Ny personlig assistansanordnare till Uppsala

Ett inlägg om personlig assistans.

---

 

Nån gång i livet skulle jag vilja jobba som personlig assistent (fast inte just nu, jag har ju ett så roligt uppdrag). På nära håll har jag emellertid sett vilket givande jobb det kan vara. Många kanske tror att det är ett lågstatusyrke. Jag har bara hört positiva saker från vänner och bekanta som jobbar som personliga assistenter. De tycker att det är ett roligt och fritt jobb. Och inte är det väl lågstatus att ha en annan människas tillvaro i sina händer, så att säga?!

Att jobba som personlig assistent är lärorikt och ger nya perspektiv.

Det finns flera assistansbolag i Sverige, men på gång här lokalt är Carelli Personlig Assistans i Uppsala. Det är ett företag som finns på flera platser i landet. Uppsala tillhör Stockholms regionkontor, men för den som är intresserad av att bli kund görs det hembesök i Uppsala. Den som blir kund får sen en personlig samordnare. Samordnaren planerar assistansen tillsammans med kunden. Det tycker jag låter som ett alldeles förträffligt upplägg, eftersom kunden ju blir delaktig. Om nu kunden vill och kan – man behöver inte.

Vem kan bli kund då? Den som har ett större funktionshinder har rätt att få personlig assistans och det gäller både barn och vuxna. Kommunen eller staten betalar och assistenten/assistenterna blir en hjälp när det gäller att göra saker man inte kan på grund av sitt funktionshinder.

Det kommer alltid att behövas vård och omsorg eftersom människor föds eller blir sjuka. Därför tror jag att det här är ett framtidsyrke. Om personkemin stämmer mellan assistent och kund tror jag att det blir än bara ett jobb att gå till. Det blir utvecklande och lärorikt. Det är tyvärr så att alla människor inte kan gå och handla själva när de behöver, gå på bio när de vill eller bara ta en promenad. Att då få vara en annan människas förlängda armar och ben, på sätt och vis, tror jag ger en nya perspektiv. Det låter väl häftigt?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blåsta på påskkonfekten?

Ett genomblåst inlägg.

---

 

Jag fick i alla fall uppdatera telefonböckerna åt mamma.

Nä, nån balle* fick jag inte göra iordning åt mamma. Det velades fram och tillbaka, ty långfredagens morgon/förmiddag var solig. Kall vind fick avgöra att det skulle avvaktas. Mammas städhjälp får göra det senare i månaden, men naturligtvis inte gratis.

Inte heller blev det nåt besök hos faster E. Vi telefonerade vid lunchtid och lilla fasters hjärta var bråkigt idag. Jag krävde att hon skulle höra av sig om det behövdes skjuts till doktor, för mamma och faster bor väldigt nära varandra. Faster skulle emellertid få hembesök av doktor i familjen, vilket kändes bra att veta.

Av det hela blev en tummetott. Jag fick nämligen sitta med mammas telefoner och rensa och lägga till i telefonböckerna. Eftersom manualen sen länge är borta gjorde jag alla lurar var för sig, trots att det ska gå att kopiera från en lur till en annan. Det var lite ledsamt att ta bort släkt och vänner från telefonboken – en del av dem har lämnat det jordiska, andra hör inte av sig längre.

Aprilsolen lyste så grant mitt på dan och jag tyckte att vi inte kunde stanna inne då. Jag lurade med lilla mamma på promenad i environgerna. Det blåste ganska bra, men när solen tittade fram bakom molnen blev det riktigt varmt och skönt. Vi var ute i över en timmes tid. Därför kunde jag med gott (!) samvete gräva i min hittills ganska orörda godispåse när vi kom hem.

Jag ville sitta en stund vid datorn, mamma vill prata (hela tiden). Därför blir det bara ett kort inlägg med några bilder från vår långfredagspromenad:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Har DU promenerat idag eller vad har du ägnat dig åt??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

*balle = balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julförberedelser

Ett julförberedande inlägg.

---

 

Man dras med i julerierna vare sig man vill eller inte. Som idag, till exempel. Jag passade på att göra ett hembesök hos Tomten själv…

En tomte som vaktar Kobratelefonen. hos Tomten

 

Självklart passade jag på att snoka efter julklappar, men Tomten hade gömt dem väl. Eller glömt dem? Eller inte kommit till skott än, kanske? Vad vet jag, vad vet jag… (Nu är han kanske påmind…)

Hur som helst, mitt jobb var att leverera en särk och ett stjärngosseset tillsammans med stjärngossens mamma. Uppdrag utfört!

Stjärngosseset levererat!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vanor, ovanor och gamla ex

Ett inlägg om ex och felfria människor, hum hum.

---

Igår kväll fastnade Fästmön och jag framför en film som jag såg för cirka ett och ett halvt år sen på TV, It’s complicated. Meryl Streep är fantastisk i rollen som skild, medelålders kvinna som börjar dejta sin ex-man. Och även om filmen är klassad som komedi, har den en seriös underton. Kanske var det därför jag såg den i januari 2013, jag som aldrig tittar på komedier…

Det här med gamla ex är känsliga saker. Jag själv har bland annat blivit hotad av ett av mina ex med ny partner. Hotelser och förtal kan inte skrämma mig till tystnad. Men jag får ju onekligen mindre lust att ge dem fortsatt plats i mitt liv. Jag tycker mest att det är sorgligt att vissa människor står kvar och stampar på samma fläck, utan ett uns av självinsikt. Och så blir jag lite avundsjuk på vänner och bekanta som har goda förhållanden till sina föredettingar. Det är onekligen praktiskt när man har barn tillsammans, till exempel.

Jag fez när jag skrattade.

I morse kom vi, lite med anledning av gårdags-kvällens film, att prata om saker vi gör som är… lite halvskämmiga och pinsamma. Vanor och ovanor, saker som ens ex vet om att man gör. Saker som man skulle kunna avslöja om sitt ex för sin eventuellt nya partner – om man ville vara lite taskig mot ex:et… Nu är varken Anna eller jag såna att vi pratar om våra ex:s mindre positiva sidor, men vi tänkte på oss själva. Anna skulle till exempel kunna berätta att jag fiser när jag skrattar (medvetet!), att jag alltid lägger fram strumpor och underkläder kvällen före och att jag blir spårlöst försvunnen varje gång det ska öppnas en ny ost, fyllas på kaffe eller diskas. Om Anna finns det bara bra saker att berätta, fast… det är ju det här med att hon är lite mycket för att… rätta till saker och ting. Typ att hon petar in gardinstänger som sticker ut, korrigerar mattor som hon tycker ligger på sniskan och avlägsnar blomblad som är torra – hemma hos andra. Förutom det är hon ganska felfri och har inte många ovanor.

Idag är det exakt tio år sen jag la bort den största ovanan jag nånsin har ägnat mig åt: jag slutade röka. Tänk, tio rökfria år! Jag är mycket stolt över detta och tycker att det är bland det bästa jag har gjort. För det var ju inte precis det lättaste. Jag hade då rökt i nästan 30 år och jag var uppe i ungefär 30 cigarretter om dan. Jag tycker att det var rätt beslut att fatta, det att bli rökfri. Framför allt för de risker som rökning innebär. Och det är ju inte bara så att du som ägnar dig åt ovanan att röka kan skada dig själv, du skadar faktiskt andra i din omgivning också – även ofödda barn och andra som inte ens kan avlägsna sig själva.

Nu ska jag avsluta min vana att morgonblogga genom att stoppa in mina linser och ta en dusch. Måste fräscha till mig eftersom Anna och jag ska göra hembesök – hos hennes ex… Jaa, såna är vi.

Men vänta nu… Vad är detta jag ser..? Nån har liksom

hoppat ur

sina smutsiga strumpor på köksgolvet… Vem kan det vara..? Här finns ju bara felfria människor!

Vem har hoppat ur dessa???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Socialtjänsten jagar bidragsfuskare

Staffan Wolters är en av de där riktigt duktiga Uppsalajournalisterna som verkligen gräver. I dagens lokalblaska har han skrivit en artikel om socialtjänsten i Uppsala. Där har man nämligen inrättat en specialtjänst som ska spåra bidragsfuskare. Och under sju månader har man hittat felaktiga utbetalningar på nästan 300 000 kronor. Pengar som gått till 16 hushåll.

Enligt artikeln är…

[…] ett av de vanligaste sätten att mygla med bidrag […] att skenseparera. […]

Då kan man nämligen få både högre bostadsbidrag och socialbidrag eftersom man räknas som ensamstående. Men anonyma tips kan nu leda till att socialtjänsten gör hembesök för att kontroller om man verkligen har separerat eller om man fortsätter att bo ihop.

Det är inte bara i Uppsala socialtjänsten har en bidragsspårare. Stockholm och Norrköping har liknande tjänster.

Tro nu inte att jag är för ett Storebrorsamhälle som bevakar dig och vad du gör och hur du lever 24 timmar om dygnet. MEN… Det är bidragsfuskare som gör att de som VERKLIGEN behöver bidrag och hjälp drabbas av hårdare regler och mer utsatthet. Jag undrar hur det känns att visa upp en rättrådig sida utåt, men sen inte alls leva efter hur man själv predikar. Det är ELAKT och GRYMT mot dem som verkligen behöver samhällets hjälp. Skäms!

Read Full Post »

Motsägelsefulla moderata vallöften

I en mycket välskriven debattartikel (vem skrev den, EGENTLIGEN?) i dagens lokalblaska formulerar förstemoderaten i länets verksamhet med främst sjukvård till uppgift sitt partis vallöften.

Först skryter han om vad alliansen har åstadkommit, bland annat ökad tillgänglighet till vård och därmed ökad livskvalitet. Ja det är ju bra, men stegen där emellan då? Det är fortfarande köer till vissa inrättningar och till vissa behandlingar.

Information via internet och möjligheten att mejla till vården är självklara kommunikationsinsatser idag, skriver han vidare. Men hur är EGENTLIGEN det när informationen är inaktuell (till exempel står en person som ansvarig för informationen trots att det var över ett år sen h*n slutade arbeta inom ”företaget”)? Hur är det i verkligheten när det tar flera veckor att ändra en läkartid därför att vården envisas med att skicka brev med snigelpost som innehåller föreslagna tider som inte funkar?

Post via såna här lådor går långsamt.

                                                                                                                                        Förbättringsområden, enligt skribenten, är akuta insatser, ökat antal hembesök, utvecklad nära vård och så tillgängligheten, förstås. Det sista undrar man ju hur väl det rimmar med verkligheten när kraftiga nedskärningar väntar till exempel vad gäller dövas tillgänglighet till information på teckenspråk, en verksamhet som funnits i över 20 år och som nu i princip skrotas, mer eller mindre?

Nej, jag ger inte mycket för moderaternas löften om att utveckla och förnya den solidariskt finansierade sjukvården, som det står i ingressen. Moderaterna vill ju skrota den offentliga verksamhet som har vård som huvudsysselsättning, så redan första meningen är motsägelsefull. Resten av löftena känns mest som tomma ord eftersom jag och många med mig vet att verkligheten är en annan.

Read Full Post »