Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svek’

Ett inlägg om en film.


 

Fucking Åmål (1998)Igår kväll gjorde jag nåt jag aldrig trodde att jag skulle göra: Jag såg filmen Fucking Åmål (1998). SvT1 visade den direkt efter Mr Selfridge och jag satt kvar. Kunde inte låta bli att se den där rullen som blev början till slutet på en numera glömd och bortträngd historia så full av lögner och svek och heta känslor att den, historian alltså, skulle kunna bli en film i sig. Som jag skrev i förra inlägget

[…] X såg den med Y och sen var X otrogen och dumpade Z, för att göra en sex månader lång historia kort […]

Storyn är enkel och miljön lätt att känna igen. I en svensk småstad bor Agnes och Elin, som går i samma klass. Agnes har flyttat dit med föräldrarna ett par år tidigare, men har nästan inga vänner förutom en tjej i rullstol. Elin, däremot, tillhör de populära tjejerna på skolan. Agnes är kär i Elin i hemlighet. Av nån anledning går Elin och hennes syrra till Agnes på hennes födelsedag. Systrarna slår vad om Elin vågar kyssa Agnes eller inte. Sen brakar det igång ordentligt.

Filmen var faktiskt mycket bättre än jag trodde. Eller ville tro. Trots att den har några år på nacken, vilket till exempel syntes på mobilerna, funkar den. Den funkar såväl nu som när jag var ung, för det var nästan precis så där. Hög igenkänningsfaktor, alltså. Och vad var det jag kände igen? Den inkrökta småstadsmentaliteten, obildade människor, människor som vill nåt annat än stanna kvar, gifta sig, få barn och skilja sig, grupptryck med mera. Det som har förändrats sen jag var ung och bodde i Metropolen Byhålan är möjligen folks (läs: vissa människors!) syn på homosexuella. De vuxnas i filmens syn på det känns lite för osannolikt tolerant. I Byhålan har jag hört sägas att många fortfarande tycker att det är totalt sjukt.

Men regissören, Lukas Moodysson, har jag fortfarande svårt för. Det hjälper inte att en av våra kvällsblaskor berättar nio saker om Fucking Åmål som kanske ingen mer än han och teamet kring filmen kände till tidigare. Och att kalla detta en kultfilm, Expressen… Nej, där sätter jag bestämt ner foten!

Toffelomdömet blir medel. 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

https://tofflan.files.wordpress.com/2015/05/utan-ett-ord.jpg?w=500För nån helg sen, när jag hade besök av vännen FEM, hittade jag en länge eftersökt bok hos Myrorna i Boländerna. Det var Linwood Barclays bok Utan ett ord. Det riktigt kliade i fingrarna på mig att läsa den, så den gick före andra i att läsa-högen. Idag slog jag ihop pärmarna till pocketutgåvan av denna psykologiska thriller.

Efter en kväll med fylla och bråk med föräldrarna vaknar 14-åriga Cynthia nästa morgon för att finna att huset är tomt. Hennes föräldrar och bror är bara borta. Nån klarhet i vad som har hänt får Cynthia inte. Men 25 år senare är hon med i ett TV-program om olösta fall. Förlusten av familjen har förstås gnavt hela livet. Detta sätter igång en räcka händelser och så småningom förklaras allting i denna makalöst spännande historia om falskhet och svek och kärlek.

Det är här Linwood Barclays debut i thrillergenren. Och den är fantastiskt spännande – från pärm till pärm. Läsaren får hela tiden fundera på vem som är vem och ända till slutet är det osäkert vem man kan lita på. Och inte förrän mot slutet får man reda på det boken handlar om: Vad hände med föräldrarna och brorsan? Riktigt rafflande, alltså. Min enda kritik är att det dricks alkohol och körs bil direkt efteråt.

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Jag brukar inte sitta uppe om nätterna, men i natt gjorde jag ett undantag. SvT skulle visa en film med HBTQ-tema ganska sent (varför?). Därför tog jag en lur under tidiga kvällen så jag skulle orka se Paria (2011).

Pariah Lee

Lee (Alike) på väg hem från en flatklubb.


Det var ett tag sen jag kom ut. 
Den här filmen gjordes 2011 och jag ville se om det är annorlunda nu/då (det har ju gått några år sen 2011, men…). Alike kallar sig Lee och är 17 år. Lee hänger på flatklubbar tillsammans med kompisen Laura. Hon försöker acceptera att hon är lesbisk, men döljer det förstås för familjen. Familjen består av pappan, som är polis, mamman som är djupt troende och lillasystern. Pappa och Lee står närmast varandra och Lee är väldigt nära att berätta för honom när hon blir kär. Lillasyster fattar vad Lee håller på med och trots syskonbråk säger hon att Lee får vara som hon vill. Relationen mellan Lee och mamman funkar inte alls. Så Lee smyger med sin identitet. Besöker obskyra klubbar, klär om på skolans toalett till mer bekväma kläder som inte är utvalda av mamman för att de är kvinnliga etc.

Mamman gillar inte alls Lees vän Laura. Gissningsvis anar hon att den självständiga Laura är Lees förtrogna. Laura är själv förskjuten av sin mamma och kämpar för att klara vardagen tillsammans med sin syster. En dag presenterar mamman Lee för en kollegas dotter, en flicka som hon tror ska vara ett mer lämpligt sällskap för Lee. Men flickan förför Lee, kan man säga. De får en kärleksnatt. Sen backar tjejen.

Det är inte lätt att ta sig tillbaka till tonåren, men nog är mycket sig likt. Kampen inom Lee för att acceptera sig själv känner jag mycket väl igen, liksom smygandet för föräldrarna. Föräldrarna, som antagligen vet eller åtminstone anar utan att nåt uttalas. Den första kärleken, sveket… Det är sånt som fanns även när jag var ung, alltså. Och det är på sätt och vis OK med självacceptanskampen, första kärleken och sveket. Men det här med föräldrarna, som borde vara modernare och ett stöd för dottern… De kan inte undgå att se hur dåligt Lee mår. Pappan försöker på sitt lite tafatta sätt, medan mamman vänder sig bort från dottern till religionen. I en av avslutningsscenerna träffas Lee och mamman. Lee säger att hon älskar sin mamma. Mamman säger ingenting förrän Lee har upprepat sina ord. Då svarar mamman:

Jag ska be för dig.

Det här är en mycket amerikansk film och målgruppen för den är inte alls en sån som jag, som varken är tonåring eller har tonårsbarn. Men det är mycket som är sig likt sen mina tonår och det är mycket som fortfarande gör ont när jag ser filmen.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Den innersta kretsenIbland är de bästa filmerna man ser såna man kanske inte hade tänkt att se. Eller planerat att se genom att markera i TV-tidningen. Igår kväll började Fästmön och jag titta på Den innersta kretsen (2006) som gick på SvT1. Jag fastnade rejält!

Filmen börjar vid andra världskrigets slut och fortsätter fram till det kalla kriget. Edward är en begåvad student som tidigt rekryteras till först FBI, sedan CIA. Naturligtvis är det inte bara häftigt och spännande. Tillvaron består av många uppoffringar, framför allt på det personliga och privata planet. I jakten på en läcka får Edward möta svek, men också sorg, besvikelse och rentav rädsla.

Det här är en riktigt bra spionthriller! Jag sitter klistrad de två timmar och 40 minuter – utan reklampaus – den pågår. Skådespeleriet är på topp. I huvudrollen som Edward ser vi Matt Damon, men även Robert de Niro (som också regisserade filmen!), Alec Baldwin, William Hurt och Angelina Jolie med flera medverkar.

Toffelomdömet för denna spännande film blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Just som jag traskade här fram och tillbaka och var nervös för mötet ringde mobilen. Jag kände inte igen numret, men svarade korrekt med för- och efternamn. Man vet ju aldrig… Och tänk, det var den hjärtegoa före detta (trist att skriva…) kollegan L som vill bjuda på middag i afton. På stamlokuset.

I afton blir det en kulinarisk resa till Amerikat igen!..


Jag blir så glad, så glad, så glad!
Tänk att nån gillar en så mycket att hon bjuder ut en på middag!

Det har nämligen varit en lång period av tungt bärande och kånkande för min Fästmö. Hon är den som så gott som ensam under över tre års tid har hållit mig på benen, allt medan de så kallade vännerna i närheten, som hade kunnat bry sig, försvann. Det måste kännas konstigt för dem att jag har fått nya vänner, jag som är så elak. Hmm, hmmm…

Jag har lärt känna flera nya människor via bloggandet, några av vilka jag räknar till mina verkliga vänner. En del har jag träffat. Men det var länge sen jag räknade in före detta kollegor i vänkretsen. Det är först nu jag insåg att dessa långt-tillbaka-föredettingar svek för länge sen. Såsom jag också svek några längre tillbaka, på sätt och vis. Fast inte på det sätt som de tror.

Men jag är en nån annan nu. Och att nån gillar den person som är jag idag betyder… massor!

Read Full Post »

Så här i julklappsfunderartider kan Månpockets nyhetsbrev vara värt att läsa. Idag damp det ner i min inbox. Här är ett urval titlar från decembersläppet av pocketböcker:

Mot ljuset av Elin Boardy
Detta är en gripande berättelse om en kvinnas strävan efter kärlek och frihet. I efterdyningarna av andra världskriget följer den 24-åriga Elly med sin lillasyster på dennas bröllopsresa till Malaya (nuvarande Malaysia), där Annies make Laurids ska praktisera som läkare. Elly är kartriterska och under resan ser hon bokstavligen världens konturer veckla ut sig – haven med det oändliga blå, kusterna, länderna som just ska resa sig ur krigets ruiner. De tas emot av plantageägare och av den koloniala ordningen. Med pennan i hand får Elly utlopp för det som trängs inom henne. Djungeln gör något med henne, kläderna känns trånga och hon vill bryta sig loss. Hon låter sy upp shorts och skjortor och börjar klä sig som männen.

Bad boy av Peter Robinson
Alan Banks är på semester när en kvinna söker honom hemma på polisstationen. Hon är mycket upprörd och för Banks kollega Annie Cabbot berättar hon att ett vapen har hittats i dotterns rum, ett vapen som kan ha kopplingar till den undre världen. En polisstyrka skickas till huset för att undersöka saken. Men situationen utvecklas snabbt i fel riktning. Innan man vet ordet av har en person dödats. När massmedia får nys om saken blir det stora rubriker.

Flickan från Paradiset av Agneta Sjödin
Hittebarnet Yemen växer upp i oasen Paradiset, en plats präglad av trygghet och harmoni. Hon tar hand om sin fosterbror och mellan dem finns en kärlek och innerlighet som är få förunnad. Deras lycka gör fostermodern avundsjuk och hon säljer Yemen som brud till en resande handelsman. Yemen kan inte förhindra det som sker, och djupt sårad av moderns svek tvingas hon följa sin make till en annan oas.

Ilustrado av Miguel Syjuco
När den legendariske filippinske författaren Crispin Salvador hittas död i Hudsonfloden i New York bestämmer sig hans adept Miguel för att undersöka det märkliga dödsfallet. Han upptäcker snart att det med all sannolikhet hänger ihop med försvinnandet av Salvadors sista manuskript, en avslöjande skildring av korruptionen på Filippinerna. För att försöka förstå vad som har hänt börjar Miguel kartlägga Salvadors liv genom att läsa hans romaner och dikter samt andra dokument kopplade till honom.

Vintervålnader av Kate Mosse
Berättelsen utspelar sig under vintern 1928. Engelsmannen Freddie Watson åker i sin bil genom södra delarna av Frankrike på flykt undan sorgen över brodern Georges död i första världskriget. Trots att det är så många år sedan nu har han svårt att gå vidare. Freddie har vid berättelsens början kommit till gränsen mot Spanien, ett område som på 1200-talet härjades hårt av det religiösa kriget mellan olika falanger av kristna, och som skildrats i Mosses första roman på svenska, Labyrinten.

Read Full Post »

I kväll blev det äntligen en stund över för Fästmön och mig att se nummer två av söndagens deckare från SvT1, Ont blod, inspelad på DVD-hårddisken. Och första delen av tre bådade gott!


Huvudpersonen!

                                                                                                                                                         Ruth är i 30-årsåldern när hon släpps ur fängelse. Hon har avtjänat ett långt straff för mord på två polismän när hon var tonåring. Långsamt börjar hon bygga upp sitt nya liv. Men längtan och saknaden efter den yngre systern Katie är stark och hon försöker på flera sätt få kontakt med henne. Dessvärre blev systern bortadopterad. Adoptivföräldrarna ställde som krav att Katie, numera Lucy, inte skulle ha nån kontakt med sin syster.

Handlingen är så här i första avsnittet lite hoppig. Skälet är att skildra de familjer som påverkas av Ruths frisläppande. Ruth träffar familjen som bor i huset där hon växte upp och där får hon oväntat hjälp i efterforskningarna av systern. Men hon träffar också på de vuxna barnen till en av polismännen hon mördade. Och så systerns adoptivfamilj som i slutet av avsnittet får ett brev av vilket det framgår att Ruth vill träffa sin lillasyster.

Det här känns som en riktigt bra och spännande brittisk serie. Dessutom en serie med lagom många avsnitt, tre. Och just det att det är en deckare som även handlar om förträngning av minnen, svek, hämnd och förlåtelse gör den så bra. Kan en människa, som begått ett sånt hemskt brott som mord, nånsin få förlåtelse? Ett högaktuellt ämne nu när Annika Östberg just kommer ut med sin bok om sitt liv.

Jag ger den här serien högsta betyg!

Read Full Post »

Older Posts »