Mitt spännande liv

Ett något svettigt inlägg.

---

 

Nu hjälps både pappa och mamma Talgoxe åt att fixa käk till sina skrikande ungar, men på bilden är det bara pappa T som syns. Tänk att barn alltid är så utsvultna. 

Varmt är det, ifall nån har missat det. Det gör att mitt liv blir ännu mer spännande än fru Deskmeduls, hon som kom ut och BLÄNGDE på sin granne nyss för att han körde en kort stund med en trimmer på sin uteplats vanligt, eftersom jag inte orkar göra så mycket. Det mest upphetsande just nu är att se mor och far Talgoxe flyga in och ut i boet bakom ett glasspapper (!) i väggen på min balle*.  Jag sökte lite info igår på webben och kom fram till att de behöver vatten. Ställde därför fram en blå glassbytta med vatten, hunden Elvis före detta vattenskål när han var på besök. Paret Talgoxe är väldigt skyggt, men de brukar vänja sig efter ett tag att jag och Fästmön sitter där.

Jag rev ner det mesta som stod på diskbänken, somligt hamnade i hon – till exempel tvål-kon.

Medan Anna bäddade försökte jag också göra lite nytta. Knöt ihop två två soppåsar och skulle torka av den ena sophinkens lock med lite Mr Muscle. Plötsligt rev jag ner det mesta som stod på den delen av diskbänken. Somligt hamnade i hon, till exempel tvål-kon och potatisborsten. Nej, det här ser ut att bli en riktigt spännande dag, jag som ska STÄDA och allt. Undras vad som kan inträffa då…

Vidare har jag jagat insekter.  En fet svart humla surrade omkring i gästrumsfönstret och hittade inte ut trots att det står på glänt. Jag skrek och flaxade med armarna, Anna kom med goda råd om glas och papper, men hjälpte inte till ett dugg. Till sist gick jag ut i köket, tog Annas vattenglas (moahahahahaaaaa……..), en tidning och lyckades fånga Den Svarte inuti glaset. Fick sen ut Monstret tack och lov.

Därefter satte jag mig en liten stund vid datorn för att knacka ner dessa rader. Då hörde jag även i arbetsrummet ett irriterande surr. Det var en fet geting och såna är jag livrädd för. Skrek i falsett den här gången och hoppade upp från skrivbordsstolen med flaxande armar. Anna tittade på och skrattade. Den här gången visade jag ingen pardon gentemot Anna Odjuret. Efter några tafatta försök att mota ut det genom det öppna slog jag helt enkelt ihjäl det. Med TV-tidningen.

Nu har jag haft alldeles för mycket spänning i mitt liv, så jag ska sätta mig på ballen en stund och läsa tillsammans med Anna innan det är dags att skjutsa henne till Äldreboendet. Ja, hon bor ju inte där, utan jobbar. Och medan hon jobbar ska jag städa. Jajamens! Jag ser för mig hur dammsugaren börjar brinna och vitrinskåpet med alla glasen vippar… Mitt liv är ju så fantastiskt spännande…

*min balle = min balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Som en hel karl!

Ja som en hel karl låter jag. På rösten, alltså. Värsta basrösten. Och ont gör det att prata, väsa, morra och andas. De tre första kan jag skippa, men andas måste jag ju. Om jag ska/vill leva vidare, vill säga. Om jag slutar så skulle ju å andra sidan somliga på ett visst ställe bli så glada SÅ att slippa Den Besvärliga. Jag undrar bara, att om man är byråkrat och får veta att nån planerar att ta livet av sig – har man inte vissa skyldigheter då? Men det står säkert inte i deras manual, som annars tycks följas till punkt och pricka.

Jag är lite arg idag, men det beror väl på att det låter som om jag surrar när jag i själva verket morrar.

                                                                                                                                                         Vi måste ut idag. Tyvärr. Mamma har bespetsat sig på att titta på skor och jag måste posta mitt fördömda tvåveckorskort, lämna in Lotto, gå till apoteket och köpa hem mat för ett par dar. Det har snöat idag på förmiddagen och DET tyckte mamma var skäl till att inte ta bilen bort till Stormarknaden. Men jag sa att jag inte orkar promenera ens till Tokerian, så det får bli garaget, bilen och Stormarknaden. Det bara måste gå. MEN JAG ÄR BARA LITE FÖRKYLD, JUH! Detta överlever jag.

Värre är det för Fästmön som har ont i huvet och feber. Med tanke på den höga feber två av ungarna fick, så är det inte bra. Tur att snälla mormor åker ut en sväng idag och hittar på nåt med Elias som är hos sinmamma för att vara jullovsledig, stackarn. (Först jättesjuk själv, sen jättsjuk mamma.)Annars är det ju egentligen pappa-vecka, så de två systrarna är på Morgonen.

På tal om pappa, så är det varning för att jag skrämmer små barn med min röst idag. Som jag gjorde den där gången i juni förra året. 😈 Notera att just detta att skrämma små barn är en talang jag har ärvt från min far, det är ett som är säkert.

Nu ska jag försöka tvinga i mig lite fil och müsli och sen blir det tandborstning innan vi far till Stormarknaden i sporrsträck. Om jag inte bloggar mer idag så beror det på att jag inte överlevde shoppingturen.

Kanske chilibågar i näsan stoppar upp snor bra??? Anna fotade en gång för länge sen.

Read Full Post »