Fucking Åmål

Ett inlägg om en film.

---

 

Igår kväll gjorde jag nåt jag aldrig trodde att jag skulle göra: Jag såg filmen Fucking Åmål (1998). SvT1 visade den direkt efter Mr Selfridge och jag satt kvar. Kunde inte låta bli att se den där rullen som blev början till slutet på en numera glömd och bortträngd historia så full av lögner och svek och heta känslor att den, historian alltså, skulle kunna bli en film i sig. Som jag skrev i förra inlägget…

[…] X såg den med Y och sen var X otrogen och dumpade Z, för att göra en sex månader lång historia kort […]

Storyn är enkel och miljön lätt att känna igen. I en svensk småstad bor Agnes och Elin, som går i samma klass. Agnes har flyttat dit med föräldrarna ett par år tidigare, men har nästan inga vänner förutom en tjej i rullstol. Elin, däremot, tillhör de populära tjejerna på skolan. Agnes är kär i Elin i hemlighet. Av nån anledning går Elin och hennes syrra till Agnes på hennes födelsedag. Systrarna slår vad om Elin vågar kyssa Agnes eller inte. Sen brakar det igång ordentligt.

Filmen var faktiskt mycket bättre än jag trodde. Eller ville tro. Trots att den har några år på nacken, vilket till exempel syntes på mobilerna, funkar den. Den funkar såväl nu som när jag var ung, för det var nästan precis så där. Hög igenkänningsfaktor, alltså. Och vad var det jag kände igen? Den inkrökta småstadsmentaliteten, obildade människor, människor som vill nåt annat än stanna kvar, gifta sig, få barn och skilja sig, grupptryck med mera. Det som har förändrats sen jag var ung och bodde i Metropolen Byhålan är möjligen folks (läs: vissa människors!) syn på homosexuella. De vuxnas i filmens syn på det känns lite för osannolikt tolerant. I Byhålan har jag hört sägas att många fortfarande tycker att det är totalt sjukt.

Men regissören, Lukas Moodysson, har jag fortfarande svårt för. Det hjälper inte att en av våra kvällsblaskor berättar nio saker om Fucking Åmål som kanske ingen mer än han och teamet kring filmen kände till tidigare. Och att kalla detta en kultfilm, Expressen… Nej, där sätter jag bestämt ner foten!

Toffelomdömet blir medel. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Fruktansvärt!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Surt

Ett hyfsat grinigt inlägg – med viss självinsikt, dock.

---

 

Så sur att till och med citronerna är svartvita…

Alltså, jag är rätt trött på det mesta just nu. Allting känns… surt. Hela jag är sur. Rakt igenom. Jag orkar inte ens försöka låtsas vara positiv och glad. Varför ska jag låtsas, förresten? För övrigt spelar det ju ingen roll, egentligen, om jag är sur eller glättig. Det finns så många människor som har så fasta och bestämda åsikter om min person. Det intressanta är att människor som aldrig har träffat mig vet bäst vem jag är – i verkliga livet.

Det finns en frustration just nu som gäller en viss situation. Jag kan liksom inte göra nåt åt den, bara vänta ut, låta tiden gå. Sen hamnar jag i nästa läge, som egentligen inte är mycket bättre det: jag blir utlämnad åt människors godtycke. Inte heller det kan jag göra nåt åt.

Flera gånger i veckan blir jag uppringd av folk som vill pracka på mig nånting. Är det inte prenumerationer (en dagstidning, ett glassigt magasin, en veckotidning), så är det nån som låtsas erbjuda gratis saker (en fri värdering av min lägenhet – jag tänker inte flytta. Än. Eller provköra en bil, teckna mig för telecompaket eller testa nån ny…) Nej jag orkar inte. För allt handlar om att skapa behov och sälja. Jag får betala – med pengar jag snart inte har. NIX har de uppringande inte hört talas om. Eller så finns det de som tjafsar emot när jag upplyser dem om NIX. Tror de att jag blir mer positivt inställd till deras produkt eller tjänst då..? (<== retorisk fråga)

Citroner. Nu fick de lite färg…

För övrigt är jag sur på att jag är så sur. Tro inte att jag gillar att gå omkring och sura. Men det är inte mycket som kan få mig på bra humör just nu. Krånglande wi-fi, stopp i golvbrunnar, säljare som stör mig, människor som tror att jag har lyckats (!), skitigt hem, trött rygg, trött själ, eksem i ansiktet… Jag vet inte om jag vill kliva ur sängen i morgon bitti…

Nu ska jag ringa min mamma och lyssna på hennes gnäll i trekvart. Det är så våra samtal funkar. Mamma gnäller, jag lyssnar. Själv skriver jag av mig i bloggen. Och då tror en del att de känner mig – bara för att de läser om en bråk(!)del av mina tankar och känslor… Jösses…

Jag orkar inte vara tolerant – jag är en sur tant. Just nu. (Tack, Pinglan, det känns som om du fattar!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det som göms i snö dyker upp… på slapparedagen…

Ett slött inlägg.

