Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘febrig’

Ett pocketbokligt inlägg.


 

För flera dar sen trillade det in information om Månpockets aprilutgåvor i min inbox. Dessvärre strular e-posten fortfarande och jag har inte kommit till skott med att skaffa en ny mejlleverantör (det är ju så mycket som redan är knutet till den e-postadress jag har…) – därav dröjsmålet med detta inlägg. Men här kommer några titlar som jag tycker är intressanta – på ett eller annat vis:


Simma med de drunknade av Lars MyttingSimma med de drunknande

När en vackert snidad träkista dyker upp efter farfars begravning vänds tillvaron upp och ner för Edvard. Han har vuxit upp hos sin fåordige farfar på landsbygden, men beger sig ut i världen för att finna svar på sina livsfrågor. Sökandet leder honom till Shetlandsöarna och Frankrike där han tvingas gräva i de mörkaste hörnen av sin familjs historia, sammanvävd med de stora tragedierna i Europa under 1900-talet. Detta låter som en riktigt spännande släktkrönika!

 
 

Vita Spår av Emelie ScheppVita spår

På Norrköpings centralstation står ett tåg stilla i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem? Jana Berzelius kopplas in som åklagare, men fallet gör att hon återigen ställs öga mot öga med sitt dunkla förflutna. Hon måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det.
Jag har inte läst Emelie Schepp än, men jag ska, jag ska!

 
 

Varats olidliga lätthetVarats olidliga lätthet av Milan Kundera
De lever i exil i Schweiz efter den ryska ockupationen av Tjeckoslovakien. Tereza älskar Tomas djupt men svartsjukt. Hans älskarinna Sabina, konstnär, inleder ett förhållande med Franz, olyckligt gift universitetsprofessor. Tomas och Tereza återvänder till sitt hemland och fråntas möjligheterna att arbeta i sina yrken. Franz reser som fredsaktivist till Kampuchea och Sabina hamnar i USA, skeptisk mot både kommunism och kapitalism. Varats olidliga lätthet från 1984 sammanfattar vår tids politiska, moraliska och erotiska dilemman och har blivit en modern klassiker. Jag såg den på bio. Jag minns den bland annat därför att jag alltid gav den fel titel, typ Tillvarons obändliga varaktighet… Och Lena Olin, förstås…

 

FeberfågelFeberfågel av Maria Nygren
I en febrig augustihetta är den före detta polisen Linn ute i skärgårdsidyllen Sejdarö på Ålands hav. Under täckmanteln att fotografera öns fågelliv utreder hon varför så många olyckor drabbat öborna. Enkla försäkringsbedrägerier visar sig vara något helt annat och djupt fördolt finns en hemlighet. Är orsaken till olyckorna övernaturlig eller världslig? Feberfågel rör sig i gränslandet mellan förnuftet och den gåtfulla naturen – både den mänskliga och den yttre runt om oss.

 

Go’ läsning önskar jag dig!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Igår kväll startade en ny norsk TV-serie på SvT1, Frikänd. Fast norsk och norsk… Helt norsk är den ju inte eftersom skådespelaren Lena Endre har en viktig roll i den som företagsledaren Eva på den lilla orten Lifjord. Jag hade lockats till TV:n av intressanta trailers i veckan och såg nu första delen av tio tillsammans med en febrig fästmö.

Frikänd med Lena Endre

Frikänd med Lena Endre i mitten som företagsledaren Eva. Henrik Rafaelsen till vänster spelar sonen och Stig Amdam till höger är borgmästare, ser det ut som. (Bilden är lånad från SvT:s webb.)


Den framgångsrike affärsmannen Aksel Borgen
återvänder efter 20 år till byhålan. Där har han tidigare varit anklagad för mord på sin flickvän Karine, dotter till företagsledaren Eva. I lagens mening blev han frikänd, men eftersom mordet är olöst ses han fortfarande som den skyldige av många i byn. När han nu kommer tillbaka är det för att rädda företaget som är byns hjärta. Enligt SvT:s webbplats gör Eva allt för att hitta bevis för att Aksel är skyldig, medan Aksel, å sin sida, försöker rentvå sig.

