Pride

Ett inlägg om en film.

---

 

Biobiljetten kostade mig som synes 0 kronor.

Idag på seneftermiddagen var jag på bio. Det händer inte särskilt ofta, vanligen när jag har present-kort. Det hade jag nu, men det blev lite bråttom att använda det eftersom jag fick det från facket på min förra arbetsplats i julklapp – 2013. Den sista giltighetsdagen använde jag det för att se filmen Pride (2014).

Den här filmen utspelar sig 1984. I Storbritannien pågår en lång gruvstrejk. Ett gäng gayaktivister i London bestämmer sig för att stötta de strejkande gruvarbetarna. Men facket är, som ofta, sömnigt och ovilligt. Därför tar Londongänget en kartbok och sätter en nål vid en liten walesisk håla. De beger sig dit och efter många om och ännu flera men får de stötta gruvarbetarna.

För mig blir det en resa bland pudelfrisyrer och stentvättade jeans uppdragna i armhålorna. Men också till komma ut-tiden och mina egna första demonstrationer i samband med Homosexuella frigörelseveckan i Stockholm. Jag ser samma rädsla och spänning jag själv upplevde i unge Joes ögon.

Samtidigt ser jag modet hos Mark. Modet att leva här och nu – och att inse det jag alltid skriver i slutet på mina inlägg: livet är kort. För på 1980-talet kom HIV och aids och skördade skoningslöst sina offer. Vi glömmer så ofta bort alla dessa unga män som straffades med döden för att de älskade. Men den här filmen handlar inte mest om sjukdomen utan om det vi så sällan visar andra och varandra nu för tiden: solidaritet.

Den här filmen är kategoriserad både som drama och komedi. Jag hade ett enormt behov av att få skratta idag. Och visst drog jag på munnen en och annan gång i biomörkret. Men jag fällde också en och annan tår.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kyla, jobb och det som är viktigt i livet

Fy te rackarns! Trodde jag skulle hosta lungorna ur mig när jag klev ut från porten i morse. Ändå var jag beredd på att kvicksilvret hade sjunkit. Termometrarna hemma visade lite varierande utomhustemperaturen, men den i köket visade närmare sju minusgrader!..

När får vi se grönt gräs igen, tro?

Dagarna och veckorna går så fort. Tänk att det redan är fredag igen i morgon! Idag ska jag försöka få tid för lite avstämning med min nyaste uppdragsgivare. Jag skickade ut ett förklarande mejl igår eftermiddag till institutionens medarbetare och jag har fått feedback återkoppling på det jag gjort – trots att så många är borta på sportlov! Ibland har jag ett väldigt, väldigt tacksamt jobb.

Min lunch ska jag tillbringa framför datorn. Det är åter dags för ett webinar. Denna gång handlar det om social bilddelning och Instagram i marknadsföring. Det KAN finnas platser kvar, så är du intresserad, testa att anmäla dig här! Du kan i alla fall anmäla här att du vill titta i efterhand!

Jag hade tänkt mig tidig sänggång igår kväll. Men saker och ting drog ut på tiden. Först pratade jag med mamma, som nu har mer röst, men svårare att andas. BRA att hon ringde sin doktor och fick lite råd! Nu hoppas vi att det blir bättre snart. Jag har bjudit hit henne till påsk, vi får se hur det blir med allting, hur hon mår, min situation etc. Min tidsbegränsade anställning tar nämligen slut efter påsk. Eller i alla fall delar av den, kanske. Och 20 procent av min lön kan jag inte leva på.

Fick ett tips igår kväll på twitter av min kommunalrådskompis – som jag snart borde boka in en lunch med!!! – om ett jobb som ser ut som klippt och skuret för mig. Tills jag fick veta att en före detta kollega från ett gammalt arbetsliv ska börja jobba där, en person som högg mig i ryggen efter att jag hade pratat för personens sak. (Nej, jag har slutat att försöka rädda andra människors jobb – det brukar bara i slutänden slå tillbaka på mig själv.) Då kändes det inte lika intressant längre. Falska och fega människor vill jag inte frivilligt omge mig av längre. Såna träffar man ju på lite oförhappandes här och var ändå, men det kan man ju inte göra nånting åt. Det är små människor, mycket, mycket små. Själv är jag mest stor till formatet, mina ord är däremot små, men jag står för dem – tills jag har blivit överbevisad om motsatsen.

Nånting som gjorde att jag hade svårt att somna igår kväll var programmet När livet vänder. Om du inte tittade på det rekommenderar jag att du ägnar en halvtimma av ditt liv och gör det. Det som sägs där ger nämligen ett visst perspektiv på vad som är viktigt i livet, att det är viktigt att leva här och nu. Men också att man inte kan ge upp att livet trots att det värsta tänkbara händer en.

Livet är kort.

Read Full Post »