---

 

Den här dagen har verkligen, verkligen varit slapp! Jag har verkligen vilat och gjort minsta möjliga. Men jag var tvungen att skutta (nåja…) över ett litet ärende till Tokerian. På hemvägen träffade jag en mycket upprörd Lucille. Det är ganska makalöst vilka krav som ställs på föräldrar ibland… Det krav som stackars Lucille hade på sig den här dan var att baka 70 bullar och tio sockerkakor. Inte konstigt hon var… rätt förbannad. Jag önskade henne lycka till med baket genom att säga:

Nu ska jag gå hem och lägga mig på min bak och bara slappa!

Medan vi stod och tjattrade kom grannen under Lucille förbi och bjöd oss på fest i kväll. Det passar oss utmärkt, så vi ramlar väl ner med några öl lite senare. Skämt åsido, jag ska vara hemma och se på en viss musikfinal. Lucille ska vara hemma hos sig. Och baka. Men jag tycker att en toppengranne gör just så: förvarnar om att det är fest i kväll. Då blir i alla fall jag mer tolerant. Sen berättade jag om gapandet vägg i vägg. Lucille föreslog att de kanske är hörselskadade. Det tror jag inte, de gillar bara att skrika så det ekar. Men när jag berättade om grillarna som eldade på klockan 22 en söndagskväll med den elektriska golvfläkten påslagen intill skrattade hon inte lika gott…

Den försvunna filten hittades!

Mamma fick ett telefonsamtal när jag lagt mig tillrätta igen på sofflocket. Jag förvånade henne genom att kunna namnet på en höjdhoppare! Alltid kul när man kan glädja sin gamla mamma. Men annars förvånade jag nog mest Fästmön genom ett fynd jag gjorde bakom soffan, vid foten av golvlampan i vardagsrummet. Där låg nämligen hennes gråa filt som vi inte har sett till sen april – 2013… Anna påstod per sms att hon hade letat just där. Hon frågade också hur dammig den var. Jag undvek att svara och funderade i stället på hur noggrann min storstädning i november 2013 var egentligen…

Soffläge med bok. Notera godisbunken i bakgrunden, inköpt för aftonens musikfinal på TV.

Soffläge har det annars varit i eftermiddag. Jag har läst och slappat och även tagit en liten lur. Plötsligt blev jag nämligen så trött och ögonlocken så tunga att jag slocknade. Underbart skönt och lyxigt!

På Tokerian köpte jag ingen mat till i kväll, för jag tänkte tillaga sånt som finns hemma, det vill säga egg ‘n chips. Men jag köpte varmrökt lax och potatissallad till söndagsmiddag. Det sägs ju att man blir smart av fisk och jag skulle behöva en smartkick. En godisbunke följde också med hem, för jag måste ju ha nåt att snaska på när jag krämar finalen i Eurovision Song Contest 2014 på TV:n och stereon i vardagsrummet. Jag noterar att Conchita Wurst har nummer elva och Sanna Nielsen nummer 13 i startfältet. Det här blir spännande! Men jobbigt – jag vill ju att båda ska vinna!

En och annan Dumlekola blev det till boken i eftermiddags…

Nu är det snart dags att skjutsa in mina chippies i ugnen. Jag börjar känna mig lite utsvulten – jag har ju bara ätit några Dumlekolor sen frukost. Några. Inte så väldigt många. Jag har läst ut ytterligare en av böckerna jag lånade av Anna. Nu har jag tagit en bok ur högen ”Fådda födelsedagsböcker”. Det är Sara Lövestams Grejen med verb som Anna gav mig och den är dessutom signerad av författaren! Jag tror att det är en riktigt bra och annorlunda liten bok – precis som alla Sara Lövestams böcker!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tro på stjärnorna..?

Ett inlägg om att tro på stjärnorna. Och planeterna.

Flera gånger tidigare har jag skrivit om min tro här. Kanske inte så djupt och så ofta, för min tro är personlig. Jag har skrivit en del om att tro på stjärnorna också. Till och med intervjuat en modern astrolog… Detta vill jag dyka ner lite djupare i!

För många tusen år sen grundlades astrologin i Babylonien. Den utvecklades vidare av perserna och egyptierna. Så visst är det fascinerande att astrologi faktiskt fortfarande finns idag?! Fast den används säkerligen inte på samma sätt som längre tillbaka i tiden. En gång var den ju även en gemensam disciplin med astronomin. Idag är det många som tycker att det där med astrologi mest är lite flummigt och nonsens.

