Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skrika och flaxa med armarna’

Ett något svettigt inlägg.


 

Talgoxe

Nu hjälps både pappa och mamma Talgoxe åt att fixa käk till sina skrikande ungar, men på bilden är det bara pappa T som syns. Tänk att barn alltid är så utsvultna. 

Varmt är det, ifall nån har missat det. Det gör att mitt liv blir ännu mer spännande än fru Deskmeduls, hon som kom ut och BLÄNGDE på sin granne nyss för att han körde en kort stund med en trimmer på sin uteplats vanligt, eftersom jag inte orkar göra så mycket. Det mest upphetsande just nu är att se mor och far Talgoxe flyga in och ut i boet bakom ett glasspapper (!) i väggen på min balle*.  Jag sökte lite info igår på webben och kom fram till att de behöver vatten. Ställde därför fram en blå glassbytta med vatten, hunden Elvis före detta vattenskål när han var på besök. Paret Talgoxe är väldigt skyggt, men de brukar vänja sig efter ett tag att jag och Fästmön sitter där.

Saker på diskbänken i hon

Jag rev ner det mesta som stod på diskbänken, somligt hamnade i hon – till exempel tvål-kon.

Medan Anna bäddade försökte jag också göra lite nytta. Knöt ihop två två soppåsar och skulle torka av den ena sophinkens lock med lite Mr Muscle. Plötsligt rev jag ner det mesta som stod på den delen av diskbänken. Somligt hamnade i hon, till exempel tvål-kon och potatisborsten. Nej, det här ser ut att bli en riktigt spännande dag, jag som ska STÄDA och allt. Undras vad som kan inträffa då…

Vidare har jag jagat insekter.  En fet svart humla surrade omkring i gästrumsfönstret och hittade inte ut trots att det står på glänt. Jag skrek och flaxade med armarna, Anna kom med goda råd om glas och papper, men hjälpte inte till ett dugg. Till sist gick jag ut i köket, tog Annas vattenglas (moahahahahaaaaa……..), en tidning och lyckades fånga Den Svarte inuti glaset. Fick sen ut Monstret tack och lov.

Därefter satte jag mig en liten stund vid datorn för att knacka ner dessa rader. Då hörde jag även i arbetsrummet ett irriterande surr. Det var en fet geting och såna är jag livrädd för. Skrek i falsett den här gången och hoppade upp från skrivbordsstolen med flaxande armar. Anna tittade på och skrattade. Den här gången visade jag ingen pardon gentemot Anna Odjuret. Efter några tafatta försök att mota ut det genom det öppna slog jag helt enkelt ihjäl det. Med TV-tidningen.

Nu har jag haft alldeles för mycket spänning i mitt liv, så jag ska sätta mig på ballen en stund och läsa tillsammans med Anna innan det är dags att skjutsa henne till Äldreboendet. Ja, hon bor ju inte där, utan jobbar. Och medan hon jobbar ska jag städa. Jajamens! Jag ser för mig hur dammsugaren börjar brinna och vitrinskåpet med alla glasen vippar… Mitt liv är ju så fantastiskt spännande…


*min balle = min balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »