Påfyllning

Ett påfyllt inlägg.

---

 

Elliot satt med vid köksbordet när vi fikade.

Igår kväll fick jag fint besök. Det blev en rejäl påfyllning av Elliot-kontot, för strax efter halv sju plingade den hårige killen på dörren här. Med sig hade han sin mormor som jag inte har träffat sen… jag vet inte när. Det blev med andra ord lite vänskapspåfyllning också. Jag försökte ta några nya bilder på den söte herrn, men det var höstmörkt i köket. Dessutom hörde han så många ovanliga ljud att han var lite på språng hela tiden. Är man vakthund så är man.

Elliots mormor och jag drack kaffe och åt kletiga kanelbullar. Det fick ju blev veckans go-fika för min del eftersom det inte blir nåt fredagsfika i morgon på jobbet. Fast… sen visade det sig att det bjöds på go-fika idag i stället. Bulle med sylt kunde jag inte låta bli…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var intressant att få en lägesrapport av Elliots mormor. Vi var båda i en liknande tuff situation för ett tag sen, men nu hoppas vi att det har vänt. Inget är klart inför framtiden. Däremot ser den inte lika nattsvart ut som tidigare för nån av oss. Personligen hade jag börjat misströsta lite över över resultatet av ett möte för ett tag sen. Idag kom mejl att det inte fanns nåt resultat att redovisa än. Det är tålamod som gäller, alltså.

Min dag på jobbet har också på sätt och vis inneburit påfyllning. Jag har fyllt på med ord i ett par InDesign-mallar. Det vore att ljuga att säga att påfyllningarna har gått smidigt. Vissa stunder har jag känt mig säker och fått mycket gjort, andra stunder har jag känt mig osäker och gnällig. Framåt seneftermiddagen skulle jag påbörja en ny trycksaks-layout och det strulade så mycket att jag fick springa på toa akut. Då är det inte roligt. Men att gå ifrån ett tag kan hjälpa liksom att slå ihop huvudet med närmaste kollegan. Till sist funkade mallen som den skulle. Och när det funkar är det roligt.

Ingen idé att det kommer några ungar till tanten. (Halloweensaken och den afrikanska figuren på bilden kostar 50 respektive 125 kronor på Myrorna i Boländerna i Uppsala.)

Idag fick vi veta att vi inte får vara på jobbet i morgon på eftermiddagen. De anställda jobbar fyra timmar och vi konsulter får inte vara på arbetsplatsen när reception och vaktmästeri är stängda. Kollegan och jag fick därför jaga våra konsultchefer för att informera om detta. Jag fick inte svar från min förrän jag kom hem i kväll. Plötsligt finner jag alltså att jag bara jobbar till klockan 12 i morgon. Eftermiddagen vet jag inte vad jag ska fylla på med – kanske en bunke godis, för det är ju Halloween, trots allt. Inte för att jag tänker ge bort nåt till några utspökade barn utan för att jag vill äta godis själv. Förresten vet nog ungarna på gården att det inte är nån idé att plinga på hos mig. Tanten är snål när det gäller godis.

Jag hoppas få tillbringa helgen med min Fästmö, men inget är bestämt än hur eller var. Det kanske klarnar framåt aftonen. Jag vet inte hur hon jobbar idag, så jag vill inte ringa ifall hon jonglerar med tanter eller farbröder i stället för att vara hemma.

Nu ska jag fylla på min lekamen på utsidan med schampo och duschcreme för att få upp värmen. Sen blir det macka, lite läsning och 100 Code klockan 21.

Vad har DU för dig denna torsdagskväll??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag fortfarande.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag knappar in

Knappt ett inlägg.

---

 

Orkar jag sy in denna retsamma smiley i skinnjackan, tro?

Vilken dag! Här sitter jag hemma vid datorn efter arbetsdagens slut och är så trött att det bara snurrar i skallen. Det är väl hjärncellen som far runt, överstimulerad till max. Huvudet värker och nacken är trött. Men det är en skön trötthet och jag njuter av att kunna säga att jag har kämpat hårt idag, jag har klivit över en tröskel, besegrat mitt motstånd och… jaa, varit utvecklingsbar. Frågan är om krafterna räcker till för att sy i en knapp i min skinnjacka, en knapp jag hittade på hallgolvet häromdan och som behövs för att kunna sätta pälskragen på plats när det är dags… Det är tveksamt. Jag tycker att knappen ser ut som en retsam smiley/emoji.