Solen är viktig i såväl astrologi som tarot.

Det är sunt att ta saker och ting med en nypa salt. Men när jag fick mitt horoskop light ställt en gång var det många bitar som föll på plats. Det blev en vägledning och ingav mig hopp om att bättre tider var på väg. Nu vete 17 om jag skulle våga få det ställt igen. Eller också… vore det kanske en helt lysande idé..?

Lite lustigt tycker jag allt att det är att man ofta kan gissa vilket stjärntecken människor är födda i. Men en del stämmer det inte alls på! Det kan bero på, har jag lärt mig, planeternas ”påverkan”, läge.

Jag är i alla fall en ganska typisk oxe. Bland annat är jag en sucker för trygghet och jag tenderar att vara materialist. Rätt slö och överviktig. Gillar livets goda – och det syns. Samtidigt är jag lugn och ganska tolerant. Pålitlig. Tråkig? Nja, vad jag förstår gjorde en viss planets ställning vid min födelse att jag kan vara ganska… kraftfull… Rentav explosiv?

Tarot har jag varit sugen länge på att testa. Men jag kommer liksom inte till skott. Kanske är lite rädd för vad korten ska avslöja om mig…

Tja, det finns inte bara en sida om astrologi… Det finns en hel del. Det handlar om att våga, att öppna sina sinnen. Tror jag dårå. Vad tror du??? Skriv gärna några rader i en kommentar vad du tänker om detta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Som ett gäng färgglada kablar…

Bloggvännen Christina har efterlyst en omvärldsspaningsrunda. Egentligen har jag inte alls tid med det, men vad gör man inte sina bloggvänner? Här kommer ett gäng nyheter, lika färgglada – eller trista – som dessa kablar jag hittade i ett rum nånstans idag…

Nyheter som färgglada – eller trista – kablar…

• Skeppet Vasa bryts ner snabbare än väntat. Uj uj! Ett av de häftigaste, förlista skeppen som sparats till eftervärlden på ett fantastiskt museum på Djurgården, håller på att brytas ner. Det är cellulosan i eket som har förstörts av syror. En del träplankor har bara kvar en femtedel av sin ursprungliga hållfasthet. Låter synnerligen oroväckande, det här skeppet är nånting urhäftigt, ju!
• Upphetsning minskar äckelkänslor. Urrrrk! Ja jag måtte ha varit allt annat än upphetsad igår kväll när jag glodde på TV! Holländska forskare har nämligen kommit fram till att vi är mer toleranta mot dofter från svett och andra kroppsodörer när vi är upphetsade. Fast… vad är det för nytta med att veta detta..?
• Arbetslösheten stiger och vissa drabbas hårdare än andra. Fruktansvärt! Arbetslösheten stiger igen.  I augusti i år var 366 000 personer, eller 7,2 procent av alla i yrkesverksam ålder, arbetslösa. Hårdast drabbas de långtidsarbetslösa. På fyra år har de som varit arbetslösa i två år eller mer ökat från knappt 25 000 till 70 000 personer. När ska regeringen göra nåt konkret???
• Nya mynt 2016. I veckan presenterades de nya mynt vi får i Sverige 2016. Det är Ted Gärdestads låt Sol, vind och vatten som har inspirerat myntformgivaren Ernst Nordin: Solen är symbol på enkronan, vinden på tvåkronan och vattnet på femkronan. Fast kungen är förstås på alla mynts framsidor.
• Nya iPhone är här! Och det som är nytt med den jämfört med tidigare modeller är att den har större skärm och 4g. Nyfiken är jag, det kan jag inte komma ifrån!..
• Gratis sex efter den nionde biltvätten. Men hallå! Bilar och sex… Jaa, om man bor i Sunway Mentari i Malaysia, kanske. Det var en massagesalong och en biltvätt som fick en briljant idé, trodde de. Tills polisen avbröt verksamheten. Nej, jag nöjer med med en gratis tionde tvätt, jag.
• Knäppa lagar. Knäppa lagar finns det gott om! Eller vad sägs om att man inte får ta med sig Kinderegg in i USA, att man inte får glömma sin frus födelsedag på Samoa, att gravida kvinnor får kissa var som helst i Storbritannien och att du måste ha regeringens tillstånd ifall du vill reinkarneras efter din död i Kina?
• Ribbstolsförbud när TV4 filmar. Och nu nåt riktigt tramsigt: I tre år till ska TV4 sända matcher från innebandyns superliga. Fast kanalen vägrar filma hos lag som har hallar med ribbstolar. Det här drabbar minst fem herrlag och säkert ännu fler damlag. TV4 har till och med en innebandyredaktör. Enligt honom är skälet att kanalen

[…] höjer nivån på sändningarna, vi vill inte visa en vägg […] 

• Typisk vinnare sommarbildstävling. Småbarn på bild vann Correns sommarbild. Så typiskt – och så himla trist…

Sen finns det klart extra färgglada nyheter som att två svenska journalister har frigetts från fängelse i land söder om ekvatorn. Eller nattsvarta som den om mannen som både rånades och överkördes av tåget…

Livet är kort.

Read Full Post »

Ja se karlar…

Jag kan inte låta bli att höja på ögonbrynen, dem jag alltså inte rivit av mig med silvertejp än. (Hett internt modetips i familjen.) Uttrycket

Ja se karlar…

är det som dyker upp i skallen när jag läser om Marcus Birros tjolahopp i Dagen . Men hallå! Om du skriver nånting så provocerande, Marcus Birro, då får du räkna med att alla inte håller med. Ställ undan den där tjurige lille pojken och ägna dig åt att skriva böcker och krönikor som inte är homofoba. För det är du jäkligt bra på! (Och oavsett vad jag tycker om dina åsikter, Marcus Birro, så läser jag din senaste bok just nu och tänker recensera den för det verk den är, inte för vad jag tycker om dig! Lita på det!)

Daniel Grahn, ansvarig utgivare på Dagen, försvarar Marcus Birro och menar att tidningen inte tänker ge vika för näthatet. Han skriver bland annat :

[…] Som ansvarig utgivare menar jag att det skulle vara ett förfärligt nederlag om ”näthatet” tvingar oss att förlora Birro. […]Att förlora Birro i Dagen, innan vi ens hunnit börja jobba ihop, är otänkbart. […]Vi svenskar vill gärna vara toleranta och vidsynta, men när det kommer till en kändis som tror på Gud, ja då krymper respekten till ett knappnålshuvud. Skrämmande! […] På 24 timmar har Marcus Birro lyckats skapa mer rabalder än jag personligen lyckats med på tio år. […]

För mig handlar protesterna mot Marcus Birro inte om näthat utan det är just protester mot hans åsikter. Att ansvarig utgivare för Dagen eldar på Marcus Birro och börjar ta upp näthat förstår jag inte. Om Marcus Birro tillåts ha åsikter ska väl ”alla andra” tillåtas ha det också. Eller..? Sluta att göra skillnad på skit (media, bloggare med flera) och pannkaka (kändisar). För övrigt kan jag inte låta bli att undra om Daniel Grahn är släkt med Bo Grahn som ständigt och jämt försöker skriva homofoba kommentarer på min blogg..? Såna kommentarer publiceras inte, för det är Näthat med stort N.

Sen kan jag ju inte hjälpa att skriva ett par rader om Håkan Ljugholt, f’låt Juholt. Media med flera är rätt taskiga mot honom just nu, men ärligt talat, är det inte dags för lite självinsikt och lämna partiledarposten? Till och med partiorganet (mer eller mindre) Pravda rapporterar att man diskuterar Juholts framtid. Det kan inte vara möjligt att nån har nåt förtroende kvar för en person som flera gånger bevisligen inte har talat sanning.

Read Full Post »

Byhålegrabbarna kan!

Läser en söt liten artikel i Byhålebladet om 21-årige Kristian Sääf från Metropolen Byhålan som blev årets Mr Gay Sweden. En sån artikel var otänkbar för typ tio år sen. Nu slår sig Byhålebladet för bröstet kring Byhålegrabben – som förstås inte längre bor kvar i Metropolen Byhålan… (För hur HBTQ-vänligt och tolerant samhället än har blivit så är det fortfarande mycket lättare att bo i Stockholm om man är homosexuell man. )

Kristian Sääf säger i intervjun i Byhålebladet att han fortfarande håller på att smälta allt, men att det känns jättekul. Och så vill han hjälpa dem som har det svårt att komma ut – och samarbeta med RFSU. RFSU? Hmmm… jag trodde att det var RFSL som jobbade med HBTQ-frågor. Men det kan ju ha blivit korrekturfel i Byhålebladet. Eller så vet varken Byhålebladet eller Kristian Sääf vilken organisation som jobbar med vilka frågor.

I vår ska i alla fall Kristian Sääf representera vårt land i Mr Gay Europe. Troligen går tävlingen av stapeln i London.

Till dess huserar Kristian Sääf i Stockholm där det ju är lättare att vara gay. Han säger bland annat:

[…] I Stockholm finns så många människor att man inte sticker ut. Och man hamnar inte lika lätt i ett fack, vilket är vanligt i en mindre stad.[…]

Tofflan, som lämnade Metropolen Byhålan som 18-åring, niger och bockar – igenkännande och gratulerande, förstås!

Read Full Post »