Modus

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Anne Holt är en av mina favoritförfattare. I kväll var det premiär för Modus på TV4. Det är en svensk thrillerserie baserad på en av Anne Holts litterära karaktärer, Inger Johanne Vik. Totalt blir det åtta delar. Jag trodde att jag var alltför trött för att kunna titta och ta in, men icke!

Premiäravsnittet börjar med en bröllopsfest. Inger Johanne Vik och hennes döttrar ska sova på hotell. Mitt i natten håller äldsta dottern Stina på att bli överkörd av en lastbil utanför hotellet. Det mamma inte vet är att den autistiska Stina har sett en man mörda en kvinna. Det är juletid och medan Inger Johanne Vik pyntar sitt hem får tittarna följa med hem till en kvinnlig präst. Ytterligare ett mord sker – av samma mördare. Men varför och vem är han?

Det är inte tu tal om att det här är spännande och riktigt bra! Inte blir serien sämre heller av den fantastiska rollistan. Melinda Kinnaman är lysande som Inger Johanne Vik, men övriga skådisar, som Henrik Norlén, Peter Jöback (!), Krister Henriksson, Cecilia Nilsson med flera gör inte heller bort sig.

Toffelomdömet blir det högsta. Den här serien ska jag definitivt följa!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När livet vänder: Fredrik

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

I kväll var det säsongsavslutning för När livet vänder. Jag kan bara hoppas att duktiga Anja Kontor får fortsätta och att hon får göra många nya program. Den här sortens program behövs nämligen. Lugna program där samtalet och en människa är viktigast. En stunds stillhet som får oss att stanna upp i bruset och lyssna. Kvällens program handlade om Fredrik som blev överkörd av en lastbil.

Fredrik blev överkörd av en lastbil och fick amputera sitt vänsterben. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Ungefär  2 500 personer i Sverige amputeras varje år. Benamputationer är vanligast. En amputation är naturligtvis en stor förändring. Många amputerade blir deprimerade. Men i det här programmet berättar Fredrik inte bara om sin sorg utan också om sin revansch.

För snart två år sen cyklade Fredrik hem från simträningen. Cirka en kilometer hemifrån blev han påkörd och han fick mycket svåra skador. Fredrik minns inget av olyckan. Han vaknade upp sex dar senare. Då hade han drömt att han sett en ängel. Sen fick han se in i sin mans ögon igen. Det var väldigt mycket som var trasigt i Fredriks kropp, men han kände ändå en sorts eufori – han hade ju överlevt.

Den första tiden var vännerna och familjen Fredriks trygghet. Men så kommer ju vardagen. Fredrik hatade kryckorna, han ville leva som tidigare. När det var som mörkast kunde han ligga i sängen och bara önska att allt var som förut – en känsla i alla fall jag känner igen.

Med protesen började en ny resa för Fredrik, men hans bild av sitt utseende är… trasig. När han berättar om den lilla flickan som skrek otröstbar i omklädningsrummet vid åsynen av Fredriks skada är det svårt att inte känna en del av den sorg Fredrik måste känna.

När han simmar känner han sig lycklig. Och han tänker också att hans vänsterben räddade hans liv. Fredriks avslutande ord är ord vi alla behöver reflektera över då och då:

Livet är otroligt skört, det är en gåva. Vi alla vet det, men det är otroligt lätt att glömma bort.

Tack Fredrik och tack Anja Kontor för en stark säsongsavslutning av När livet vänder. Jag längtar redan efter nästa säsong!

Missade du programmet med Fredrik? Se det här på SvT Play!

Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Viljar

När livet vänder: Marta

När livet vänder: Lennart

När livet vänder: Annelie

När livet vänder: Ann-Sofie

När livet vänder: Marcus

När livet vänder: Lotta

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)

Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program! 

Sista stycket.  Här fortsätter texten. Sista meningen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vem körde över mig med en kombinerad stridsvagn och rökmaskin?

Ett sjukligt inlägg.

---

 

Nä, jag kan inte ens få i mig kaffe, för jag mår så illa.

Precis som rubriken känner jag mig. Jag är inte överkörd på riktigt. Det började igår med hosta som jag trodde skulle gå över. Men när det började göra ont i alla muskler och leder och febern kom, insåg jag att jag inte skulle slippa undan. Lite uppiggad blev jag av mobilsamtal från en vän på kvällen. Sen gällde det att hålla sig uppe till klockan 21 när Fästmön slutade jobba. Jodå, jag klarade att åka och hämta henne, men när vi kom hem borstade jag tänderna och kastade mig direkt i säng.

