Posted in Böcker, Diskutabelt, Familj, HBTQ, Personligt, Puckon, Radio, TV, Vänner, tagged alla arbetslösa, andra människors liv i sina händer, arbete, arbetskamrat, arbetsmarknadsfrågor, ärligt talat, önska, badsandaler, barn, behöva, behöva lite hjälp, bil, blogg, bråk och tjafs, bry sig om, cykla, demokraterna, den bästa arbetsplatsen, diskutera, djungel, egenskap, elände, förenklad politik, fiktion, fot, frysa, gå fetbort, ha åsikter, hand, hålla vad de lovar, hård, högsta löner, höja a-kassan, idiot, infrastrukturfrågor, inte felfri, intresserad, kaffeautomat, kall, klä sig rätt, klimat, knipa i mitt hjärta, kompetens, kuf, kulturpolitik, läsa, leva på, Lilla Farbrorn, litteratur, lova, lyssna, matlåda, människor, media, mejl, Min mormor hälsar och säger förlåt, mina hjärtefrågor, ordna jobb, orientera mig, orka, parti, partiledarutfrågningar, påse, period i livet, politik, politisk, promenera, rösta, shorts, skämt, skolfrågor, snudd på enfrågeparti, stämning, stulen, svära, t-shirt, text, tillgänglighet, tillräckligt, torftig, trappa upp, trasig, tröja, tycka, udda, udda existens, unga, uteslutningsmetoden, val, valfjäsk, valfrihet, valstrid, välja bort, välkommen, vänner och bekanta, vård och omsorg, vård- och omsorgspersonal, verkligheten, vill on 22 augusti 2014|
4 Comments »
Ett inlägg om valet och vad jag tycker, önskar och vill.
Valfjäsk?
Nä. Jag har inte missat att det är val. Och det har väl inte du heller..? Men det här är ingen politisk blogg (även om jag har åsikter) och därför undviker jag att skriva alltför mycket om politik. Jag tycker att det är vars och ens ensak vad man röstar på. Inte är jag särskilt intresserad av att veta vad DU röstar på för parti heller. Det blir nämligen nästan alltid bråk och tjafs när man diskuterar politik – i alla fall med vänner och bekanta. Vi är ju alla människor, med mänskliga egenskaper, och hur i h-e kan h*n rösta på DET partiet?! Idiot! Pucko! Ja, du fattar..?
Nu har valstriden trappats upp, milt sagt. Det är partiledarutfrågningar till höger och vänster, på TV, på radio, i tidningar, på nätet. Ärligt talat orkar jag inte lyssna på eländet. För jag tycker att det är rätt eländigt att partiledarna, en månad före valet, går ut och lovar en massa saker. Valfjäsk, kallar jag det för. Varför kan de inte lova en massa saker annars, när det inte snart är val? Men framför allt, varför kan de inte hålla vad de lovar..?
Trots allt försöker jag orientera mig bland partierna för att hitta det parti som ska få min röst. Jag fokuserar på mina hjärtefrågor, för jag är mig själv närmast. Arbetsmarknadsfrågor och frågor om vård och omsorg tycker jag är viktigast. Skolfrågor intresserar mig inte alls eftersom jag inte har barn. Kulturpolitik är jag intresserad av, liksom infrastrukturfrågor och tillgänglighetsfrågorna är ju skitviktiga och HBTQ-politik och… Ja, jag inser att jag är intresserad av mycket, men inte allt. Det blir lite av en djungel…
Därför kör jag uteslutningsmetoden. Två partier går fetbort. Att de ens har ordet
[…]demokraterna
i sina partinamn är ett skämt. De borde inte få använda just det ordet. Såna partier har jag inget mer att säga om och till.
Men resten då? Tja, idag står mitt val faktiskt mellan tre partier. Jag har valt bort ytterligare partier som jag tycker står för alltför förenklad politik eller snudd på är enfrågepartier.
Och så tänker jag i vilket parti jag själv skulle vara välkommen. Jag och den lilla farbrorn, till exempel. Han som Fästmön och jag ser varje vardagsmorgon vid en kvart i sju när jag skjutsar henne till jobbet och vi sitter i vår sköna bil. Lilla Farbrorn har cyklat tidigare. Nu promenerar han. Är cykeln trasig? Stulen? Igår gick han i t-shirt och shorts och med badsandaler på fötterna samt påse med matlåda (?) i ena handen. Det var cirka tolv grader, bara. Idag hade han faktiskt en tröja på sig. Det kniper i mitt hjärta när jag ser honom. Jag undrar om det finns nån som bryr sig om honom, som ser till att han nån gång ibland klär sig rätt så att han inte fryser. Att Lilla Farbrorn är en udda existens är liksom ingen tvekan. En liten farbror, som behöver lite hjälp. Frågan är om han får tillräckligt med hjälp. Vilket parti vågar lova hjälp till honom???
Idag svarade jag på ett mejl från en före detta arbetskamrat. Vi arbetade tillsammans på den allra bästa arbetsplatsen jag nånsin har varit på. Nej, jag säger inte att den var felfri, men klimatet var bra. Stämningen. Man fick vara udda, kuf. Det viktiga var ens kompetens. Jag undrar hur många såna arbetsplatser det finns idag och vilket parti som kan lova sån fin arbetsmiljö? Nå..? Nån frivillig politiker som vill lova nåt?
Den här texten satt på kaffeautomaten på Den Bästa Arbetsplatsen.
Nej, såna som Lilla Farbrorn och Elsa och hennes mormor i Fredrik Backmans underbara bok, som jag började läsa igår… och kanske jag också, dårå… Vi passar nog bäst i fiktionen. Verkligheten är… för kall och hård. Och torftig.
Vilket parti vill höja a-kassan NU (efter tolv år) så att det går att leva på den under de perioder i livet man behöver det? Vilket parti vill ordna jobb åt ALLA arbetslösa, inte bara de unga, NU? Och vilket parti vill ge dem som har andra människors liv i sina händer, såsom vård- och omsorgspersonal, de högsta lönerna? DET partiet får min röst.
Livet är kort.
Read Full Post »
Nä, nån stor fan av noveller är jag icke. Däremot gillar jag ruskiga berättelser, deckare, psykologiska thrillers och sån litteratur som är på gränsen till det övernaturliga, det spöklika. Och så gillar jag Uppsala, där jag bor sen 32 år tillbaka. Jag hade därför höga förväntningar när jag, efter en del leveransproblem, slet upp Mohamed Omars gotiska Uppsalanovell med den långa titeln Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet ur kuvertet.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 