Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vardagsbetraktelser’

Ett inlägg om trötthet, hushållsarbete, saknad och ord som berör.


I morse var jag trött och tung
som en sten. Så märkligt det är! Igår, när Fästmön skulle vara snäll och låta mig få sovmorgon, vaknade jag pigg som en lärka (nåja…); i morse var jag, som sagt, som en tung sten när hon kom och petade på mig vid sjutiden. Upp kom jag i alla fall och Anna är nu på jobbet.

Jag har rivit ut lakanen i sängen och startade faktiskt en maskin tvätt före klockan åtta. (Vi får tvätta från klockan sju, men…) Så tidigt brukar jag inte tvätta även om det är vardag, men jag ska sluta vara så hänsynsfull, har jag bestämt. Somliga i huset tvättar alltid så tidigt att det redan centrifugeras, med påföljd att hela huset skakar, runt sju på söndagsmorgnar. Men det får de väl göra då, om de tycker att det är kul. Jag tycker att det är taskigt och hänsynslöst. Fast man kan ju inte förvänta sig annat.

Renbäddning och tvätt liksom strykning står på dagordningen idag. Strykningen ska jag nog börja med snart, för enligt Anna ska det bli varmare idag och sol. Det var hela 18 grader när vi stack i morse, så prognosen kan faktiskt slå in! Blir det bra väder framåt kvällen tänker jag ordna en picknick med kyckling och vin för min älskade.

Min frukost/lunch blir jordgubbar och mjölk. Anna var över till Tokerian igår kväll och köpte en liter, säkert en av de sista vi äter. Gubbarna börjar sina nu. Vi får helt enkelt besöka Slottet och kolla hur det står till med Annas snälla mammas hallon…

Jordgubbar

Jordgubbar – säsongens sista för Anna och mig?


Jag tränar på att fylla mina dagar.
Det går sisådär. Måndag – onsdag nästa vecka ska jag jobba, sen är det över för den här gången. Mardrömmen börjar igen.

Känslan som uppfyller mig idag är emellertid inte mest oro eller rastlöshet utan saknad. Den här morgonen för sju år sen var den sista i min pappas liv. Nån timma eller två efter lunch var det slut. Bara så där. Jag vet inte om det var nån skön död för honom. Mamma har berättat om han sista ord, som i mina öron var ganska ångestfyllda. Men det gick snabbt. Och det är väl ett snabbt slut vi alla önskar oss, inte nån utdragen plåga, eller? För oss som blev kvar blev saknaden en ständig följeslagare. Min mamma har inte längre sin älskade sen 50 bast hos sig; jag har inte min starka, kloka och knäpproliga pappa.

Pappa o jag 2

Se så stark han var, min pappa! Han lyfter mig på sina armar.


Många gånger har jag undrat
vad pappa hade tyckt och tänkt om saker och ting. Det som hände för över fyra år sen hade gjort honom helt galen, det är jag säker på. Om inte jag hade överklagat saker och ting hade pappa gjort det åt mig. Jorå, jag vet nog varifrån mitt temperament kommer…

Det finns fler likheter mellan pappa och mig. Han fick sent i yrkeslivet av en krönikespalt av Byhålebladet där han jobbade som lokalredaktör sen 1950-talet. Den fyllde han med vardagsbetraktelser även efter pensionen. Men han skrev så träffande att somliga läste in sig själva – och slutade hälsa. På både pappa och mamma. Det känns igen… Sen spelar det ingen roll att man beskriver typer, många ser sig själva till och med om man i grunden beskriver… inte dem alls utan sin egen person!!! Jaja, folk ska aldrig upphöra att förvåna mig. Jag ser det som att jag skriver så att människor blir berörda – på gott och ont – och för mig är det ett kvitto på att kombinationerna av mina ord är rätt bra.

Idag blir det åter ett telefonsamtal med mamma. Den här dagen, den 24 juli, är en svår dag för henne. Önskar att det just idag inte var 30 mil oss emellan.

Och älskade, ilskna, kära, roliga, flänga gubbe – så jag saknar dig!!!

Pappa

Pappa som jag minns honom. (Foto: Henrik Gedda)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i serien Det får du inte missa i Metropolen Byhålan, om en liten utställning jag ramlade på.


Det blev varmt idag.
Jag hade ingen lust att sitta inne ända till kvällen, så jag erbjöd mig att gå några ärenden på stan. I en av stans gallerior ramlade jag på en fin liten fotoutställning.

Vardagsbetraktelser Välja Våga Vårda
Välja Våga Vårda – fotoutställning  av mannen bakom Vardagsbetraktelser.


Bakom utställningen står
Richard Lindgren från Vadstena. Richard inte bara fotar, han skriver små tänkvärda ord och meningar till sina bilder också. På bloggen Vardagsbetraktelser skriver han mer om sina tankar och de förändringar han har gjort i sin vardag. Han skriver om hur hans gamla liv tog slut en dag i juni 2008 i och med en utmattningsdepression och om hans nya ledord Välja – Våga – Vårda.

välja våga vårda
Richard Lindgrens tre ledord. 


Det här är helt rätt sätt
att visa upp den här typen av alster! Det vill säga nära människor, i en av stans gallerior, där folk passerar. Just när jag tittade in i den lilla utställningslokalen var jag ensam, men det tyckte jag bara var bra.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Richard ställer ut i Gallerian på Kungsgatan i Motala
till och med den 8 juli. Den sista dagen säljer han sina bilder för halva priset. Så skynda dit om du inte vill missa hans vardagsbetraktelser!

Du är bäst
Du är bäst, ett av Richard Lindgrens alster.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Vi fortsätter vår serie med tidningsankor. Även idag hittar vi dem i… lokalblaskan. Igår skapade tidningen en ny stil, Gangman style (det heter Gangnam style…), idag har man svårt att skilja på… öga och gryta.

På förstasidan läste jag om en matblogg, som sades heta Glimten i ögat. Men när jag tittade lite på matlagarnas tischor tyckte jag nog att jag skymtade några andra bokstäver.

Glimten i ögat

På tischorna står det andra bokstäver, men två (2) gånger benämns bloggen Glimten i ögat på förstasidan- så då måste bloggen väl heta det. Eller?


Två
gånger kallas matbloggen Glimten i ögat på förstasidan.
Så då måste den väl heta det. Eller? Njae, det är inte så säkert. Inne i tidningen, när själva reportaget sen kommer i B-delen, har bloggen bytt namn till… Glimten i grytan!

Glimten i grytan

Inne i tidningen heter bloggen Glimten i grytan.


Av detta kan vi åter lära
att allt som står i tidningen inte är sant. Förresten är jag förvånad över att man ger utrymme åt ett reportage om en blogg när en av tidningens medarbetare har raljerat om att bloggerskor bara lägger upp bilder på det de shoppar och skriver vardagsbetraktelser, att bloggare bara är ute efter uppmärksamhet och följare samt att dessa bloggerskor ägnar sig åt att vårda sitt personliga varumärke typ 24-7.


* Det korrekta namnet på matbloggen är Glimten i grytan. Om du klickar på namnet här kommer du dit!


Livet är kort.

Read Full Post »