Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rött skynke’

Ett inlägg om hur ont dagens förnedrande besök gjorde.


Idag betalade jag 65 kronor plus bensin
för att ta mig till Arbetsförmedlingen och vänta i 50 minuter. (Nej, jag kan inte åka buss.) Därefter fick jag gå in i ett fem minuter långt (!) möte. Min senaste aktivitetsrapport skulle följas upp. Ett mer meningslöst möte får man leta efter!

Som vanligt var jag inte ensam i det stora huset av glas. Det var en hord av människor och alla skulle inte åt samma håll.

Arbetsförnedringens hus

Den lilla människan i orange cirkel har besökt Arbetsförnedringens hus. Igen.


Jag skulle en trappa upp
 för första gången. En kvinna delade ut ljusblåa kölappar. Av och till kom det folk som jobbade i huset. De  ropade upp viskade numren. En del av oss som väntade på vår tur gav upp. Vi var kanske 20 – 30 personer som satt kvar.

De som jobbade i huset hade uppenbarligen dyskalkyli. De visste inte om det 100nånting på lapparna eller nollnoll. När jag fick min lapp sa kvinnan att det stod nio på den. Vid ett tillfälle hörde jag mitt nummer, nummer nio, trots att de var nummer 94:s tur. Jag undrar hur dessa har fått sina jobb. Inte kan det vara för att de kan läsa innantill, i alla fall.

Nummerlapp nr 9

Nummer nio var jag idag. Fast det står ju faktiskt 109 på lappen.


En av dem
som ropade upp viskade nummer och som jobbade i huset var en muskulös, snygg och välklädd ung man med en massa blankt i håret. Jag ville INTE följa upp min rapport med honom. Vem tror du ropade upp viskade mitt nummer? Han, förstås. I mina fådda jeans och tröja, med leriga skor, skitigt hår och elva år gammal fleecejacka (den var i alla fall rentvättad) fick jag komma med till ett rum. Där ombads jag att legitimera mig och sen började det hela. Jag inledde med att be honom att vänligen stänga dörren så att alla utanför slapp höra vad vi sa…

Jag ser här att du söker en hel del jobb… Får du nån återkoppling?

undrade han bland annat.

Nej, för det mesta inte. Men när jag i enstaka fall får återkoppling på ett nej från en arbetsgivare handlar det om att man har sökt en mer junior förmåga,

svarade jag.

Jag har varit på en del intervjuer, men kommer visst alltid tvåa, 

fortsatte jag.

Men va bra! Det visar ju att du i alla fall har nåt som arbetsgivarna söker! Det är bara att fortsätta att söka!

sa Mr Muscle.

Alltså, jag är på väg att ge upp helt!

svarade jag med gråt i halsen och tårar som försökte tränga sig ut ur mina tårkanaler.  Jag drämde Excel-listan med alla mina 160nånting sökta jobb på bordet.

Jag kan ju inte ljuga om min ålder. Så jag lägger av snart, allt känns meningslöst.

Han tittade på mig och sa:

Jag förstår. Men det gäller att inte ge upp, att fortsätta, nån gång ger det utdelning.

Framför mina ögon dansade ett rött skynke…

Nej, jag tror faktiskt inte på att du förstår hur det är att vara arbetslös och att minst en gång i veckan fundera över om jag ska hoppa framför tåget i Gamlis eller nån annanstans.

Då tittade han på mig igen och sa ingenting. Till sist tog jag ordet och undrade om vi var klara med uppföljningen. Vidare tillkännagav jag att jag naturligtvis fortsätter att söka jobb fram till den dan jag inte längre trampar denna jord, för jag är ju så jävla plikttrogen.

Vi var klara. Den sista förnedringen blev att dragkedjan i min jacka inte gick att dra upp. Vilken tur att jag hade en fådd tröja från min förra arbetplats under, för det är ju inte precis sommarvärme utomhus.

