Paketerat!

Ett inlägg om paket.

---

 

På dagens agenda stod bland annat att hämta ett paket i Årsta av alla ställen. Nog för att jag har vänner där, men… På avin stod Kung Markatta som avsändare, vilket gjorde mig en aaaning… konfunderad. Men nyfiken, förstås! Skulle inte du bli det om du hade ett paket att hämta?! Fast markatta är ju en apa och mig veterligen har jag inga apor i min bekantskapskrets.

Två bruna paket fick jag idag – och det är inte ens julafton!

Paketet visade sig innehålla två ekologiska och miljösmarta produkter. Jag får ju, särskilt när det är kallt, ofta eksem på händerna av diskmedel och rengöringsmedel. Det är inte alltid det funkar att använda handskar när jag diskar eller städar. Och en del rengöringsmedel har jag fått allt svårare att använda eftersom mina luftrör inte kommer överens med dem. Produkterna kommer från Ecover och sägs, enligt följebrevet, vara miljösmarta – det vill säga snälla mot både miljön och oss som använder dem. Jag ska nu få testa diskmedlet Lemon & Aloe Vera samt en allrengöring, båda på bekväm sprejflaska, förstås. Diskmedlet är så nytt att det inte ens finns på Ecovers webbplats. Lite märkligt, bara, att webbplatsen enbart är på engelska när produkterna ska säljas i Sverige… Ytterligare lite märkligt var att paketet levererades ända bort till Årsta. Inte så miljövänligt, för jag fick ta bilen dit.

Men nu ska jag inte gnälla, för när jag kom hem hittade jag ytterligare ett paket fast i min postbox. Det var en nyligen prisbelönt debutdeckare, utgiven av förlaget Historiska Media, som precis som de ekologiska varorna ska provas och recenseras på en blogg nära dig.

Varor att prova och recensera.

På min utflykt idag passade jag förstås också på att handla lite klappar till en familjemedlem. Det ena paketet var inte alls roligt att slå in – vilket jag också skrev på etiketten… Sån är jag! Det fula ordet dolde jag bakom andra tecken än bokstäver. Och så får vi hoppas att julefriden infinner sig – till julafton, i alla fall…

”Jag har slagit in det här *$§”@ paketet själv…” står det julefridigt nog på etiketten.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Upplevelsen är min

Uppdaterat: Och mitt gamla X skriver att hon inte förstår vad hon har gjort… Nej, mycket till självlinsikt finns inte där. Hur som helst, jag vill inte ha besök av detta gamla X på min blogg. Försvinn ur mitt liv! Det är inte svårare än så.

 

Nej det var dumt att tro att det skulle hjälpa att vädja. Besöken från Bitten och AK fortsätter. Jag gissar att syftet är att knäcka mig och jag kan tala om att ni lyckas en bit för varje besök. Jag förstår inte vad det är ni annars vill uppnå? Och så undrar jag om ni blir jätteglada sen när ni lyckas? Min upplevelse är att ni är sjuka som gör så här. Jag känner mig förföljd. Det är som sagt min upplevelse. Att jag är stalkad.

Som vanligt kommer så gott som inget stöd från andra läsare. Nej, det är ju farligt att ta ställning, att uttrycka sympati etc. Jag känner igen det så väl från min förra arbetsplats och bland före detta vänner. Bakom ryggen går det att snacka och spekulera och tycka synd om, rentav. Men ingen, ingen, tog eller tar min sida öppet.

Det är äntligen vardag och även om jag har semester kan jag inte sova. I natt har jag emellertid sovit cirka fem timmar och det är mycket! Jag är ledig den här veckan också och jag ska väl hitta på nåt som roar min mamma. Men det som roar henne mest är shopping och jag verkligen får  kämpa för att orka ens gå in på Tokerian eller Heidan, bland folk. Så jag får se det som träning… Det är ju inte mycket bättre att sitta hemma och känna sig förföljd av två… gamla tanter som borde ha bättre vett än att ägna sig åt detta…

Går ni förföljare igång på att äntligen få känna makt???

 

På fredag blir det eventuellt en mini-släktträff i Luthagen med Sysslingen, E-L och barnen, kanske,  samt mammakusinen B och A. Jag har ju nyss läst Sysslingens avhandling och är mycket spänd på att höra om hans pjäs om påskupproret i Uppsala, en pjäs som har urpremiär den 12 februari på Uppsala Stadsteater och en pjäs som verkligen handlar om förföljelse och stalkning i en mycket större omfattning än den jag är drabbad av…

Jag är trött. Blåsten avtog under natten, men jag tror att det fortfarande är varmt ute. Huset är ovanligt tyst, kanske fler än jag har insett att julefrid faktiskt kan råda även efter jul när man har ledigt. Det är rätt skönt…

Read Full Post »

Julefrid? Snicksnack!

Vare nån som sa nåt om julefrid?

Snicksnack!

svarar jag. Jag dras med i julstressen trots att jag inte vill fira. Jag vill inte, vill inte, vill inte. Men känner mig tvingad.

Idag skjutsade jag Fästmön till jobbet strax före klockan tolv. Därpå var jag ute bland massorna och trängdes och jagade klappar som var slut och åkte och for mellan punkt A, punkt B och punkt C och tillbaka till punkt A igen. Och ta mig tusan om jag inte är färdig med julklappsinköpen nu. Tror jag… Idag inhandlade jag 13 stycken, fast en var på uppdrag av Anna. Nu får det vara nog. Tror jag, som sagt…

Jag har betalat månadsavgiften på lägenheten till och med februari och en annan räkning på några julklappar. Det känner jag mig nöjd med. Så har jag varit ute i förrådet och släpat in två stora julkartonger – den ena med julpynt, den andra med kulor och skit till graneländeten, för en sån gröngöling måste jag ju inhandla i år igen. I morgon tänkte jag försöka få upp den där julgardinen jag köpte förra året samt pynta lite och lägga på juldukar. Om du visste hur det tar emot! Jag tycker den här hysterin är hemsk, jag skulle verkligen vilja slippa i år!!! Och trotsig som jag är har jag hängt upp en påskhandduk i köket. Bara för att.

Jag trotsar med påskgrejor i köket. Och en matchande flugsmälla.

                                                                                                                                                                  Mitt när jag slog in julklappar ringde mamma, förstås. Hon har liksom känselspröt för när jag inte har tid/lust att prata. Men faktum är att det gick riktigt bra att slå in julklappar och samtidigt lyssna på mamma genom telefonens högtalare. Jag bara hummade lite då och då, för hon är egentligen inte intresserad av om jag har nåt att säga, det är bara hon som pratar, praaatar och praaaaaaaaatar – om städtjejen som strular, om kaffestunden hos faster E, om tejpen som tog slut, om  hon ska ta med sig nån mat till mig, om jag veeerkligen inte önskar mig nåt i julklapp och fem gånger, tror jag, hon upprepade att hon ska ringa mig nån kväll i veckan när de har ringt från riksfärdtjänsten angående klockslag för avfärden på lördag. Mamma är snäll numera, det är inte det. Men hon har absolut ingen känsla för om man har tid att lyssna eller så, bara hon får prata. För sen ska hon ju se nåt på TV och då får man ju inte ringa… Nu gick trekvart.

Jag har jordens strykhög att ta tag i när jag har skrivit klart detta. Kanske kan jag koppla av lite framför brädan, det brukar jag kunna göra.

I kväll slutar Anna klockan 21 och på hemvägen tror jag vi stannar till och köper nåt lördagsgodis. Sen blir det soffläge och kanske nån film på TV. Vi läste om Skuggspel som börjar 21.30 på SvT2 med Michael Caine och Jude Law, i morse i tidningen. Kanske blir det en öl och nötter eller nåt sånt också, för det finns alltid i mitt förråd. Nåt som jag däremot glömde inhandla idag var nånting till middag, men det får vara. Jag orkar ändå inte laga till nåt, så.

