Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Johan Theorin’

Ett inlägg om en film.


 

SkumtimmenEn av mina svenska favoritförfattare är Johan TheorinJag har nog läst alla hans romaner och fängslades genast av spänningen med en aning övernaturliga inslag i. I kväll visade SvT Skumtimmen (2013), baserad på boken med samma titel. Det var självklart att jag skulle titta.

Filmen handlar om Julia som aldrig riktigt har förlåtit sin pappa Gerlof för att han inte höll kollen på Julias son Jens. Jens försvann för 21 år sen, men nån kropp hittades aldrig. Det sades att han hade drunknat. Eller också mötte han den mystiske Nils Kant, mördaren som återvände till Öland – i en kista.

Det är nästan lite skönt att det för en gångs skull inte är Gotland som är ön för otäckheterna i kvällens film, utan Öland. Skämt åsido, öar är spöklika och Johan Theorin lyckas genialt fånga det i sina böcker. Lika genialt hade inte Daniel Alfredson regisserat den här filmen. Skådespeleriet var dessutom bitvis väldigt platt.

Toffelomdömet blir medel – och då är Tofflan snäll.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min lördagsmorgon.


 

I sanningens namn

Den fjärde julklappsboken jag läser är Viveca Stens I sanningens namn.

Nej nån sovmorgon går det inte att ta i det här hemmet. Två lediga dar och vad händer? Jag vaknar klockan sju – det vill säga en hel halvtimme innan mitt larm går igång på vardagarna. Inte gick det att somna igår kväll heller. Vid 23-tiden bestämde sig nämligen nån i huset för att tvätta IGEN. Innan dess hade det partajats, kacklats, fånskrattats och kastats med liten boll inomhus. Ungefär. Jag var tvungen att ha TV:n påslagen för att slippa höra eländet och kunna läsa. Igår kväll var jag emellertid så arg att jag så när hade ringt nån i styrelsen för att klaga. Lämpligt nog låg BRF-webbplatsen nere, så jag kunde inte hitta nåt telefonnummer. Eftersom jag inte vet vem det är som tvättar och lever om kan jag inte heller gå och ringa på hos de grannar som finns i min portuppgång – portuppgången bredvid kommer jag inte in i efter klockan 21. Efter att ha kört nån sorts uteslutningsmetod har jag kommit fram till vilka tre lägenheter som har tvätteriverksamhet på nätterna. Kan vara bra att föreslå styrelsen besök där – om jag nu hittar nåt mobilnummer till nån som jag kan ringa. Eller när. För ringa ska jag, nu har jag fått nog.

Jag påbörjade min fjärde julklappsbok igår kväll. Ganska lättläst är den, Viveca Stens senaste I sanningens namn. Men den är tjock och tung – nånstans mellan 400 och 500 sidor. Därför valde jag att läsa den före en pocket nu i helgen när jag inte behöver släpa med mig den i nån väska. Bland julklappsböckerna finns ett par inbundna till samt tre pocketar – och alla verkar mycket bra!

Det blev cirka 100 sidor lästa i sängen i morse, men sen slet rastlösheten tag i mig i stället för skärgården, Sandhamn och sommaren. Då passade jag på att rensa kylskåpsdörren på kort och magneter. För till skillnad från mina grannar tycker jag att en ska göra tysta saker en helgmorgon. Jag spolade sen av mig snabbt, klädde på mig, samlade ihop sopberget och traskade ut – i vintern, kylan (elva minusgrader idag) och snön. Det snöade ymnigt, så jag ville slänga sopor och åka och handla innan jag blev insnöad.

Inte var det nån spännande shoppingresa jag skulle på, men jag behövde komplettera med ett par saker till kvällens middag (lax). Dels behövde jag grejor till sås, dels behövde jag nåt vitt vin att dränka mina sorger i som är torrt och gott. Det tog ganska lång tid, för jag är inte alls bra på vitt vin och köper det endast när jag ska äta fisk eller räkor. Så det slank ner två flaskor vitt för säkerhets skull – och fyra flaskor rött. Ja, jag unnar mig rejält nu när jag har en lön.

sex flaskor vin

Sex flaskor vin varav två vita i mitten. Zensavinerna, flaskorna längst ut till vänster och till höger, är prisvärda och mycket goda!

 

Kranmunstycke

Kranen slutade droppa med det nya munstycket!

