Gott och sånt

Ett inlägg om det goda i livet.

---

 

Det finns en sak som hela tiden går uppåt i mitt liv – och det är vikten. Jag försöker stundtals hålla igen, tacka nej, inte köpa hem, men… det är lika bra att erkänna att jag tröstäter en hel del. Visst är jag van att vistas i mitt hem. Fast om jag finge välja skulle jag mycket hellre gå till ett jobb om dagarna och komma hem trött om kvällarna. Det är oerhört tärande på många sätt att klättra på väggarna, nämligen.

Exempel på vad jag tröstäter:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu gör jag vad jag kan för att förändra min situation. Det vet människor omkring mig, såväl nära och kära som myndighetspersoner. Att konkurrera med mellan 200 och 400 människor varje gång jag försöker komma vidare i livet är inte det lättaste när man inte längre är nån ungdom. Inte i min bransch. Där ska alla vara 35 år högst och samtidigt ha 20 års erfarenhet.

Jag jobbar på att lära mig acceptera att det inte går att ändra vissa saker. Som ålder, till exempel. Däremot skulle jag mycket väl kunna ändra min vikt. Men det är tungt på många sätt och då kommer vikten inte ens i andra eller tredje hand.

Igår hade jag en proppfull dag, med mycket prat och babbel och en hel del stress. Det var nästan så att jag för en stund trodde att jag befann mig på en arbetsplats när jag pratade i fasta telefonen, mobilen ringde och nån plingade på dörren – samtidigt. Och så kom det lite mejl och sms och nyhetsuppdateringar också, för säkerhets skull. Men naturligtvis var det en positiv stress. Jag kan konstatera att det verkligen är så att inte alla människor vill mig ont. Det finns väldigt många människor som vill mig gott. Faktum är att de goda och snälla är fler än de som vill sabba, förstöra och vara elaka.

Helt optimalt för denna positiva känsla av stress var det emellertid inte att försöka förnya prenumerationen på mitt virusskydd strax före läggdags. Eller, det var så här att jag började i tid, men blev avbruten. Och när jag skulle fortsätta strulade det förstås hela tiden. Det vill säga, pengarna var dragna och installationen misslyckades. Jag grinade nästan och tänkte att jag i värsta fall får ta med mig datorn till expertisen på midsommarafton. Men så i morse hade installationen plötsligt gått igenom – utan att pengarna hade blivit dragna flera gånger än en. Det känns gott att kunna leva lite tryggare i cyberspace ett tag till.

I kväll är jag och får mitt hår fixat av ett av mina M. Efteråt har Fästmön lovat att bjuda på thaimiddag på stan. Det är ju nåt gott jag inte säger nej till! Och så äter jag lite för mycket. Igen. Det där med vikten får vi ta… nån annan dag, tror jag.

Ha det riktigt gott i kväll! Har du inte gjort det än, så kolla in min boktävling. Jag tänkte ha dragning i helgen, typ midsommardagen eller nåt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hurtig behandling till hård hud

Ett thrillerartat inlägg om otrevliga myndighetspersoner, trevliga dito och mina bokhyllor.

---

 

”Hurtig behandling till hård hud..” Tänk om det fanns en teoretisk sån också och inte bara den här krämen, som är till fötterna…

Flera gånger har jag försökt få ett Besked av viss ekonomisk natur från en myndighet, vi kan kalla den Otrevliga myndigheten. Varje gång har jag nämligen bemötts otrevligt, av olika personer, när jag har kontaktat den. Jag har till exempel fått ta skit för att andra människors barn har de senaste mobiltelefonerna och paddorna, men också hånats för att jag vill ha just Viktiga Besked med snigelpost, på papper (”tänk om alla skulle vilja ha det…” Ja, tänk om… Då hade ni fått arbeta lite…). Och Otrevliga myndigheten står fast: Besked kan inte lämnas förrän mina dagar är över.

I kontakterna med just den här myndigheten behöver man ha hård hud. Det har jag inte just nu. Jag har blivit en rädd mes som ofta fäller en tår i stället för att spotta upp mig och bli sträv och krävande. Men idag fick jag hjälp. Min handläggare vid en annan myndighet, vi kan kalla den Den Andra myndigheten, hade lovat ringa mig – och jag i min tur hade lovat att inte prata länge. Det handlar om ett möte jag är kallad till på måndag och om framtiden. För är det så att jag får ett Besked i positiv bemärkelse från Otrevliga myndigheten, behöver min handläggare och Den Andra myndigheten inte dra igång ett samarbete kring min person med Den Tredje myndigheten. Låter det krångligt? Ja, men det är så här verkligheten är för en sån som undertecknad. Jag försöker lära mig att stava till byråkrati, men det är svårt…

Min handläggare och Den Andra myndigheten vill självklart inte dra igång nånting med Den Tredje myndigheten om det inte behövs. Det är ju rätt mycket byråkrati även för dem, som du kanske förstår, och onödigt arbete. Så när min handläggare ringde mig och jag uttryckte min starka oro erbjöd hon sig att ringa Otrevliga myndigheten för att efterfråga Besked. Jag tackade lättad och fick löfte om mejl angående samtalet. Sen gick jag och hängde tvätt…

Efter nån kvart ringde min mobil igen. Det var min handläggare.

Jag har aldrig blivit så otrevligt bemött!

sa hon. Ungefär.

Välkommen i klubben!

svarade jag. Ungefär.

Min handläggare hade, förutom att hon blivit otrevligt bemött, också förvägrats svar med anledning av att 6,5 dar återstår (fast den sista halva dan var igår, men jag kan inte skicka in nån redovisning förrän tidigast måndag eftersom allt ska redovisas två veckor i taget hos Otrevliga myndigheten). Det enda hon kunde få var ett Preliminärt besked i positiv riktning. Hon skulle nu anteckna detta så att personen jag ska träffa på måndag är medveten om allt strul.

Jag tyckte att det var lite bra att min handläggare fick göra upptäckten hur otrevligt bemötandet är på Otrevliga myndigheten. Men självklart vill jag egentligen inte att varken hon eller jag eller nån annan ska bemötas otrevligt av nån enda på nån myndighet. Varför är det så svårt att vara trevlig mot nån som befinner sig i underläge och i en utsatt position och som ringer för att få svar på sina frågor?

Allt sånt här krångel skapar mycket oro. Jag har fått eksem och konstant ont i magen. Det är svårt att sova igen, vaknar vid fyratiden varje morgon och ligger och grubblar. Försöker hitta lösningar. Och visst, jag har en joker i i fickan som kanske kan leda till nåt där jag slipper alla tre myndigheterna ovan. Ett tag, i alla fall.

Medan allt detta pågår försöker jag understundom sysselsätta mig med roligare ting, bland annat för att skingra tankarna. Jag grejar med mina bokhyllor. Hyllorna i hallen är nu fulla av deckare och thrillers, medan hyllorna i arbetsrummet inrymmer annan skönlitteratur, biografier, lyrik, litteratur om skrivande och journalistik, litteratur om litteraturvetenskap med mera. Här har blivit glesare på hyllplanen och jag har ”knyckt” två hyllplan och tryckt in i hallhyllorna. Men böckerna från att läsa-högarna kommer inte att få plats som det är nu och jag har planerat lite för en eventuell ”ny” tredje rödbrun Billyhylla som en vän till mig möjligen har och har lovat skänka mig. Och kanske en låg, vit hylla till får plats i sovrummet…

Men fram till ett eventuellt hylltillskott går jag och plockar och arrangerar om, tar ut, sätter in, stuvar om, försöker snygga till. Och så gör jag fynd, som den där gamla tidningen jag skrev om i morse och som noga sorterade arbetsprover från tidigare arbetsplatser, Skrivrummet vid Upsala Nya Tidning, UppsalaNyheter med mera. Detta plockande ger min själ lite ro. En stund.

Och by the way… Otrevliga myndigheten är A-kassan Vision, min handläggare Alexandra – stort TACK till dig! – jobbar vid Den Andra myndigheten, det vill säga Arbetsförmedlingen (där man borde få göra rätt saker och ge rätt hjälp och stöd till de arbetssökande) och Den Tredje myndigheten är Försäkringskassan.

För allas information: det enda jag vill ha är ett jobb.

För allas information 2: Clark Kent* fick en anmärkning på en trasig bromslampa, men slipper ombesiktning!

Här är de senaste hyllbilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 *Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 18: Maj och Paj

Dags för veckans höjning (maj) respektive sänkning (paj som i trasig). Inte svårare än så här:

Maj

• Maria Engelwinge (en ny spännande författare som ska gästblogga hos mig i mitten av maj)
• Min vän Greken (som ger rabatt – alltför ofta och alltför mycket!)
• Fästmön (som trixar och försöker få till tillvaron – och räcka till för alla)
• Vintervit (ja fy te rackarns vad jag goffar! Bara fyra kakor kvar i skrivande stund…)
• Fru Hatt (som har det jättemotigt, men som ändå är så omtänksam och förstående)

                                                                                                                                                       Paj

• Alla som är negativa kring Annika Östberg och hennes frigivning (Hon har straffats färdigt nu. Acceptera.)
• Dagens kläder (egentligen är det väl inget fel på dem utan snarare på min figur…)
• Åldersdiskriminerande arbetsgivare (Fy på er! Det är faktiskt olagligt!)
• Gaphalsen #2 (Vad är det för fel med ungen???)
• Myndighetspersoner, handläggare et consortes (som aldrig ringer tillbaka)

Read Full Post »

Utförsäkrade

Idag Igår inledde lokalblaskan en artikelserie med rubriken Utförsäkrade – nu ligger artikeln ute på hemsidan! Dagens artikel Artikeln handlar om en 60-årig man som efter 30 års arbete som chaufför sjukskrevs. Och nu är han utförsäkrad och får en ersättning på endast 5 800 kronor i månaden. Det är Försäkringskassan betalar ut ersättningen.

Alla dessa pengar (!) – 5 800 kronor – kan mannen förstås inte leva på, men nån hjälp av socialtjänsten får han inte. Först måste hans besparingar ta slut, sen måste han sälja sin gamla bil och SEN kanske han får 3 000 kronor i månaden plus hyran. Notera att mannens åkomma kanske beror på hans jobb. Notera också att det inte finns något mer rent medicinskt att göra för mannen. Notera att han inte har satt sig själv i denna sits.

Mannen säger i ett stort uppslaget citat

Ingen vill anställa någon som är så gammal och sjuk som jag. Vad som återstår är i princip Fyrisån.

Förra året ansökte 130 utförsäkrade i Uppsala om socialbidrag. Enligt artikeln finns det 378 utförsäkrade personer i länet. Av dessa bedömdes 39 procent ha rätt till socialbidrag.

Jag hoppas den här artikelserien inte enbart fokuserar på dem som är utförsäkrade från sjukförsäkringen. Det finns nämligen en stadigt växande klunga människor som blir utförsäkrade från a-kassan.

Att undra vart samhället är på väg kan man ju ägna sig åt, men det löser ju inte de akuta problem som många av oss hamnar i. Visst kanske vissa av oss som hamnar i liknande situationer delvis har oss själva att skylla, men vi måste ju bo nånstans, eller? Jag vet inte hur folk tänker, men jag själv vill inte ta emot varken bidrag eller bostad om jag inte måste. Det finns andra som kanske har större behov än jag. Därför ser jag RÖTT när jag noterar vissa får både bidrag och bostad av det sociala – TROTS att båda vuxna arbetar. Var är solidariteten då? Varför är det OK att bidragsfuska – bland somliga? Jag kan inte se annat än att det är dessa som gör att regler kring sjukförsäkring, a-kassa och socialbidrag hårdnar och drabbar de svagaste i samhället. De som kanske inte är så förslagna eller kan prata för sig lika bra som andra. Skäms på er som fuskar! Var finns er medkänsla med dem som är värre drabbade än ni själva?

Och så tycker jag att samhället har ett stort ansvar och bör gripa in med vettiga åtgärder när personer som mannen i dagens artikel i princip säger att han inte ser nån annan utväg än att ta livet av sig. För så tolkar jag det han säger i citatet. Men jag har själv mötts av total tystnad från myndighetspersoner när jag i klartext har skrivit om mina planer, så jag är inte förvånad att ingen reagerar. Det är bara så fruktansvärt! Fruktansvärt nonchalant att som representant för en myndighet vars uppgift borde vara att hjälpa människor i nöd att totalt ignorera uttalanden om självmord. Har man så många liv på sitt samvete att ens empati har tagit helt slut? Jag bara undrar.

I samma tidning läser jag Lena Kösters kåserande om inredning. Hon skriver:

Mitt hem är min borg. Där är jag trygg och privat. Men hemmet är också min yta mot världen – den del av världen jag bjuder in vill säga. Mitt hem visar vem jag är, vem jag har blivit och vem jag vill vara. Eller? […]

Ja att ha ett hem där man kan vara trygg och privat borde vara en grundrättighet för alla. Men så är det inte idag. Tänk på det när du fnyser åt en hemlös. Tänk på att det faktiskt kan vara du som går där om ett år eller så. Det finns inga garantier i livet, nämligen.

Uppdatering: Ytterligare ett människoöde…

Read Full Post »