Det blev en rafflande och spännande startFrikänd. Man ser hur Aksel har längtat efter att komma tillbaka ”hem”, även om han numera har familj och framgångsrika affärer i Malaysia. Tio avsnitt känns emellertid som ett par för många och jag undrar om dessa kan fyllas med lika mycket spänning som första delen. Vi får se.

Toffelomdömet blir högt. Norrmän kan göra thrillers!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sorgset inlägg.


 

Löv med droppar på asfalten

Det är så svårt för mig att ta till mig andras sorg och ledsenhet. Ja jo, jag har tittat på När livet vänder och ser och vet att andra har det svårt. Men de människor som är med i programmet… för dem har livet vänt. Jag har levt in och ut i ett helvete i över sex år. Jag ser inget ljus i nån tunnel, inget slut. Det finns bara kamp och stånga pannan blodig och tjafsa med Myndigheten eller dess Kontrollmyndighet och dem där tillhörande byråkraterna som ser ner på en… Fantastiska Sverige, det enda jag vill är att jobba och göra rätt för mig!

Jag kan inte… jag pallar inte se eller höra andras tårar och saknader. Vågar inte komma för nära. Vad ska jag säga? Vad ska jag tycka? Ska jag ge nåt råd? Herregud, jag känner ju kanske inte personen ifråga! Vis av egen erfarenhet vet jag hur hårt och fel det slår, nämligen, när nån tycker nånting om min person. Hur kan du tycka och veta så mycket om mig, du som inte ens har träffat mig, som inte ens läser det jag skriver bakom lösen på min blogg? Dessutom… en blogg är inte ett liv. Min blogg är valda delar av mitt liv.

Blött löv med droppar på marken

Alla dessa tyckare om min person… Ni är rätt fantastiska som har så många åsikter om en liten människa som jag. Vad är det som ger er rätten att tala om för mig hur jag ska leva mitt liv – ni har ju möjligen bara en bråkdels aning om det! Och när ni går för långt… Inte en ursäkt. Ni kan inte se att ni har gjort fel för att ni värnar om… yttrandefriheten? Alltså, kan ni ens redogöra grundlägganade för Sveriges grundlagar?

Min förmåga till empati är krockskadad efter allt detta. Det var så skönt att få vara skitsjuk i tre dar och så febrig och bortom all sans. För en gångs skull kunde jag glömma tillvaron och bara flyta bort i feber. I natt blev jag uppenbarligen feberfri igen, för då återvände grubblerierna. Är det dem du kallar gigantisk offerkofta?

Allt hån, all falsk välmening har gjort att jag har byggt upp en mur av oemottaglighet. Jag klarar inte av att möta din sorg, du får gå nån annanstans. Det finns inget kvar inuti mig av den människan jag en gång var. Inte för att jag var felfri då – långt därifrån! Men jag var i början på ett nytt liv och jag såg ljust på framtiden och hade planer, drömmar, förhoppningar. Sen kom Djävulen själv och svepte med sin hand – i all välmening det också, enligt honom själv! – och ödelade allt. Nästan. Kärleken rådde han inte på! Men det lidande Herr Teufel har orsakat mig och min familj kan jag inte förlåta. Och kanske är det just därför jag inte kommer vidare: jag kan inte förlåta! Men tro mig, jag har tränat på det varje dag i över sex års tid.

Ros med ljuspunkt

I morgon är det den 26 april. Jag har ett paket att öppna och ett kuvert från mamma att sprätta. Delar av min familj här kommer på fika. Det är jag glad och tacksam för. Jag får försöka börja på nytt där i morgon, även om jag vet att det som står överst på önskelistan inte kommer att tilldelas mig. Jag fyller 53 år och har levt i helvetet av och till under över sex år. Ytterligare sex år orkar jag inte.

