Mitt spännande liv

Ett något svettigt inlägg.

---

 

Nu hjälps både pappa och mamma Talgoxe åt att fixa käk till sina skrikande ungar, men på bilden är det bara pappa T som syns. Tänk att barn alltid är så utsvultna. 

Varmt är det, ifall nån har missat det. Det gör att mitt liv blir ännu mer spännande än fru Deskmeduls, hon som kom ut och BLÄNGDE på sin granne nyss för att han körde en kort stund med en trimmer på sin uteplats vanligt, eftersom jag inte orkar göra så mycket. Det mest upphetsande just nu är att se mor och far Talgoxe flyga in och ut i boet bakom ett glasspapper (!) i väggen på min balle*.  Jag sökte lite info igår på webben och kom fram till att de behöver vatten. Ställde därför fram en blå glassbytta med vatten, hunden Elvis före detta vattenskål när han var på besök. Paret Talgoxe är väldigt skyggt, men de brukar vänja sig efter ett tag att jag och Fästmön sitter där.

Jag rev ner det mesta som stod på diskbänken, somligt hamnade i hon – till exempel tvål-kon.

Medan Anna bäddade försökte jag också göra lite nytta. Knöt ihop två två soppåsar och skulle torka av den ena sophinkens lock med lite Mr Muscle. Plötsligt rev jag ner det mesta som stod på den delen av diskbänken. Somligt hamnade i hon, till exempel tvål-kon och potatisborsten. Nej, det här ser ut att bli en riktigt spännande dag, jag som ska STÄDA och allt. Undras vad som kan inträffa då…

Vidare har jag jagat insekter.  En fet svart humla surrade omkring i gästrumsfönstret och hittade inte ut trots att det står på glänt. Jag skrek och flaxade med armarna, Anna kom med goda råd om glas och papper, men hjälpte inte till ett dugg. Till sist gick jag ut i köket, tog Annas vattenglas (moahahahahaaaaa……..), en tidning och lyckades fånga Den Svarte inuti glaset. Fick sen ut Monstret tack och lov.

Därefter satte jag mig en liten stund vid datorn för att knacka ner dessa rader. Då hörde jag även i arbetsrummet ett irriterande surr. Det var en fet geting och såna är jag livrädd för. Skrek i falsett den här gången och hoppade upp från skrivbordsstolen med flaxande armar. Anna tittade på och skrattade. Den här gången visade jag ingen pardon gentemot Anna Odjuret. Efter några tafatta försök att mota ut det genom det öppna slog jag helt enkelt ihjäl det. Med TV-tidningen.

Nu har jag haft alldeles för mycket spänning i mitt liv, så jag ska sätta mig på ballen en stund och läsa tillsammans med Anna innan det är dags att skjutsa henne till Äldreboendet. Ja, hon bor ju inte där, utan jobbar. Och medan hon jobbar ska jag städa. Jajamens! Jag ser för mig hur dammsugaren börjar brinna och vitrinskåpet med alla glasen vippar… Mitt liv är ju så fantastiskt spännande…

*min balle = min balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nåt att tänka på

Ett funderande inlägg.

---

 

Kungsängsliljor på grattiskortet från mammakusinen B och hennes A.

Idag har uppvaktningarna fortsatt. Det har strömmat in gratulationer via postboxen och per telefon. Här intill en bild på ett av korten, det från mammakusinen B och hennes A som har både egna barn och barnbarn att tänka på och som ändå kommer ihåg mig. Värme! 

Och inte blev jag ledsen heller när faster E, i förra månaden 97 år fyllda, ringde för att gratta. Dessutom var hon fullt medveten om att hon ringde två dagar försent. Men se, hon hade ramlat natten till fredagen och var aningen justerad. Inte ett ben brutet, tack och lov, men bulor och blåmärken här och var. Och med det efternamn hon besitter, det efternamn min mamma föddes med och mammakusinen B, följer en viss… envishet. Kan själv. Den 97-åriga damen hade hasat sig in från hallgolvet till sovrumsgolvet. Först då, när krafterna inte räckte till för att ta sig upp i sängen, larmade hon. Envishet stavas BERG.

Utöver detta har jag i afton skrivit en text mot betalning samt fördrivit en humla ut ur sovrummet. En humla stor som en gråsparv. Med Fästmöns hjälp. Vi har ätit kallskuret och röror och körsbärstomater och svarta oliver.

Och så tänker jag. Jag har fått ett erbjudande som jag ska lämna svar på i morgon. I morgon eftermiddag ska det avslöjas. För mig är det… inte idealiskt, men en lättnad. Därför att jag inte brinner. Det finns ingen eld inuti mig. Klockan går och jag bromsar inte längre visarna. Tänker. Rätt beslut vore att acceptera och köpa mig ytterligare lite… tid…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En ilsken humlas funderingar…

Så var det fredag. Helg. De flesta stänger dörren till jobbet för att inte återvända förrän måndag morgon. Det gör inte vi, Anna och jag. Anna jobbar inom vården och då är inte helg = ledighet automatiskt. Och själv… ja, jag behöver ju inte tjata om det, men jag letar ju jobb. Anna är nu skjutsad till sitt arbete och här sitter jag. Tjolahopp! Dessutom meddelade Anna just per sms att det florerar magsjuka på hennes jobb. Sånt ska den stackars vårdpersonalen vara med om… Uff och ännu mindre tjolahopp!..

På tal om att leta jobb läste jag nyss en mycket irriterande debattartikel i en av stans gratisblaskor, författad av högsta chefen vid en av våra myndigheter här i Uppsala. Och jag funderar skarpt på att tota ihop ett svar. I artikeln kom han med små glada tips och pekpinnar till övriga aktörer i samhället, om hur de skulle kunna dra sina strån till stacken. Till myndigheten i frågas stack, dock. Själv sitter jag bara och undrar vad myndigheten i fråga jobbar med, egentligen. Kan det vara en delegeringsverksamhet? Eller ibland tycker jag att de ägnar sig åt rena rama dumheterna, så clowneri på cirkus, kanske? Näääeee, clowner är ta mig tusan smartare!..

Tofflan blev en arg tant idag!

                                                                                                                                                            Som du noterar har jag eldat upp mig en aning och jag tror att det är bra om jag avvaktar att bemöta artikeln. Anna säger att jag egentligen bara blir arg när jag kör bil. Då ser jag ut som humlan när tjuren Ferdinand har satt sig på den. Tyvärr kan jag inte illustrera detta inlägg med just den humlan, men jag tror du förstår hur jag ser ut. När jag kör bil och blir arg. På cyklister. Och när jag läser IDIOTISKA debattartiklar. Typ…

En blodig penna får vara min giftiga gadd…

                                                                                                                                                          Jag hoppade in till ICA Heidan och handlade på vägen hem från Annas jobb. Döm om min förvåning när det stod en präst bland månglarna inne i affären och sålde… prästost. Så jag köpte en bit extralagrad Ockelbo präst – av en präst. Och fem procent av det jag betalade för den skulle gå till Svenska kyrkan. När jag såg det var det för sent att ångra sig och ostbiten jag fick provsmaka var förträfflig. Annars har jag inte mycket till övers för just Svenska kyrkan. Har mina randiga och rutiga skäl och långsint är jag. (Nu känner jag att jag blir en humla igen…) Å andra sidan tycker jag att det var ett intressant grepp som visar på nytänkande i kyrkan och DET är inte dåligt på nåt sätt!

Vad gäller ICA läste jag i dagens lokalblaska att våra livsmedelsbutiker inte klarar av dagens hygienkrav. Hittills har bara fyra ICA-affärer i Uppsala fått godkänt och ICA Heidan (eller Samköp, som den heter egentligen) är en av dem. Övriga tre är ICA Kvantum, Torgkassen och Hörnan i Kåbo. Sicken tur, känner jag, att jag främst brukar handla på två av dessa!

Nu ska jag försöka att lägga band på mig och inte äta upp kvällens snacks innan Anna slutar jobba. Snacksen ska sparas till kvällens film som blir Luftslottet som sprängdes. Jag var nämligen lite smart och skickade efter den på nätet från Elgiganten – för endast 99 pix, frakt gratis. Filmen kom efter två dagar ner i min postbox! Sicken service!..

Sugen på dessa, jorå… Liten aning…

Read Full Post »