Nu har jag fajtats med drakar* så jag är alldeles toksvettig. En äkta Svettlana**, alltså. Det gick bra att vila en stund mellan bilfix och drakkamp, men efter kampen har det varit svårt. Skulle precis lägga mig ovanpå min sköna säng när Nån körde igång en trimmer på baksidan. Och det är kvavt så jag måste ha balledörren*** öppen – alltså låter det som om jag sitter utanför en tandläkare, ungefär.
Snoken är täppt som 17, halsen hemsk, men hostan har inte gjort entré än. Huvudet känns emellertid som om det har varit fotbollen på en fotbollsmatch.
Mitt huvud?
Jag känner mig alltså väldigt fräsch och frisk (inte riktigt…) och börjar nu sitta och fundera på middag. Eller Medda, som ett av min x:s farfar hade en härlig historia om. Medda var en gubbe som alltid sa
Medda!
när han dök upp. Det betyder alltså
God middag!
Tydligen dök han alltid upp i middagstid ELLER så var
Medda!
det enda han kunde säga. Jag minns inte. Kommer bara ihåg att Sven var så härlig med sina historier!
Nu tänkte jag kanske egentligen inte så mycket på gubben som på mat. Jag har liksom glömt att inhandla nåt ätbart. Mörka moln tornar upp sig på himlen, men jag tänkte försöka hasa över till Tokerian. Behöver visst nåt att ha på frukostmackan också. Fast för tillfället är jag mest sugen på att köra ner en flaskborste i halsen än mat. Samtidigt vet jag att om hungern slår till och jag sitter här och inte har nåt vettigt hemma att äta, då riskerar jag att glufsa en av mina två chokladaskar som jag fick när jag fyllde år.
Ta mig samman nu!
*fajtas med drakar = dammsuga
**Svettlana = en svensk städerska som städar så svetten lackar
***balledörren = balkongdörren
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 