Söder om helvetet i sängen i morse.

Min kropp är fortfarande inställd på sommartid. I morse vaknade jag en timme innan jag skulle. Men i stället för att klaga över det tog jag tillfället i akt och ägnade mig åt min bok på gång. Det är faktiskt en bok jag fick till födelsedagen, för över ett halvår sen. Nu äntligen läser jag deckaren jag fick av vännen FEM! Det blev kanske trekvarts läsning i sängen och det kändes nästan som helg.

När jag så äntligen klev upp för att göra mig redo för arbetet fick jag njuta en stund av fullmånen mellan husen. Det har varit oerhört vackra kvällar och morgnar de senaste dagarna och fullmånen har lyst så gott som varje kväll, tycker jag. Den här gången har jag inte påverkats så mycket, utan jag har sovit bra. Jag är kvällstrött och kryper ganska tidigt i säng om kvällarna. Ofta läser jag en stund, tills ögonlocken blir för tunga. På morgnarna vaknar jag tidigt och det beror säkert på att jag har gått och lagt mig tidigt och liksom sovit färdigt. Jag känner mig väldigt utvilad varje morgon och sover gott om nätterna. Det är jag så glad och tacksam över!

Månen i morse.

 

Kollegans tålamod var lika ändlöst som den här källarkorridoren…

Min bästaste kollega har lagt ner så mycket tid på mig idag att konsultarvodet borde höjas flera snäpp. Precis allt som kan har krånglat och som grädde på moset hängde sig datorn. Ja, som du förstår hade jag inte sparat nånting… Men tack vare min tålmodiga och envisa kollega – jag själv bara gnällde – kunde jag äntligen komma igång och jobba med min första formgivning av en trycksak sen typ 1999. Ärligt talat var lusten låg, men nu efter arbetsdagen kan jag konstatera att jag tyckte att det var ganska roligt, trots allt strul.

Innan jag får herrbesök (med mormor) i kväll ska jag äta en macka och försöka orka med att sy i den där knappen innan jag tappar den. Men jag vet knappt om jag orkar det… Jag är glad att jag har knappat in det jag har gjort hittills idag och att jag har knappat in på arbetsbördan. Lite, i alla fall, betoning på lite.

Vad har DU haft för dig idag??? Skriv en rad i en kommentar så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kolla pengarna!

Ett inlägg om sedlar som snart byts ut.

Dagens post bestod av en illgrön folder från Sveriges Riksbank. Jag vill lyfta fram den trycksaken därför att jag tycker att den innehåller viktig och bra information. Ett gott exempel på att man inte behöver göra information till medborgarna på ett krångligt, avancerat eller flashigt sätt. Men dessvärre gör Riksbanken en stor miss!

Kolla pengarna! För snart blir en del av dem ogiltiga!

Foldern beskriver på bra svenska med kompletterande, pedagogiska bilder att äldre versioner av femtiolappar och tusenlappar blir ogiltiga efter årsskiftet. Riksbanken vill minska antalet versioner av sedlar inför det stora bytet av såväl sedlar som mynt år 2015.

Efter årsskiftet och till och med februari månads utgång kan man sätta in de ogiltiga sedlarna på ett bankkonto. Från den 1 mars nästa år går det att lösa in de ogiltiga sedlarna, fast då kostar det hundra spänn.

År 2015 och 2016 får vi nya sedlar och mynt. Det handlar inte bara om att vissa sedlar byter utseende, vi får också två nya valörer: en tvåkrona och en 200-kronorssedel.

På baksidan av foldern finns rubriken på foldern på olika språk. På Riksbankens webbplats hittar man olika språkversioner inklusive våra svenska minoritetsspråk av foldern. MEN!!! Här saknar jag teckenspråk! Teckenspråk är tyvärr inte klassat som svenskt minoritetsspråk, men det har en särställning. Synd att Riksbanken missade det!!!

I övrigt får foldern och informationen på webbplatsen högt Toffelbetyg! Dock blir det en Tofflas avdrag för missen med teckenspråk!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsmorgon bland alla röda dagar

Ett inlägg i vilket Tofflan harklar sig och startar sin dag. Ungefär.

