Recensionspodden – två gullegrisar svamlar

Ett poddigt inlägg.

---

 

Det här med podd… Jag har inte riktigt förstått det förrän nu. Och eftersom jag är ute på vift kanske du vill roa dig med några som har samma typ av humor som jag? Va? Svarar du nej? Okejrå, men sluta läs här då. Ni andra rekommenderas att lyssna på

Recensionspodden!

Palle och Pjoltas recenserar allt från kanelparfym till tandläkare – i stora drag. Det är två riktiga gullegrisar som svamlar, blabbar, tycker och skämtar. Och är en gnutta allvarliga också, för den delen.

Jag själv har lyckats hitta en bild på päjkerä. Här ä di, dö:

Så här ser Palle och Pjoltas ut, gullegrisarna som gör Recensionspodden!

Hämta gratis från iTunes här.

Är du feg och vill snoka lite först? Kolla in @recensionspodden på Instagram.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Svängningar och skitgrejor

Ett svängande inlägg.

---

 

Januariregn på fönstret häromdan, vilket gjorde att all snö var borta igår, nästan.

Ja jisses det här vädret! Man kan tro att det är april. Igår mitt på dan traskade vi över till Tokerian, Fästmön och jag. Då var det soligt som en vårdag och snön hade i princip smält bort. Det var fläckvis lite halt, med betoning på lite.

Vi tog Den Långa Vägen till affären för att få ljus och luft. Min häl har börjat bråka igen, så det var ingen behaglig promenad, tyvärr. Men fram kom vi och mat inhandlades. Jag hade en kupong som Willys+-kund och den gav god rabatt. Hemma igen var jag helt slut i rutan. Jag vill så mycket, men tycks orka så lite. Luft och ljus behöver jag få mer av, helt klart, men det är lite svårt när man har dumma hälar.

Appassimento var fin till pulled turkey.

Igår serverade köket i New Village pulled turkey. Det blev rejält med kött över till Annas matlåda idag. Den tråkmajan jobbar nu och ända till i kväll. Vi avnjöt ett par glas vardera (små glas) av den andra flaskan vi köpte för julklappen (presentkortet) från Den Hjärtegoda. Det blev flaskan som Anna valde, Appassimento. Jag tyckte att den var lite godare än Zensa som jag valde. Vilken tur att det finns var sitt glas att avnjuta till goda ostar i kväll när Anna har jobbat färdigt!
Tack för två goda viner, LE! ❤

Det trådlösa nätverket här hemma funkar skitdåligt och jag håller på att semla (nej FY! Såna estimerar vi inte!) samla ork för att ringa igen. Igår försökte Anna sitta vid sin dator en stund på eftermiddagen/kvällen, men Bredbandsbolagets skitrouter ger så svag signal att det var helt värdelöst. Trådlöst via Brebandsbolaget = värdelöst, alltså. Det har tidigare fungerat ganska bra, även om det har varit långsamt då och då. Segheten drabbar förstås även vår surfning på mobilerna. Synnerligen irriterande, för jag betalar i dagsläget ganska jävligt mycket pengar till Bredbandsbolaget…

Att ringa tarvar kraft. Mina orksignaler Mina kraftresurser är decimerade just nu efter en annan grej i morse. Min a-kassa är så fiffig (<== ironi) att den skickar mejl till min skräpmapp om att jag har meddelanden att läsa på Mina sidor. Såna mejl skickar a-kassan alltid ut på fredagsnätter. Eftersom meddelandena i nio fall av tio är obegripliga behöver man ringa och prata med En Människa. Men det kan man ju glömma en lördag. Den här gången efterfrågar man ett arbetsgivarintyg eftersom man bestämt hävdar att jag har ett deltidsarbete.

Var då???

undrar jag och tänker otroligt fula saker om deras skitsystem.

Och så blev det vinter igen i natt. Det snöar och snöar och snöar. Fortfarande…

Och så en U-sväng tillbaka till vädret. I natt blev det nämligen vinter igen, tyvärr. Det har snöat och snöar massor. Eftersom temperaturen ligger runt nollan är snön blöt och tung. Jag skottade lite utanför garaget innan jag skjutsade Anna till jobbet, men skyffeln är med in – det lär ju komma mera. Ryggen gillar inte alls att skotta. Tyvärr har den inget val.

En otroligt trist dag ser detta ut att bli. Jag har kört en maskin tvätt och hängt den och nu ska jag strax bädda rent. Mamma ska få ett telefonsamtal så snart telefonen har laddats upp efter senaste telefonkön.

