Utbrett fusk

Ett inlägg om fusk och bedrägeri.

---

 

Alldeles nyss blev jag uppringd – jag är visst väldigt populär idag! – av en man som sade sig ringa från Windows angående min dator. Naturligtvis la jag på. Windows är ett system, inte ett företag och vad mannen som ringde, från skyddat nummer, förstås, hade med min dator att göra kunde jag inte alls komma på.

Men fusket och bedrägerierna breder ut sig och sånt gillar inte jag! En av mina vänner blev anklagad av en spelpartner för att ha fuskat i Wordfeud. Men hallå! Hur kul är det? Det är ett spel man spelar enbart för nöjes skull. Snäppet värre är det emellertid när man använder sig av närmast James Bondliknande prylar för att fuska åt sig pengar i spel. Jag läste hos Unibet på nätet om en man som hade använt kombinationen infrarödkänsliga linser och kort märkta med en speciell vätska som man bara såg via de speciella kontaktlinserna. Karln’ lyckades på detta raffinerade sätt vinna över € 70 000 på ett kasino!

Att räkna kort är nåt som spelare har ägnat sig åt länge. Men att göra det utan att upptäckas är förstås inte helt enkelt. En snubbe i Kalifornien kom på ett sätt att räkna kort genom att göra en sele till en dator och batterier. Det var på 1970-talet… Numera har vi ju våra smarta telefoner med alla möjliga hjälpmedel i dem – förutom kameror. Där kan vi snacka wearable-apparater!

Idag har fusket brett ut sig så pass mycket att vissa kasinon till och med anställer hackare eller fuskare för att testa systemen. Onlinespelsajter har använt professionella fuskare, ”penetreringstestare”, så länge de har funnits.

Sen finns det förstås fortfarande såna som jag och min vän som INTE fuskar alls, inte ens i ordspel. Huruvida pokerspelaren Phil Ivey fuskade eller inte när han noterade att variationer i mönstret på kortens baksidor innebar att framsidorna hade olika valörer återstår ännu att se. Han strider i domstol med två kasinon för de miljoner han vann på sin observationsförmåga…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lunchnytt

Ja det är ju semester, men jag kan inte låta bli att spana i omvärlden. Här tycks ju hända så mycket tokigt och slugt att jag blir alldeles… jaaa… inte tyst, ingen kan tysta mig, men paff… Här kommer ett urval som Petite (nåja…) Moi har gjort:

• Så rätt träffar vädersajterna. Vädret ja… Det tycks vara det viktigaste just nu. Dagens Nyheter toppar med en artikel om hur bra – eller hur dåligt – vädersajterna spår vädret. Aftonbladet skriver också om vädersajterna. Har vi inget annat att prata om än vädret..?
• Utförsäkring för andra gången. I höst är det dags igen – att utförsäkra sjuka från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. För andra gången. Det handlar om tusentals människor och många av dem är sjuka på riktigt, för sjuka för att jobba. Visst är det bra att ompröva beslut, men… Patrik är 42 år, har svårt diskbråck och är en av dem som utförsäkras för andra gången. Men hallå! Lägg krut på fuskare i stället för sjuka!!!
• Blodet som myggorna älskar. Mygg älskar vissa blodgrupper. Det har i alla falla japanska forskare kommit fram till. Blodtypen 0 är populärast bland myggen, minst populär är blodgruppen A. Blodsugare… jag svimmar bara jag ser en droppe…
• Operatörer i otakt med datalag. Den 1 maj införlivades EU:s datalagringsdirektiv i svensk lag. Syftet: att hjälpa polisen att lösa brott. Och det kan ju polisen behöva, för vad jag förstår är man inte så bra på det. (Påminner lite om Arbetsförmedlingen, som inte – och nu till dagens underdrift – är så bra på att förmedla jobb – det ingår ju inte i deras arbetsuppgifter.) Men lagen är illa skriven och detta gör att lagringen av sånt som vem du sms:at, mejlat eller ringt till en viss tidpunkt är försenad.
• Telenor gör det igen. Det vill säga en anställd är otrevlig mot en kund. Den här gången handlar det om Annette som ville byta abonnemang. Annette är visserligen norsk, men ”fuck you” förstod hon. Och det var precis vad säljaren avslutade samtalet med.

