Uppsala kommun, det är många, många flera i samhället…)
• Lokalblaskans bröllopsbilaga (Hört talas om mångfald? Uppenbarligen inte.)
• Måste folk som bor i mitt hus låta så högt? (Finns inget mer att säga om detta mer än denna retoriska fråga.)
• Fläcktyfus kring operationsärret (Den kommer och går.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Kyligt och spelmaniskt

Brrrrr! Det betyder att fisa på teckenspråk (man tecknar b + r), men i det här fallet betyder det att frysa! Första gången jag vaknade blev väckt, vid tjugo i sju, klev jag inte upp. Jag fattar inte varför så många i det här huset måste LÅTA SÅ HÖGT!!! Är alla hörselskadade från dagis, eller? Igår kväll fick jag ha TV-volymen på skithögt – för att en av grannarna pratade i telefonen! Jag hörde inte filmen jag tittade på annars. I morse var det liv i luckan i barnrummet, strategiskt placerat av föräldrarna under mitt sovrum och så långt som möjligt från deras eget.

Nåja, jag klev inte ur sängen förrän klockan nio – och då hade jag en underbar huvudvärk. Gissningsvis berodde den på att jag inte nånting vettigt igår kväll, så idag MÅSTE jag masa mig över till Tokerian för att handla middagsmat. Inte ett dugg vet jag vad jag ska eller vill ha heller. De tre rätterna jag behöll från Mathems kassar – Fästmön fick två – sparar jag tills hon kommer så kan vi äta dem nån vardagskväll. Anna lagade förresten till en av rätterna häromdagen – broccolifritters! Den rätten var god och det blev rikligt med mat, sa hon, trots att hon inte gjorde full sats, eller vad det nu heter när det gäller matlagning. En annan liten fågel viskade i mitt öra att det skulle lagas till en god kycklingrätt hemma hos Rippe i helgen. Månntro man får utlåtande och recept??? 

Jag blev tvungen att ta en Ipren (trots att jag numera HATAR deras reklam och fortfarande är kär i den lilla gitarrspelande gubben med blå lemmar!) tillsammans med den ordinarie medicinen och sen tittade jag på termometern. Fasa!

Minus 21,9 ute och bara 19,8 inne i köket, lägenhetens varmaste rum näst efter badrummet!

Kallt ute och kyligt inne, kan man sammanfatta det hela. Men medan jag ägnade ett par minuter för att titta om den här första bilden hade blivit OK att använda till bloggen skedde det saker:

VA?! ÄNNU kallare ute och en tiondels grad varmare inne.

Temperaturen hade sjunkit ytterligare utomhus, medan den hade stigit en tiondel inomhus. Jag känner mig som en vandrande kamin. (Det där var synnerligen ironiskt!)

Idag händer inte mycket. Jag har behandlat mitt operationssårsområde och jag måste duscha och tvätta håret. Innan det torkar ordentligt kan jag inte ge mig ut varken till Tokerian eller soprummet, men båda ställena bara måste jag till. Mamma ska få en signal när hon har vaknat till (typ efter halv ett). Och så ska jag skjutsa hem Anna från jobbet till Himlen när hon slutar klockan 16 – om Clark Kent* nu vill starta… Men han har ju stått i garaget över natten och även om det är ett kallgarage är det lite varmare där inne än utomhus. Och nej, jag har ingen motorvärmare.

Igår kväll gjorde jag tusen saker samtidigt, men det var både roligt och avkopplande! Jag satt vid datorn av och till och bloggade, kollade på TV, spelade Wordfeud med Anna samt Quizkampen och Ordjakten med J från jobbet. Det är lite synd om J, för det blir stryk varje gång. (Nu retas jag lite ifall J läser min blogg!) Dessutom började jag läsa en ny bok, som jag vet att bland andra fru Hatt har läst. Den verkar väldigt lovande – och väldigt tårframkallande…

Nej, nu har jag hällt i mig första senapsmuggen kaffe. (Ja, jag dricker kaffe ur en före detta senapsmugg från Höganäs, en sån där mörkbrun som Apoteket hade senap i för några år sen. Johan brukar tracka mig ofantligt för detta!) Dags att ta en ny och fladdra igenom lokalblaskan. Ovanligt tjock sådan idag, men den är full av bostadsbilagor, inte nyheter och spännande artiklar och reportage, gissningsvis.

Vad händer hos dig idag, dårå???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »