Lite oklart, sådär…

Ett rätt klibbigt inlägg.

---

 

Natthimlen den 4 augusti 2014.

Det var om möjligt ännu varmare igår än tidigare dar. Kvällen var ljum och tempera-turen låg nånstans mellan 22 och 23 grader. Mitt största problem just nu är vad jag ska ikläda mig till intervjun i morgon. Tror att det blir ungefär samma klädsel som den jag hade förra måndagen, på intervjun som inte blev av.

Jag kunde i alla fall njuta lite av kvällen, mörkret och tystnaden på ballen* igår. Det var faktiskt väldigt tyst från ett visst håll. Jag hoppas att de, precis som föregångarna, läser min blogg. Men bara så det är klart för alla: jag tänker inte skita i att kontakta styrelsen och klaga.

Dagen jag vaknade till idag känns mera oklar än andra dar. Det är fortfarande varmt, men det är mulet. När jag hade sparkat igång datorn (idag behövde den lite övertalning igen för att hitta nätverket) visade vädergadgeten så här:

Dagens första väderprognos.

När jag hade suttit en stund och sökt ett par jobb (hittade bara två idag, så nu ligger jag på tre minus eftersom jag bara hittade ett igår), hade vädergadgeten ändrat sig till detta:

Dagens andra väderprognos.

 

Nåja, den första prognosen känns mer säker än den andra. Solen syns inte till bakom molnen och det är klibbigt!

En vaktmästarflicka har kört lite grann med sitt fordon på gräsmattan på baksidan. Fordonet låter otroligt högt, så nu har säkert inte bara hela mitt hus vaknat utan även de två andra i hästskon som husen bildar. Mig stör det inte, men visst är det lite märkligt att det alltid ska köras med fordon, gräsklippare och trimmer mellan klockan sju och nio på morgonen? En del har faktiskt fortfarande semester eller sommarlov… Mig stör det inte ett dugg. Jag är oftast uppe vid sju, för jag är en ganska typisk morgonmänniska. Och sen går det faktiskt inte att sova så bra på morgnarna just nu eftersom morgonsolen letar sig in i sovrummet trots nerfällda persienner och fördragna mörkläggningsgardiner.

Två intressanta jobb hittade jag, som sagt, att söka idag. Hittills, alltså. Ett av dem finns inte helt nära min bostad i Uppsala. Men framför allt det andra jobbet, beläget här i stan, var intressant. Det handlar om samhällskommunikation och förenklingar för medborgaren i sina kontakter med myndigheter och det offentliga. Sånt brinner jag för! Därför gick jag igång lite när e-formuläret till det andra jobbet jag sökte var icke samarbetsvilligt. Såna formulär skapar riktigt stor bad will, det har jag erfarenhet av både som användare och som producent av formulär. Jag förstår att man vill förenkla för mottagaren genom att ha väldigt många fält som användaren ska fylla i. Men för användaren blir det ofta att stapla kakor ovanpå varandra, så att säga, eftersom informationen som efterfrågas redan finns i bifogad fil. För tack och lov kan man fortfarande bifoga filer till de flesta arbetsgivare! Jag tror inte de förstår hur tidsödande det är att sitta och skriva om och in alla uppgifter som redan finns på fil i ett e-formulär – som dessutom gärna krånglar. Mitt problem idag var att slutresultatet inte såg ut som det skulle vad gäller radfallet, framför allt.

Planer för dagen? Nu ska jag in i duschen. Efter frukost blir det en rekognosceringstur (jag vill inte köra vilse i morgon…) och sen behöver jag handla hem lite mer än det jag gjorde igår. När man går hemma så här går det åt väldigt mycket kaffe – och toapapper, framför allt… I eftermiddag ska jag eventuellt träffa Kommunalrådet om det vill sig på lite olika sätt. Man får vara flexibel, helt enkelt, när det är lite oklart.

Kräftorna förra året.

I övrigt planerar vi en kräftskiva till helgen, Fästmön och jag. Först pratade vi om fredag, nu blir det lördag eftersom Anna för en gångs har möjlighet att följa med kompisar ut just på fredag. Men kräftorna ligger kvar här i säkert förvar. Tror jag. Ska bara inhandla dem först…

Annars skulle jag kunna lägga mig själv i en glasskål och servera mig. Eller i alla fall övre delen av min rygg och axlarna. De är kräftfärgade efter paraden i lördags och nu har det börjat klia lite också…

ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lerdammsparken – en sorglig historia

Ett inlägg om Lerdammsparken där vi promenerade idag.

Utanför mitt bostadsområde finns ett skogsparti som heter Lerdammsparken. Det har funnits där så länge jag har bott här. Många gånger har jag promenerat där – när det har varit möjligt. De senaste åren har snötippen satt stopp för de flesta promenader. Det har helt enkelt varit för blött. Idag tog vi en tur och tittade på… eländet…

I skogen hittade vi detta anslag på en tunna:

Uppsala kommun rustar upp Lerdammsparken.

Där står vad kommunen ska göra under vår och sommar och höst. Men det står inte vilken vår, sommar eller höst. Det här anslaget har suttit här ett bra tag, nämligen. Det står att stigar ska röjas och döda träd ska tas bort…

Här var det ju inte så värst röjt… 

Döda träd fanns det gott om. Riktigt sorgligt att se…

Ett väldigt dött träd.

Döda träd kan visserligen också vara vackra att titta på, men jag föredrar dem levande…

Inte ens barken lever på det här trädet…

Ett träd såg ut som en stämgaffel.

Ett träd som såg ut som en stämgaffel.

Nä du, Uppsala kommun… Så värst röjt och undanplockat var det ju inte i Lerdammsparken. Vilket år gjorde du det, påstår du???

Fästmön undrade vad allt skit i snöhögen gör med dammarna som finns där. Dammar, där det förut fanns ett rikt liv av fåglar och fiskar. All växtlighet vi såg i dammarna var döda. I en damm kom ett helt gäng ändor mot oss, säkert i tron att vi medförde nåt ätbart – vilket vi tyvärr inte gjorde. I en annan damm var denna and väldigt ensam. Vattnet ser ju allt annat än fräscht ut, så särskilt konstigt är det inte. Gissningsvis har det runnit salt och smuts och grus och f*n vet vad från snötippen ner i dammarna…

En ensam and simmade i smutsigt dammvatten.

Men vi såg mer liv än ändorna, tack och lov! På ett ställe hade fåglarna ordnat ett fält med solrosor.

Solrosplantering av fåglarna.

Vi noterade en del svamp som inte var ätlig, men vilda hallon som var det.

Vilda hallon.

Kaveldun, som indikerar kväverikt område, fanns det mycket av. Och kaveldun är faktiskt ätbart och ansett som överlevnadsföda!

Kaveldun finns det mycket av i Lerdammsparken.

Och några stigar var väl upptrampade och röjda.

En väl upptrampad stig såg vi i alla fall.

Vackrast och mest levande var ändå Anna!

Vackrast och mest levande.

Har du bara suttit inne och ugglat idag eller vad har du gjort??? Skriv gärna en rad och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

I samtal med medborgarna

I stället för att ge mig ut i snön (det snöar måttligt men stora flingor) tillbringade jag lunchen vid datorn för att delta i dagens #appell #ssmw webinar, med rubriken I samtal med medborgarna. Jag lyckades skramla ihop en ostfralla, en banan och ett surt (passande nog) grönt äpple att gnaga på medan jag lyssnade.

Fyra föreläsare (det skulle ha varit en femte) pratade i ungefär fem minuter kring hur de på sin respektive myndighet samtalar med medborgarna via sociala medier. Under och efter miniföreläsningarna hade webinadeltagarna möjlighet att ställa frågor och få svar via en chatt. Lars Boström från Konsumentverket inledde med att berätta om en social kundtjänst man infört. Skälen var flera – ett var att spara tid för handläggarna eftersom samma fråga ofta kommer från flera olika  håll. Genom att samla frågorna och svaren på ett ställe minskar belastningen på handläggarna, samtidigt som flera kunder kan få ta del av olika frågor och svar. Själva funktionen är i Konsumentverkets fall integrerad i webbverktyget EPiServer, som har en frågor-och-svar-funktion.

Jag har platt frisyr nu efter att ha haft lurar på skallen. Men vem bryr sig mer än jag själv?

Lars Lundqvist från Riksantikvarieämbetet berättade om hur man där använder Flicker (för foton) och dess community. Genom att samla fakta från massor av olika håll kan man förse frågeställaren med mycket information. En student har som ett ex-jobb gjort en app som även är GPS-kopplad.

Fredrik Andersson från Länsstyrelsen i Värmland berättade att myndigheten har ett problem med överskjutning av djur.  För att få bukt med detta har man bland annat startat en blogg där det beskrivs vad som händer ute på fältet. Bloggen är automatkopplad till Twitter. Via mass-sms får man ut information till jägarna. Vidare har man skapat ett konto på Facebook om de stora rovdjuren, nåt som många tycker är väldigt modigt. Det här med rovdjur, till exempel vargar, är ju känsliga och ofta kontroversiella frågor.

Avslutningsvis berättade Patrik Lindmark från Skatteverket om ett samarbete man har med fem andra myndigheter gentemot målgruppen personer som startar och driver eget företag. Bland annat arrangerar man en Starta företag-dag där företagarna får lyssna på föredrag av föredragshållare från de olika involverade myndigheterna. Man tänker sig vidare starta webinarer med myndighetsinformation i höst. Patrik Lindmark fick frågan om vem den typiske egne företagaren är. Inte helt oväntat är denne man och under 50 år. Inget för en gammal Toffeltant, alltså. Totalt ute här med.

Hos Havspappan kan du läsa mer om vårens webinarer! Nästa webinar ges tisdagen den 16 april och har rubriken Sociala intranät revisited.

Livet är kort.

Read Full Post »

Bra sajt, men inte så bra pension…

Fick ett mejl idag från Min pension i Sverige. Genom att logga in hos Min pension kan jag göra en prognos på min totala pension. En mycket bra sajt och tjänst, även om jag inte ger pensionen i sig lika högt betyg… Men det jag får presenteras snyggt, överskådligt och väldigt rent utan att sajten är torftig. Det är ett konststycke som jag tycker att Min pension i Sverige har lyckats med!

Inte nog med att man ska oroa sig för att ha jobb. Man behöver nog fundera lite på sin pension också. Och kanske bli oroad för det som kommer sen. Jag säger inte att sajten Min pension gör mig glad för det jag läser där, men den gör mig glad för att den är så användarvänlig. Det jag gillar med sajten är att jag ser vad jag har för pension – och vad jag kan få.

 

En användarvänlig sajt! Inget onödigt visas nånstans, allt presenteras snyggt, överskådligt och rent utan att bli torftigt.

Genom att logga in och klicka på Allmän pension ser jag hur stort mitt intjänade pensionskapital är. Tydligt och överskådligt ser jag hur jag har placerat min premiepension. Så himla enkelt att slippa hålla reda på en massa olika papper hit och dit!

Går jag vidare till Tjänstepension får jag en förteckning över min intjänade pension och mina pensionsinstitut (jag har ju flera eftersom jag har haft flera arbetsgivare). Jag kan också se när jag kan ta ut tjänstepension, hur mycket jag får per månad och under hur lång tid. För min del betalar en del institut till mig från 65 års ålder och livet ut, medan andra bara betalar ut i fem år.

Nästa flik visar mitt privata pensionssparande och ungefär samma uppgifter som under fliken Tjänstepension.

Sista fliken är Min pensionsprognos och det är här jag kan räkna på vad jag faktiskt får i pension. Jag kan räkna på olika åldrar att gå i pension och kommer förstås genast fram till att jag inte kan pensionera mig en dag före 65, snarare efter… Sen är det förstås svårt att beräkna ens löneutveckling när man inte har fast jobb, men jag får höfta och chansa. Ännu svårare är det att gissa på avkastningen av pensionssparandet. Där får man dock lite bra fingervisning – och inga pekpinnar – genom att klicka på frågetecknen vid vissa fält.

Det här är en alldeles utomordentlig sajt och som sagt, otroligt användarvänlig, till och med jag min min falska dyskalkyli kan använda den. (Jag slipper räkna själv, ju…) Det här inlägget får jag inte en spänn för att jag skriver, men sajten Min pension får högsta Toffel-betyg!

Read Full Post »

Irene Huss 7: Den som vakar i mörkret

Äntligen blev det ett perfekt tillfälle att titta på en av de två Irene Huss-filmer jag fick av Fästmön i julklapp (Tack, sötnos!) . Anna och jag hällde upp var sin mugg java och slevade upp var sin bit Toblerone-kaka. Sen öste vi på Irene Huss 7: Den som vakar i mörkret i DVD:n.

En ruskig film om en seriemördare…

Två pojkscouter hittar ett kvinnolik på ett fält. Fast när polisen så småningom tittar närmare – efter att Irene Huss återvänt till fältet – hittas ytterligare kroppar. Alla lik har begravts tillsammans med ett föremål. När polisens utredning tar fart inser de snart att alla kvinnor är medelålders och väldigt lika varandra. Samtidigt börjar även Irene själv känna sig förföljd. När nån ger sig på hennes familj överväger hon att säga upp sig…

Fy te rackarns, det här är riktigt ruskig film! Alla Irene Huss-filmerna är för övrigt baserade på lika bra böcker, med samma titlar som filmerna, av författaren Helene Tursten. Handlingen känns realistisk och är ofta brutal och blodig…

När bok och film är lika bra blir även Tofflans omdöme det högsta! Och så ser jag fram emot att titta på de återstående fem filmerna i serien…

Read Full Post »