Tofflan testar: Att rengöra en tvättmaskin

Ett renligt inlägg.

---

 

Rengöringstabletter för tvättmaskin. Att förpackningen är lätt att öppna, som det står i det gula fältet längst ner, är dock en lögn.

En tvättmaskin är en sak som gör smutsiga kläder rena. Men fy 17 så vidrisch min tvättmaskin har varit! Länge! Rester av tvättmedel och sköljmedel i kombination med kalken från det überhårda vatten vi har här i Uppsala är inte alls bra för tvättmaskiner. Jag har länge tänkt göra rent den, men att skrubba med svamp har inte funkat. Igår hittade jag på Rusta, för ett par tior, rengörings-tabletter från Torqwell av märket Cleanosan för tvättmaskin. Jag köpte ett paket med två tabletter och beslutade mig för att testa. Det kunde i vart fall inte bli värre… (Men att rengöra maskinen en gång i månaden, som rekommenderas på förpackningen, känns lite överdrivet!)

Jag började med att tömma tvättmaskinen på smutstvätt som låg i trumman och väntade på att bli tvättad. Ja, det är ett oskick jag har att sortera viss tvätt i tvättunnan, annan direkt ner i tvättmaskinen för nästa maskin på gång. Men så gör jag och hur andra gör skiter jag i.

Steg ett: Ta ur eventuell smutstvätt ur tvättmaskinen!

Sen var det dags att ge sig på förpackningen, den som enligt framsidan skulle vara enkel att öppna och stänga. HA! Möjligen om man är ingenjör (<== Titta! Jag stavade rätt, va?!)

Att försöka klippa upp förpackningen var… en prövning…

Till slut lyckades jag överlista förpackningshelvetet. Jag tog ut EN av rengöringstabletterna, för det räcker ju till en rengöring. (Nu har jag en tablett kvar. Vad ska jag göra med den? Nä, inte stoppa den i munnen, i alla fall.) Jag tog av foliepappret. Det var lätt och krävde ingen examen.

Rengöringstablett med folie. Folien gick lätt att ta av.

Den lilla tabletten utan folie la jag sen i tvättrumman. Den såg rätt ensam ut och jag fick känslan av att det skulle komma att skramla…

En ensam liten rengöringstablett i tvättrumman…

Därefter ställde jag vredet på tvättmaskinen på 60 grader. En timme på detta gradantal skulle man köra maskinen.

Vredet inställt på 60 grader.

En timme en lördagsmorgon… Vad göra? Självklart krypa ner i sängen igen med en bok med den passande titeln Medan min sköna sover och en mugg kaffe på nattduksbordet.

Medan tabletten verkade kröp jag ner i sängen och läste och drack kaffe.

Grannarna drog möbler på golven (?) och min tvättmaskin skramlade på. Till sist var den klar. Men hur blev resultatet? Tja, min maskin var mest smutsig utanpå trumman och det jag såg när jag öppnade locket efter rengöringen var inte imponerande!

Nä! Tvättrumman var fortfarande smutsig på utsidan efter rengöringen.

Nåja, jag hoppas att tabletten gjorde nytta på insidan av maskinen och i rör och slangar, som det stod att den skulle göra. Jag tog fram en grön disksvamp, blötte den med lite vatten och började skrubba utsidan på trumman. Och faktiskt behövde jag inte alls skrubba särskilt hårt…

Jag blötte en svamp och skrubbade trumman på utsidan, men inte särskilt hårt.

Det rengöringstabletten hade gjort på tvättrummans utsida var åtminstone att lossa på smutsen. Smutsen satt inte särskilt hårt längre (tidigare var den omöjlig att få bort med handkraft!) och jag skrubbade lite med den gröna sidan på svampen, gnussade lite med den gula sidan och sist torkade jag av med en trasa. Titta så blankt och fint resultatet blev! Den som är skarpögd ser till och med spegelbilden av min vinkande hand i tvättrumman!

Spegelblankt! Vid pilen min vinkande hand.

Jag tycker nog att den här rengöringstabletten är OK. Helt klart lär jag använda även tablett nummer två om ett tag för att rengöra maskinen igen. Men varje månad känns lite för ofta – så mycket tvättar inte jag att det behövs. Nu var min maskin extremt smutsigt efter flera års tvättande utan rengöring.

Sammanfattningsvis: Jag är nöjd med resultatet även om jag fick gnussa lite efteråt. Ett par tior var den här tvättmaskinsrengöringen helt klart värd.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Aldrig det bemanningsföretaget mer!

Ett inlägg om kommunikation – eller brist på den.

---

 

En annan typ av mobil, med tyst knorp.

I fredags eftermiddag vid 15.30-tiden, när det var klämdag för många, knorpade min mobil till som hastigast (en knorp). Jag trodde att det var en pushnotis av nåt slag, så det dröjde cirka tio minuter innan jag kollade. Displayen visade ett missat samtal. Jag traskade in till arbetsrummet, där datorn stod påslagen, för att kolla upp vem som ringt. Fann då att jag hade fått ett mejl från ett bemannings-företag via vilket jag har sökt ett vikariat. Personen skrev att h*n hade försökt ringa mig (ja, jisses, en hel knorp ringde h*n!) samt…

[…] Du får jättegärna svara med vändande mail om tid du vill bli uppringd på idag eller på måndag. […]

Jag bestämde mig för att prova att ringa först, men fick inget svar. Då svarade jag på mejlet att på måndag efter lunch går det bra att ringa mig. Måndag förmiddag skulle jag på ett viktigt möte, vilket jag också skrev.

Sen blir det först helg igen och så blir det måndag. Jag tar mina soppåsar med mig på förmiddagen när jag ska hämta bilen i garaget. Soppåsarna ska naturligtvis inte följa med på mötet, utan jag lämnar dem i soprummet. Då ringer min mobil. Det är personen och bemanningsföretaget ovan. Jag säger som det är, att jag är på väg till mötet jag skrev om i mejlet. Vidare säger jag att jag försökte ringa tillbaka efter tio minuter i fredags utan att få svar samt hänvisar till mitt fredagsmejl där jag skrev att jag var tillgänglig för samtal på måndag eftermiddag. Men jag frågar också om samtalet tar lång tid, för jag kan tänka mig att sitta och prata i fem minuter i bilen i garaget innan jag kör iväg. Jag får först veta att uppringaren hade gått in i ett möte på fredagen (klämdagen, vid 16-tiden, alltså…) när jag hade ringt tillbaka. H*n har nu några kompletterande frågor och beräknar att samtalet ska ta 20 minuter. Och det funkar ju inte för mig eftersom jag har en tid att passa och är på väg till ett möte. Jag ber igen, denna gång muntligt, att få bli uppringd på eftermiddagen.

Då blir det nån annan än jag som ringer, för jag jobbar deltid.

får jag veta.

Fine, spela roll vem som ringer och ställer frågorna,

tänker jag och avslutar samtalet så jag kan ladda inför mitt viktiga möte.

På måndagseftermiddagen är jag tillgänglig på mobilen – har den med mig överallt – men ingen ringer. På tisdagen (igår) sitter jag hemma och väntar på såväl vaktis som samtal fram till klockan 14. Mobilen får sen självklart följa med när jag går och handlar och när jag åker och hämtar Fästmön klockan 17 när hon slutar jobbet. Ingen ringer

Jag behövde duscha i tio minuter.

I morse är jag som vanligt uppe med tuppen (före klockan sju, ingen sjusovare här, inte!). Jag jobbar vid datorn och jag ringer ett kort samtal till vaktis för att bestämma en ny tid. Han lovar att komma efter sin lunch, som han intar mellan klockan elva och tolv. Eftersom vaktis ska greja med rör och golvbrunnar, hoppar jag in i duschen klockan 10.10 ifall duscharna och vattnet med mera krånglar senare. Klockan 10.12 ringer min mobil. Jag är alldeles för blöt för att svara. Strax därpå kommer en sms-signal och därpå ytterligare två (2).

Naturligtvis är det bemanningsföretaget som både ringer och messar samt dessutom lämnar meddelande på mitt mobilsvar. Notera att det är en och en halv dag efter vi har kommit överens om att höras. Jag kastar mig på luren så snart jag är torr, cirka tio minuter efter att bemanningsföretaget har ringt. Först lyssnar jag av meddelandet på mitt mobilsvar och sen läser jag sms:et. Båda har ungefär samma innehåll, typ…

Jag ringer från bemanningsföretaget angående tjänsten du har sökt. Ring mig gärna!

Jag ringer. Och som vanligt får jag inget svar. Jag lämnar ett meddelande att jag är tillgänglig för samtal fram till klockan tolv (sen kommer ju vaktis när som helst och då vill jag inte bli telefonintervjuad). Tror du nån har ringt? Svar: Nej. Eller JO.* 

Bara för att jag är arbetssökande innebär det inte att man kan ringa mig andra tider än de tider jag nogsamt anger att jag är tillgänglig…

Sammanfattningsvis:

• att ringa upp nån i slutet av en klämdag för att göra en längre telefonintervju är inte så smart eftersom man nog vill sluta jobba och gå hem strax. (Man svarar i vart fall inte i sin mobil fem minuter efter att man har ringt.)
• att inte svara i mobilen må vara hänt – man kan ju faktiskt vara på möte eller stå i duschen.
• att inte läsa mejl är inte heller så smart.
• att ringa nån som har angett att den är upptagen en viss tid på just den tiden är… inte särskilt smart, eller hur?
• att inte ringa nån på överenskommen tidpunkt är… dumt och faktiskt oförskämt.
• att inte ringa tillbaka till nån som har lämnat ett meddelande på mobilsvar/motsvarande… är också lite oförskämt.

Medan jag satt och väntade på att bli uppringd (en och en halv timme) skrev jag det här inlägget. Och så kollade jag upp bemanningsföretaget på nätet. När jag läser att företaget har 74 procent kvinnor och 26 procent män anställda och att medelåldern är 28 år förstår jag ett och annat. Den berömda polletten trillar ner, liksom. Den generationen är inte uppfostrad att passa tider, att svara på inkomna meddelanden, att ens läsa inkomna mejl. Nä, den generationen jobbar deltid. Och med majoriteten av de anställda i samma livssituation och ålder blir det… inte bra med tillgängligheten. Att bli intervjuad av nån som skulle kunna vara mitt barn känns… inte heller riktigt bra. Blandat är bäst, tycker jag!

Jag kommer mer än gärna till bemanningsföretaget ifråga och pratar om tillgänglighet, service och kundmottagande! Men nåt jobb via detta bemanningsföretag tänker jag aldrig mer söka.

* Det kommer ett samtal kl. 13.02  idag som jag missar eftersom jag ju är i badrummet med vaktis… Därefter ett sms där uppringaren vill bestämma en tid för samtal. Jag svarar på sms:et cirka kl. 13.20 att det går bra idag fram till kl 14 eller i morgon före kl. 15.30. Klockan 13.31 idag onsdag, två dygn efter att vi skulle ha hörts, får vi kontakt. Några korta frågor får jag, trots att svaren på dem står i min ansökan och mitt CV. Efter frågorna får jag ställa frågor och jag undrar varför de inte läser mejl etc och ringer andra tider än de jag angett som möjliga. Jag får ett svamligt svar om att det beror på att

alla jobbar deltid här.

Vidare undrar jag om de inte läser ansökningar och CV eftersom de ställer frågor som man kan hitta svaren på i dessa handlingar. Svaret jag får är att man vill verifiera så att det är sant det som står i ansökan och CV… Denna verifiering gör man alltså per telefon.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev ingenting mer än sprit – och ett kärt återseende

Ett inlägg i vilket det mesta blir ingenting, men gamla bekanta strålar samman, en fågel följer med hem och Serbien hyllas. Bland annat.

---

 

Telefonen var tyst, så det företaget har jag nu slutat vänta på.

Rubriken hänvisar förstås till gårdagen. Det var flera saker som blev ingenting. Jag väntade och väntade och väntade, men nada. I de flesta fall. I ett fall gav det utdelning på bra sätt.

Först väntade jag på ett telefonsamtal. En ivrig person ringde i fredags, vi skulle höras måndags eftermiddag, h*n ringde måndag förmiddag… Och så skulle nån annan ringa måndag eftermiddag. Jag har inte hört ett pip därifrån. Nu är det onsdag och jag kan väl säga att jag har slutat vänta. Det är inte första gången ett företag beter sig på det här sättet och vore jag inte i den ställning jag är skulle jag tala om företagets namn.

Sen skulle Micke Vaktis komma och spola mina rör i badrummet. Han skulle till en annan boende och göra samma sak vid 12.30-tiden. Därefter skulle han komma till mig. Att spola rören brukar ta 20 minuter, en halvtimme. När Micke inte hade kommit vid 14.15-tiden gav jag upp. Jag behövde nämligen gå till Tokerian för att köpa middagsmat.

Jag ville inte servera min hårt arbetande älskling kolbitar, så det skulle bli färdiggrillad kyckling till middag.

Eftersom Fästmön jobbade hårt i tio timmar igår kom vi överens om att jag skulle köpa en färdiggrillad kyckling som bara var att duka fram tillsammans med grönsaker till Anna och potatissallad till mig. Det brukar vara smart att gå till Tokerian efter grillad kyckling på förmiddagen. Men nu satt ju jag och väntade på både telefonsamtal och vaktis. Nä, det är väl inte alltför svårt att lista ut att det inte fanns nån kyckling när jag kom heller?! Ingenting-dag, verkligen! Men den snälla tjejen i kassan ringde och kollade och det visade sig att ett gäng pippifåglar var på väg ut i butiken om jag kunde vänta fem minuter. Det kunde jag.

 

 

Jag köpte sprit, alsolsprit.

Jag passade på att gå och köpa sprit. alsolsprit, alltså, på Apoteket Hjärtat. Eftersom jag hade koll på pippiskåpet kände jag att jag hade lite tid att vara social och pratade med farmacevten en stund. Det var ju lite kris och katastrof på våra apotek igår eftersom e-receptfunktionen var utslagen under fyra timmar. Apoteken kunde inte skriva ut recept och kunder kunde inte hämta ut mediciner. Vad orsaken var vet man inte, mer än att det var en flera timmar lång driftstörning hos E-hälsomyndigheten. Nån riktigt stor kris hann det aldrig bli på nåt av apoteken i Uppsala, enligt Radio Uppland, men det var självklart problematiskt för såväl apotekspersonal som kunder. Som vanligt gäller att tekniken är fantastisk – när den fungerar. Jag tänker på vilken tur jag själv hade när jag kom ner till mamma i påsk utan mina mediciner. Då var e-recept toppen och tekniken funkade. Min lilla mamma hade tur som åkte till apoteket i måndags. Däremot hade hon otur nog att inte få hämta ut alla mediciner. Den oro jag orsakar har nämligen gjort att mamma har ätit lite för mycket medicin. (Så kom inte och säg att detta Helvete inte har påverkat och påverkar min familj…)

Pippiskåpet var fortfarande tomt efter min sociala träning inne på apoteket. (Ja, du vet, när en inte har ett jobb att gå till får en göra sitt bästa vad gäller sociala kontakter och verkligen anstränga sig till sitt yttersta att prata med nästan vilket folk som helst. Annars blir en folkskygg och isolerad och mår skit.) Jag satte mig i förbutiken och fipplade lite med mobilen. Efter en stund närmade sig två figurer som hade nåt bekant över sig. Och det var mer än bekant, det var före detta kollegan Lena Lys med make!!! Jag har nog tyckt att jag har skymtat henne smyga omkring inne på Tokerian ett par gånger. Men det är många år sen vi jobbade tillsammans, så jag var inte säker. Nu var det tredje gången gillt – och det blev ett mycket kärt återseende! För just från den arbetsplatsen är vi inte så många kvar – i livet…

Jag kom hem från Tokerian glad – och med en nygrillad kyckling. Sen ringde jag ett samtal och fick veta att jag måste vänta till november angående en grej. Mindre bra. Anna och jag tillbringande kvällen efter kycklingen framför TV:n där vi såg den första semifinalen i Eurovision song contest 2015. Jag blev överförtjust i Serbiens låt, resten lät mest falskt och illa i mina öron. Det var så bedrövligt att jag inte hade lust att varken live-blogga eller skriva om eländet – mer än så här – idag. Och så twittrade jag under sändningen, förstås.

En sån här tång tror jag inte att Micke Vaktis har med sig till mina rör. Den används nämligen för kastrering av hästar.

I morse ringde jag vaktis och han hade naturligtvis blivit försenad igår och ringt på hos mig när jag var på Tokerian. Men idag gör vi ett nytt försök och han har lovat att komma efter sin lunch som slutar klockan 12. Det innebär att jag inte heller idag kan tvätta eller skura badrummet och duschrummet, det får bli i morgon. Jag kanske går ett varv med dammvippa och dammsugare i stället i kväll, när jag har skjutsat ut Anna till Himlen. Hon ska vara mamma på heltid ett dygn, men kommer tillbaka hit i morgon efter jobbet.

Dagens roligaste hittills är att jag har anmält mitt intresse att recensera en bok – om att skriva böcker. Ingen ekonomisk ersättning, tyvärr, men ett kul uppdrag, vore det! Det är tio personer som får var sitt exemplar och jag hoppas bli en av dem. Det gäller att försöka göra lite vettiga saker med alla timmar. Att söka jobb är fortfarande prio ett, men det går inte att göra det hela tiden, 24 timmar om dygnet, sju dar i veckan. Det räcker med att jag lever med oron och ovissheten hela den tiden.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sova med måsarna och ladda för födelsedagsutflykt

Ett inlägg om måsar och mamma och en liten utvikelse om a-kassans effektivitet.

---

 

Mitt nattsällskap.

I natt behövde jag inte somna till ljudet av nån TV. Det räckte med måsarna här utanför. På nåt sätt är de inte alls störande här, jag somnade så gott. Men sen var natten precis som vanligt, med en massa uppvaknanden. Konstigt, för just nu, just i natt och idag, känner jag mig inte så jättestressad.

Vi har redan gjort det viktigaste och det vara att ordna en rollator som inte är livsfarlig till mamma. Den gamla hade det troligen inte gått att laga, men eftersom den är ett hjälpmedel till låns rollade jag ner med den i mammas källarförråd. Där inne hade det varit hantverkare IGEN (där går en massa rör som de då och då behöver komma åt. Mamma hade just fått tillbaka sin nyckel). Denna gång var alla grejor flyttade till ena sidan. Förra gången jag var nere var allt placerat på den andra. Det var bara att försöka baxa tillbaka saker och ting. Jag fixade allt utom en blå, astung träkista. Den får stå kvar på fel ställe. Jag tror inte mamma bryr sig, för hon kan ju inte precis gå ner i källaren…

Mamma åt glass redan i april 2011 när jag tog den här bilden.

Idag fyller mamma år. Hon blir äldre än min pappa nånsin blev och det känns rätt konstigt att tänka på. Jag har ordnat en hel papperskasse med paket av olika storlek. Inte har jag så mycket fantasi, men mamma gillar ju paket. Förhoppningsvis får hon lite nytta – och kanske glädje! – av innehållet. Hade jag vetat att det skulle bli akut med rollatorn så hade jag kanske ordnat en sån. Eller en del av en sån. Jag har ju precis köpt dator och nån inkomst finns inte i sikte. Från a-kassan har jag inget hört, men det var väl att vänta. Det har ju inte riktigt gått två veckor sen jag postade min ansökan och mina intyg till dem. Att det är mitt i sommaren brukar inte precis snabba på saker och ting.Om de inte har tagit in den där supereffektiva vikarien som för några år sen påstod att jag hade lurat a-kassan på 17 kronor eller vad det var. Hon skickade minsann ett inbetalningskort, hon. Sänt ägnar sig a-kassan åt i stället för att kolla upp storbedragarna. För övrigt var det ett misstag från min sida. Jag hade absolut inte planerat att stjäla de 17 kronorna…

I Vadstena bodde hertig Magnus i sitt slott. Fråga mina bonusbarn, de kan hela historien…

Även om jag drömde om läkarbesök i natt är det inget jag tänker göra idag. Hälsporren i högerfoten gör skitont (den i vänster är lugn) och axlarna känns av efter bilkörning och rollatorbaxning i och ur Clark Kent*. Och en finne försöker tränga ut på vänster sida på min snok. Men detta ställer jag åt sidan idag för att fira födelsedag med mamma. Jag tänkte att vi skulle göra en utflykt till Vadstena på eftermiddagen och inta födelsedagskaffe där nånstans. Där finns lite fler trevliga konditorier att välja mellan än här i Metropolen Byhålan. Sen ska vi äta middag nånstans lite senare också, men var har jag ingen idé om än. Det löser sig väl på nåt sätt – jag får väl kolla nätet, om inte annat.

Nu ska jag duka upp lite paket. Mamma lär inte stiga upp än på några timmar, vilket ger mig möjlighet att söka de tre jobb som är denna veckas sista vardagsdelmål. Men jag kan ändå förbereda för födelsedagsfirandet! Signaturen Micke skrev en lång kommentar om glass, så glass blir det också nån gång under dan. Glass är ju aldrig fel – vare sig på födelsedagar eller på heta dagar. Idag lär det bli en både och-dag.

*Clark Kent = min lille bilman – med betoning på lille. Mammas nya rollator får stå nästan upp och ner för att få plats…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rörgast

Ett inlägg om en bok.

 

Rörgast är den sista delen i Theorins Ölandsserie.

Det är med stor sorg jag noterar att Rörgast är den fjärde och avslutande delen i Johan Theorins böcker om Öland och gamle Gerlof. För samtliga böcker har varit fyllda av spänning av den lite spöklika sorten. Detta var också den sista julklappsboken från 2013 i min att-läsa-hög. Tack, mamma!

Som vanligt är den gamle skepparen Gerlof huvudperson. Den pigge 85-åringen har denna sommar skaffat sig hörapparat. En natt väcks Gerlof av att nån bultar på dörren till hans bod. Utanför står en vettskrämd pojke som svamlar om ett skepp med döda sjömän.

En hemvändare har anlänt. Och syftet med hans besök är hämnd, ingen tvekan. Strax inser Gerlof vem hemvändaren är. Han minns en begravning för många år sen och hur det knackade inifrån kistan…

Johan Theorins böcker brukar varva realistisk spänning med det spöklika, oförklarliga. Denna gång är det spöklika nertonat rejält, förutom knackningarna i kistan. Det är lite synd, för just detta inslag gav böckerna det där lilla extra. Jag lärde mig emellertid att ett rör är en ett gravröse och en rörgast följaktligen ett gravspöke…

Nu är emellertid detta inte nån dålig bok. Men flera berättelser, några om ofattbara lidanden, varvas och det blir ibland lite rörigt och lite… långt. Toffelomdömet blir inte det högsta, men ändå högt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Så vårdar man en kund!

Ett inlägg om kundvård.

Här på bloggen skriver jag rätt ofta om vilka missar företag gör gentemot sina kunder. Att företagen på sätt och vis struntar i om kunderna är missnöjda. Att man från företagens sida inte bemöter eller svarar på kundernas kritik och frågor. Att man inte kommunicerar bra eller överhuvudtaget med kunderna. Det är dumt. Sånt är verkligen dumt!

Så nu ska jag ge ett exempel på god kundvård – ett exempel ur verkliga livet:

I somras beställde jag för första gången en grej från Let’s Deal. Varan jag beställde var en turbo snake, en pryl man gör rent rör i handfat etc med. Ingenting dyrt, bara hundra spänn minus en krona, som skulle betalas i förskott. Sen väntade jag och väntade och väntade. Leveransdatumet flyttades fram tre (3) gånger. Samma dag som jag meddelande Let’s Deal att om jag inte fick grejen just den dan ville jag häva köpet. Varan levererades med posten på eftermiddagen…

En turboorm för rören.

Att vänta på en vara kan jag göra – till en viss gräns. Däremot blir jag aningen putt när jag inte får veta varför jag får vänta och att jag själv måste tjata på stället där jag har beställt varan för att få besked om när den kan tänkas levereras.

När mina rörormar till sist kom var jag ganska sur. Att få leveransdatum framflyttat tre gånger är liiite mycket, tycker jag. Att behöva tjata sig till den informationen är också jobbigt. Men ormarna är bra! Köpet är jag helt nöjd med, Let’s Deal är jag mindre nöjd med. Fast jag ska ge dem en chans till, det ska jag.

Så i eftermiddag hittade jag ett litet paket i min postbox. Avsändare var företaget som inte lyckades leverera rörormarna i tid till Let’s Deal, Kvala AB. I kuvertet låg en lapp med en ursäkt och en förklaring till dröjsmålet – samt en liten present. Ingen dyrbar present, men en pryl som är användbar för de flesta.

Ett kuvert med en förklaring, en ursäkt och en liten present från Kvala.

Detta är ett exempel på hur man kan vårda kunder. Jag var ju jättearg på Kvala! Nu är jag jätteglad! Ilskan har flyttats över lite på Let’s Deal, för det är där man har fallerat, tycker jag. Kvala, däremot, har lyckats galant med sin kundvård.

Tack för kreditkortshållaren, Kvala! Ingen dyrbar grej, men jag blev väldigt glad för den eftersom alla mina två kreditkortshållare är för små.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fortsätta må bra

Ett inlägg i vilket Tofflan fortsätter spinna från förmiddagens inlägg på saker hon gör för att ha det rätt OK.

När man befinner sig lite i… ska vi säga… underläge? är det väldigt skönt att ha en familj att hämta kraft och pepp från. Jag tror nog ingen riktigt förstår vilket stöd Fästmön är för mig, hon som själv har det tungt understundom. Det jag kan göra för Anna i gengäld är att försöka underlätta genom att, till exempel skjutsa. Så länge jag har råd med bensin och att ha bilen kvar går det bra, men jag inser att bensinkostnaderna är nåt jag måste minska på. Problemet är att jag inte är så bra på att åka buss – av olika skäl…

Kärleken är inte alltid svart eller vit.

Och tvärtemot vad man också kan tro kommer ”barnen” och jag rätt bra överens. Ibland är de vuxnare än jag och jag kan hämta stöd även därifrån. När det gäller Prinskorven, som just börjat fjärde klass, är det skönt att ändå få fortsätta vara lite behövd. Senare idag, till exempel, ska jag få äran att eskortera den unge mannen till frisören.

Idag faller lockarna för frisörens sax. En efter-bild kommer senare under kvällen!

Att ha nära och kära runt omkring sig som stöttar och som stannar kvar när det blåser är guld värt! Men det är också mycket värt att ha dessa och får känna sig behövd… Det finns alltid nåt man kan göra – och allt behöver inte kosta pengar…

Nånting som jag är lite mindre bra på är att sköta om min kropp. Men även om jag är skitdålig på att äta bra och att röra på mig, ser jag i alla fall till att ha linser så att jag kan se och sköta min hygien (trots att jag är seg in i duschen). Idag skickade jag efter en speciell sorts tandtrådsborstar från nätet (används på morgonen, vanlig tandtråd på kvällen). Tidigare har det gått att köpa dessa på ICA, men nu har de inte funnits på ett bra tag och mina är slut. Jag är nämligen av den uppfattningen att tänderna är en del av kroppen. Det tycker inte Samhället, som delar upp kroppen i Sjukförsäkring och Tandvårdsförsäkring… Det är dyrt att gå till tandläkaren. Eftersom jag inte har nån fast inkomst vill jag inte binda mig för nåt tandvårdsabonnemang. Men genom att sköta om tänderna tar jag själv ansvar för att hålla mina tandvårdskostnader nere…

Jag försöker äta bättre. Här en bild från frukosten. Bild på tandtrådsborstar kommer efter leverans!

Ibland behöver man anlita hantverkare, för allt kan man inte göra själv. Men man kan försöka fixa lite saker själv – om man vågar. Jag har till exempel problem med mina handfat, som allt som oftast släpper ut vattnet alldeles för långsamt. Jag har tagit till kaustiksoda några gånger, utan större förbättring. Häromdan fick jag fin hjälp av Anna att skruva isär ett rör. Du anar inte vad jag hittade för trevligt klet i en av delarna… NÄ, INGEN BILD!!! Vidare har jag ju skickat efter en avloppsrensare, en sink snake, som skulle ha kommit i veckan. Leveransen är nu emellertid försenad och grejen beräknas komma nästa vecka.

Så här ser en sink snake ut.

En väldigt användbar sak är humor. Många tror att jag som person är nattsvart och negativ. De som känner mig vet lite bättre. Utan humor hade jag inte överlevt allt som hänt de senaste sju åren. (Efter sju svåra år, förresten, borde det väl komma sju goda år???) Om jag anstränger mig bara lite kan jag bli ganska road och få skratta när jag vandrar omkring på Tokerian. Det är mycket där som är lite hej svejs… Men det är också ett plejs där jag faktiskt trivs – trots att jag har synpunkter på vissa saker. Idag fnyste jag i mitt inre åt en tröja som nån i personalen lagt ovanpå en frysdisk. DET känns inte så… hygieniskt… Just den här personen gör det typ ”hela tiden” också. Och så jäkla varmt är det inte där inne…

Tokerian säljer frysta tröjor, eller?

Nu ska jag fortsätta må lite bra genom att sätta mig och läsa en stund innan jag åker till Morgonen. Hur gör DU för att må lite bra??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fyndigt!

Ett inlägg om hur man roar sig själv efter ett besök i vården.

Dagens besök i vården gick bra. Tack alla som frågade! (Inte en enda.) Jag överlevde och det retar sig väl många på. Jag gillar inte sjukhus. Jag vet för mycket vad som pågår innanför fasaderna och bakom kulisserna för att jag ska känna mig bekväm som patient. Idag var inget undantag…

Åter igen Den Lilla Människan på besök i Ett Stort Hus. Notera att ett enda fönster är öppet…

UL lägger om biljettsystemet här i stan och i länet, vilket innebär att det rent praktiskt är svårt för en del av oss att åka buss. Under flera dar i slutet på månaden och i början på nästa kommer en sån som jag inte kunna åka buss överhuvudtaget här. Vilken tur att jag inte behöver åka buss så ofta! Idag kunde jag ta bilen. Parkerade på vanliga stället och la i pengar för två timmar.

Besöket i vården gick snabbt. Jag hade nog tur och fick komma in tidigare, för där fanns inte en käft i nåt väntrum, bara en karl som glodde ihjäl sig på mig. Höll på att räcka ut tungan åt honom, men insåg att jag då och då behöver uppföra mig som den tant jag är.

Det blev tid över på parkeringen. Traskade därför iväg för att kolla läget på Röda Rummet, ett av mina riktiga favoritställen här i stan. De hade en härlig Maria Lang-utställning i skyltfönstret, men tyvärr inte den bok som vännen FEM saknar i sin samling.

En härlig Maria Lang-utställning i skyltfönstret!

Är det nåt ställe som jag INTE känner mig liten på så är det i ett bokantikvariat. Detta trots att hyllorna allt som oftast går från golv till tak. Nej, på såna här ställen trivs jag verkligen!!! Jag hittade ingen bok till Fästmön heller, men gjorde ett eget fynd, en eftersökt, inbunden bok i fint skick för endast 60 kronor.

Bland böckerna i hyllorna på Röda Rummet gjorde jag ett fynd idag!

Det var fortfarande tid kvar på parkeringen, så jag skuttade upp nån gata till Myrorna (webbplatsen funkar inte, därför länk till karta!). Myrorna har ett riktigt fint bokrum nere i källaren. Nu noterade jag att det dessutom har utökats till musikrum – där såldes lite vinyler.

Bok- o musikrummet Myrorna är både trivsamt och ordningsamt!

Källarrummet i sig är ganska sunkigt, med rör som det forsar vatten och säkert bajskorvar genom. Men innehållet i rummet är både trivsamt och ordningsamt. Böckerna står prydligt i bokstavsordning; inbundna för sig, pocketar för sig. Några böcker ligger framme på ett par bord. Och även här gjorde jag ett fynd, åter en inbunden bok, men denna kostade bara 20 kronor!

Sen fick jag nog och traskade tillbaka till bilen. En gång i tiden hade jag kanske messat eller ringt nån före detta arbetskamrat kollega och föreslagit lunch. Men mina sista kontakter med den sorten från mitt förrförra arbetsliv var inte särskilt roliga. En hade inte ens tid att komma ut två minuter för att få en kasse med läsbart från min mamma och två skickade sms för ungefär ett och ett halvt år sen för att fråga var jag jobbade. När jag hade svarat, vilket jag gjorde direkt, hördes de aldrig mer av.

I hamnen höll en ung kille på med stenläggning. Det är ett tungt arbete, men jag vet inte om han gjorde så mycket för hand, precis… Lite häftigt såg det ut med stenarna, så jag blev tvungen att stanna och fota.

Stenar i hamnen.

Hemma igen gladde jag mig åt dagens fynd och fortsatte min frågestund via internetkassan med min a-kassa. Detta innebär att jag frågar och får svar tidigast fyra timmar efter min fråga inkommit. Dessutom svarar handläggaren fel. Men det är i alla fall helt säkert att jag inte får en spänn nästa vecka på grund av karensen. Strålande – NOT!.. Nån som frivilligt erbjuder sig att betala mina räkningar??? Nä, tänkte väl att det inte var det… Så köp prylarna jag annonserar ut på Blocket, åtminstone, så får jag nästan in till hyran månadsavgiften!!!

Dagens fynd för 60 respektive 20 kronor.

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag i Stugan

Tidigt i morse tuffade vi iväg från Himlen. Jag skjutsade Fästmön till jobbet och åkte sen hem till mig. Barnena sov så de oskyldiga små lamm (nåja…) de är.

Innan vi lämnade byggnaden noterade jag att ICA Solen hade öppnat en filial i Himlen. Och det vore ju väldigt smidigt eftersom Familjen ofta handlar – gärna en och en dessutom, av nån anledning.

En ICA Solen-filial har öppnat i Himlen!

Ytterligare en grå och trist dag och jag ska fortsätta med min städning här hemma. Jag anlände ju hit redan klockan sju i morse, men eftersom jag kan stava till och dessutom begripa ordet

hänsyn

har jag ägnat mig åt tysta aktiviteter såsom vattning av krukväxter, läsning av lokalblaskan samt dammning.

Snabeldraken* är framsläpad och står som ett utropstecken med sladden och röret rakt upp i hallen. Den är redo att utföra sitt arbete. Det är bara dess förare som är lite seg. Och så ska jag strax klura ut veckans fråga och lägga ut.

Förutom promenad med Snabeldraken ska jag promenera utomhus också. Jag behöver inhandla diverse saker till hushållet. Det kan ju till exempel vara bra att ha smör och yoghurt hemma. Dessutom tog WC-ankan ett sista rosslande andetag igår när jag städade inne på toa. Och utan WC-anka kan man inte vara – den kommer ju åt överallt med sin hals… På tal om hals ska mamma få ett samtal i eftermiddag. Hon hade lite mer röst igår än sist.

Igår kväll satt jag med när Anna och två av barnen kollade på Melodifestivalens tredje deltävling. Jag spelade mest Wordfeud, men kunde inte undgå att höra en del av eländet. Nej, igår var det väl sämre än sämst! Inte nog med att folk har röstat en banan i blöja vidare till finalen i Globen, nu har de röstat dit ett gäng gubbar som hånar hela tävlingen och dessutom svär. Man kan ju bara undra hur det känns för de artister som verkligen anstränger sig och som är seriösa… EN gång tittade jag ordentligt och det var när mellanakten om Bisex gick. Då skrattade jag till och med – och det var inte hånfullt.

Tommy Körberg var ju själv seriös en gång i tiden. Första gången han var med var 1969 när han vann med Judy min vän, den första singelskivan i vinyl som jag fick till min sjunde födelsedag det året! Jag fick en skivspelare också. Judy min vän snurrade flera gånger om dan på den och det tyckte nog mormor, som var hemma med mig, inte var så roligt alla gånger. Jag bodde hos mormor och morfar i Metropolen Byhålan ett tag, i glappet mellan boendet hos lekisfröken Wivi i Tranås och flytten in i huset på Rådmansgatan.

I kväll blir det varken musiktävling eller Bisex som jag ska se på TV. Först ska jag se en inspelning av gårdagskvällens Mr Selfridge och sen blir det ju andra delen av Brottet i SvT1 klockan 21.

Men innan det blir kväll, kära läsare, ska jag öppna min svarta bok för dig… Darra månde världen – eller i alla fall somliga – för då kommer ett avslöjande som får en och annan att… höja på ett icke silvertejpat ögonbryn. Jag lovar!

Tofflans svarta bok ska öppnas i eftermiddag.

Ha en bra söndag! Och har du vägarna förbi den här bloggen, stanna gärna till och skriv en rad!

*Snabeldraken = men det är ju dammsugaren!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fyra rör fattigare, men jag överlevde!

Tidigt i morse skuttade jag in på labbet och blev fyra rör blod fattigare. Träffade två trevliga farbröder i väntrummet som småpratade. Det var skönt, för jag hann inte bli nervös. Den ena farbrorn, Trevlige Herrn, var dessutom väldigt rolig och gillade inte galna cyklister, precis som jag. Jag fick träffa ”min” duktiga biomedicinska analytiker som aldrig har misslyckats att få blod ur mig – till skillnad från somliga i den offentlig verksamhet.

Väl ute från laboratoriet hade Trevlige Herrn och jag sällskap till parkeringen. Det visade sig att våra bilar stod parkerade bredvid varandra.

Vi kunde ju ha samåkt!

sa jag och han skrattade gott.

Det föll några snöflingor i stan, men här ute på jobbet öser regnet ner. En grå dag. Men den ska lysas upp med en thailunch tillsammans med vännen Rippe!

Nåt annat som väl lyser upp tillvaron är denna lilla målning som jag fotade. Tänk så enkelt att försköna en soprumsdörr!

En enkel målning lyser upp denna soprumsdörr. Fint!

Kära Sysslingen är upprörd och det förstår jag. Jag överväger att stoppa min betalning av helårsprenumerationen på lokalblaskan. Nu censurerar man nämligen både honom och mig. Snälla Lisa Irenius, kom tebax till Kulturen!!! Råttorna lämnar skeppet, annars, en efter en. Och då talar jag inte bara skribenter och prenumeranter…

Dags att göra skäl för månadspengen från min arbetsgivare, den härliga som trillar in i morgon. Jag känner mig rik som ett troll redan i förväg! Dessutom kommer Fästmön i morgon på fredag, vilket glädjer mig ännu mer. Hon behöver jobba över administrativt och då passar det bättre med en fredagskväll i New Village. Det blir lugnare för Elias också att få vara kvar hos pappa en dag till. Jag hoppas att det inte blev nåt med den Lille Mannens förkylning. Vi åker till Förorten på lördag och hämtar Elias på Morgonen samt tillbringar helgen i Himlen tillsammans med grabbarna enbart. ”Våra” girls är ute på vift!..

Read Full Post »