Vidare behöver jag sen länge göra nåt åt mina kranar. En del av dem droppar, andra går knappt att vrida runt. Men se byta packningar vågar jag inte ge mig på. Har frågat en vän som då och då får besök av rörmokare om h*n kan fråga om rörisarna kan tänka sig att göra ett mindre jobb hos mig. Vi får se. Till köket införskaffade jag i vart fall ett nytt kranmunstycke idag. Det jag hade var helt värdelöst, för det visade sig vara av plast just där en ska sätta rörtången och dra åt. Alltså, det gick inte att dra åt utan att ha sönder skiten… Jag hittade ett munstycke i metall hos Clas Ohlson. Kanske inte bästa stället att köpa sånt på, ett billighetsställe, men faktum är att det blev tätt och kranen har slutat droppa! Och när jag ändå var där passade jag på att köpa två påfyllningsbara braständare också. Inte för att jag har nån annan brasa än den där bak att tända, men ska jag tända ljusen i ljuskronan är braständare väldigt användbara liksom till airwickljus som har brunnit ner långt i glaset. Det är nämligen så jävla kallt inomhus att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i för att få upp värmen. Det hjälper inte mycket, men är bättre än inget.

Tändare

En vit och en svart braständare blev det, det vill säga en till köket och en till vardagsrummet. Här är ju så jävla kallt att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i.


Idag händer inte mycket mer. 
Jag fick gräva fram bilen på Stormarknadens parkering för den var helt översnöad, men när jag kom hem slutade det att komma vitt från ovan. Jag har tvätt från igår att ta reda på och ska sen sparka igång en ny maskin. Lite mer läsning lär det bli under tiden. Jag väntar med spänning på kvällen när SvT har bra program. I afton väljer jag SvT1 för att se Stjärnorna på Slottet och filmen Skumtimmen, baserad på Johan Theorins spännande och bra bok med samma titel. På SvT2 är det säsongsstart för franska Gengångare, men det spelar jag in på DVD-hårddisken och kikar på efter filmen, tror jag. Eller i morgon. En ska väl göra nåt då också..? Fast NU ska jag fixa frukost!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett TV-inriktat inlägg.


 

com hem loggaIdag på eftermiddagen plingade det på min ytterdörr. Jag glodde först i tittögat som den kärring jag är, men öppnade sen trots att jag gissade att det var säljare som stod utanför. Konstig tid för naseri, eftermiddagen, förresten. Fast det finns ju dumma människor som jag som faktiskt är hemma.

Två småpojkar, knappt torra bakom öronen, tittade på mig och undrade om jag hade tid. Jag svarade att jag inte ville prata med dem om de ville försöka sälja nåt till mig. Då svarade pojken som förde talan:

Vi kommer från Com Hem och vill prata med dig om den förändrade prisbilden.

Gå bortDå bad jag dem gå. Jag är tvångskund hos Com Hem via min bostadsrättsförening. Com Hem har försökt lura på oss ett baspaket bestående av åtta kanaler som man har fått välja själv ur ett visst utbud. Detta är än så länge gratis, men det var den prisbilden som nu skulle förändras. Sist jag fick besök av en dörrförsäljare från Com Hem både svor han åt mig och himlade med ögonen för att jag inte var intresserad av detta paket. Skälet till att jag tackade nej var att jag gissade att man ville skapa ett behov – och sen så småningom ta betalt för det. Jag hade uppenbarligen rätt. Det räcker bra med de 17 kanaler jag har ändå som tvångskund. Jag tittar kanske på fyra, fem stycken av dem bara, nämligen.

MordetI kväll ska jag för en gångs skull inte titta på Veckans brott klockan 21 i SvT1. Jag ska i stället se den sista delen av serien Mordet. Det har varit en mycket sorglig serie där vi tittare har fått följa fem autentiska mordfall, berättade ur offrets synvinkel. Naturligtvis har det varit skådespelare som agerat i de dramatiserade scener som har visats upp, men verkliga närstående har också fått prata till oss i rutan. Riktigt bra TV-program har detta varit. Den enda kritik jag har mot serien är att samtliga fem mordoffer som porträtterades var unga människor. Även lite äldre människor mördas, TV3! Det kan tyckas grymt att unga människors liv ändas i förtid – och det är det. Men det är lika grymt när en människa, som har levt lite längre, får sitt liv släckt av nån annan. En variation hade varit bättre, tycker jag.

Samtidigt som Mordet startar en brittisk kriminalserie i tre delar i TV4, Hustrumördaren. Våld och mord inom familjen är vanligt förekommande. Detta på TV4 är dock fiktivt, men jag spelar in för att titta senare.