Sen dess har jag legat i sängen. Idag klev plikttrogna jag upp först klockan nio för att ägna sig åt sedvanlig administration och besvara ett par mejl. Tog mina mediciner och en Ipren för att orka. Bricanylen är min bäste vän just nu. Anna promenerade till jobbet tidigt i morse, för hon ville att jag skulle få vila, men jag ska försöka åka och hämta henne i eftermiddag. Nåt besök hos vännen som bor i två länder blir det inte idag. Jag ska alldeles strax leta mig tillbaka till sängen, för jag orkar inte vara uppe längre. Jag mår illa och känner mig febrig, så det får bli Vila idag med stort V.

Dagen utanför är solig och fin. Njut av den, du som kan!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Överkörd

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

På väg tillbaka: Dag två hemma

Idag har det varit en ont-dag. Jag gissar att det måste komma ett antal av dem också. Inte mycket att göra åt, har man blivit överkörd av Morfars traktor så kan det… göra lite ont. Jag har svårt att hitta en bekväm ställning att sitta eller ligga i. Orkar inte stå mer än en kort stund. Har problem med andningen.

Aptiten är det inte mycket med. Jag försökte fresta mig med allt möjligt idag på förmiddagen. Till sist lyckades jag! Det blev mild lättyoghurt med Mamma-Kusinen B:s blåbär från Djurö. Det var underbart gott!!! Och det gör inget att jag har dålig aptit, viktminskningen på nio kilo hittills blir klädsam sen.

Yoghurt med blåbär från Djurö var underbart gott!

Dagens jobbigaste var att duscha och tvätta håret. Men jag klarade av det också på förmiddagen. Och den andra utmaningen var att gå nerför trappan till postboxen. Jag kan säga att det var värt besväret! Jag hittade massor av reklam, ett julkort från släkten i Finland och en räkning.

Julkort från släkten i Finland och en räkning.

Ingen av släktingarna vare sig i Finland eller England vet nåt om trista läget här. Jag orkar inte skriva och förklara. Och inte ett enda julkort har jag skickat i år, inte ett enda!!!

Men det var mer värt att tömma postboxen idag, för lite snäll har jag visst varit. Tomten i Motala hade skickat ett grönt paket!!! Stort TACK till Tomten!!! 😛

Ett grönt paket från Tomten i Motala.

Vad har hänt mer idag? Jo jag utmanade tre vänner på Wordfeud och har lyckats spela en match – som jag förlorade mot Hortellskan. Jag har betalat två räkningar. Sen blev jag så trött att jag måste vila. La mig på gästsängen och hade just slumrat till när telefonen ringde. Tog en evighet innan jag kom upp och kunde svara. Det var från Interflora, jag skulle få blommor! Vid det här laget var klockan 13 och jag bara längtade efter natten, så jag blev förstås glad! Sen dröjde det två och en halv timma innan leveransen, men vad gjorde det?! Jag blir så glad av blommor! TACK snälla tant Raffa!!!

Fina blommor från Tant Raffa!

Jag tittade lite i min låda i köket och hittade en kalender som jag ska ha till min anslagstavla. Jag bara älskar hundar och hoppas att jag en dag får ha en i min familj igen!

Titta så söt!

Svärmors lussekatt sjöng på sista versen och jag tryckte i mig den med lite kaffe. Mådde ganska illa…

Svärmors lussekatt och eget kaffe.

Strax före klockan 15 anlände Fästmön med middag (nyponsoppa) och TV-tidning och för att sticka mig. Hon fick en halv mugg nyperkolerat kaffe innan hon rusade vidare, den stackaren! Anna hade med sig posten upp – ja, här kommer ju posten två gånger. Dels är det Posten-Posten, dels Bring-Posten. Nu hade jag fått ytterligare julkort! Först ett från mamma till både Anna och mig med var sin trisslott…

Änglakort från mamma till Anna och mig.

Dels ett kort från Tant Raffa…

Tant Raffa skickade inte bara blommor idag utan också ett julkort.

Fy så jag skäms! 😳 Inte ett enda julkort har jag skickat, jag som brukade skicka så många…

Nu har jag glott i TV-tidningen och markerat vad jag ska glo på i jul. Inte var det mycket att se på, jättetrist! Men det blir lite Kalle, lite julfred, lite ABBA, lite Läckberg och lite Palme blir det i alla fall.

Inte mycket på TV i jul. Grejen till höger är min blåspip som jag blåser i för att få lite fart på andningen. Den, andningen, alltså, har varit rätt kass idag.

Nu har jag inte ett gram kraft kvar utan ska tillåta mig att kollapsa på kökssoffan en stund och bara vara…

Vad har du gjort idag, dårå??? Skriv några rader så jag har nåt intressant att läsa efter kollapsen!

 

Livet är kort.

Read Full Post »

Have a heart!

Så där överförtjust i fåglar kan man väl inte påstå att jag är. Särskilt inte skräniga fåglar eller fåglar som skitar ner Clark Kent* när de tror att han är en toalett. Men jag läste just en insändare i Byhålebladet om en kvinna som skrattade när en måsunge blev överkörd. Och det knep i hjärtat.

Det knep i Toffelhjärtat, men tyvärr kan jag inte visa nån bild på det, bara på Toffehjärtan.

Den skrattande kvinnan skrattade inte bara, enligt insändarskribenten, utan vände sig om till sin familj (!) och sa:

Ta bilen så kör vi över den andra ungen

På balkongen stod skratterskans barn, enligt insändarskribenten som undrade om den hjärtlösa var förälder…  (Nej, en del borde inte skaffa barn.)

Jorå, vi är många som är irriterade på måsar som låter illa och skitar ner, men som insändarskribenten också skriver kan ljudet från en gräsklippare vara minst lika irriterande. Värst av allt är trimrar, tror jag, ett envetet och entonigt ljud. För att inte tala om borrar i ett flerfamiljshus… Fast liksom insändarskribenten går jag inte omkring och mördar omkringboende bara för det…

Det tar 35 dar för en måsunge att bli flygfärdig. Kan man inte försöka hålla ut så länge? En mycket tänkvärd insändare, detta…

PS Hur lång tid det tar för renoverande närboende hade insändarskribenten emellertid inga besked om.

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

En tripp i omvärlden

Det var längesen, känns det som, jag gjorde en runda i media för att kolla vad som händer. Fotboll, fotboll, fotboll… Närå, det händer faktiskt lite mer.

Som vanligt är det förstås valfritt att hänga med på min tripp i omvärlden, jag tvingar ingen att läsa vad jag tycker.

• Falska kronor hånar kungen. Det har dykt upp falska enkronor med kränkande texter om vår kung. Och trots att detta torde klassas som både högmålsbrott och penningförfalskning tar polisen det hela med ro. Skälet: den som drabbas måste anmäla. Men varken folk som har fått de falska pengarna eller HMK har anmält.
• Erfaren kirurg tog bort hel höftled av misstag. Men hallå! Var kirurgen riktigt vaken under operationen, eller? Operationen under vilken kirurgen tog bort en hela höftleden i stället för bara en utväxt på en kvinna i 30-årsåldern. Det hela gick inte ”att laga” så kvinnan fick en protes.
• Reklam via personlig e-post skrämmer bort kunder. Jaa, verkligen! Jag är så less på all reklam – via mejl, snigelpost och för att inte tala om sms… Tröttsamt och jag personligen känner att jag inte vill handla nånting nånstans. I alla fall inte från dem som skickar mig… reklam…
• Serievetaren i mangamålet frias från barnpornograifbrott i Högsta domstolen. Här har yttrandefriheten, som finns i Sveriges grundlag, vägt tyngre. Tycker jag var helt riktigt dömt!
• Staten ersätter narkoplepsibarn. Äntligen nån sorts rättvisa för de ungar som drabbades av livslång narkolepsi efter att de vaccinerats mot svininfluensa. Fast det gäller bara om läkemedelsförsäkringen räcker till…
• Christer Björkman gör comeback som artist – på Allsång på Skansen. Vilken TUR att jag aldrig glor på det TV-programmet!!!
• Fotbolls-em pågår jag vet inte var, men i Metropolen Byhålan pågår Vätternrundan – i alla dess tänkbara längder… Känns rätt skönt att inte vara där och bli överkörd av galningar på tvåhjulingar.

Read Full Post »