Det här inlägget har jag skrivit i ett förtvivlat skick. Jag förväntar mig inte att nån har orkat läsa det eller ens orkar kommentera det. Jag bloggar nämligen inte för att få uppmärksamhet eller bekräftelse. Just det här inlägget har haft till syfte att jag försöker skriva av mig ångesten så att den inte tar överhanden och får mig att verkligen hoppa framför tåget. Jag har ju lovat att skjutsa i eftermiddag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag tror… nej, jag VET att det händer en massa där ute. Utanför mitt fönster. Utanför mitt hem, min sfär. Men eftersom jag inte är helt kurant ännu blir det en runda i media för att kolla tokigt och slugt som händer och fötter. Häng med – men bara om du har lust!

  • Januari är en gyllene månad för pantbanken. Men varför blir det så här? Måste man köpa ihjäl sig på julklappar och sen leva på svältgränsen fram till lönen i slutet av januari? Nej. Själv fick jag en halv lön i december och räknar med en halv lön i januari. Pengarna från Försäkringskassan dröjer. (Jag kanske inte får några, förresten, det vet man ju aldrig.) Men pantbanken… Nej, dit går jag inte!
  • Arlabönderna får mindre för mjölken. Arla sänker ersättningen till bönderna med 6,5 öre per liter från den 7 januari. Tur att man inte är mjölkbonde, säger jag bara…
  • ISK okänd sparform. När vi ändå är inne på ekonomi… Vet du vad ISK är? Jaså inte. Men du är inte ensam. Bara en av tio vet att ISK står för investeringssparkonto och ett ställe där man kan sätta in aktier, fonder och andra värdepapper. ISK har funnits i ett år och är mest känt bland… välavlönade män.
  • Köttfärs lockar norska kunder till Sverige. Jepp! Eftersom norska staten får nya tullar på mat åker många norrmän till Sverige för att handla. Och inte för några småsummor! Det handlar (!) om 25 miljarder kronor om året. I Norge är det mycket dyrare med alkoholhaltiga drycker, tobak, kött, godis och läsk på grund av tullar och skatter. Köttfärs är populärast i norrmännens varukorgar när de handlar i Sverige.
  • Även säljare måste kunna ta ett nej. Det här med telefonförsäljare är som ett rött skynke för mig! Göran Vernersson har skrivit en bra debattartikel om säljare. Nej betyder liksom inte Hej! Och han borde ju veta eftersom han är vd för företaget Säljcoachen
  • Personalen på akuten anser att säkerheten i vården är hotad. Var? På Sjukstugan i Backen, förstås. Det här har man skrivit om i ett öppet brev. Det handlar om extrema väntetider och brist på vårdplatser. Ledningen skickar fram sin propagandaminister svamlar och blabbar i lokalblaskans TV. Har väl aldrig gjort nåt besök i verkligheten, den, inte… Jo men kanske en gång. När h*n fixade en vårdplats till en familjemedlem. Det handlar som vanligt om pengar.
  • Tre unga/förmedlare får jobb på ett år – via Arbetsförmedlingen. Sant? Det visar i alla fall statistik från Svenskt näringsliv. Organisera om skiten Arbetsförmedlingen rejält – eller lägg ner!
  • Sluta späka dig – lev längre! Och så avslutar vi med ett riktigt oombett, men gott råd: sluta späka dig! Överviktiga lever faktiskt längre än personer med normal vikt!


Livet är kort. Lev!

Read Full Post »

Läser om folkpartiledaren Jan Björklunds uttalande om att skolk ska synas i betygen i diverse ledarespalter idag. Jan Björklund har ju ibland förmågan att komma med mindre lysande förslag, men just detta förslag tycker jag personligen är ett av de bättre.

Jan Björklund har redan fått kritik av både Barnombudsmannen och Skolverket. Sossarna tycks ha gjort en kovändning efter att man under valrörelsen haft åsikten att man ska vara närvarande om man går i skolan. Är man sjuk så är man sjuk. Förra utbildningsministern Ylva Johansson sa bland annat:

[…] Jag har inga problem med förslaget. Men man ska inte ha en överdriven tilltro till att det löser alla problem. […]

Nu är emellertid partiledare Juholt

[…] oerhört upprörd […].

Frågan är vad han är upprörd över. Enligt Svenska Dagbladet är det att frånvaron syns på betyget, inte att frånvaron i sig rapporteras. Och då snackar vi terminsbetyg, inte slutbetyg.

På Aftonbladet har man synen att Jan Björklund är väldigt ensam i sitt förslag. Man menar att utbildningsministern struntar i skälet till den ogiltiga frånvaron. Att få ett IG i betyget skulle inte förbättra något, menar man. Och problemet läggs på eleven i stället för på skolan.

Men hallå! När vi jobbar kan vi inte bara utebli en dag utan giltig orsak. Varför är det så fel att våra unga får veta att skolk inte är OK? Att man tidigt tar lär sig ta ansvar för sig själv. Om sen skolket beror på att eleven är mobbad är det fortfarande skolans ansvar, detta är naturligtvis inte förändrat. Björklunds förslag innebär väl för 17 gubbar inte att all kommunikation mellan skola-elever-föräldrar ska upphöra?

Expressen menar att det hela ändå är värt ett försök. Syns frånvaron i betygen borde nämligen nån vuxen, alltså nån från skolan eller föräldrarna, reagera. Jag tror att detta tydliggör problem som mobbning eftersom man som vuxen i elevens närhet rimligen måste fråga sig vad frånvaron beror på och ta tag i det hela.

Självklart är jag medveten om att problem med skolk inte löser sig till hundra procent genom att frånvaron syns i betygen, men jag är benägen att hålla med Expressen och tycker att det ändå är värt ett försök. Det kanske blir bättre. Och vuxna kanske också lättare kan se när det är dags att agera…

Vad tycker du???

Read Full Post »

Vilken dag! Äntligen fick jag känna på hur det var att vara lite stressad igen! Och som det kändes klarade jag av det rikitigt bra. Trodde att jag skulle falla sönder, men känner mig starkare än nånsin… Det är som att detta att ha nåt meningsfullt att göra en dag gör mig starkare!

Satt hemma och klinkade på stor-datorn och förberedde ett inlägg eller två till en ANNAN blogg nära dig i morgon. Plötsligt fick jag sms med ett helt ANNAT skrivuppdrag. Jag önskar att jag kunde berätta, men det går tyvärr inte. I vart fall skulle jag kunna klassa det ena som Antonio Vivaldi och det andra som Dolly Parton. Då förstår du kanske..? (Nu handlar inget av uppdragen om musik, så jag ”sejfade” lite, mest för att konkretisera!)


Antonio V…

                                                                                                                                                         VS… (versus, för den som inte begriper den engelska förkortningen!)


Dolly P…

                                                                                                                                                      Fick tre kuvert av olika tjocklek i postboxen idag. Det ena var ett deprimerande och krångligt brev från min a-kassa, det andra från min förra arbetsgivare (och fel, förstås!), det tredje från min nuvarande uppdragsgivare (och rätt förstås!). Detta fick till följd att jag fick telefonera, men det fikades väl eller nåt. Mejl gick bättre och allt fick sin förklaring. Men jag hann se ett och annat rött skynke framför ögonen, det medges… 

Hämtade Fästmön från jobbet vid 14-tiden. Hon hade haft lite av en helvetesdag eftersom de var två man/kvinnor korta på grund av sjukdom. Detta medförde att hon till exempel inte hade haft nån rast. Jaa, livet ÄR orättvist! Det finns de som jobbar FÖR MYCKET och de som VILL men inte har nåt att jobba med…

Vi tuffade ut i vinterskodd bil till Förorten där vi handlade, som vanligt med för lite kassar, på ICA Solen. Men nu har de tyvärr slutat med sina kakbjudningar där. Det blev väl ett för stort svinn när jag kom in… Därför köpte Anna med sig en mjuk saffranskaka som vi fikade upp till sista smulan tillsammans med barnen. ALLA barnen var faktiskt hemma när vi kom. Vi hade då också hämtat Elias från skolan.

Anna och jag har bäddat rent och jag har fått lov av Elias att låna hans skrivbord och rum för att kunna blogga. Önskar att jag kunde filma eller fota omgivningen här, den är minst sagt… annorlunda… och tämligen… fantasifull… Det hängde till exempel en orm på skrivbordsstolen och framför mig på skrivbordet ligger en krokodil, en björn och en säl samt ett en papegoja…


Elias håller på att bli lika känd som jag, så han måste låna Storasysters solbrillor.

                                                                                                                                                          Nu hör jag hur Anna stökar i köket och jag ska resa på mig för att se om jag kan utföra nåt vettigt i gourmet-regionen!

Annars laddar vi för Pensionärsjävlar klockan 22 på Kanal 5 i kväll! Missa inte dem!!!

Read Full Post »

Härlig läsning i höstmörkret utlovar Månpocket i det nyhetsbrev som just singlade ner i inboxen. Så vi tar väl några höstastrar ur buketten och presenterar. Urvalet är mitt, förstås!

Maskarna på Carmine street av Håkan Nesser
Författaren Erik Steinbeck och hans hustru har kommit till New York med ”fyra fullpackade koffertar och två tomma hjärtan.” Sjutton månader tidigare har deras lilla dotter rövats bort. Maskarna på Carmine Street handlar om sökandet efter ett försvunnet barn, men också om skuld, saknad och existentiell ensamhet och om att bli förd bakom ljuset av tvingande omständigheter.

Det blödande hjärtat av Andrew Taylor
London år 1934. Lady Lydia Langstone flyr från sin våldsamme man för att starta ett nytt liv på egen hand. Hon har ingen annanstans att vända sig än till sin far, som bor i ett lägenhetshotell på det nedgångna Bleeding Heart Square. Vad Lydia inte vet är att Bleeding Heart Square är fullt av mörka gåtor. Boken utsågs av Svenska Deckarakademin till bästa utländska kriminalroman 2009.


Prisbelönt av Svenska Deckarakademin!

                                                                                                                                                         Äldst, yngst eller mittemellan av Elisabeth Schönbeck
Våra syskonrelationer präglar oss hela livet. Inte sällan gifter sig en lillebror med en storasyster. Är du mellanbarn i syskonskaran agerar du medlare på din arbetsplats. Detta är en intressant och tankeväckande bok om de relationer som har hamnat utanför vårt psykologiska fokus: syskonrelationerna. Författaren är beteendevetare med inriktning på syskonrelationer.

Den förspillda vakan av Nadeem Aslam
Lara kommer från Ryssland till Afghanistan för att leta efter sin försvunne bror som deserterade från den sovjetiska invasionsarmén drygt tjugo år tidigare. Hon besöker den engelske läkaren Marcus Caldwell, en sjuttioårig änkling. Marcus dotter Zameen har känt Laras bror och hon kan kanske veta vart han har tagit vägen. Men Zameen är död. Lara stannar kvar hos Marcus, och under de följande dagarna kommer det fler gäster, bland andra den före detta CIA-agenten David Town. Lara och David försälskar sig. Men utan förvarning drabbas de av en katastrof…


Katastrofbok!

                                                                                                                                                    Kretsen av Veronica von Schenck
En IT-tekniker på Lindsteinska banken hittas mördad på en bakgata, skjuten och med ett tarotkort – djävulen – instucket i munnen. I samma veva upptäcks ett omfattande dataintrång där miljoner har stulits från banken under lång tid. Ytterligare ett mord sker, återigen lämnas ett tarotkort i den mördades mun. Polisen misstänker att en seriemördare härjar och vänder sig till den frilansande gärningsmannaprofileraren Althea Molin.

Fidel Castro av Anne Sørensen
Då Fidel Castro i februari 2008 officiellt överlämnade makten till brodern Raúl, var det efter nästan femtio år som ledare för Kuba. Trots att han var ledare för en liten, till synes obetydlig stat väcker han starka känslor världen över. För en del är han som ett rött skynke, för andra en förebild. Den danska journalisten Anne M. Sørensen har intervjuat människor i Fidel Castros omgivning, såväl som fiender, vänner.


Rött skynke eller förebild?

Read Full Post »