Read Full Post »

Skulderna till Försäkringskassan ökar

Ja rubriken är visst sann, även om man har svårt att tro att det är möjligt. Jag hör så många historier om folk som inte får några ersättningar från kassan, men uppenbarligen är det några som får. Och ganska många som får för mycket pengar…

Idag är vi svenskar skyldiga Försäkringskassan 2,3 miljarder kronor, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Ja, det är sant. Miljarder. Inte miljoner. Det är inte lite pengar, det… Just nu undersöker Försäkringskassan hur mycket skulder den har orsakat. Jag får strofen

[…] som oss skyldiga äro […]

i huvudet, men jag får inte riktigt plats med orden som är före som,

[…] förlåt dem […]

Det handlar förstås om räknefel och många av dessa fel görs av handläggarna, visar det sig. Detta innebär att Försäkringskassan betalar ut för mycket pengar till sjuka människor – för att sen kräva tillbaka pengarna när misstagen upptäcks. I vissa fall kan enskilda människor slippa betala tillbaka, men det är inte nåt som sker per automatik.

Ett annat vanligt fel som handläggarna gör är att de inte registrerar rätt inkomst, trots att många enskilda har skickat in information om detta. Vanligaste återkraven gäller bostadsbidrag. Då handlar det ofta om att den enskilde har glömt att meddela Försäkringskassan att h*n har fått högre inkomst.

På Försäkringskassan önskar man att reglerna ses över och förenklas. Den här kartläggningen har till syfte att se var felen görs. För de allra flesta vill ju göra rätt – eller hur? Sen finns det förstås fuskare och de hjälper till att sabba för dem som verkligen behöver sina pengar från Försäkringskassan. Ett nyligen uppmärksammat fall handlade om en privatperson som lurat till sig nästan 14 miljoner kronor för personlig assistans. DET var inte snällt!!! 

Många som får återkrav har redan ansträngd ekonomi. Omkring 200 000 svenskar krävs just nu på pengar – och många av dem är låginkomsttagare med bostadsbidrag. I värsta fall hamnar då kraven hos kronofogden. Kommunernas personliga ombud hjälper ofta till och kollar klienternas ansökningar, men ändå gör Försäkringskassan fel. Den enskilde kan få rätt i förvaltningsdomstolen, men det finns aldrig några garantier.

Som sagt… Är det inte lite dags att se över rutinerna och förenkla för såväl Försäkringskassan som oss enskilda? Så slipper vi en massa oro och ärenden hos kronofogden, som kan ödelägga människors liv helt. Alla är ju faktiskt inte fuskare…

Read Full Post »

Shamanens sång – om en oundviklig människa

En ung kvinna, skadad i en trafikolycka, förbannar på sidan 144

[…] det samhälle som orättfärdigt stämplat henne som arbetsskygg, för att vara en fuskare. En föraktad, en icke önskvärd. […]

Läkaren Jan Lidbeck har skrivit en bok om den nya tidens paria, de smärtsjuka. Och den svenska sjukvården, som vi så stolt slår oss för bröstet över. Och om skyddsnätet som för länge sen, före den borgerliga regeringens tid, faktiskt, slutade att fungera. Boken Shamanens sång. Om en oundviklig människa kan läsas som ren fiktion, men läses med blyertspenna och kanske ännu hellre som ett långt debattinlägg. Stort TACK till författaren som sände mig detta recensionsexemplar!

En debattbok. Eller ren fiktion.

                                                                                                                                                     Hjärtdoktorn Martin Lehman har nyss blivit änkling. Han söker och får en tjänst i Afrika. Dottern Johanna, sjuksköterska på intensiven, råkar ut för en trafikolycka och får en whiplashskada. Trots svåra smärtor får hon ingen hjälp nånstans i vården, egentligen. I stället blir hon förnedrad och förödmjukad av läkare som ska vara proffs. När sjukpenningen blir indragen rasar hennes värld samman. Samtidigt är Martin Lehman svårt sjuk i Afrika och får inte veta hur illa ställt det är med dottern förrän det är för sent.

Som jag skrev inledningsvis kan man läsa den här boken på olika sätt. Helt klart är den en debattbok, man blir allt annat än oberörd under läsningen. Den har också drag av psykologisk thriller och ett inslag av hämnd som jag skadeglatt njuter av när jag läser vad som drabbar de oförstående, men hyllade läkarna.

Jag funderar mycket på vad som är baserat på verkliga händelser och får i slutet veta att berättelsen har

[…] verklighetsbakgrund från 2000-talets Sverige […]

Det som gör att den känns väldigt trovärdig är att författaren är läkare och själv arbetar med smärtpatienter i Lund. Jag funderar ett steg till och undrar hur mycket i berättelsen som är självupplevt…

Det svenska samhällets hårdnande klimat och demokratin, som hittar vägar att göra sig av med den som är besvärlig, beskrivs gång på gång på ett rakt sätt, ofta utan känslouttryck. Detta ökar också trovärdigheten. Så här skriver författaren om demokrati, till exempel:

[…] Jo, det hade hänt att de ansvariga för våldet i totalitära regimer ställts inför domstol. Den svenska statsmakten var inte totalitär, den byggde på folkstyre. Men om en demokrati kände sig hotad kunde den också få en totalitär prägel. Det fanns många exempel från historien. Demokratier kunde på många sätt oskadliggöra enskilda eller mindre grupper av individer vilka förklarats utgöra hot. Spridande av lögner, stoppad befordringsgång, avsked från anställning, omyndigförklaring, tvångsvård på mentalsjukhus, fängelse och mord sanktionerades även av representativa demokratier. […]

Ord och inga visor. Svidande ord, men ord jag håller med om. Men den här boken är mer än så! Den har roliga sidor också, tragikomiska. Som skildringen av läkarnas utseende och det faktum att alla ”dumma” doktorer i boken har konstiga namn, förutom örnnäsor, putande magar, glipor till ögon med mera. Och man kan inte låta bli att skratta när patienten SPYR över en läkares skrivbord – och därefter känner sig lättad!

Jag skulle kunna fylla det här inlägget med massor av bra citat från den här boken, men det ska jag inte göra. Jag tycker i stället att du ska läsa den.

Högsta betyg var den nära att få av mig. Tyvärr innehåller boken alltför många korrekturfel vilket stör mig oerhört. Det är nämligen så att när jag läser nånting riktigt bra, vill jag att det ska vara perfekt.  Då ska det inte stå saker som ”tvi veckan” när det ska stå ”tv i veckan”, ”var” när det ska stå ”vad”, ”jumboplast”  när det ska stå ”jumboplats”, ”egentlig” när det ska stå ”egentligen” med mera. (Några konstiga meningsbyggnader finns också samt ytterligare ett antal korrekturfel, framför allt mot slutet.)

Näst högsta betyg ger jag den här boken!

Read Full Post »

Socialtjänsten jagar bidragsfuskare

Staffan Wolters är en av de där riktigt duktiga Uppsalajournalisterna som verkligen gräver. I dagens lokalblaska har han skrivit en artikel om socialtjänsten i Uppsala. Där har man nämligen inrättat en specialtjänst som ska spåra bidragsfuskare. Och under sju månader har man hittat felaktiga utbetalningar på nästan 300 000 kronor. Pengar som gått till 16 hushåll.

Enligt artikeln är…

[…] ett av de vanligaste sätten att mygla med bidrag […] att skenseparera. […]

Då kan man nämligen få både högre bostadsbidrag och socialbidrag eftersom man räknas som ensamstående. Men anonyma tips kan nu leda till att socialtjänsten gör hembesök för att kontroller om man verkligen har separerat eller om man fortsätter att bo ihop.

Det är inte bara i Uppsala socialtjänsten har en bidragsspårare. Stockholm och Norrköping har liknande tjänster.

Tro nu inte att jag är för ett Storebrorsamhälle som bevakar dig och vad du gör och hur du lever 24 timmar om dygnet. MEN… Det är bidragsfuskare som gör att de som VERKLIGEN behöver bidrag och hjälp drabbas av hårdare regler och mer utsatthet. Jag undrar hur det känns att visa upp en rättrådig sida utåt, men sen inte alls leva efter hur man själv predikar. Det är ELAKT och GRYMT mot dem som verkligen behöver samhällets hjälp. Skäms!

Read Full Post »

13 dar kvar (till den totala förnedringen)

Nu är det plötsligt mindre än två veckor kvar tills jag måste stå med mössan i handen och be det allmänna om hjälp. Jag är inte fylld av skam, direkt, snarare ilska. Jag vill inte ligga nån till last, vill inte vara nån börda.

Och tro det eller ej, kära löntagare, jag tänker fortsätta betala skatt. Alltid något… Nån smitare eller fuskare är jag INTE, men du ska veta att det tar emot. Det tar emot jättemycket att be om hjälp när jag har klarat mig i alla dessa år. Förutom när pappa en gång lånade mig pengar så att jag kunde betala en före detta sambo för att dra. (Det är en lång historia och jag anklagades för allt möjligt. Men jag lurade INTE nån på pengar – det finns 70 000 bevis på det – på papper, om nån är intresserad. Dessa pengar betalade jag sen tillbaka till min pappa. Däremot hann jag inte betala allt innan han dog, men mamma efterskänkte det som kvar av skulden då. TACK!)

Igår kväll började det klia nåt vansinningt i mina ögon. Det var som en allergisk reaktion. Jag tänker att det nog är stress. Stress över min situation. Jag satt i min favoritfåtölj och läste, vi hade TV:n påslagen. Då slog det mig plötsligt hur skört allting är, hur väldigt, väldigt nära det är att jag får gå ifrån alltihop.

Dags att flytta utomhus?

                                                                                                                                                             Jag har i vart fall kunnat sova bra i natt – och länge. I morse kunde jag somna om vid sextiden, bara för att min älskling låg bredvid och snusade. DET är inte alla förunt och jag är mycket glad över kärleken i mitt liv.

Read Full Post »