Kvällen har emellertid ett par höjdpunkter: dels slutar Anna klockan 20, dels börjar en ny brittisk kriminalserie på SvT1, Grantchester i sex delar. Vad jag förstår utspelar sig serien 1953 utanför Cambridge där en präst och en polis löser mordgåtor tillsammans.

Nu har jag blabbat om min fredag och lördag. Kan inte du blabba om din? Vad gör DU idag???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jädra liv…

Ett inlägg om störande ljud och så.

---

 

Jamen det var väl ett jääädra liv här! Nu menar jag INTE att klanka ner på livet i sig, utan på omgivningen. Bland annat. Idag, till exempel, har det klippts gräs på våra allmänna gräsmattor på framsidan. Tre gånger. Jag fattar inget. Hela förmiddagen har det tagit. Vaktis har jag sett två gånger och hans medhjälpare en gång. Medhjälparen började klippa nedanför fönstren på framsidan rätt tidigt i morse. Synd om dem som hade sovmorgon/semester/sommarlov/jobbat natt… Själv hade Medhjälparen gigantiska hörselskydd. Jag fattar bara inte hur det kunde klippas tre gånger. Gräset här ser nämligen aldrig klippt ut. Kanske Medhjälparen klipper och Vaktis limmar fast gräset igen? Man hinner undra över mycket när man går hemma.

Irenes virkade sandal. Bilden har jag lånat från Irenes blogg.

Igår kväll hade paret Deskmedul nånting för sig utanför sitt. Eller det var mest frun. Herr Deskmedul satt på en stol och tog av och på sig skorna/sandalerna. Skulle jag också ha gjort i hans sits. Ett vuxet barn (i min ålder) hade uppenbarligen engagerats för huvudarbetet. Fru Deskmedul fungerade som nån sorts arbetsledare, tror jag.

Grannen under har varit übertyst sen jag plingade på i tisdags fyra gånger. Han stängde av sin musikmaskin helt. Har inte hört ett ljud sen dess, inte heller sett personen. Inte visste jag att jag var en sån auktoritet… (<== självironi!)

Nån som inte har varit tyst är jag. Förutom att jag har letat nya jobb att söka har jag nätverkat en del, framför allt på LinkedIn. Dessutom har jag städat. Men jag sparkade inte igång snabeldraken förrän klockan var över tio! Jag är inte hur taskig som helst mot dem jag delar hus med. Längre. Till skillnad mot vissa.

Faktiskt jobbade jag så intensivt att jag glömde bort att äta frukost. Det blev brunch vid 13-tiden i stället. Nu är mitt hem hyfsat rent, liksom jag själv. Jag ska ut i verkligheten en stund lite senare. Nej, verkligheten är inte Almedalen. Inte en käft som är där har hört av sig för att prata om arbetsmarknadsfrågor, trots mina små inviter. Politiker och media tycks ha fullt upp att blabba, ta selfiesar och lägga ut selfiesarna på sociala medier. De är väl lite grann som många av handläggarna på Arbetsförmedlingen – rädda för att möta folk. Vanligt folk. Folk i lite… trångmål. Det måste vara ett jädra liv att vara handläggare på en av Sveriges mest utskällda myndighet (och den ÄR inte så dålig som det kan tyckas, vid första anblicken!). För att inte tala om hur det är att vara politiker…

PS Nej, nu hör jag grannen under spika. Det var då för väl, jag trodde att jag hade skrämt grannen till evig tystnad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att utmana sina rädslor: Ett besök på IKEA

Ett inlägg om dagens IKEA-besök.

Nej då. SÅ jäkla rädd är jag inte. Men jag är inte så förtjust i att besöka Uppsalas relativt nya, stora IKEA-komplex. Jag hittar inte. Jag vimsar runt bland turkosa och hemskmönstrade saker. Det luktar… dun..? (enligt Fästmön).

Och där finns barn. Barn i mängder. Horder! Samtliga skriker. Inte en enda unge kan använda normal samtalston idag. När de inte får som de vill illtjuter de. Detta är väl i och för sig en klassiker, men… Om jag hade skrikit och illtjutit som dagens barn hade jag blivit utvisad av min mamma eller pappa. Så är det bara.

Själva turen idag hade flera olika syften. Ett av mina var att leta efter en hushållspryl, en vitlökspress. Den jag har har jag ägt sen 1980 och den är väldigt utsliten nu. Själva delen man lägger vitlöken i är liksom tilltryckt och passar dåligt i pressen. IKEA saluförde ett par varianter och jag ville se IRL om det kunde vara nåt som fick följa med hem.