Usch, så svårt jag hade att somna igår kväll! Jag var verkligen jättetrött, men så fort jag stängde av TV:n (jag måste ha TV:n på med svagt ljud för att kunna somna ensam – inte för att Fästmön låter som en TV när hon ligger bredvid, men för att jag behöver ett litet ljud) och släckte blev jag klarvaken. Men upp kom jag i morse i alla fall.

Den här veckan har jag ju tillgång till lokalblaskan eftersom jag är lägenhetsvakt. Det kändes lite som

förr i tiden

när jag sörplade i mig min yoghurt, idisslade russinen, lät nötterna fastna i tänderna, drack mitt morgonkaffe – och läste tidningen. Men ingenting har förändrats sen jag prenumererade på tidningen: det var sport som lyftes fram på första sidan och det var en tidning som gick att bläddra igenom, utan lust att stanna och läsa nånting mera noggrant, på fem minuter.

Som förr i tiden – fil med müsli, java och lokalblaskan vid köksbordet.

Så jag hann sitta hos Storebror – där jag nu sen en tid tillbaka vanligen äter frukost också – och skriva det mesta av det här inlägget, twittra lite samt svara på ett mejl. Mejlet gällde ytterligare en spännande bok som jag ska recensera på en blogg nära dig. (Nu har jag ju två på gång.)

Dagen är solig och varm redan från start. Morgonen inleddes med att jag la ut en film från körens framträdande i fredags på Husets webbplats. Därpå blev det stormöte och jag fick till och med se mitt namn på väggen i en PPT-presentation *gör vågen*  i samband med att min tjänst har blivit förlängd. Det är liksom inte första gången tjänsten blir korttidsförlängd (två månader), men det var första gången jag såg mitt namn. Jag måste ta itu med trycksaksjobbet jag blev tilldelad i förra veckan – trots att jag är allting annat i min kommunikatörsroll än en trycksaksproducent! Det görs ju nästan inga trycksaker längre… Men nu ska institution 2 ta fram en folder som ska tryckas etc innan jag slutar i juli. Det ska bli intressant att se om jag ens får underlag innan dess, men det är en annan historia. Jag har tagit kontakt med en duktig formgivare och frågat om det är möjligt, om det finns tid den närmaste tiden. Det finns det. Men, som sagt, då måste jag ju ha ett underlag. Text och bild. Vid mötet i torsdags, när jag fick uppdraget i samband med att vi diskuterade min tjänst, ställde jag frågor om målgrupper och syfte etc. Möttes av frågetecken och allmänna svar. Så det blir ju intressant att se om det går att göra nånting bra av det hela.

Tre hela dagar ska jag arbeta nu. På onsdag är det avtackning för B på lunchen. Å, jag kommer att sakna den vänliga personen!!! På torsdag är det röd dag igen och då skulle jag vilja bättre på färgen i ansiktet jag fick igår. Ja, det hettade rejält i plytet igår kväll. Jag tror inte bara att det berodde på rödvinet jag drack till maten utan majsolen. Fast på torsdag, sägs det, är det dags för sämre väder igen. Så möjligen att jag nån av dessa dagar utnyttjar friskvårdstimmen för en gångs skull första gången. Den går ju alltid att kombinera med fotografering utomhus…

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte i systemet än, men jag är!

Det snöade faktiskt lite i morse fortfarande, men nu är det väldigt, väldigt tunn snö som kommer. Jag glömde lill-skotte hemma och var sen iväg till jobbet, så jag hann inte springa in och hämta den. Får verkligen hoppas att det inte tar i och vräker ner igen så att jag behöver min skyffel när jag ska åka hem…

I kväll tänker jag mig ut till Himlen med matkassen och jag får nog Johan med mig i bilen från jobbet. Det är fortfarande ovant men roligt att se hans bekanta nuna här på arbetet! I morse möttes vi till exempel i hissen.

En koll nu på morgonen visar att jag fortfarande inte är inlagd i lönesystemet. Nu börjar jag bli orolig för att jag inte ska få nån lön i slutet av januari. Den kontaktperson på personal som jag sägs ha är en person som jag hade när jag började jobba här i september 2011. Det kan inte stämma, för hon har hand om den avdelningen där jag jobbade då, men inte den här institutionen. Så jag vet inte riktigt vem jag ska kontakta. Får försöka haffa M under dagen, för det här gör mig nervös och orolig. Jag gissar att det är lönekörning nu, nämligen…

Jag vill gärna ha lite lön i januari.

