Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klottra’

Ett rätt typiskt inlägg om jobb, böcker och vänner.


 

Adventsljusstake

Staken är redan på plats på mitt nya kontor. Det är det enda som finns där, förutom möblerna.

En och en halv vecka har jag varit på mitt nya jobb. Det vore synd att säga att jag har jobbat, det vill säga utfört arbetsuppgifter, varje dag, men nu börjar jag komma igång. Efter gårdagens stabsmöte kände jag att jag hade chefernas uppbackning att jag är på rätt spår i tillvaron. Efter att ha ägnat ett par dar åt att läsa igenom och klottra på befintlig kommunikationsplan och -policy skred jag till verket: jag började skriva den nya. I morse vaknade jag och hade en sån briljant idé till inledningstexten. Sen när jag kom till jobbet tyckte jag inte att den var så lysande längre – eller också mindes jag inte mina nyvakna tankar direkt. Hur som helst började ajg skriva, men först hjälpte jag C att tömma hennes gamla kontor, det som ska bli mitt. Och det är nog husets vackraste rum, det där kontoret på hörnet på första våningen. Nu är det tömt på allt utom en adventsljusstake och de möbler jag ska ha. Jag jagade lokalvårdarna utan framgång idag, men sen… Sen ska jag flytta in och göra det till Mitt Kontor!

Det finns andra fördelar med mitt nya lokus också. Ganska nära finns ett litet pentry med vattenkokare och kylskåp. Vägg i vägg finns… helpdesk?!? Eller är det… en toa..? Nåja, en tyst zon är det väl ändå..? Kommunikation är svårt!..

WC och Tyst zon Helpdesk

Tyst zon och helpdesk på toa, eller vad menas?

 

Solen genom trädkrona

Det var lite sol idag.

Under dagens lunch hade jag fullt göra med att vara aktiv på sociala medier och läsa, så jag tog ingen bild på den goda vegetariska rätten med grönsaker, ris och halloumi. Du får helt enkelt föreställa dig hur färggrann och smaskig den var. Jag började läsa Emelie Schepps tvåa igår, för jag vann ju hennes nyutkomna trea på Instagram och den vill jag skriva lite mer om här än bara en vanlig bok. Men då måste ju böckerna läsas i ordning. Alltså försökte jag läsa i värsta matsalsoväsendet. Det var lite svårt att koncentrera sig, inte bara för oväsendet, utan också för att mina tre grannar vid bordet bredvid satt och snackade skit hela lunchrasten om en fjärde, naturligtvis frånvarande, person. Tröttsamt! En kan undra om inte vuxna människor borde ha lite mer mogna lunchsamtal…

Jag fångade i vart fall solen på bild bakom en trädkrona på vägen tillbaka till jobbet. Sen satt jag och skrev och skrev och skrev tills det var dags för eftermiddagskaffe och jag skulle ut och möta vännen H i rondellen. Vi kunde sitta utomhus och fika och prata och äntligen blev det tillfälle att överlämna den fjärde och sista skyddsängeln jag fick från vännen Sister of Pain. Nu har jag gett fyra kvinnor, som jag vet har det kämpigt på ett eller annat sätt, var sin ängel. Och faktum är att änglarna tycks göra… underverk… Jag själv fick min ängel till jul. Den är starkt misstänkt för att ha fixat mitt nya jobb. Jag som slutade tro på mirakler för tre år sen…

Fyra änglar i min hand

Den fjärde och sista skyddsängeln, vars pärla går lite åt grönt, fick nytt hem hos vännen H idag.


Liksom igår kom slutet på arbetsdan plötsligt. 
Jag åkte nya vägen hem efter att ha kontrollerat att bilkön inte var onormalt lång. I morse åkte jag förresten genom stan. Snabbaste och kortaste vägen, men hur miljövänligt är det för stadsluften?! Hemma i postboxen i New Village låg ett brunt paket igen, denna gång med minst lika spännande innehåll som sist: en nyutkommen bok. Idag kom Martin Falkmans Tunneln i slutet på ljuset. Den ligger nu trea att läsas, det vill säga efter de två Emelie Scheppböckerna.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Dags att publicera det här inlägget, 
ta en dusch, äta macka och förbereda och tidsinställa ett inlägg för morgondagen. Då ska jag nämligen på avdelningskonferens på eftermiddagen med avslutande buffé om aftonen. Vidare med till krogen följer jag emellertid inte. Tofflan är kvällstrött och det lär bli senare än vanligt i morgon ändå.


Ha en skön onsdagskväll!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Varning för ord som kan väcka anstöt!!! (Jaa, f*n, när jag tänker på det verkar det som om det mesta jag skriver väcker anstöt. Till och med när jag beskriver mina egna känslor. Som om DET skulle handla om nån annan… Tröttsamt!)


I morse var det första gången
sen jag började jobba i september som jag vaknade med ett

Nej!

Men det handlar fortfarande inte om att jag inte trivs på jobbet – jag älskar mitt jobb – utan att jag är trött och sliten. Nog trodde jag att jag skulle palla att jobba hela sommaren. Nu har jag insett att jag inte gör det. Jag skulle inte kunna ge lika mycket som jag har gett hittills och jag tycker att det börjar gå trögt att komma upp om morgnarna.

En av få blommor som inte låg ner i morse.


Till och med det höga gräset
och de flesta blommor här utanför ville inte resa sig idag utan låg ner. Men det handlar nog om att det har regnat. Det regnar fortfarande och temperaturen har sjunkit mycket. Tills vidare är det OK för min del, jag jobbar ju. Fast från måndag kan det bli fint väder, tycker jag nog.

I morse var vi inte bara jättetrötta utan ganska observanta. Vi skrattade åt en dam med hund som vi brukar passera varje morgon. Damen glor på oss och Clark Kent* så hon är färdig att ramla in i bilen. Första gången hon glodde trodde jag att nån hade klottrat

FITTA

på passagerarsidans dörrar. Minst. Men nej, ingenting. Damen bara glor. Och det får hon väl göra då. Fast min kära Fästmö planerar en motattack, varning, varning! 

Nästa person vi undrade lite över var en man som gick stavgång. Fast utan stavar, dårå. Det såg liiite roligt ut och det var mycket svårt att inte skratta. Nu är vi ju inte alltid på solskenshumör om morgnarna, men vi log i alla fall.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag är som en zombie på morgnarna! Man kan tro att jag är både vaken och klar i knoppen för jag svarar på tilltal, men låt dig inte förledas! I morse var jag så trött att jag glömde sätta på mig deo…

Och nu ska vi se om jag kommer ihåg vad det är jag ska slutföra idag… Minnet är gott, men kort. Magen är lite bättre idag och det är jag otroligt tacksam för!


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Spänning och lite humor är nåt som finns i de flesta Sten Wall-deckarna. Så även i Den flerfaldige mördaren av Björn Hellberg, en bok jag lånade av Fästmön. Men roligast av allt är det i bokens persongalleri finns en elak bloggare…

Spänning, humor och en elak bloggare.


Det går mot sommar i Staden.
Nån ägnar sig åt inbrott hos en äldre man, nån ägnar sig åt att klottra. Och nån klottrar tillbaka över klottrarnas ursprungliga rasistiska budskap. Mitt i allt detta finns en journalist som tror att han är Guds gåva till kvinnan – och så den elake bloggaren, en före detta kollega till journalisten. Är det en av dem som har mördat politikern? Och vad hade han i Staden att göra..?

Polisen Sten Wall är en trivsam figur. Böckerna är ganska spännande deckare med en viss touch av humor. Inte superspännande men ganska OK. Medelbetyg!

Read Full Post »

Nu laddar vi med italienskt vin och mat… Klockan 20 startar live-bloggen här. Detta inlägg uppdateras efter hand som artisterna framför sina bidrag under kvällen. Uppdatera sidan då och då med F5-tangenten till exempel…

Lördag i februari 2012. Dags för den allra första deltävlingen i årets Melodifestival med start klockan 20 i SvT 1. I kväll live-bloggar jag och har du tid och lust att känna dig mindre ensam så häng på!

Nu börjar det! Tjolahopp, är du med???

Inledningen är en tillbakablick på förra årets tävling. Och? känns det som… Det var ju Danny som skulle ha vunnit då!  Programledarna försökte sitt bästa att följa rolighetsmanus, som var lika dåligt som vanligt. Tröttsamt! Varför är de inte sig själva liksom? Helena Bergström klarade inte ens att hålla sig till manus utan sa att det var två nyskrivna låtar… Fast det är ju 32… Och den där tredje programledaren, som man inte vet vad hon heter, sa

[…] på Åbo

Alltså, det heter väl

i Åbo..?

1. Sean Den Förste Banan – Sean Banan
Jaha, nu ska det alltså bli show och humor. Jag vill ju så gärna tro att detta är ett musiktävlingsprogram, men jag har visst fel varje år. Jaa, det här är inte roligt eller bra på nåt sätt. Det enda jag gillar är bananskorna. En text som låter som om den är skriven av en åttaåring. Nej, femåring. Bort usch! (Vad är går han på för drog..?)

2. På väg – Abalone Dots
Jaha… Det är ytterligare ett talangjaktsprogram… Eller? Det låter som horsejazz. Och banjo, liksom… När kommer låten igång?? Nej, den kommer aldrig igång. Tråkigt som bara f*n. Men de kunde sjunga i alla fall…

3. I Want To Be Chris Isaak (This Is Just the Beginning) – The Moniker
Konstiga kläder i år igen. Konstigt låttext. Men han kan onekligen sjunga… Låten känns ändå tråkig. Texten är intetsägande. Vad är det för låtskrivare i år, ingen skriver ju texter med nån substans i…

4. The Boy Can Dance – Afro-Dite
Ku Klux Klan – fast tvärtom, dårå. Det där med smisket skulle ha kunnat vara lite naughty, men… 80-talsdisco. Nej… Det här har jag hört förut… Besviken…

5. Mystery – Dead by April
Jaha, nu blir det hårdrocksinslaget. Det hör inte hemma här. Vem har ritat på dem? Som en tråkig vägg man måste klottra på känns också låten… Möjligen skulle jag lyssna på detta vrålhögt i bilen när jag var förbannad på nåt eller nån… Det känns som om låten inte hänger ihop.

6. Salt & Pepper – Marie Serneholt
Jaha, nu en artist som har varit programledare och som nu är artist igen. Känns det igen? Putting on the Ritz… Nej fy faaaaaarao…

7. Jag reser mig igen – Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern
Helena Bergström lät otroligt tillgjord när hon presenterade Thorsten Flinck. Pretto…  Trodde i min enfald att det här var en sång- och musiktävling. Hur full är han? ”Mineh… seevärtaehhhh…” Nej, gå och lägg dig! 😦

8. Euphoria – Loreen
Sista chansen att höra en enda jävla låt som är värd att gå vidare. Jisses, vad det blåser! Den här låten har jag också hört förut. Men faktiskt… Det är kvällens bästa. Äntligen får jag lite lust att dansa. Men låten hackas sönder, den kommer liksom inte loss ordentligt. Synd. Ändå. Detta är den enda låten jag kan  tänka mig att höra i finalen. Eller andra chansen…

Programlederiet är också bland det mest pinsamma jag har sett i det här sammanhanget. Den enda som knappt får godkänt är Sarah Dawn Finer – bara för att jag vet att hon kan sjunga…

Mellanspelet med Bögarnas fest-låten var inte ens roligt eller fyndigt. Nej, vad är det här??? Vem skrattar åt Sean Banans rumpa, liksom? Uff!..

Helena Bergström spelar över och har ingen röst kvar. Dessutom svär hon vartannat ord. Varför håller hon inte käften???

Och varför, VARFÖR säger Sarah Dawn Finer OEBBEN??? Vi är i Sverige, för fan!

Direkt till final gick Loreen och  Dead by April.

Till andra chansen gick Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern och Sean Banan.

Det här var den sämsta, sämsta deltävlingen nånsin jag har sett! Blir det inte bättre nästan gång gör jag slut med Melodifestivalen 2012!

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Höll på att garva läppen av mig när jag läste om Kanal 5:s nya serie Pensionärsjävlar. Serien hade premiär i kväll och självklart bänkade jag mig för att se det första av åtta avsnitt där ett gäng personer över 70 får ungdomar att tappa hakan.

Pensionärerna ger sig ut på stan för att se hur människor reagerar när de gamla beter sig som folk gör mest – de klottrar, pratar snusk, kollar sms. Och är otrevliga. Värst är nog de två kvinnliga frälsningssoldaterna.


Pensionärsjävlar!

                                                                                                                                                        Alltså det HÄR är helt min typ av humor! Pensionärerna är skitsnuskiga, de snor bollar och kaffe, de lurar folk. Minerna på dem de lurar är obetalbara. Många tror inte sina öron när gamlingarna börjar prata buttcrushers, kli i pälsen, snuskbuskar och trekant.

Detta är roligt. Detta är RIKTIGT ROLIGT! Högsta Toffelbetyg!

Read Full Post »