För att komma till hushålls- och småprylarna måste man gå igenom hela varuhuset. Genvägarna hittar jag ännu inte i detta komplex. Därför kikade vi på lite annat under vägen. Både jag och Anna tycker att jag behöver en ny TV-och-stereo-och-DVD-möbel. Det kanske det blir i framtiden. Till dess nöjde jag mig med att beskåda dessa slangar.

Snacka om slang…

Vi var tvungna att passera barngrejorna. Det var jobbigt och tålamodskrävande, så jag fick stanna och fota denna söta uggla. Den var helt tyst, jag lovar!

Helt tyst uggla. Jag ville krama den!

Efter dessa traumatiska upplevelser nådde vi fram till kafeterian. Jag bjöd gentilt på kaffe och kanelbullar, till det facila priset om tio kronor – tillsammans! DET är det bästa med IKEA, det vill säga billigt fika och goda kanelbullar!!!

Men ack, ve och fasa! Vi lyckades parkera våra rumpor vid ett bord i värsta katastrofzonen. Här var det fullt av ungar i alla möjliga åldrar. Alla skrek de och sprang omkring eller satt nertryckta i barnstolar och skrek. En unge gallskrek för att h*n inte fick sitta på en barstol. Ja, BARstol!.. Anna tyckte att h*n var söt. Jag såg bara nåt rött, skrynkligt och ilsket ansikte. Inget sött med det alls! Det var så fantastiskt fruktansvärt att vi faktiskt skrattade… Först på vägen ut hittade vi pensionärshörnan där vi borde ha suttit.

Kanelbullar och kaffe på IKEA – endast tio kronor för två personer!

Barn var emellertid inte de enda som skrek. Där finns en sorts kundradio som då och då vrålar ut meddelanden om olika erbjudanden. Värst var ett där en tillgjord ung kvinna blabbade om presentkort. HEMSKT! Vidare fick jag veta att jag kunde få hjälp vid utgången av kassavärdar. Kassavärdar… Maj gadd, jag har lärt mig ett nytt ord idag!

Medan Anna skötte sitt, skötte jag mitt. Två fynd gjorde jag idag: dels en vitlökspress, som tänkt, dels en skoförvaring, som inte tänkt. Men den var i alla fall svart och inte turkos eller hemskmönstrad…

Livet är kort.

Read Full Post »

Där ute

Jag tror… nej, jag VET att det händer en massa där ute. Utanför mitt fönster. Utanför mitt hem, min sfär. Men eftersom jag inte är helt kurant ännu blir det en runda i media för att kolla tokigt och slugt som händer och fötter. Häng med – men bara om du har lust!

• Januari är en gyllene månad för pantbanken. Men varför blir det så här? Måste man köpa ihjäl sig på julklappar och sen leva på svältgränsen fram till lönen i slutet av januari? Nej. Själv fick jag en halv lön i december och räknar med en halv lön i januari. Pengarna från Försäkringskassan dröjer. (Jag kanske inte får några, förresten, det vet man ju aldrig.) Men pantbanken… Nej, dit går jag inte!
• Arlabönderna får mindre för mjölken. Arla sänker ersättningen till bönderna med 6,5 öre per liter från den 7 januari. Tur att man inte är mjölkbonde, säger jag bara…
• ISK okänd sparform. När vi ändå är inne på ekonomi… Vet du vad ISK är? Jaså inte. Men du är inte ensam. Bara en av tio vet att ISK står för investeringssparkonto och ett ställe där man kan sätta in aktier, fonder och andra värdepapper. ISK har funnits i ett år och är mest känt bland… välavlönade män.
• Köttfärs lockar norska kunder till Sverige. Jepp! Eftersom norska staten får nya tullar på mat åker många norrmän till Sverige för att handla. Och inte för några småsummor! Det handlar (!) om 25 miljarder kronor om året. I Norge är det mycket dyrare med alkoholhaltiga drycker, tobak, kött, godis och läsk på grund av tullar och skatter. Köttfärs är populärast i norrmännens varukorgar när de handlar i Sverige.
• Även säljare måste kunna ta ett nej. Det här med telefonförsäljare är som ett rött skynke för mig! Göran Vernersson har skrivit en bra debattartikel om säljare. Nej betyder liksom inte Hej! Och han borde ju veta eftersom han är vd för företaget Säljcoachen…
• Personalen på akuten anser att säkerheten i vården är hotad. Var? På Sjukstugan i Backen, förstås. Det här har man skrivit om i ett öppet brev. Det handlar om extrema väntetider och brist på vårdplatser. Ledningen skickar fram sin propagandaminister svamlar och blabbar i lokalblaskans TV. Har väl aldrig gjort nåt besök i verkligheten, den, inte… Jo men kanske en gång. När h*n fixade en vårdplats till en familjemedlem. Det handlar som vanligt om pengar.
• Tre unga/förmedlare får jobb på ett år – via Arbetsförmedlingen. Sant? Det visar i alla fall statistik från Svenskt näringsliv. Organisera om skiten Arbetsförmedlingen rejält – eller lägg ner!
• Sluta späka dig – lev längre! Och så avslutar vi med ett riktigt oombett, men gott råd: sluta späka dig! Överviktiga lever faktiskt längre än personer med normal vikt!

Livet är kort. Lev!

Read Full Post »

En titt ut i omvärlden

Det var ett tag sen, men nu är det dags igen för en titt ut i omvärlden. Jag har fått smak på livet utanför hemmet för idag har jag jobbat min första arbetsdag efter fyra veckors semester.

Som vanligt är det frivilligt att hänga med på min titt. Den som tycker att inlägget är tråkigt eller dåligt eller både och är inte på nåt sätt tvingad utan kan stanna kvar hemma hos sig. Och vara tråkig och dålig eller bara grinig. Vad vet jag, vad vet jag. Övriga, häng på!

• Herman Lindqvists bok stoppas. Japp, så är det! Stormogulen (Bonniers förlag) går in och stoppar Herman Lindqvists memoarbok Mitt i allt. Det troliga skälet är att Herman Lindqvist pekar ut en Uppsalaprofessor som högerextremist. Nu ska sju sidor av boken skrivas om. Sånt här gör i alla fall mig nyfiken och undrande om det inte är ett PR-trick av Stormogulen..? Författaren själv säger bland annat:

[…] Det är dålig journalistik att haka upp sig på en mening på 415 sidor i en bok som handlar om allt annat än detta […]

• De vänsterhänta blir allt fler! Idag den 13 augusti är det De Vänsterhäntas Dag. Ungefär tio procent av alla barn som föds blir vänsterhänta. För tidigt födda är ännu oftare vänsterhänta. Och kanske är det förklaringen till att de föds fler vänsterhänta barn – allt fler barn föds nämligen för tidigt. Vänsterhänthet kan vara ärvd eller en följd av en störning när hjärnan utvecklas under graviditeten. Störningen kan bero på droger eller miljögifter eller alkohol, dårå. Själv känner jag flera vänsterhänta – och alla är synnerligen intelligenta…
• Lars blir hjälplös 19 timmar om dygnet. Fy fan, säger jag! MS-sjuke Lars Schelin i Stockholm får sin personliga assistans nedskuren till fem timmar per dygn. Detta innebär såväl praktiska problem som isolering och ensamhet. Lars kan inte ens gå på toa utan hjälp. Sverige, 2012. It sucks!
• Dalmatiner adopterade lamm. Men så en lite solskenshistoria, från Australien. När ett litet lamm förlorade sin mamma hoppade gårdens dalmatiner in som adoptivmamma. Hur gulligt som helst, ju!
• Färg ska få fart på klädbranschen. Den regniga sommaren till trots såldes inte mycket kläder. Nu hoppas klädbranschen att mer färg ska locka shoppare i höst. Själv fortsätter jag tills vidare att hålla mig till… tjockis-svart. Jag är ju fortfarande… tjock.
• Krock på Tycho Hedéns väg. Som vanligt, på min väg hem från jobbet. Och varför krockas det? Gissningsvis för att man inte håller avstånd i bilköerna i rusningstid och för att man kanske blabbar i mobilen. Vad vet jag, vad vet jag. Jag vet bara att två bilar blockerade ena körfältet och förarna gjorde inget för att flytta på sina fordon utan pratade – i var sin mobiltelefon.
• Sociala medier gör kultur till ekonomi. En intressant och tänkvärd aritikel signerad Ellinor Skagegård om Uppsalaforskaren Christian Christensen. Särskilt intressant är det att läsa om hans syn på Twitterkontot @sweden
• Årets Stjärnorna på Slottet. Dags för den sjunde upplagan av programmet. Expressens Anders Björkman tror att Lill-Babs tårar fyller slottet. Övriga deltagare är Robert Gustafsson, Claes Malmberg, Philip Zandén och Ewa Fröling. Ett spännande gäng, tycker jag, och struntar i eventuella tårar.

Livet är kort.

Read Full Post »