Under förmiddagen har jag fixat en del smått via e-post och jag har också lagt ut en nyhet på institution 2:s externa webbplats – både den svenska och den engelska. Jag får besök runt halv elva för att hjälpa till med bilder till en trycksak i PDF.

Idag är det onsdag och på onsdagar äter Tofflan ALLTID kycklingspett från Thaistället när hon jobbar! Idag får jag dessutom sällskap av vännen Rippe, som jobbar i ett område nära mitt. Trots det ses vi inte alltför ofta, mest här på bloggen eller per sms. Ett mål jag har för våren är att bli mer social och försöka träffa folk lite mer privat, ett socialt umgänge, alltså. Nu har jag ju inte en massa aliens som gör mig både trött och rädd att umgås. Och så ser jag fram emot att Fästmön och jag får en helg i månaden när hon är både ledig och barnfri – då kanske vi kan ha ett umgänge med andra också! Det har hittills vart skralt med det. Anna jobbar ju varannan helg och det ska hon fortsätta med. Men de smärre barnen i familjen kör tvåveckorspass hos föräldrarna, vilket alltså ger oss en fri helg i månaden. Tro nu inte att vi inte älskar ungarna på nåt sätt – för älskar dem gör vi! Men ibland behöver vi få hämta krafter och ladda batterier tillsammans.

Livet är kort.

Read Full Post »

En kväll på stan – och en kall morgon

Det kändes lite helgigt att slänga in bilen i garaget efter jobbet och ta bussen tillsammans med Fästmön in till stan! För så blir det ibland att våra ”helger” infaller en måndag. Anna var ledig, inte jag, förstås, men det är sällan vi är lediga samtidigt.

Det primära syftet med stadsbesöket – ja, det ska stavas med d i den här betydelsen! – var ett biobesök. Vi ville se nya Bondfilmen Skyfall. Vi tycker båda att James Bondfilmerna kan vara ganska underhållande, men det klart att kvaliteten varierar, bland annat med en del skådespelare. Tyvärr är det sällan vi går på bio. Det handlar inte bara om att vi inte så ofta är lediga samtidigt och/eller orkar gå på bio. Det kostar ju en hel del ocksp… Men nu fanns det gott om biopresentkort i min ägo, dels från födelsedagen, dels från en namntävling som jag vann på jobbet. Kvällens filmföreställning var till minne av K som gav ett presentkort på 300 kronor till min 50-årsdag.

Tack, vännen K! Vår biokväll var till minne av dig!

Eftersom jag har svårt att få tilll det med bricklunch numera – ständigt antalet armar som inte räcker till både kryckor och lunchbricka – blir det en macka vid datorn. Och då är jag för det mesta ganska hungrig på kvällen. Vi gick först och köpte våra biljetter och fortsatte sen till en närbelägen Kinakrog för middag.

Anna var också hungrig.

Vi hade som sagt lämnat bilen hemma och tog bussen in till stan. Därför kunde jag ta en starköl till maten. Men påverkad som i fredags blev jag INTE! Det vore ju lite läskigt med tanke på kryckor och stadsbesök…

Eftersom vi inte hade så mycket tid – föreställningen började klockan 19 och att gå tar numera lite längre tid för mig – valde vi buffé. Som vanligt var det ganska fräsch mat och som vanligt åt vi nog för mycket båda två. Att magarna jobbade blev vi medvetna om i biosalongen när de pep och mullrade om vartannat. Så vi kunde i alla fall skratta åt det, lite så där halvhysteriskt.

Fräsch buffé!

Mer om filmen kommer i ett separat inlägg senare idag! Men vi hade en fin kväll på stan och i biomörkret!

Nu är min förmiddagsrast snart slut. Morgonen är solig och kall, det var fyra minusgrader när jag åkte hemifrån. Idag sitter jag i min fina, fina kontor på högsta våningen i huset eftersom jag jobbar för institution 1 (alltid på tisdagar). Idag väntar ett förmiddagsmöte. Vidare ska jag prata trycksak med en doktorand och så fortsätta jobba med institutionens forskningssidor på webben. Dagen avslutas med en sen intervju med en av professorerna angående lysande kursutvärderingar!

