Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ovana’

Ett inlägg om ex och felfria människor, hum hum.



Igår kväll fastnade Fästmön och jag 
framför en film som jag såg för cirka ett och ett halvt år sen på TV, It’s complicated. Meryl Streep är fantastisk i rollen som skild, medelålders kvinna som börjar dejta sin ex-man. Och även om filmen är klassad som komedi, har den en seriös underton. Kanske var det därför jag såg den i januari 2013, jag som aldrig tittar på komedier…

Det här med gamla ex är känsliga saker. Jag själv har bland annat blivit hotad av ett av mina ex med ny partner. Hotelser och förtal kan inte skrämma mig till tystnad. Men jag får ju onekligen mindre lust att ge dem fortsatt plats i mitt liv. Jag tycker mest att det är sorgligt att vissa människor står kvar och stampar på samma fläck, utan ett uns av självinsikt. Och så blir jag lite avundsjuk på vänner och bekanta som har goda förhållanden till sina föredettingar. Det är onekligen praktiskt när man har barn tillsammans, till exempel.

Fez

Jag fez när jag skrattade.

I morse kom vi, lite med anledning av gårdags-kvällens film, att prata om saker vi gör som är… lite halvskämmiga och pinsamma. Vanor och ovanor, saker som ens ex vet om att man gör. Saker som man skulle kunna avslöja om sitt ex för sin eventuellt nya partner – om man ville vara lite taskig mot ex:et… Nu är varken Anna eller jag såna att vi pratar om våra ex:s mindre positiva sidor, men vi tänkte på oss själva. Anna skulle till exempel kunna berätta att jag fiser när jag skrattar (medvetet!), att jag alltid lägger fram strumpor och underkläder kvällen före och att jag blir spårlöst försvunnen varje gång det ska öppnas en ny ost, fyllas på kaffe eller diskas. Om Anna finns det bara bra saker att berätta, fast… det är ju det här med att hon är lite mycket för att… rätta till saker och ting. Typ att hon petar in gardinstänger som sticker ut, korrigerar mattor som hon tycker ligger på sniskan och avlägsnar blomblad som är torra – hemma hos andra. Förutom det är hon ganska felfri och har inte många ovanor.

Idag är det exakt tio år sen jag la bort den största ovanan jag nånsin har ägnat mig åt: jag slutade röka. Tänk, tio rökfria år! Jag är mycket stolt över detta och tycker att det är bland det bästa jag har gjort. För det var ju inte precis det lättaste. Jag hade då rökt i nästan 30 år och jag var uppe i ungefär 30 cigarretter om dan. Jag tycker att det var rätt beslut att fatta, det att bli rökfri. Framför allt för de risker som rökning innebär. Och det är ju inte bara så att du som ägnar dig åt ovanan att röka kan skada dig själv, du skadar faktiskt andra i din omgivning också – även ofödda barn och andra som inte ens kan avlägsna sig själva.

Nu ska jag avsluta min vana att morgonblogga genom att stoppa in mina linser och ta en dusch. Måste fräscha till mig eftersom Anna och jag ska göra hembesök – hos hennes ex… Jaa, såna är vi.

Men vänta nu… Vad är detta jag ser..? Nån har liksom

hoppat ur

sina smutsiga strumpor på köksgolvet… Vem kan det vara..? Här finns ju bara felfria människor!

Strumpor på köksgolvet

Vem har hoppat ur dessa???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med sömn är ett kapitel för sig! Jag har skaffat mig en otroligt irriterande vana – eller ovana – när jag ska sova. För att kunna somna måste jag ha TV:n i sovrummet påslagen, med väldigt låg volym. Fattar inte varför, jag är annars ganska väldigt lättstörd när det gäller just ljud.

TV:n ska vara på för att jag ska kunna somna.


Sovrummet ska vara mörkt.
Jag har både rullgardin och persienner idag, gärna långa, mörka gardiner också. Efter fönsterbytet blir det problem: rullgardinen är inte tillräckligt bred! Det gamla vädringsfönstret, som inte är nåt fönster, ersätts med ett ”vanligt” fönster med glas och persienn – fast ingen svart rullgardin, dårå.

Svalt vill jag också ha det, men jag har kommit på att takfläkten inte ger rätt sorts svalka. Nej, det lilla vädringsfönstret ska vara öppet och släppa in frisk nattluft.

Härom morgonen vaknade jag klockan fyra. Jag var naturligtvis övertygad om att jag skull dö just i vargtimman, men tyvärr, tyvärr, tycker somliga, jag överlevde. Somna om kunde jag dessvärre inte, utan låg i stället och lyssnade till trafikens brus från nya E4:n som inte ligger alltför långt ifrån mitt sovrum. Jag blundade och lyssnade, men se somna om kunde jag inte. Alarmet stod på 6.10 och jag stängde av det fem över och gick upp.

Bettskenan brukar jag sova med också. Min tandläkare vidhåller att den är bra för min emalj. Själv vidhåller jag att den är en klar erotikdödare. Det har jag sagt en gång också, till tandhygienisten. Hon rodnade och sa att

du behöver ju inte stoppa in bettskenan förrän du är precis på väg att somna.

Härom natten hann jag dessvärre somna utan bettskena. TV:n, däremot, lyckas jag av nån anledning alltid stänga av innan jag slocknar.

Monstret med bettskenan.


Nu för tiden
vaknar jag ibland av att jag har ont. Ibland vaknar jag tidigt för att jag lägger mig tidigt. Men vad ska man göra när man är så förbaskades kvällstrött? Förra veckan gick Fästmön och jag och la oss hur tidigt som helst, vissa kvällar före klockan 21. I vanliga fall brukar vi hålla ut till 22, ibland 22.30. När jag sover ensam, som den här veckan, har jag svårare att komma till ro och somna. Då blir timman ofta sen innan jag slocknar för natten, trots att jag ofta har gått och lagt mig i bra tid.

När brukar du gå och lägga dig? Och har du några knep för att somna???  Kanske kan du gissa vad lådan innehåller???


Livet är kort.

Read Full Post »