Nu har jag skrivit mer öppet än jag borde, vilket jag med all säkerhet får sota för. Jag har valt att ta bort kommenteringen på det här inlägget. Det finns nämligen ingen som känner mig tillräckligt för att kunna förstå hela min situation tillräckligt för att just kommentera.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jo jag vet! Det är säkert alldeles för tidigt att börja hoppas på en ny vår, men jag kunde inte låta bli att ryckas med. Jag skyller på den där talgoxen som kviddivittade härom morgonen, jag har sett honom igen. Kanske ska jag se till att ha en ostskalk i fickan nästa gång och försöka närma mig honom.

Jag har ”vår-piffat” bloggen lite, bakgrunden är lite vårgrön, för grönt är ju som bekant skönt. Headerbilden har jag också bytt till lite grönt, mycket blått och röken från ett plan som korsar det blåa och ser ut som om det är på väg att flyga rakt in i trädets krona. Alla bilder jag lägger ut i headern (sidans huvud) har jag tagit själv med min tejpade-du-vet-vad. Nej, jag vill inte skriva ut vad jag har för mobil-märke, för Fästmön har fortfarande inte hört nåt från varken mobiltillverkaren eller säljstället här i stan. Vill du läsa historien om eländet finns den här!

Nu måste jag lugna ner mig med en annan vacker bild…


Den här bilden är april-bild i väggalmanackan jag tog fram. Den tog jag över Fyrisfloden en dag i april förra året. Trots att den inte har en massa grönt i sig inger den ändå… lite ro, tycker jag.

                                                                                                                                                                Jag har också piffat lite med mig själv. Behövde akut klippa alla 20 naglarna och eftersom jag har blivit lite skumögd är dagsljus bästa ljuset. Har piffat lite mer här och var också, men mer än att det bland annat involverade finnar vill jag inte yppa här.

Igår blev det var sitt glas rött av Lindemann-typ till maten, men när Lilleman gått och lagt sig tog vi var sitt glas 7-Up light i stället till filmen och chilibågarna.

Till lördagsmiddagen blir vi bara fyra, för de två äldsta är ute på Ålands hav och gungar. Anna tänkte göra lasagne – det blir en och en halv på nötfärs och en halv på kycklingfärs, ungefär. Gissningsvis blir det mat över som De Äldste kanske kan serveras till söndagsmiddag..? Elias blev magsjuk en gång efter att ha ätit lasagne, så han äter det inte längre, förståeligt nog. Men snälla mamma gör nog en hamburgare till honom i stället.

Pappa (barnens alltså, min kan tyvärr inte komma och hälsa på) skulle komma på besök i eftermiddag och jag får se om jag hinner tillbaka för att träffa honom. Jag har några saker jag måste fixa med här hemma. Tänkte också slå mamma en signal och höra hur hon mår. Hon kände sig ju lite febrig i veckan och dessutom är hon mycket bekymrad för att dammsugaren pajade när städtjejen var där sist. Och man kan ju faktiskt inte leva utan dammsugare!..

PS I kväll blir det live-bloggning till Andra chansen i Melodifestivalen 2011. Du hänger väl med???

Read Full Post »

Inte så konstigt, kanske, att Tofflan undrar den här veckan hur ofta du är förkyld. Snorig, hostig och kanske febrig, med värk i muskler och leder, färggranna men illaluktande vätskor ur kroppsöppningarna… Ja, jag behöver väl inte närmare gå in på hur en förkylning kan arta sig..,

Veckans fråga hittar du i högerspalten som vanligt. Och som vanligt kan du inte kommentera här, men kanske i stället skriva om förkylning på din egen blogg?

Ytterligare som vanligt: Stort TACK på förhand för din medverkan!

Read Full Post »