Idag var det fruset i rabatterna.

Jag hoppas inemellanåt kunna avsluta ett parti Wordfeud som jag har haft igång sen helgen. Alla spel jag har spelat i helgen har jag förlorat, jag är verkligen usel. Men jag tycker att det är roligt i alla fall och det är faktiskt inte viktigt för mig att vinna. Eftersom jag spelar på tjänstemobilen spelar jag helst där det finns ett nät jag kan koppla upp mig mot trådlöst och gratis – hemma har jag tyvärr inte det, så jag får begränsa mig till ett eller två partier hemifrån/vecka. På jobbet har jag förstås inte så mycket tid att spela, men raster går ju alltid att använda – och toabesök… 😳 (Jag tvättar och spritar händerna – och har särskilt sprit för Ajfånens skärm!!!) Hos Anna kan jag koppla upp mig mot hennes nät och spela gratis också.

Efter jobbet idag ska jag stanna till vid apoteket och hämta ut medicin mot häleländet. I morgon eftermiddag blir det röntgen, jag vill inte gå idag eftersom tisdag är den enda dan i veckan jag jobbar för institution 1.

Vad händer hos dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Återkopplat

Glädjen över den återkoppling jag fick sitter i! Jag har fått det efterfrågade materialet, såväl text som bilder och, ännu bättre, allt underlag ser verkligen bra ut. Under dagen ska jag jobba på att lägga in materialet på den nya startsidan som jag ska försöka få till.

Återkopplat! Eller i alla fall nån sorts kontakt, kanske inte via denna antenn, dock…

Men först måste jag fixa en liten trycksak. Tyvärr kunde jag inte lägga in ändringarna själv. Det är som att det har gått troll i den där enkla foldern, för första gången jag skulle lägga in korrändringar vägrade min dator att kommunicera med nätet. Jag fick gå till grafikern och sitta bredvid, ungefär. Och nu när det var dags för andra och sista korr hittade min dator plötsligt inte fonten, så jag kunde inte göra några som helst ändringar i texten – inte ens radera. Därför blir det en promenad till grafikern idag igen. Tur att det inte är långt, bara fem minuters väg att gå. Hälen är för tillfället OK – jag tror att det är den hotande kryckan i hallen som skrämmer den lite till lydnad.

I eftermiddag ska jag till Nål-Janne för akupunktur. Vi får se hur hälen känns då, men jag ska säga att jag inte känner nån förbättring alls, utan snarare en försämring. Kanske kan de knipsa av häleländet åt mig när jag ändå ligger på operationsbordet för andra saker? Med tanke på alla köer och väntetider det är i vården här kan man väl vara lite rationell..?

I övrigt har jag fått annan, väldigt fin återkoppling på det jag skriver om här på bloggen. Det är sånt som gör att jag fortsätter ett tag till, även om jag är självisk nog att använda bloggen som kanal för att pysa om alien och andra förtretligheter eftersom jag inte har ekonomiska möjligheter att söka annan hjälp. Jag tycker att det är synnerligen intressant att de som har mest negativa åsikter om innehållet i min blogg inte själv(a) har bloggar. De verkar ju ha så otroligt många åsikter, varför inte skriva ner dem i en egen blogg? Varför surfa runt och föra fram sina åsikter via kommentarer i andras bloggar? Vore det inte bättre att ha en egen blogg för sånt? Jag förstår inte riktigt.  Men jag har ju hört många säga att det nog är människor som inte har det så bra med varken sig själva eller livet. En del tycks vara ganska ökända i cyberspace, dessutom. För egen del kan jag rekommendera bloggande, det har hjälpt mig genom ett antal kriser, det hjälper mig mentalt genom den jag är i just nu. Den kris där det inte finns tid för en massa tjafs, egentligen.

I kväll klockan 21 på TV3 är det premiär för ett program som heter Stalkers. I programmet utlovas hjälp till personer som vill bli av med sina förföljare. Jag överväger starkt att ta kontakt. Starkt.

Livet är kort. Sanden rinner genom timglaset.

Read Full Post »

Kallt och blött och kanske lite förkylt

En kall och blöt fredagsmorgon blev det. Dalkarlarna har ledigt idag, så den som ville ha sovmorgon hemma på min gård kunde ta det – om h*n inte skulle upp och jobba, förstås. Det skulle jag, dårå, och Fästmön. Jag hämtade hem henne till mig när hon hade slutat jobba. Svängde förbi ett hamburgerställe och tryckte i mig en kycklingburgare medan Anna tog lite glass. Den stackarn känner sig trött och slut och även där är det en förkylning som står och väger. Jag kände mig helt OK igår. Nu på morgonen är det lite sisådär igen.

En näsa röd som en clownnäsa, kan man väl säga gäller.

Idag blir det fullt ös igen på jobbet, ska ut med ett pressmeddelande på morgonen och har första jobbmötet på mitt kontor klockan nio. För första gången sen jag kom hit ska det göras en trycksak och jag blev tyvärr inkopplad sent i själva handlingen. Val av kanaler för kommunikation är en viktig sak jag ska prata om på onsdag. Det är liksom inte val av kommunikationskanal som är den ände man börjar i… Igår hade jag tur och fick tag i en person som jobbar med formgivning internt. Dessa kan vara ganska svåra att få tag i, trots mejl, telefoner och mobiler, men när man väl får tag i dem är de så professionella och duktiga! Jag fick också ett löfte om att de kan ta över ifall, ifall jag får stanna på Sjukstugan i Backen eller blir ditkommenderad inom en snar framtid. Känns tryggt att veta!

Det är så många saker som händer runt omkring och så mycket jag skulle vilja blogga om, men jag har inte haft tid till det. I kväll kanske det blir nånting, för nu kan jag inte göra mer förarbete inför fönstren hemma. Anna kommer in i morgon och hjälper mig med sängarna, matsalsbordet och lite annat. Det sista, typ köksbordet, får jag väl plasta in måndag morgon. De kanske inte måste börja precis där..?

Om du vill läsa ett blogginlägg som tar upp ett svårt, men aktuellt ämne tycker jag att du ska läsa hos Fatou. Jag blev så beklämd när jag läste om detta i lokalblaskan häromdan, för jag vet ju att det alltid, alltid är barnen som drabbas – hur det än är…

Livet är kort.

Read Full Post »

Upphittad och skev

Varning! Inlägget innehåller bilder på en fuling!

Jamen jag hann ju inte till jobbet i tid för institutionsinformationen, men det fanns STOOORA kanelbullar kvar. Fika blev det alltså tid för! Satt ner en stund och lyssnade på ett arbetsmöte som jag inte kunde låta bli att lägga mig i. Sen var det in på kontoret igen för att ringa upp dem som sökt mig. (Jag sa väl att en tjänstemobil står på jobbönskelistan???)

Först en telefondiskussion kring en trycksak, där det är viktigt att vara lyhörd och diplomatisk samtidigt som man är grafisk polis. Fixade balansgången och den jag talade med var nöjd och glad. Jag gör alltså inte bara folk illa. FNYS åt vissa håll…

Lokalblaskan hade ringt och sökt mig och det visade sig att jag var försvunnen från deras fotoarkiv. Men det var jag ju inte, det var bara nån som hade fajlat mig under fel efternamn. Dessutom tänkte man kalla mig för Tufflan och det är ju liiite fel nick. Jädra tur att familjeredaktören och jag fick kontakt, för övrigt, för h*n hade dessutom gett mig fel förnamn i texten också. Tre fel av tre möjliga på namnen… Jag bara undrar lite hur ofta det är så här och tidningen INTE kollar av med berörda innan tryck…

Den här personen hade fått ett helt annat efternamn i fotoarkivet. I texten som ska tryckas hade det blivit fel förnamn. Men näsan är lika gigantisk som i verkligheten. (Foto: Hans Ericson, UNT)

Jag försökte leta bilder från bloggen som kunde användas och svor lite för mig själv. Hade blivit liiite gladare om de ringt från tidningen medan jag var hemma idag på förmiddagen. Mitt privata fotoarkiv hemma är nämligen lite större än det som finns i cyberspace. lite större. Men jag hittade en seriös bild och en knäpp bild som jag mejlade över. I samma veva dök kollegan J upp med kameran på magen för att fota var och en till en fototavla över institutionens medarbetare. Så bra, för då kunde jag kanske skicka över en av dessa bilder, tänkte jag. Tills jag såg bilderna… Jag är ju helt skev! RAH! 