Värdshuset i Deckarna

Värdshuset i Deckarna där författarna träffas. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Ytterligare en bra serie avslutas i morgon kväll. Det är SvT:s Deckarna som jag brukar skriva om efter varje avsnitt eftersom sex olika deckarförfattare porträtteras. I morgon är det Katarina Wennstams tur. Det har varit väldigt intressant och underhållande att få en glimt av hur författarna jobbar och lite grann också varför de skriver såsom de gör. Min största kritik mot programmet har varit Krister Henrikssons smygande i buskarna. Bort med Krille och in med sex nya deckarförfattare snarast! Jag föreslår till exempel… Karin Wahlberg, Viveca Sten, Kristina Appelqvist, Michael Hjorth, Hans Rosenfeldt och Johan Theorin.

För den som vill se ännu mer brittisk kriminalserie visar SvT1 Fortitude klockan 22 på söndag, direkt efter den andra och avslutande delen av Arne Dahl: En midsommarnattsdröm. Fortitude är ett arktiskt samhälle där våldsamma brott är okända – tills nu. Totalt blir det tolv delar, vilket jag tycker är liiite för många delar. Tror jag. Innan jag ens har sett den första…

Fortitude

Några av karaktärerna i Fortitude som börjar på söndag. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.

 

Rörgast

Rörgast är den sista delen i Theorins Ölandsserie.

Det är med stor sorg jag noterar att Rörgast är den fjärde och avslutande delen i Johan Theorins böcker om Öland och gamle Gerlof. För samtliga böcker har varit fyllda av spänning av den lite spöklika sorten. Detta var också den sista julklappsboken från 2013 i min att-läsa-hög. Tack, mamma!

Som vanligt är den gamle skepparen Gerlof huvudperson. Den pigge 85-åringen har denna sommar skaffat sig hörapparat. En natt väcks Gerlof av att nån bultar på dörren till hans bod. Utanför står en vettskrämd pojke som svamlar om ett skepp med döda sjömän.

En hemvändare har anlänt. Och syftet med hans besök är hämnd, ingen tvekan. Strax inser Gerlof vem hemvändaren är. Han minns en begravning för många år sen och hur det knackade inifrån kistan…

Johan Theorins böcker brukar varva realistisk spänning med det spöklika, oförklarliga. Denna gång är det spöklika nertonat rejält, förutom knackningarna i kistan. Det är lite synd, för just detta inslag gav böckerna det där lilla extra. Jag lärde mig emellertid att ett rör är en ett gravröse och en rörgast följaktligen ett gravspöke…

Nu är emellertid detta inte nån dålig bok. Men flera berättelser, några om ofattbara lidanden, varvas och det blir ibland lite rörigt och lite… långt. Toffelomdömet blir inte det högsta, men ändå högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om reklam.


På Twitter läste jag
några rader som författaren och litteraturvetaren Carina Burman skrev om poeter som används i reklam för chips. Det är Tyrells som har använt en riktigt sur kolerisk walesisk poet och präst i marknadsföringen av chilichips. Carina Burman började givetvis fundera över vilka svenska poeter som skulle kunna användas i liknande syften. Hon twittrade bland annat:

[…] Sur Strindberg? Fjärrstirrande Heidenstam? Välvillig Lagerlöf? […]

Själv var jag inte sen att haka på funderingarna. Mitt förslag var att använda Esaias Tegnér för att marknadsföra prästostbågar. Han var ju biskop, men också ledamot av Svenska Akademien. OCH deprimerad. I dagens prästostbågar finns säkert tillsatta kryddor som piggar upp en plågad själ.

När jag tänker efter är ju för övrigt många svenska poeter – och författare! – av det större slaget (med det menar jag framför allt kända och kanske prisade) ganska deprimerade överlag. Eller koleriska, som den walesiske prällen RS Thomas i Tyrells-reklamen. Kolerisk kanske är fel att säga om Thomas, förresten. Men arg var han!

Eftersom både Carina Burman och jag är Maria Lang-fantaster fick jag förstås frågan om vad Maria Lang skulle kunna tänkas marknadsföra. Mitt svar var tämligen givet:

Karameller fyllda med förgiftad sprit!

Nåja, sprit i karameller behöver ju inte vara förgiftad. Det är inte särskilt gott med sprit i karameller, tycker jag, och smakar åt det giftiga hållet.

Tittare vi på nu levande och idag framgångsrika svenska spänningsförfattare är det ju för mig självklart att Camilla Läckberg gör reklam för kakor, kaffe eller fika av något slag. Anna Jansson, Håkan Östlundh och Mari Jungstedt skulle kanske fungera i turismreklamen för Gotland – om nu eventuella turister vill bli mördade… Det litterära Gotland börjar bli som det påhittade Midsomer County, nästan: avfolkat på grund av mord.  Johan Theorin skulle få locka turister till den andra ön på östra sidan, Öland. Kristina Appelqvist kanske kan locka människor till universitetsstudier och Mons Kallentoft kanske kan få folk att gå med i nykterhetsorganisationer.

