Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kyrkoherde’

Ett inlägg om en bok.


 

Saknaden efter JosefDet sägs att en lär så länge en lever. Detta omfattar förstås endast dem som är utvecklingsbara. Uppenbarligen tillhör jag den skaran, för idag har jag lärt mig en sak som gjorde att jag fick möblera om i hyllorna: Elizabeth George är inte nån brittisk författare, hon är amerikansk! Jag har alldeles nyss slagit ihop pärmarna på den första av hennes böcker jag fick av vännen Agneta, Saknaden efter Josef. Tack! Boken kom ut 1992, i svensk utgåva 1994, så helt ny är den inte. Frågan är om den håller…

I en liten engelsk by snackas det en del om dess kyrkoherde, som blev matförgiftad och avled. Hur kunde kvinnan, som är så kunnig vad gäller växter och örter, ta fel på palsternacka och sprängört och därmed ha ihjäl prällen? Fick hon hjälp att sopa undan spåren av byns polis, tillika hennes älskare? Ja, det finns en del frågor som gör att inspektör Thomas Lynley från Scotland Yard åker till byn och börjar nysta i fallet – detta efter ett gräl med sin fästmö med en inställd semesterresa som följd.

Det här är en ganska tjock bok, närmare 500 sidor. Dessutom har den rätt många år på nacken. MEN… förutom att det saknas mobiltelefoner i den håller den fortfarande! Det är en riktigt spännande historia vars sidospår Thomas Lynley kommer in på tack vare en dotter som söker sin far. Detta sidospår har en avgörande roll i dramat.

Storyn håller fullt ut och därför kan inte Toffelomdömet bli annat än det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en novell.


 

Professor Frans StenbergNä, nån stor fan av noveller är jag icke. Däremot gillar jag ruskiga berättelser, deckare, psykologiska thrillers och sån litteratur som är på gränsen till det övernaturliga, det spöklika. Och så gillar jag Uppsala, där jag bor sen 32 år tillbaka. Jag hade därför höga förväntningar när jag, efter en del leveransproblem, slet upp Mohamed Omars gotiska Uppsalanovell med den långa titeln Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet ur kuvertet.

Genast kastas jag in i en mystisk tillvaro, där tiden tycks glida mellan dåtida gaslyktor och nutida iPhones, med dimman som fond. Inne i Gustavianum hittar vi professor Frans Stenberg och hans assistent Henning. Professorn är av en udda sort – som väl många professorer är? Henning tycker att han är lite lik Clark Kent. Men mest utmärkande för professorn är nog den röda fezen han bär då och då.

Det knackar på dörren och in stiger en kyrkoherde med ett dödsbud. Hon ber professorn granska ”fallet”. För utan tvivel är den döde mördad: hans huvud saknas.

Mohamed Omar, som vanligen skriver lyrik, kan sannerligen konsten att bygga upp en kuslig stämning. Persongalleriet lånar drag av såväl levande som döda Uppsalaprofiler – författaren själv tillhör den förra sorten. Det får mig att fnissa förtjust.

Men sen då? Är det spännande? Ja, det är det. Fast som den vana deckarläsare jag är listar jag förstås ut i förväg vem mördaren är. Jag hade gärna sett en lite längre berättelse, faktiskt, just för att dra ut på såväl stämning som spänning.

Omslaget, signerat Olov Redmalm, är otroligt snyggt och ypperligt passande till den här boken. Språket är vackert och böljande, lite som ett musikstycke. Tyvärr stör jag mig på alltför många korrekturfel. De 22 1/2 sidorna inlaga hade vunnit på att korrekturläsas bättre! En och annan språklig miss hakar jag också upp mig på, samtidigt som jag gillar Mohamed Omars lekfulla uttryck som

[…] den där sjuka, sliskfuktiga dimman! […]

Det var riktigt härligt att läsa den här novellen, utgiven på Aguéli förlag, en mörk novemberkväll. För endast 30 kronor plus porto kan den för övrigt bli din – mer information hittar du här! Kanske en liten julklapp..?

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag skrev om Mohamed Omars lyrikbok Skymning öfver Upsala!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det händer så mycket här inne hos mig, så nu måste jag vända blicken utåt och kolla läget. Det här är vad jag fann:

  • Förstår Linköping Mjölbyord? Det kan man fråga sig. För det är verkligen så att en östgöte kan avgöra från vilken byhåla en annan östgöte kommer på sättet att prata. Nu gällde det ordet göddig, som lär ska betyda bra och trevlig på mjölbyska. Har jag aldrig hört… Men så är jag ju född i Metropolen Byhålan, bara…
  • Döda i Vittinge förvaras i kyrkoherdens garage. Eller i kyrkoherdens före detta garage. Garaget har fungerat som lokal för bisättningar. Men nu har det kommunala begravningsombudet ifrågasatt det hela. Visst ska man ha respekt för de döda och garaget ser verkligen ut som ett garage – på utsidan. Men enligt lokalblaskan är garaget mycket vackert och fridfullt på insidan. Vad de döda själva tycker förtäljer inte historien.
  • ”Ställ kungarna på statykyrkogård och cykla på vänster sida!” Jepp, det är i alla fall vad vissa riksdagspolitiker tycker i sina motioner. Kungarna det gäller är Karl XII och Gustaf II Adolf – alltså statyerna av dem. Det är miljöpartister som vill flytta dem till en statykyrkogård. Däremot är det en moderat som tycker att man ska cykla på vänster sida. Och om chanserna att få igenom motionen säger han till Aftonbladet:

Tja…spottar man på en sten så blir den blöt till slut.

  • Mobbningen tog Lars liv. Man tror inte att det är sant, men det är det. Vuxna kan vara precis lika jävliga mot varandra som barn. Lars tog till slut livet av sig efter att cheferna ville bli av med honom och mobbade honom. Enligt hans änka sa de att han gjorde allt fel. Trots det hade han jobbat som socialsekreterare i 27 år. Känns det igen? Ja, tyvärr alltför väl. Och lustigt nog klarar sig alltid cheferna…
  • Man dog i insektsätartävling. Jag älskar choklad, men myror i chokladsås låter inte gott. Att äta insekter överhuvudtaget verkar läskigt! Men när en djuraffär i Florida arrangerade en tävling lyckades den locka nästan 30 tävlande. Fast en av dem dog i kampen för att vinna priset – en pytonorm. Nä, såna här tävlingar låter… pyton, tycker jag.
  • IKEA intresserat av Orrefors. Såpass, där ser man… Men frågan är om man låter kvinnor arbeta där. Ja, möjligen om de inte syns i några kataloger som eventuellt skickas till Saudiarabien. Nä, IKEA är inte svenskt längre, men det är Orrefors.


Livet är kort. Men är det skojigt?

Read Full Post »