Inget fel på fotografen, men motivet är ju helt skevt! Dessutom gör jag reklam för kläder med krokodil på, precis som den där norske otäckningen. Inte bra… (Foto: JS)

Men familjeredaktören mejlade strax att de hittat mig i fotoarkivet och så kunde vi klara ut de textmässiga felen också. Bra, alla nöjda och glada. Tror jag. Själv hinner jag väl bara se mig i tidningen innan Fästmön och jag drar iväg på vårt eget lilla party i dagarna fyra, typ.

Read Full Post »

Det är lite svårt…

Det är lite svårt just nu att hitta en vardag som fungerar bra. Jag, som är en planerare av rang, har svårt att få tiden att räcka till. På jobbet är det minst sagt rörigt och det känns som om jag mest springer mellan två ställen. Försöker ta tag i viktiga frågor, men de blåses bort ur mina händer. Och så slutar det med att jag sitter och pillar med nån liten trycksak i stället. För det är enklare och mer konkret. Jag har lämnat ifrån mig så mycket, men responsen dröjer. Och att jaga på folk tar kanske inte så mycket kraft som tid… Men jag fogar mig. Jag finner mig i systemet och jag fogar mig och några upprorstankar gror inte. Jag är bara väldigt trött och energidränerad.

Årstiden gör sitt till, förstås. Jag älskar hösten, men nu i november är dagarna mest grå och fuktiga. Man ser knappt nåt dagsljus och solen lyser med sin frånvaro. Mina axlar är onda. Jag vet inte om det är överansträngning eller om  det mest är psykiskt. Vänster axel är ju opererad och bra i vanliga fall.

Privat bävar jag också för julen. Jag skulle försöka köpa fönsterputs den här veckan, men jag känner att blotta tanken på allt det för med sig blir för tung… Krukväxter ska flyttas (jag har massor och många är fastbundna i gardinstänger och annat), gardiner tas ner, rena gardiner ska strykas, möbler ska flyttas runt. Nej, jag orkar inte. Dessutom är det hög tid att sätta igång med julklappsfunderingar och inköp. Vi har dessutom en födelsedag i familjen i början av december. Mamma har tänkt komma den 17 december med riksfärdtjänst och stanna i tre veckor. Hur vi gör om hon inte får riksfärdtjänst vet jag inte, men gissningsvis blir det jag och Clark Kent* som åker 4 x 30 mil. Jag kan nästan se att det blir så. Tack för det, samhället! Taxi Tofflan goes Färdtjänst…

Han kör nog riksfärdtjänst också. 

                                                                                                                                                           Glad blev jag i alla fall åt ett provsvar som Fästmön fick igår. Och glad är jag för Linns skull, för hon har fått jobb! Tänk att tjej som gick ut gymnasiet i juni får jobb efter ett halvår, när det för min egen del inte är löst än! Men jag är så glad för Linn, för de unga behöver komma in i systemet och få lära sig hur det är att gå till ett arbete varje dag, att träffa arbetskamrater, att tjäna egna pengar, att lära sig hushålla med sin lön, att betala för sig hemma, att få en normal dygnsrytm.

För egen del är rytmen bättre den här veckan. Jag har bestämt mig för att det räcker att vara på jobbet klockan åtta och går upp ungefär kvart över sex. Igår kväll hoppade jag i säng vid 22.30-tiden efter att ha sett kvällens TV-program, Anno 1790. Klockan 23 hade jag släckt. Klockan 23.03 sov jag.

En rolig grej att se fram emot i veckan är julbordet vi ska äta på lördag på Scandic Nord. Där jobbar/jobbade en före detta kollegas man som kock och julborden där är toppenfina! Betalar gör jag med vouchern jag vann i våras genom att delta i en bloggtävling där man skulle skriva om en hotellupplevelse. Jag fick ju tyvärr inte använda vouchern när jag skulle betala hotellvistelsen i somras i Stockholm, men nu blir det av – jag har kollat i förväg, för säkerhets skull. God mat har de på Scandic, men jag tänker nog inte bo på nåt Scandichotell igen.

Äntligen ska denna utnyttjas! 

                                                                                                                                                     *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »