Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘högljudd’

Ett paraderande inlägg.


 

Lördagen var het. Det var otroligt mycket folk som hade samlats vid Mariatorget på Söder, utifrån vilket årets Prideparad skulle gå. Ett tag kändes det bara som totalt kaos. Men konstigt nog pallade jag folkmassorna. Det gick liksom inte an att få panik, det fanns ingenstans att vända sig om och gå till vid några tillfällen. Men så småningom hittade vi vår plats – bakom dj Katjas lastbil. Vi fick nog hörselskador på köpet för det var extremt hög musik. Ändå gick det några bastanta transor före oss och lite annat folk.

Vi klarade den långa marschen. Men fötter och ben var rätt slut. Och både Fästmön och jag hade svettats en hel del. Och svett oss – solen var allt annat än barmhärtig… Som vanligt blev det ett antiklimax att komma till Pride Park. Tänk bara om nån hade mött upp med regnbågsvattenflaskor eller NÅNTING. Men ingenting, alltså. Nåt för Stockholm Pride att tänka på inför kommande år, tycker jag. Och snacka om att varumärkesplacera sig för den som sponsrar dessa vattenflaskor…

Vi softade, tog en öl, käkade lite, träffade en och annan GAMMAL bekant i vimlet, såg några vi inte ville se, fikade – och sen tog vi en taxi till hotellet. Tanken var att fräscha till oss lite och sen gå och ta en drink i baren. Men se barpersonalen på Clarion Hotel Ringvägen är den mest otrevliga jag har träffat på! Man säger liksom inte vad som helst till hotellets gäster som ödmjukt frågar om man kan beställa vid bardisken eller invänta bordsservice. Man säger inte heller, som en av personalen gjorde en annan kväll:

Ja här kan du inte beställa nåt för vi har stängt.

Fy fan, jag ska skriva ett och annat i den sedvanliga enkäten från hotellet. Ruggigt dåligt! Men som tur är finns det andra ställen på Söder. Vi hamnade på Läckerbiten där vi tog en avslutande öl innan vi sussade i våra knarrande sängar.

  • Dagens krämpor: Onda fötter, utgjutelse på vaden, solbränna samt myggbett på armbågen
  • Dagens roligaste: Att träffa Gun från Dragarbrunn
  • Dagens parad: Lång och varm och högljudd
  • Dagens gratis: Ploppchoklad till Pridekaffet
  • Dagens mest pratsamma: Taxichaffisen
  • Dagens oförskämdaste: En man och en kvinna i barpersonalen på Clarion Hotel Ringvägen
  • Dagens godaste öl: Staropramen på Läckerbiten


Och här kommer några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vad som sker i köket och på ballen* här idag.


Även om starten var sen
har vi nu kommit ganska långt i julförberedelserna. Mamma gick ut hårt och började koka lag till sillen. Lagen bars sen ut av mig till ballen för att svalna.

Lag till sillen

Lag till sillen. Den ser inte mycket ut för världen, men…


Ute på ballen
passade jag på att släppa loss granen. Jag klippte upp nätet och tog bort det så att grenarna ska kunna sträcka lite på sig. Ångrade mig nästan lite eftersom det blåser rejält, men jag tror inte granen lättar för oss och flyger iväg.

Gran utan nät

Granen sträcker på sig och tycks säga: ”Äntligen lössläppt!”


Mamma fixade sillen
i köket när lagen hade svalnat. Mycket rödlök är en av hemligheterna bakom hennes inlagda sill! Och eftersom jag vet hur jäkla god den blir hade jag köpt två burkar inläggningssill…

Rödlök o sill

Mycket rödlök är en av hemligheterna bakom mammas inlagda sill.


Klockan 13.30 dukade jag fram frukost.
Då hade jag varit vaken, mer eller mindre, sen klockan 6.30 tack vare några puckon. Fil och rostat bröd slank ner fint. Mamma, som ju aldrig äter frukost, åt med god aptit.

Medan mamma telefonerade med en väninna tog jag köket i besittning och fixade till laxröran. Det går åt 200 gram gravad lax. Jag är inte överförtjust i just gravad lax, men i den här röran är det suveränt gott!

Gravad lax

Gravad lax till röran.


Det ska vara ägg i röran också,
men dem hade jag kokat och skalat tidigare idag. Sen är det bara att hacka ägg, tärna lax, hacka purjolök och dill samt röra ihop i en bunke med crème fraiche, grädde och lite senap. Och nej. Det är ingen smalmat. Men skitgott!

Ägg dill purjo hackat

Ägg, dill och purjo döljer grädde, crème fraiche och senap.


Och ja.
Detta är röran som mitt otroligt snälla och snygga X (Jag är ironisk, jag erkänner. Den som är elak blir nämligen ful i mina ögon.) gav receptet för till nån som h*n först förtalade mig för. Det är därför extra gott att tugga på denna röra och veta att människor kan tänka själva och bilda sig en egen uppfattning om mig, elakingar till trots.

Om en stund flyr jag fältet för en timme och åker och hämtar Fästmön för att skjutsa hem henne. Jag behöver vila öronen, om du förstår vad jag menar och Anna är ju inte varken högljudd eller babblig.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett försök till en recension av en bok, medan andra hoppar högljudda precis utanför mitt arbetsrumsfönster. (Eventuella misstag beror på vissa skärande ljudinslag som… ja, stört mig.)


Finns det nåt bättre
än att få en alldeles ny bok i sin hand, direkt från författaren själv? Jag har haft Fyra dagar i april av Magnus Alkarp i min ägo i ungefär fem dagar. Den har blivit luktad på, den har blivit hållen, den har fått följa med in i obskyra (?) skrubbar och vrår. Den har varit med mig 24 timmar om dygnet. Och nu ska jag försöka skriva en sorts recension av boken.

Fyra dagar i april
En bok om fyra dagar i slutet av april 1943.


Året är 1943 och det närmar sig påsk.
Ute i världen rasar ett krig, men här hemma i Sverige är det fred. Detta hindrar dock inte de svenska nazisterna att kalla till riksmöte i Uppsala. Ett möte som avslutas på annandagen med en manifestation. Men det blir minsann ingen fredlig historia. Ett gäng motdemonstranter är på plats. Ändå visar det sig vara poliserna som är skurkarna. Hur ska man annars förklara sabelhuggen i ryggarna?

Jag dras direkt in i händelserna. Händelser, som författaren stötte på i och med sin forskning inför avhandlingen 2009. Här har han tagit tillfället i akt att sticka näsan ner i en detalj. Eller var det ett getingbo? Hur som helst, påskkravallerna i Gamla Uppsala hade jag aldrig hört talas om – trots att de faktiskt utspelar sig på min födelsedag. (Fast jag var ju förstås inte född 1943, men samma dag som påskkravallerna. Och Tjernobyl. Tjernobyl är ju för övrigt en ännu senare katastrof, 1986, än Petite Moi. Nånting mer den 26 april???)

Vad är väl en bok om den inte, förutom ett givande innehåll, har ett språk som tilltalar mig? Ganska snart noterar jag att Magnus Alkarp har flera riktigt roliga vändningar för sig ibland. Eller vad sägs om denna:

[…] Att han ibland kallades Rödlyset berodde inte på att han skulle ha haft ett förflutet som trafikpolis i Sundbyberg, vilket somliga lär ha trott, utan förmodligen på att det fanns misstankar om att han var socialdemokrat, vilket han troligtvis var. […]

Andra formuleringar är snudd på poetiska:

[…] Ett iskallt duggregn letade sig in under ylletröjor och ned i strumpor och skor. […] 

Jag hittar ett enda ställe där jag tycker att det språkliga brister:

[…] Men Lundberg var också en fri själ och bångstyrig till naturen, inte sällan kritiserad för sin vägran att rätta in sig i ledet när partipiskan ven, vilket i mångas ögon i och för sig gjorde honom ännu mer lämpad att leda striden, men vi ska inte vara så säkra på att Gustav Möller och Per Albin Hansson var lika överförtjusta som sina väljare. […]

Det här är en bok om verkliga händelser, men den är skriven som en roman. Vissa delar skildras så skört, så skört. Och det är bra. Det ger berättelsen liv. När Magnus Alkarp till exempel beskriver hur en av de norske jentene blir utfryst kan inte ens den mest förhärdade förbli kallsinnig:

[…] Det tisslades, vänner undvek henne, inte ens Ingrid visade sig. Den enda som besökte henne, tröstade henne, uppmuntrade henne och kanske försökte uppelda henne var Greta. Sedan slutade även Greta komma. […]

Men det ligger som sagt gedigen forskning bakom tillblivelsen av den här romanen. Särskilt intressant att notera är en lista med namn där Magnus Alkarp faktiskt kunnat återskapa 63 av de 75 ursprungliga namnen. Han tycker att det är

[…] bara […]

Jag tycker att det är många.

Vill du läsa en historisk bok vars innehåll känns synnerligen aktuellt väljer du Fyra dagar i april. Men eftersom Magnus är min syssling kan jag inte dela ut några rosa tofflor utan att anklagas för opartiskhet. Jag låter därför ytterligare ett citat ur bok få avsluta mina tankar om och upplevelser av den här boken:

[…] Vi har ett ansvar för allt vi gör och allt vi underlåter att göra. Det har alltid varit förenat med risker att göra det rätt, men det är värt sabelhuggen om det är friheten man försvarar. […]


Livet är kort.

Read Full Post »

Jo jag vet. Det var torsdag igår. Men jag är faktiskt konvalescent och sjukskriven och då kommer saker och ting när jag orkar. Nu kommer veckans höjdpunkter (Sova) respektive lågvattenmärken (Söva). Det är inte svårare än så här:

Sova

  • Så skönt att ha Fästmön här! (Jag får hjälp, pepp, stöd och sällskap – och bättre aptit!)
  • Alla goa vänner och släktingar som har brytt sig under hela den här sjukdomsresans gång med blommor, böcker, nyponsoppa och på andra sätt – ingen nämnd, ingen glömd! (Jag kan inte nog tacka er för er omtanke!)
  • Annas snälla mamma (som har brytt sig och bryr sig – och bjuder på underbar lunch, bara så där!)
  • Wordfeudkamperna med Anna (jag får så fina tillmälen när det går bra för mig!)
  • Statistiken från WordPress liksom årsstatistiken (som ger mina uppdragsgivare bättre hum om hur många som besöker den här bloggen)
  • Stjärnorna på Slottet (en jättebra serie, SvT!)
  • American History X (Otroligt stark film bland allt det lätta under helger och mellandagar…)

Söva

  • Alla som började bry sig efter flera veckor (Nej, ni behöver inte överanstränga er. Jag mådde riktigt jävla dåligt, men nu tänker jag inte bara överleva utan bli frisk! Och det går alldeles utmärkt utan er.)
  • Ett elakt ex, en av Uppsalas största skvallerkärringar (åsikt!), som jag tyvärr påminns om då och då.
  • Högljudda grannar/lyhört hus (Nej, jag vill inte höra när ni kissar, grälar, pratar om infertilitet, leker etc. Men för den skull knackar jag inte i nån jävla vägg!)
  • Karlidioten på Stormarknaden (som verkade ha som sport att få mig att ramla)


Livet är kort.

Read Full Post »

När jag sitter på ballen* och lyssnar på den nykläckta familjen – eller det vill säga talgoxbarnen som skriker ut sin hunger mot föräldrarna (varför är barn alltid hungriga???) – funderar jag om alla fågelsorter förstår varandra. Eller är det som med teckenspråk och alla andra språk – de är nationella? Fåglarnas skulle då vara efter fågelart.


Det svenska teckenspråksalfabetet. Andra länder har andra tecken för bokstäverna.

                                                                                                                                                                    Det känns främmande att skator och talgoxar, till exempel, skulle förstå varandra. De förra är ju så skräniga och högljudda, medan de förra är kvittriga och… framför allt söta. Uppenbart är att Mamma och Pappa Talgoxe kommunicerar med varandra och sin ungar. Ofta känns det som om föräldrarna frågar ifall kusten är klar och de kan gå in för landning eller om Tofflan, Otäcka Mänska, sitter på ballen och stör. (För att visa att jag inte har några onda avsikter brukar jag lägga en brödsmula eller en ostkant.)


En rätt ung talgoxe.

                                                                                                                                                                 Den ena föräldern talgoxe tror jag är pappa. Han är tufsig i fjäderdräkten, men också rätt feg. Får för mig att han slåss för brödfödan till sina barn – och sen är ganska rädd av sig. Den andra föräldern är modigare. Idag gjorde hon – ja, jag tror det är mamman! – en loop UNDER mina ben som jag satt upp på räcket medan resten av mig vilade i en femstegsstol av plast med tjock dyna.

Jag är onekligen väldigt nyfiken på familjen, men också på deras sätt att kommunicera. Och huruvida fågelspråk är som teckenspråket, det finns likheter med andra språk, men framför allt olikheter. Vad tror du??? Pratar alla fåglar samma språk eller inte?

                                                                                                                                                          *ballen = ballefjongen. Nej jag bara skojar, balkongen!

Read Full Post »