Spinn gärna vidare! Vilken författare skulle du kunna tänka dig göra reklam för något???


Livet är kort.

Read Full Post »

En liten tur i cybermedierna så här på lördagseftermiddagen.


Jag hade inte tänkt göra det, men…
Unge Herrn sitter vid sin dator och håller på med nånting som skrattar som ett spöke. Gamla Tanten sitter därför vid sin dator och kollar in vad som spökar i medierna.

 

iphone-4s

Min gamla kanske ger företaget en hacka om den byts in.

Värdecheck för gammal iPhone. Apple är ett smart företag, inte tu tal om annat. Nu har man infört en sorts inbytessystem där man kan lämna in sin gamla iPhone och få rabatt på en ny. Fast bara i USA, än så länge. För övrigt kommer ju två nya modeller i september, så detta var ju smart marknadsföring genom goodwill om nåt!


”Humaniora nödvändigt för ett kreativt näringsliv”.
Det tycker finansmannen Robert Weil. Och i en debattartikel förklarar han varför. Ett skäl är att humaniora är en absolut förutsättning för att skapa ett bättre samhälle! Det var ord och inga visor! Dessa ord estimerar vi dessutom!

 

Böcker i bokhyllor på Röda Rummet

Böcker, böcker, böcker… I Uppsala har boken en egen dag, dessutom.

Författarna till Bokens dag 2013 klara. Lokalblaskan har ju kört stenhårt på Bokens dag ett antal år. Årets dag går av stapeln den 28 oktober, men redan nu är författarna klara. Vad sägs om Kjell Espmark, Lena Einhorn, Anna Williams, Linda Skugge, Tomas Bodström och Johan Theorin? En rätt häftig samling i år, tycker jag!


Matfestival i Botaniska.
På bondens egen matfestival hade jag gärna spankulerat för att få se vad som erbjuds. Men vem vet… Festivalen pågår hela helgen och helgen är inte slut än!

 

ULkort

Det funkar inte. Inte det gamla heller just nu.

Strul med biljettsystemen. Dagens ”Vad var det jag sa?”, liksom… Tydligen fungerar inget av biljettsystemen på bussarna just nu – varken det gamla eller det nya. Så himla dumt.


”Kristallen” tråkigare än stupstocken.
Ja det kan man säga. Personligen studsade jag i TV-fåtöljen vid ett felstavat ord (tårka), men det som fick mig att gå i taket var den uttråkade publiken. Jag menar, om man nu masar sig dit kan man väl åtminstone låtsas att man har roligt? Incestfest, för tusan! Programledarna var i jämförelse med publiken riktigt bra. Den som känner mig förstår då hur illa det var… Pristagarna… Tja, en del betedde sig så knäppt att det blev till en enmanskvinnasshow i morse vid frukostbordet här hemma…


Varför blir LCHF:are så aggressiva?
Berglin har svaret – verkligen!

 

Skor i höstens färg.

Skor i höstens färg.

Och vilken är höstens färg? Enligt Isabel Adrian (har aldrig hört talas om tidigare) är det… rosa! Thank God! Vad som helst utom turkos!!


Extramamman kommer till Motala.
Kan man säga att Metropolen Byhålan får en alldeles egen mammis? Nej, det är faktiskt ett helt företag som har skrivit avtal med kommunen om olika sorters personlig hemtjänst.


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu vet jag sanningen om varför jag säger att jag inte gillar noveller: om de är riktigt bra vill jag inte att de ska vara så korta utan långa som en roman! Det gäller så gott som alla noveller i Johan Theorins bok På stort Alvar, en födelsedagspresent från faster E, K och M.

Spöknoveller!


Tidigare har jag läst
alla Johan Theorins spänningsromaner från Öland. Böcker har varit en sorts deckare, men alla har mer eller mindre nåt spöktema eller nåt övernaturligt inslag. Riktigt ruskiga böcker, faktiskt.

Den här novellsamlingen tvekade jag lite innan jag köpte, men så slog jag till eftersom jag har gillat Johan Theorins romaner. Och jag blev verkligen inte besviken!

Bland mina favoriter i boken finns novellerna Spökvandring, Utgrävningar i Rälla ödekyrka, Grenverk, Gropen och Kyrkväktaren, alla med spökliga teman. Stark och obehaglig på annat vis är novellen Kommendant. I en del av novellerna figurerar skepparen Gerlof Davidson från romanerna. Kul, för han är en sympatisk karaktär och påminner om min morfar.

Inte högsta betyg, för det ger jag ingen novellsamling, men näst högsta!


Livet är gott. Och riktigt ruskigt ibland.

Read Full Post »

Older Posts »