Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vallöften’

Att från en dag till en annan bli av med sitt jobb är en tragedi – åtminstone för den som vill jobba. Tro mig, jag vet. Därför kan jag inte glädjas åt det som har drabbat högsta tjänstemannen vid min förra arbetsplats. Hela ens tillvaro förintas, mattan rycks bort under fötterna, ja, golvet rämnar, ungefär. När man inte är beredd. Då spelar det nog egentligen ingen roll att man får över fyra (4) miljoner kronor i avgångsvederlag (såna summor hamnade aldrig på mitt konto). Men det klart att en viss tröst är det ju.

rött lönnlöv
”Rött löv igår…”


Men miljonerna kan inte lindra
det faktum att 40 års yrkesliv inom ett och samma företag avslutas på det här viset. Fast… det var rätt tufft efter 23 år också, kan jag meddela. Och kanske är det så att man efter 40 yrkesverksamma år och med 4,3 miljoner på kontot nog skulle kunna tänka sig att gå i pension – det är ju möjligt rent ekonomiskt – och man måste ju ändå vara 60+ troligen.

För övrigt säger tjänstemannen att hon och den förtroendevalde att de har olika ledarstil. Det är tjänstemannen själv som hävdar att hon vill jobba underifrån. Enligt den förtroendevalde handlar det inte om ledarstil utan om att tjänstemännens roll är att se till att politiska beslut genomförs. Den förtroendevaldes roll, enligt honom själv, är att vara lyhörd mot medborgarna och fatta beslut i den riktning som man utlovade i vallöftena och som man sedan vann valet igenom.

Man får inte glömma bort att komma ihåg att det är vi som har rösträtt som väljer de förtroendevalda, nämligen. Vi väljer inte tjänstemännen. Det enda sättet för oss att påverka är att delta när det är val. Oppositionen med sossarna i spetsen rasar förstås. Oppositionsrådet för S är chockat eftersom hon uppfattat att den höga tjänstemannen är både respekterad och kunnig. Föga hjälper det väl att jag personligen både har hört och upplevt andra… versioner.

frostigt löv
Trasig.


Jag var 47 år när tragedin inträffade för mig.
Nu har det gått fyra år och jag kämpar fortfarande för att få ordning på min raserade tillvaro. Några fyra miljoner fick jag förstås inte. Jag fick inte ens ett tack. Men tro det eller ej, jag har kämpat och jag har klarat mig ändå utan några miljoner. Däremot har jag som människa förstås påverkats av allt. Jag har inte blivit nån gladare människa, men en positiv effekt det hela förde med sig var att jag lärde mig att vara glad över livet självt och att se livet som en gåva. Tack vare att en kollega ingrep i en krissituation och gjorde nånting konkret räddade hon mitt liv. Jag tror inte att nån förstod att jag var millimeter från att ta mitt eget liv.

Men jag har farit illa och jag är skadad, trasig. Mest stryk har nog mitt förtroende för människor tagit. Jag kan aldrig lita på nån igen och jag går alltid och väntar på ett hugg i ryggen. Varje gång det stormar känner jag mig ensammare än ensammast. Men jag vet också var de lojala och de som bryr sig finns – inom familjen. Där har man nämligen alltid både tillräckligt med tid och kärlek, oavsett. Och det är jag mycket, mycket glad över.

Det har inte blivit så mycket sömn i natt. Jag var så arg och ledsen att jag hade svårt att sova. För det jag fick mig till livs igår eftermiddag var någonting som enligt mig faller under kategorin skambud. Och jag har min yrkesstolthet att tänka på. Jag vill göra ett bra jobb, annars vill jag inte göra nåt jobb. Därför räknar jag med att ta ut all innestående semester under maj månad och knata till Arbetsförmedlingen igen och förnedra mig den första vardagen i juni. Vem vet, jag kanske får sällskap av en före detta Hög Höna. Föga troligt, men…


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har jag kollat upp var och när jag kan förtidsrösta, så det tänker jag göra om en stund. Men jag måste ju kolla lite i sista minuten!

Lokalblaskan har idag en intressant artikel om de politiker som är ytterst ansvariga för vården i vårt län. Bland annat har man granskat hur det har gått med Alliansens vallöften inför förra valet. (Tyvärr finns inte artiken på hemsidan!) Betyget blir rätt högt, men det blir inte det högsta! Nio löften av elva har infriats:

  1. Minskade köer och väntetider, flexiblare öppettider och lättare att få kontakt via telefon och internet: Både ja och nej. 93 procent av alla telefonsamtal till den första linjens vård klarar man av att ta emot idag. 85 procent av patienterna får träffa en doktor inom en vecka. Men 80 procent av patienterna som behöver specialistläkare hinner inte få besök eller operation inom 90 dagar.
  2. Etableringsfrihet, valfrihet och konkurrens i vården: Ja. Fritt vårdval och fri etableringsrätt har införts.
  3. Dygnet-runt-öppen akut i Östhammar och ingen nedlagd vårdcentral i norra länet: Ja. Inga förändringar. Akutmottagningarna i norr ska stärkas.
  4. Ökat antal allmänläkare och specialister inom primärvården: Ja. Antalet har ökat.
  5. En dygnet-runt-öppen cityakut i Uppsala: Nej. Däremot har man öppnat en närakut på dag- och kvällstid och en ortopedakut.
  6. Vårdpeng: Ja. Ett nytt ersättningssystem som följer primärvårdens patienter.
  7. Bevara lasarettet och kirurgiskt centrum i Enköping: Ja. Kortvårdskirurgi har flyttat till lasarettet och akutmottagningen har öppnats nattetid.
  8. Förstärkt öppenpsykiatri: Ja. Tolv extra miljoner har inneburit fler  psykologer på ungdomsmottagningarna och att man har startat ett akutteam. Men bara 53 procent får vård inom 30 dagar.
  9. Stärkt ställning för Sjukstugan i Backen inom högspecialiserad vård: Ja. Nya och längre avtal har slutits i regionen. Försäljningen av vård har fördubbblats. En avdelning har fått status som rikssjukvård.
  10. Stärkta finanser: Ja. Kapitalet har ökat. Årets prognos visar ett överskott på 119 miljoner.
  11. Förstärkt samarbete med kommunerna i länet om omvårdnad av äldre: Ja. Ett samarbete om närvård har startat och mobila vårdteam för hembesök planeras.

Det låter väl rätt OK ändå??? (Jag valde sjukvårdsfrågor dels därför att dessa ligger mig varmt om hjärtat, dels därför att de berör oss alla – vi kan ALLA bli sjuka och behöva vård).

Men vad ska jag nu välja för parti? Det är ju tre val som jag ska göra – till landsting, kommun och riksdag. Ska jag välja samma parti rakt av?

Jag funderar lite till… Och kollar på fördomar…

Småpartierna då? Sverige-Demokraterna går bort direkt. Fi har en del bra om HBTQ-frågor, men vad mer? Piratpartiet är för mycket ett enfrågeparti för att passa mig.

Alliansen… Deras logga ser ut som Animalplanets. Är det en indikation om politikerna? Moderater – är inte det storkapitalister? Centerpartister – bönder? Folkpartister – lite velpottor??? Kristdemokraternas inställning i HBTQ-frågor gör att partiet går fetbort för min del.

    
Alliansen?                        Animalplanet?

                                                                                                                                                     Sossarna, har inte de spelat ut sin rätt? Partiet har genomfört en hel del bra reformer under 1900-talet, men behöver det inte förnya sig lite nu? Vänstern – kan man lita på gamla kommunister? Miljöpartiet – är inte det bara fullt av världsfrånvända miljömuppar???

Jag tänker högt, men inser att jag har bestämt mig. Fast jag tänker inte avslöja vad och hur. Inte som på Radio Uppland där man har handlat oprofessionellt – först genom att ha samarbetat med en person som gjort reklam för Sverige-Demokraterna, sen genom en programledare som skrivit en politiskt färgad kommentar hos en sossepolitiker på Fejan. Mänskligt men klantigt. Sveriges radio har en regel som säger att den medarbetare som offentligt redovisar sin politiska ståndpunkt inte får framträda i program förrän efter valet. (Över huvudtaget kan man fundera lite över vissa journalister på just lokalradion. En av dem fick till exempel ett fint pris för sin grävande journalistik för ett par år sen. Sen visade det sig att historien h*n grävt upp inte var sann eller att vissa fakta saknades som gav en helt annan bild… Så kan det gå…)

Nej, NU har jag bestämt mig! Nu ska jag åka och förtidsrösta!

Read Full Post »

I en mycket välskriven debattartikel (vem skrev den, EGENTLIGEN?) i dagens lokalblaska formulerar förstemoderaten i länets verksamhet med främst sjukvård till uppgift sitt partis vallöften.

Först skryter han om vad alliansen har åstadkommit, bland annat ökad tillgänglighet till vård och därmed ökad livskvalitet. Ja det är ju bra, men stegen där emellan då? Det är fortfarande köer till vissa inrättningar och till vissa behandlingar.

Information via internet och möjligheten att mejla till vården är självklara kommunikationsinsatser idag, skriver han vidare. Men hur är EGENTLIGEN det när informationen är inaktuell (till exempel står en person som ansvarig för informationen trots att det var över ett år sen h*n slutade arbeta inom ”företaget”)? Hur är det i verkligheten när det tar flera veckor att ändra en läkartid därför att vården envisas med att skicka brev med snigelpost som innehåller föreslagna tider som inte funkar?


Post via såna här lådor går långsamt.

                                                                                                                                        Förbättringsområden, enligt skribenten, är akuta insatser, ökat antal hembesök, utvecklad nära vård och så tillgängligheten, förstås. Det sista undrar man ju hur väl det rimmar med verkligheten när kraftiga nedskärningar väntar till exempel vad gäller dövas tillgänglighet till information på teckenspråk, en verksamhet som funnits i över 20 år och som nu i princip skrotas, mer eller mindre?

Nej, jag ger inte mycket för moderaternas löften om att utveckla och förnya den solidariskt finansierade sjukvården, som det står i ingressen. Moderaterna vill ju skrota den offentliga verksamhet som har vård som huvudsysselsättning, så redan första meningen är motsägelsefull. Resten av löftena känns mest som tomma ord eftersom jag och många med mig vet att verkligheten är en annan.

Read Full Post »