Husets vackraste rum, planer och ännu mer spänning

Ett rätt typiskt inlägg om jobb, böcker och vänner.

---

 

Staken är redan på plats på mitt nya kontor. Det är det enda som finns där, förutom möblerna.

En och en halv vecka har jag varit på mitt nya jobb. Det vore synd att säga att jag har jobbat, det vill säga utfört arbetsuppgifter, varje dag, men nu börjar jag komma igång. Efter gårdagens stabsmöte kände jag att jag hade chefernas uppbackning att jag är på rätt spår i tillvaron. Efter att ha ägnat ett par dar åt att läsa igenom och klottra på befintlig kommunikationsplan och -policy skred jag till verket: jag började skriva den nya. I morse vaknade jag och hade en sån briljant idé till inledningstexten. Sen när jag kom till jobbet tyckte jag inte att den var så lysande längre – eller också mindes jag inte mina nyvakna tankar direkt. Hur som helst började ajg skriva, men först hjälpte jag C att tömma hennes gamla kontor, det som ska bli mitt. Och det är nog husets vackraste rum, det där kontoret på hörnet på första våningen. Nu är det tömt på allt utom en adventsljusstake och de möbler jag ska ha. Jag jagade lokalvårdarna utan framgång idag, men sen… Sen ska jag flytta in och göra det till Mitt Kontor!

Det finns andra fördelar med mitt nya lokus också. Ganska nära finns ett litet pentry med vattenkokare och kylskåp. Vägg i vägg finns… helpdesk?!? Eller är det… en toa..? Nåja, en tyst zon är det väl ändå..? Kommunikation är svårt!..

Tyst zon och helpdesk på toa, eller vad menas?

 

Det var lite sol idag.

Under dagens lunch hade jag fullt göra med att vara aktiv på sociala medier och läsa, så jag tog ingen bild på den goda vegetariska rätten med grönsaker, ris och halloumi. Du får helt enkelt föreställa dig hur färggrann och smaskig den var. Jag började läsa Emelie Schepps tvåa igår, för jag vann ju hennes nyutkomna trea på Instagram och den vill jag skriva lite mer om här än bara en vanlig bok. Men då måste ju böckerna läsas i ordning. Alltså försökte jag läsa i värsta matsalsoväsendet. Det var lite svårt att koncentrera sig, inte bara för oväsendet, utan också för att mina tre grannar vid bordet bredvid satt och snackade skit hela lunchrasten om en fjärde, naturligtvis frånvarande, person. Tröttsamt! En kan undra om inte vuxna människor borde ha lite mer mogna lunchsamtal…

Jag fångade i vart fall solen på bild bakom en trädkrona på vägen tillbaka till jobbet. Sen satt jag och skrev och skrev och skrev tills det var dags för eftermiddagskaffe och jag skulle ut och möta vännen H i rondellen. Vi kunde sitta utomhus och fika och prata och äntligen blev det tillfälle att överlämna den fjärde och sista skyddsängeln jag fick från vännen Sister of Pain. Nu har jag gett fyra kvinnor, som jag vet har det kämpigt på ett eller annat sätt, var sin ängel. Och faktum är att änglarna tycks göra… underverk… Jag själv fick min ängel till jul. Den är starkt misstänkt för att ha fixat mitt nya jobb. Jag som slutade tro på mirakler för tre år sen…

Den fjärde och sista skyddsängeln, vars pärla går lite åt grönt, fick nytt hem hos vännen H idag.

Liksom igår kom slutet på arbetsdan plötsligt. Jag åkte nya vägen hem efter att ha kontrollerat att bilkön inte var onormalt lång. I morse åkte jag förresten genom stan. Snabbaste och kortaste vägen, men hur miljövänligt är det för stadsluften?! Hemma i postboxen i New Village låg ett brunt paket igen, denna gång med minst lika spännande innehåll som sist: en nyutkommen bok. Idag kom Martin Falkmans Tunneln i slutet på ljuset. Den ligger nu trea att läsas, det vill säga efter de två Emelie Scheppböckerna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dags att publicera det här inlägget, ta en dusch, äta macka och förbereda och tidsinställa ett inlägg för morgondagen. Då ska jag nämligen på avdelningskonferens på eftermiddagen med avslutande buffé om aftonen. Vidare med till krogen följer jag emellertid inte. Tofflan är kvällstrött och det lär bli senare än vanligt i morgon ändå.

Ha en skön onsdagskväll!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bekantskapande, dragning och sökning

Igår kväll hade jag inget inplanerat alls. Det var jätteskönt – och plötsligt fick jag massor gjort! Först hade jag tänkt ta en tur till Tokerian, men eftersom jag inte hade vunnit nån ny Trisslott ens på lotterna jag fick av mamma, struntade jag i det och var hemma i stället. Jag tog en lång dusch och tvättade håret, filade fötterna och svor över fotfilen, nummer två att gå sönder. (På den första gick skaftet av, på den andra lossade själva filbladet. Aldrig mer Scholls vita fotfilar för min del!) Inte blev jag mindre arg sen heller när en irriterande telefonförsäljare ringde ut mig ur duschen. Noterade för resten att KeyCode fortfarande inte har gett upp trots att de i ett mejl lovade att sluta ringa min gamla mobil. Hur står det till med internkommunikationen där???

Eftersom jag fick min egen pappersdeklarationsblankett med posten igår, slog jag en signal till mamma för att höra hur det har gått för henne med deklarationen. Hon var ju så orolig för den, men nu kunde jag lugnt och rätt pedagogiskt förklara hur hon skulle göra. Vi får båda två tillbaka på skatten och alla tusenlappar är välkomna med tanke på alltings sönderfall runt omkring mig…

Startade laptopen därpå och började bekanta mig lite med den. Gjorde mina egna inställningar, förde över lite filer, sparade bokmärken etc. Även om laptopen är gammal känns den bra att jobba med. Det enda jag är ovan med är skärmen, men jag fick ta högsta upplösningen så blev det bäst. Och så tyvärr har jag ju inte min Photoshop-skiva kvar och det är ett program jag verkligen kommer att sakna när stordatorn lämnar det jordiska… (Men än lever den!)

Tofflans blogg finns även på laptopen numera!

Jag var rejält trött igår kväll och kunde somna hyfsat tidigt. Nattsömnen blev ganska god – jag vaknade bara ett par gånger, inte varannan timme som jag brukar. I morse var jag väldigt glad att jag hade duschat igår kväll, för varmvattnet var allt annat än varmt. Hoppas det var nånting tillfälligt eller att nån felanmäler det – jag hade inte möjlighet att göra det. Idag får jag dessutom besök av ventilationsgubbar som ska justera nånting IGEN, jag vet inte för vilken gång i ordning. Jag tycker mest att de skitar ner på mina golv (de tar inte av sig skorna) och min spis och ventilationen för mest med sig oönskade lukter och matos från grannarna samt damm i mängder, särskilt i våtutrymmena.

Var sen till jobbet – hamnade mitt i en brandkårsutryckning – men kom i tid för min föredragning om Husbygget, det vill säga webbplatsen jag har byggt upp på både svenska och engelska. Min dragning var först på dagordningen, men det blev den inte. Det var trevligt att se flera vänliga ansikten, det vägde upp de mindre vänliga, så att säga. Jag tackar också för uppbackning av prefekt 1 och Lille M och A, jag kände stödet och uppskattningen för det jag har åstadkommit.

Efter mötet tog jag mig arbetstid till att skriva en jobbansökan till en institution där de söker en kommunikatör på heltid. Jag ringde rekryteringskonsulten institutionen samarbetar med för att höra mig för om det var nån idé att jag söker. Det fanns nämligen ett skall-krav på en naturvetenskaplig utbildningsbakgrund. Min utbildningsbakgrund är humanistisk, men jag har jobbat 25+ år inom naturvetenskapliga områden. Det vore konstigt om det inte är nånting värt. Men rekryteraren tyckte att jag skulle söka, sen får vi se om institutionen kan tänkas backa/tänka om.

Lunchen med ”Lisbeth” var en av dagens höjdpunkter, den andra blir besöket i Himlen i kväll där det finns ett födelsedagsbarn – min älskade Anna.

Livet är kort.

Read Full Post »