Igår intog vi ost och kex och vitlöksbaguett och det finns rester kvar av det som vi kan smocka i oss om vi vill ha. Det blev också en flaska vin, köpevin, för en gångs skull! Det var en spanjack, ett crianza, som jag fick i julklapp av mamma förra året. Gott och fylligt!

För andra gången sen jag började blogga i mitten av maj 2009 orkade jag inte ta nån bloggrunda igår hos mina Kickor & Pluttar. Ska försöka göra det strax och hoppas att ni förlåter mig så länge.

Nä, nu ser jag snart stjärnor, så jag kanske måste leta upp nån seg skumtomte eller nåt som jag kan trycka i mig så jag inte kollapsar. Det var länge sen frukosten.

Snart ser jag stjärnor…

Read Full Post »

Frusna ögonblick

Morgonen var frusen. Kall. Det var halt att köra bil. Axeln värker.

Frusen morgon.

                                                                                                                                                           Jag fick ett besök på rummet. En modig människa. En som inte lät mina ord passera. Bara så där. Strax därpå ett telefonsamtal och så ett möte som ingav lite hopp. Eller kanske en tids (en månad) respit. Jag vet inte hur det blir, alla inblandade har inte sagt sitt.

Perhaps it died and went to heaven? 

                                                                                                                                                               Jag kanske griper efter tunna, tunna strån av hopp, men oavsett. Men gripreflexen finns kvar! Jag kanske inte är färdig än? Jag kanske till och med kan få lite julefrid att lysa in ett mitt stängda hjärta. I vart fall passerade jag nog Tomtens stuga – se själv!

”I ett hus vid skogens slut, lite tomte tittar ut…”

                                                                                                                                                              Även frusna ögonblick kan vara vackra! Även de döda ting som inte längre andas kan äga en skönhet. Jag är varken vacker eller skön, men jag är inte heller död än. Jag kan röra mig och se på sköna ting genom min tejpade mobilkameras öga.

Även döda ting kan äga en skönhet.

                                                                                                                                                             En äcklig lunch, men en god lunch med en bra lunchkamrat som också kämpar i samma helvete som jag. Nästan. Det går inte att jämföra helveten. Men ändå. Jag är glad för denna bekantskap!

Det som är fruset nu ska en gång tina upp och väckas till liv igen. Det är bara vi människor som somnar in en sista gång för alltid.

Detta ska väckas till liv igen.

                                                                                                                                                          Ett stort och varmt TACK till L, T och K! Till L för ditt mod, till T för dina vilja till handlingskraftig hjälp och till K för att jag tror att du är en riktig pärla. 

Read Full Post »

Sur i jul?

Kan inte låta bli att dra på smilbanden när jag läser en artikel i Dagens Nyheter om att så många som var fjärde svensk är sur i jul. Detta visar nämligen en undersökning som Svenska kyrkans biståndsenhet har låtit göra.

Enligt biståndschefen vid Svenska kyrkan beror det dåliga humöret på att folk vill ha den perfekta julen med tindrande ögon, julpynt och en massa julklappar. (Kyrkokansliet i Uppsala har emellertid lite annat att lägga sina slantar på…) Och allt detta gör att svenskarna oroar sig i stället för att låta julefriden infinna sig.

Sura miner i jul, vad är det för nåt? Bilden är lånad från artikeln jag refererar till.

                                                                                                                                         Biståndschefen säger klokt:

Jag tycker inte att vi i Svenska kyrkan ska säga till om hur människor ska fira sin jul. Men jag tror vi ska ge varandra tid. Att träffas, lyssna till varandra och umgås är viktigare än att städa och komma med en massa klappar.

Värt att tänka på, såväl i kyrkans hus som i vars och ens lilla koja.

Read Full Post »