Lättad börda och sällskap av Ralph Lauren

Ett inlägg om en lättnad och om hur man försöker göra städning till nånting roligt.

Det var inte alls tänkt att jag skulle ta tag i det idag, egentligen, men jag tog luren och ringde griftegårdsförvaltningen i Metropolen Byhålan. Totalt blev det faktiskt tre samtal – två dit och ett till mamma. Fick prata med en urtrevlig kvinna. Vi gick igenom priser, blommor, fakturering och lite annat praktiskt också. Det visar sig inte alls bli fruktansvärt dyrt med total årsskötsel av pappas och mormor och morfars grav som mamma hade föreställt sig! Den högsta kostnaden är den hon betalar redan nu, för lite gräsklippning och borttagning av vissna lösa blommor. Plantering etc samt blommor kostar mindre än 300 kronor till. Ja, det lät så himla billigt att jag faktiskt, mitt i skurningen av badrummet, ringde upp igen för att kolla att jag har fattat rätt. Men jodå, 700 kronor kostar skötseln mamma redan har men med tillägget penséer till våren, tagetes till sommaren och en liggare till allhelgona! Sen avhandlade vi den urusla färdtjänsten i Metropolen och det faktum att alla äldre inte kan eller vill lära sig att hantera datorer… Jag har aldrig träffat människan, men klok och trevlig var hon! Och en av mina bördor har blivit lättad, liksom mitt konstanta dåliga samvete…

Blommor till graven.

Före frukost ringde jag och informerade mamma. Hon blev nog ganska förvånad och hyfsat nöjd. Däremot var hon först inte helt nöjd med att fakturan går till mig, men jag argumenterade då att hon ju hade gjort fel i år vilket hade kostat henne 2 x 475 kronor…

Sen fortsatte jag städa i badrummet. Det var då jag kom i närkontakt med Ralph Lauren. Och jag kan meddela att han hänger sig kvar… Jag använde väl så yviga armrörelser när jag torkade hyllorna att jag lyckades sopa ner en liten parfymflaska. Det står ett gäng såna småflaskor i badrummet och de ska ges bort till en viss Storasyster. Bara det att det aldrig blir av. Då sker sånt här. Nu stinker det Ralph Lauren i hela badrummet och lite i köket också, eftersom jag har öppet ditut och öppna köksfönster för att försöka vädra ut lite. Det var inte många droppar som spilldes, men det var synnerligen starka droppar, kan jag meddela. Ett vattenglas är alltid halvFULLT när man vippar ut det. Det är en liten provflaska Ralph Lauren-parfym också, kan jag meddela. Däremot gjorde jag inte som ett av mina osmartaste ex (ibland är det så självklart varför ex är just ex, eller hur?) som DAMMSÖG upp en krossad parfymflaska (det var den dammsugaren, det…). Jag torkade och torkade och torkade med hushållspapper. Det doftade först. Sen luktade det. Nu stinker det. Men, som sagt, jag vädrar!

Parfymflaskor i litet format som skulle ha getts bort. Dolce Gabbana-rakvattnet är min pappas. Jag var med honom när han köpte just den här flaskan, bara ett par veckor innan han gick bort. Nu tar jag mig en sniff då och då och tänker på pappa.

Jag har gått med dammvippa och trasa, men dammsugningen är inte klar än så den står på tur nu. Hade ju lite annat emellan, som att boka in en intervju för en Uppsalanyheter.se-artikel, förutom att ringa tre andra samtal. Tyvärr blir intervjun inte av förrän mitten av nästa vecka. Men vaffan, det är ju semester.

Efter sugningen måste det bli en tur över till Tokerian för proviantering. Bröd och mjölk behövs, till exempel. Lottot måste också kollas och lämnas in.  Kanske köpas en liter jordgubbar..? Middag har jag annars plockat fram ur frysen – det blir tre kalkonchorizos med bröd.

Tänkte sen sätta mig vid datorn och registrera mig som konsult hos ett företag i kommunikationsbranschen samt registrera mig på en sajt bland yrkesfolk. Jag vill nämligen verkligen inte gå till arbetsförnedringen den 1 augusti, men så lär det med all säkerhet bli. Du ska inte tro att jag för ett ögonblick glömmer bort det, mitt i allt mitt tramsande i tillvaron…

Det är väl egentligen aldrig roligt att städa förrän efteråt, men för att roa mig själv med lite hjärngympa noterade jag följande som jag INTE noterat tidigare:

• tjejen på tavlan i sovrummet har en oval navel
• min mormor ser lurig ut på ett foto av henne och morfar, ett foto som står på min rokokobyrå bland andra fotografier av min släkt och familj – där alla ser seriösa ut! Utom mormor, alltså! Hon ser full i 17 ut! Jag blev glad!

Du ser! Alltid finns det nya saker att upptäcka! Nu åter till snabeldraken!

Livet är kort.

Read Full Post »

Morgon i Byhålan

Vaknar vid halv åtta av gräsklippning och skränande måsar. Men ärligt talat, hellre det än att bli väckt av trimrar och skränande ungar som hemma! Ena armen är varm under täcket, den andra iskall utanför. Jag har sovit på en madrass på golvet, min rygg tackar mig, med öppen balkongdörr. Fått i mig härlig luft från sjön.

Ett öga över sjön.

                                                                                                                                                              Vädret ser ut att vara som igår – mulet. Det skulle bli mer sol idag och varmare. Hoppas att det inte regnar, i alla fall. Jag vill ju upp till graven och försöka göra fint. Pinsamt när alla gravar runt omkring hade så fina blommor och blommorna vid pappas grav var så klena och fula! Nu fick han i alla fall fina rosor, men tagetesplantorna vi köpte igår var kraftiga och färggranna och de ska planteras idag, helst.

Vad mer på agendan? Vet inte. Vi ska äta sill och potatis idag, så jag måste till Systemet och köpa nån öl och nånting att snapsa på. Det kanske blir en tur till apoteket också. Och kanske nån kaffe nånstans. Mamma hade fått nåt tips om ett ställe som serverar våfflor…

Ursäkta om det är många korrfel i det här inlägget och de inlägg som kommer framöver, men jag sitter vid min lilla dator och jag ser dåligt! Tala gärna om för mig vad som är fel, även länkar som Monica gjorde vid förra inlägget!

Read Full Post »

Nu är vi glada, min lille man och jag!

Inte nog med att jag blev fin i håret i eftermiddags. Nu kan min lille man och jag rulla ett år till, för han har blivit godkänd!

Min man Clark Kent* är godkänd!

                                                                                                                                                                       Dock måste bromsen på höger bak gås igenom, för den kärvade enormt, sa besiktningstjejen och såg jag. Får vi ta tag i.

Nu ska jag snyta mig, ringa mamma och fixa ett par kycklingchorizos. Tur att jag är ensam, för jag måste äta med öppen mun. Urrrrrrrk…

Sen blir det vila. Känner mig helt slut i rutan. Här har klippts gräs hela dan – igår var det ju trimmer – och då är det liiite svårt att vila på grund av ljudet. Förra året tog vaktmästaren en vecka på sig att klippa hela området, vi får hoppas att det gick betydligt snabbare idag. Det ska liksom bara ta en dag. Dessvärre är gräsklipparen nu ersatt av miniorer på baksidan, varav en av dem har en fruktansvärt genomträngande röst. Trist när jag måste ha fönster och balkongdörr öppna eftersom det är så varmt. Kanske hittar ett par öronproppar..?

I kväll klockan 20 blir det Babel, näst sista programmet för säsongen. Ska försöka orka att sitta uppe och glo och blogga. Lars Berg, Kajsa Grytt och Ann Heberlein ska medverka.

                                                                                                                                                               *min man Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Kom det snö eller kom det snö..?

Ja just det. Vem fick så hon teg..? Man ska INTE utmana naturen och dess makter, det är ett som är säkert. Det kom liksom inte lite snö… Vännen i stan, som jag skrev om, slutade sitt jobb vid 17-tiden och var hemma runt 21. För det gick inga bussar och snöröjarna were nowhere to be seen…

I morse hade vi bestämt oss för att skutta upp tidigare än vanligt för att kolla läget. Frida är den som i vanliga fall måste gå upp först – och den som i vanliga fall gillar mest att ligga kvar. Jag trodde hon skulle ta snön som en bra ursäkt att få stanna i goa sängen, men se hon var uppe före mig! Fästmön, som håller oss alla samman och ser till att vi kommer upp, var naturligtvis först på plan.

Slängde i mig lite java efter morgontoaletten. Klädde mig rejält, som den praktiska tant jag är: stor-kängor, tjocktröja, dunjacka, handskar. Och med lilla Snö-Skotte i handen pulsade jag ut till Clark Kent*. Jag ljuger inte när jag skriver att han var TOTALT översnöad. Två decimeter, som sagts, GLÖM DET! Det var baske mig EN HALVMETER på hela bilen. Jag skottade och skottade och skottade, på och runt. Sopade rutor. Anna och Elias kom ut och Anna hjälpte till att skotta bakom bilen. Men, för första gången i världshistorien – körde jag fast. Helt. Jag backade ut från parkeringsplatsen, svängde runt bilen i rätt riktning – och fastnade. Anna skuttade ur och försökte knuffa på, men vi satt fast. Som tur var uppenbarade sig då ett exemplar ur det manliga släktet, ställde vänligt ner sin matlåda och knuffade. Efter några turer och diverse gnäll från Clark (alltså jag FÖRSTÅR honom!) lyckades den vänlige kille och Anna med gemensamma krafter få loss oss och vi kom ut på gatan. DAGENS SUGARSNAPS TILL DIG, MANNEN!

Om jag hade kunnat så skulle jag ha bjudit Den Vänlige Knuffaren på en sugarsnaps!

                                                                                                                                                          Vid Elias skola var det plogat – och snorhalt! Man hade kunnat roa sig idag – om man var elak och sysslolös – med att stå där och glo på alla mammor och pappor och mormödrar som drattade omkull. Snorhalt var ordet, sa Bull.

Motorvägen var som tur var i bra skick och ett fint regn gjorde sitt för att få bort snön. Men det var verkligen halt – hela vägen in till stan. Anna ringde sitt jobb och meddelade att vi var på väg men att hon skulle bli försenad. Jag tror hon blev fem, tio minuter sen bara.

Här hemma brukar det vara uruselt plogat. Personen/personerna som sköter gräsklippning brukar ta en vecka på sig att klippa allt gräs på området. Jag hoppas att det inte tar lika lång tid med snöröjningen, men det var lite så förra vintern. På infarten var det emellertid plogat NÅN GÅNG under tidiga morgonen/sena natten och efter lite manuell skottning fick Clark äntligen komma inomhus!

Tjejerna i lägenheten mitt emot brukar alltid göra så fina snögubbar ute på gården på framsidan så fort det kommer snö. Men i år såg den första gubben lite märklig ut och jag UNDRAR vad de har haft för förlaga…

Snögubbe eller vad?  

                                                                                                                                                               Nu ska jag hälla upp en mugg rykande nyperkolerat java och sätta mig en stund och läsa lokalblaskan. Idag tror jag INTE att det står nåt om mig, så jag kanske vågar ta en tur över till Tokerian senare. Förhoppningsvis har vår lokale snöröjare skottat framför ytterdörren till dess. Där var det nämligen PULSNING som gällde. Å, vad jag är glad att jag gick till skomakaren som lagade stor-kängorna I TID före vintern!

*Clark Kent = min bilpojke

Read Full Post »

Fri fredag – med en del att göra…

Idag var samtliga i familjen lediga. Sovmorgon hade varit skönt, men för Fästmön blev det några vändor med sömngående son i natt. Samma son vaknade sen klockan sju. Själv vaknade jag av att nån IDIOT klippte gräset precis utanför – mellan klockan 7.15 och 7.45. När IDIOTEN sen avslutat sitt arbete vände sig Anna på rygg (för då hade hon återvänt till sovrummet vid fyra-tiden, eller nåt) och GJORDE LJUD. SNARKLJUD. Det är tufft för somliga (läs: Tofflan) ibland…

Strålande sol idag och tanken var att Anna skulle tvätta i tvättstugan i morse några grejor som behöver tumlas, men bokningen hade inte funkat så det blir från klockan tolv i stället. Sen var det tänkt också att Elias och hans moder skulle ut och testa kickbiken han fick i födelsedagspresent i juli (!) – innan snön kommer. Biken har enbart testats inomhus och det är INTE att rekommendera av olika skäl. Men lille herrn var mera intresserad av att åka till stan och titta på nåt Lego. Eftersom Elias och Anna är två mycket bestämda individer kan jag mycket väl tänka mig att det inte blir varken stadstripp eller kickbike.

Kanske den inte blir provad utomhus förrän i vår?

                                                                                                                                                            I morgon måste vi i vart fall in till stan en tur för att inhandla födelsedagspresent. Elias ska på bowling-kalas på söndag för en klasskompis som fyller år.

Nu är jag hemma hos mig en stund för att hämta några saker, bland annat lokalblaskan och en sax. Lillan frågade igår om Salong Tofflan hade tid för klippning i helgen, så jag har lovat att slakta lite hår. Till skillnad från sin storebror Slaktar-Pojken vill Lillan emellertid ha RÄTT MYCKET hår kvar. Smart tjej.

I afton blir det kanske, kanske hemgjord pizza. Jag bestämde att Frida skulle laga maten i kväll – gissa den blicken jag fick… Närå, när vi gör pizza brukar var och en få fixa sin del. Ungefär. Linn har beställt champinjoner och det vill jag också ha, men sen kan jag tänka mig lök och grön paprika. Anna föreslog också oliver och fetaost och sen vill hon nog ha tonfisk. Resten nöjer sig troligen med skinka, tomat och ost. Hemgjord pizza känns inte lika flottig som köpt. En annan fördel är att man ju faktiskt kan lägga på precis vad man vill. Gott! Fast somlig gör ju de mest GROTESKA kreationer, enligt vissa andra…

Så här såg min egenproducerade pizza ut sist. Frida tyckte att den var GROTESK. Förstår jag inte…

Read Full Post »